Sökresultat för 'solkräm'

Vilken underbar dag att vakna till. Härliga vårsol! Perfekt väder för dagens Tough Vikinglopp. Men vet ni vad. Solkrämen lämnar jag hemma. Eller, för att vara ärlig, den solkräm jag har i badrumsskåpet borde ha slängts bort för länge sedan. Den är från typ Hedenhös tid och används knappt alls längre i denna familj.

Granskning i SvD av solkrämer

Vårsolen till ära påbörjar Ulla Karlsson-Ottosson och jag en gransknings av solkrämer och solskyddsråd i SvD. Ulla är en grymt kunnig vetenskapsjournalist. Under väldigt många år har hon jobbat på Ny Teknik och jag praktiserade hos henne när jag påbörjade min journalistiska bana hösten 2001. Hon var min mentor under de första åren och har gett mig några av de bästa råd jag har fått som journalist. Nu har hon också börjat frilansa och tillsammans kommer vi att skriva om vetenskap framöver för SvD.

Tillbaka till granskningen. Första delen, som publiceras idag, handlar om det förrädiska skydd som solkrämer ger och att det sannolikt är en förklaring till varför allt fler får malignt melanom. Personer som smörjer sin vinterbleka hud med solkrämer under solsemestern tror att de är skyddade, men krämerna släpper igenom en massa strålning som skadar huden.

Granskningen är i fem delar. There’s more to come. Fjärde delen, som Ulla har skrivit, fick mig att må smått illa. Mer än så avslöjar jag inte – det får vara en cliffhanger.

Ut i solen och njut med er nu!

”Ledsen Sverige, vi har haft fel”. Det budskapet tycker Pelle Lindqvist, docent vid Karolinska Institutet, Huddinge, och Håkan Olsson, professor, onkologen/tumörepidemiologen, Lunds universitet, att Strålsäkerhetsmyndigheten borde gå ut med till svenska folket angående råden kring solkrämer. Läs deras debattartikel på SvD.se: Forskare: Ändra felaktiga råd om solkräm | SvD. 

Det hade varit underbart om myndigheter kunde erkänna sina fel, istället för att försöka sopa dem under mattan. Innan jag började granska kostråden, gick jag igenom vetenskapen bakom solkrämer: Solkrämer ger falsk trygghet. Kort sagt kan man säga att rådet om att vi ska smörja oss med solkrämer vilar på en på en lika soggig grund som rådet om att vi ska undvika fett. Rena träskmarken faktiskt.

Det är flera personer som har hört av sig angående dagens nyhet där forskare påstår att man har hittat bevis för att solkrämer skyddar mot malignt melanom. Forskaren bakom slår utan tvekan fast att barn ska använda solkrämer under hela barndomen: Så mycket minskar solkrämer risken för cancer – DN.SE.

En opossum har inte mänsklig hud

Texten kommer från TT. Från ett journalistiskt perspektiv är det illa att de inte kontaktar en annan expert på området för att få en nyansering av ett så tvärsäkert uttalande. Den här studien är inte gjord på människor. Det är en djurmodell. Forskarna har använt sig av en kortsvansad opossum som lätt får hudcancer. Sedan har de visat att krämerna skyddar dessa djur. Den fråga man måste ställa sig är: Har vi och den kortsvansade opossumen (här ovan) exakt samma hud?

Låt oss göra en liknelse med demens. Forskare har tagit fram djur som lätt får Alzheimers sjukdom. De har också tagit fram en hel rad läkemedel som skyddar dessa djur mot att utveckla demens. Men aldrig någonsin har dessa läkemedel visat sig ha effekt på människor. Den slutsats som forskare nu börjar dra är att djurmodellerna nog har varit fel. Den demens som djuren får orsakas sannolikt av en annan biokemisk mekanism än den som orsakar mänsklig Alzheimer. Därför skyddar läkemedlen djuren, men aldrig människorna. I den vetenskapliga litteraturen börjar forskare nu efterlysa andra modeller av demens.

