En avhandling från Stockholms universitet visar att möss som saknar omega-3-fettsyran DHA är skyddade mot fetma. En förklaring kan vara att mössen producerar mindre insulin. Omega-3 tycks vara viktigt för att frisätta insulin från bukspottkörteln.

Igår skrev jag ett långt inlägg om den vetenskap som nu talar för att friska personer inte har så stor nytta av att äta omega-3 tillskott. Kroppen tillverkar mer omega-3 än vad vi tidigare har trott och nya studier talar för att effekten av att äta tillskott för att skydda sig mot hjärt-kärlsjukdom verkar vara liten, om den ens finns.

Idag tänkte jag berätta om de intressanta resultat som Anna Maria Pauter, doktorand vid Stockholms universitet som idag försvarar sin avhandling kring omega-3, fick när hon studerade möss som inte själva kan tillverka omega-3 (den form som kallas DHA). Förutom att hanarna blev sterila, upptäckte hon lite förvånande att mössen var skyddade mot fetma. Trots att de åt skräpmat förblev de slanka, men så fort mössen fick omega-3 som tillskott kom fetman.

Socker orsaken till mössens fetma

I den artikel som Anna Maria Pauter skrev för publikation i en vetenskaplig tidskrift kallade hon maten för en högfettdiet. Forskaren som granskade arbetet gav henne dock rådet att undersöka om det var sockret eller fettet i maten som gav effekten, eftersom mössens kost förutom fett även innehöll mycket socker (läs om problematiken kring socker i musmat via denna länk).

När Anna Maria Pauter skiljde på socker och fett visade det sig att mössen endast utvecklade fetma om maten innehöll både socker och omega-3. Att socker effektivt ger fetma hos möss är vedertaget, men varför behövs omega-3?

Dålig insulinproduktion skydd mot fetma

Det krävs mer forskning för att med säkerhet kunna svara på den frågan, men en förklaring kan vara att omega-3 behövs för att cellerna i bukspottkörteln ska frisätta insulin. Insulin är ett blodsockersänkande hormon, men insulin ställer också in kroppen på att lagra fett. Personer som drabbas av typ 1-diabetes går till exempel ofta ner i vikt innan de får sin diagnos eftersom deras insulinproduktion är utslagen. Bristen på insulin gör att de inte lagrar på sig fett.

Samma sak verkar gälla dessa möss. En forskagrupp från Frankrike har undersökt insulinproducerande celler från de möss som Anna Maria Pauter studerade. Utan omega-3-fettsyran DHA i det membran som omgärdar cellen producerar de relativt lite insulin, men när forskarna tillsätter omega-3 i cellodlingen utsöndrar de mer insulin.

Detta är ännu opublicerade resultat, men de talar för att omega-3 är viktigt för att mössen ska frisätta insulin.

Hur viktigt är insulin för fettförbränningen?

Det pågår en debatt i forskarvärlden kring hur viktigt insulin är för att vi ska få fetma. Tanken bakom att en strikt lågkolhydratkost är att minskade insulinnivåer i blodet ger kroppen en chans att bränna bort det fett som ligger inlagrat i kroppen. När vi slipper insulinpåslag verkar kroppen dessutom bränna fler kalorier, vilket ger viktnedgången en extra skjuts.

Förespråkare av den traditionella kalorihypotesen vänder sig dock mot det som kallas för ”insulinhypotesen”. Deras inställning är att halten insulin i blodet inte påverkar hur mycket kalorier vi förbränner. I våras publicerade en forskare vid namn Kevin Hall också en studie där han menade att han hade motbevisat insulinhypotesen. Hans påståenden fick hård kritik från bland annat lågkolhydratsförespråkaren Jason Fung.

Det intressanta med de möss som Anna Maria Pauter studerade, som i cellförsök tycks producera mindre insulin, är att de verkar ha en högre energiförbrukning. Det åt lika mycket kalorier som de vanliga mössen, men lagrade av någon anledning ändå på sig mindre fett.

Kolhydrater förstörde effekten av omega-3

Detta är alltså ännu bara indikationer på varför en brist på omega-3 skyddar mot fetma. Intressant är dock att forskare än en gång har konstaterat att möss behöver socker för att utveckla fetma. När danska forskare skulle undersöka hur omega-3 skyddade möss mot fetma, upptäckte de också att mat som var rik på socker, glukos eller hade ett högt glykemiskt index förtog effekten av omega-3. Deras förklaring var att en hög insulinnivå i blodet motverkade effekten omega-3.

Min slutsats efter att ha granskat mycket forskning på området är också att ett högt blodsocker och höga insulinnivåer är en betydligt viktigare förklaring till västvärldens alla hälsoproblem än vad en omega-3-halten i maten är. Idén om att en hög konsumtion av omega-3 skyddar mot hjärt-kärlsjukdom kommer främst från studier av inuiter. När forskare upptäckte att inuiter hade en fantastisk hjärt-kärlhälsa antog de att den höga konsumtionen av mat från havet var förklaringen. Men en annan förklaring kan vara att inutier – precis som andra hälsosamma naturfolk – vare sig har ätit socker, vetemjöl eller annan processad mat. Det syns inte minst på frånvaron av karies bland naturfolk.

En person som äter processad och söt skräpmat och sedan tar omega-3-tillskott för att skydda sig mot hjärt-kärlsjukdom kommer alltså sannolikt ha dålig effekt av detta.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook eller Twitter