Studier på människor ett krav för godkännande

Att djurmodeller kan vara felaktiga efterapningar av mänsklig sjukdom är orsaken till varför ett läkemedel absolut aldrig godkänns utan att testats på människor. Det finns tusentals läkemedel som botar djur mot olika sjukdomar, men som har fallerat i mänskliga studier. Ingen vet den exakta mekanismen för hur mänsklig malignt melanom utvecklas. Därför kan ingen heller garantera att det fungerar på samma vis som hos denna kortsvansade opossum. Att utifrån en djurstudie ge rekommendationer att spädbarn ska smörja sig med solkräm kan vara rent farligt. Andra studier visar att vissa kemiska substanser som ofta finns i solkrämer tar sig in genom huden och in i blodomloppet. Hur det sedan påverkar små barnkroppar har vi inte en aning om.

Olika solkrämer har olika kemisk sammansättning

En annan viktig detalj är att ingen solkräm är den andra lik. Det finns en uppsjö olika slags kemikalier som olika företag använder i olika kombination. Även om denna kräm skyddar huden, är det inte alls säkert att en annan kräm gör det. Den förälder som nu köper en kräm i förhoppning om att skydda sitt spädbarn, kommer med säkerhet få tag en helt annan kräm än den som forskarna har använt på den kortsvansade opossumen. Studien är genomförd i USA. En del av de kemikalier som får användas där är inte ens godkända i Europa.

Den som ger råd om vad vi ska göra med våra barn måste stå på en solid vetenskaplig grund. Den journalist som förmedlar råden, ska vara noga med att kolla olika uttalanden med flera experter. Inget av detta är uppfyllt i den artikel som TT skriver.

Innan jag skrev Ett sötare blod, granskade jag vetenskapen bakom solkrämer. Tidningen Fokus publicerade bland annat en text: Solkrämerna ger falsk trygghet. I korhet går det ut på att det aldrig är någon som har visat att solkrämer skyddar mot den dödliga cancerformen malignt melanom. Du ska absolut inte lita på solkrämer. Nu kommer en studie som stöder detta. BBC skriver om den idag: Sunscreen ’not complete protection’.

Se till att vistas lagom länge i solen. Då tillverkar kroppen D-vitamin. Behöver du tillbringa en lång tid i solen – skydda dig med tunna kläder och en keps. Personligen använder jag endast solkräm om jag ska åka skidor i strålande sol. En keps flyger av i fartvinden.

Ser ni SMHI:s prognos för Stockholm? Äntligen vankas värme och SOL! Kanske kan det också ge oss ett lite längre liv? I lördags drog ju SvD igång en granskning av solkrämer och solkskyddsråd som Ulla Karlsson-Ottosson och undertecknad har plitat ihop. Nu har de rullat ut resten av alla artiklar.

Och så här är det: om den vetenskapliga grunden för våra kostråd är stabil som ett korthus, vilar solrekommendationerna på en blöt lerjord i utförsbacke. Undvik solen – håll dig i skuggan – använd kläder, har det hetat. Men nu visar forskning att personer som tillbringar mycket tid i solen verkar leva längre. Risken för hudcancer ökar visserligen lite, men risken att drabbas av vår vanligaste dödsorsak, hjärt-kärlsjukdom, minskar. Läs mer här: Att undvika solen kan förkorta livslängden.

Nu suckar kanske vän av ordning. Vet hon inte att kroppen tillverkar D-vitamin när vi är i solen? Och att det skyddar mot hjärt-kärlsjukdom? Så enkelt verkar det dock inte vara. När forskare har gett personer D-vitamin som tillskott har effekten på hjärt-kärlsjukdom uteblivit. Istället verkar det som att solen kan ha andra hälsofördelar, som inte säljs i pillerform. Läs mer om det i artikeln.

UV-filter kan ha hormonstörande effekter

Ulla har istället skrivit om att solkrämers UV-filter ansamlas i bottensedimentet på sjöar och att det kan hota djurlivet. Hennes andra artikel – håll i er nu – handlar om att vissa UV-filter tar sig in genom huden och ut i blodet. Nu visar forskning att en del av dem, som man har uppmätt i höga halter i blodet, kan ha hormonstörande effekter på spermier.

Personligen äger jag bara en solkräm som används ytterst sällan. Men igår jämförde jag den lista som Ulla har sammanställt på hormonstörande UV-filter med solkrämens ingredienser. Det var lite svårt eftersom texten är skriven för loppor med förstoringsglas, men för åtminstone ett av filtren blev det bingo. Så i morse vid sextiden hämtades solkrämen av sopbilen. Må den vila i frid i Högdalenverkets lågor.

Om ditt blodtryck skjuter i höjden av Ullas artiklar, kan du lugna dina nerver med denna text: Dödlig hudcancer ökar – men allt fler överlever. Och en genomgång med tips på hur du kan hantera solen. Den går att sammanfatta så här: Njut av solen, men bränn dig inte. Skydda dig med kläder och anamma Hollywoodstjärnornas fäbless för bredbrättade hattar. Måste du använda solkräm? Utrusta dig med förstoringsglas och Ullas lista.

Personer som skyddar sig mot solen får låga halter D-vitamin i kroppen. En del behöver äta tillskott. Men hur är det för mig som gärna är ute i solen utan skydd under sommaren? Hur länge räcker mina D-vitamindepåer? Följ mitt experiment där jag kommer att mäta halten D-vitamin i blodet varje månad under ett år.

Under senare tid har jag blivit nyfiken på alla dessa tillskott som vi äter. Behöver vi dem? För någon vecka sedan hade jag ett par inlägg om omega-3. Nu har jag börjat titta lite närmare på D-vitamin. Försäljningen av D-vitamintillskott har ökat ordentligt de senaste åren. Jag tillhör själv dem som under vinterhalvåret har knaprat D-vitamin, mest i förhoppning om att slippa alla dessa förkylningsvirus som barnen drar hem från skolan. Samtidigt har jag börjat ifrågasätta om det verkligen hjälper. Näsan rinner ändå titt som tätt, ibland även under september månad när halten D-vitamin i kroppen är hög efter sommaren.

Om ett par dagar kommer jag att skriva lite mer om olika studier som har gjorts på D-vitamin. Nu tänker jag berätta om det experiment som jag har påbörjat med hjälp av blodanalysföretaget Werlabs. Först lite bakgrundsinfo.

D-vitamin tillverkas när solen lyser på vår hud

Studier visar att en relativt stor andel svenskar får låga D-vitaminnivåer i blodet under vintern, men samtidigt spelar det stor roll vilka solvanor vi har. D-vitamin bildas när sommarens starka solstrålar träffar vår hud och lagras sedan i fettväven inför årets mörka månader.

När vi under de senaste decennierna har fått uppmaningar om att skydda oss mot solen med kläder och solkrämer, har våra kroppar börjat tillverka mindre D-vitamin. Det har lett till att många har fått en brist under vintern. Det jag undrar nu är vad som händer i mig, som har slängt ut solkrämer ur mitt liv?

Solkrämer ger ett falskt skydd mot solen

För några år sedan granskade jag vetenskapen bakom solkrämer. Det falska skydd som solkrämer ger oss är en av flera möjliga förklaringar till varför malignt melanom ökar. Dessutom innehåller krämerna kemikalier som absorberas av huden och är dåliga för miljön. Numera förlitar jag mig istället på kroppens naturliga skydd mot solen. Under våren vänjer jag huden vid solen i takt med att UV-strålningen blir starkare. När huden har blivit brun och tjocknat (ett viktigt skydd mot UVA-strålning) klarar min hud svensk sol, som är relativt svag.

Ett experiment för att få reda på fakta

Producerar då min kropp – som får vara mycket i solen – D-vitamin så att det räcker över vintern? Det är detta jag nu ska undersöka. Werlabs sponsrar experimentet där jag varje månad ska mäta D-vitaminhalten i mitt blod. Via Werlabs kan man beställa diverse olika blodanalyser, sedan kilar man iväg till en vårdcentral i närheten för att ta själv provet. I våras gjorde jag deras stora hälsokontroll och mätte blodfetter, blodsocker, olika mineraler och D-vitamin. Läs mer här: Mina finfina blodfetter efter tio år på lågkolhydratkost. Nu kommer jag endast att mäta D-vitamin och kalciumnivåer (D-vitamin påverkar kalciumupptaget från tarmarna) och jag har redan tjuvstartat. Här är mina värden hittills:

I maj månad lågt mitt D-vitamin på 70 nmol/L. Sedan hade jag ett långt sommarlov och tillbringade dessutom tio dagar vid italienska Amalfikusten. I september hade nivåerna stigit till 85 nmol/L och nu i oktober låg de på 75 nmol/L.

I morgon är det dags för novembertestet och om ett par dagar får jag resultatet. I samband med det kommer jag att gå igenom en del av den forskning som finns på D-vitamin, vilka nivåer som behövs i blodet och effekterna av att äta tillskott. Det kommer att handla om typ förkylningar, benskörhet och hjärt-kärlsjukdom. Innan jag avslutar dagens inlägg behöver vi dock gå igenom hur man får i sig D-vitamin via maten.

Svårt att få i sig tillräckligt med D-vitamin från maten

Livsmedelsverket rekommenderar att vi ska äta ungefär 10 mikrogram D-vitamin varje dag, men det är ganska svårt att komma upp i den mängden. De bästa D-vitaminkällorna är fisk (framförallt lax, sill, makrill, abborre, gös och tonfisk), ägg, fet le­verpastej och mejeriprodukter. För att vi ska få i oss 10 mikrogram krävs att vi varje dag äter antingen 75 gram lax (de portionsbitar man kan köpa väger 125 gram), över 10 ägg, ett och ett halvt paket leverpastej eller två kilo smör. Lättmjölk och mellanmjölk berikas med vitamin D, eftersom vitami­net försvinner när man tar bort fettet ur mjölken. Men det behövs fortfarande ungefär två liter berikad mjölk för att nå upp i 10 mikrogram. Av standardmjölk, som innehåller naturligt D-vitamin, behöver man dricka ännu mer.

Jag dricker personligen aldrig mjölk, däremot äter jag ganska mycket lax och annan fisk, ungefär 300-500 gram i veckan. Jag skulle tippa att jag får i mig ungefär 40-60 mikrogram D-vitamin varje vecka, alltså mindre än vad som rekommenderas. Men kan mina solvanor kompensera för det?

Det ska bli enormt spännande att se hur långt mitt D-vitaminlager räcker! Fortsättning följer snart…

Barnläkaren Mats Reimer skriver i ett blogginlägg på Dagens Medicin om en ny undersökning som visar att ett slumpmässigt urval av amerikaner tror på minst en medicinsk konspirationsteori: Konspirationism – Mats Reimer blogg – Dagens Medicin. Han menar att internets baksida är att konspirationsteorier lätt kan frodas: ”… den som vill kan prenumerera på sin egen verklighet och omge sig med likasinnade i slutna Facebook-grupper.” För något år sedan skrev jag ett blogginlägg om hur forskarvärldens trovärdighet påverkas av den fettdebatt som vi har haft: Tankar kring en Nobelpristagare och antivetenskapliga strömningar. Människor som har lagt om kosten till en lågkolhydratkost har gått ner tiotals kilogram i vikt. Diabetiker har kunnat lägga bort sina insulinsprutor. En del upplever att de har fått livet tillbaka. Men i media har läkare varnat för att detta skulle vara livsfarligt och att kolesterolnivåerna i blodet skulle bli skyhöga. När människor sedan har gått till läkaren och mätt sina blodfetter, har värdena tvärt om ofta blivit mycket bättre. Det är alltså inte konstigt om allmänheten tappar förtroendet för läkare och forskare.

Att rata solkrämer tyder på sund skepticism

Jag håller med Mats Reimer om att det finns medicinska konspirationsteorier som till och med kan göra skada. Samtidigt är läkares okritiska inställning till sitt eget kunnande ett viktigt skäl till varför dessa teorier florerar. Ett lysande exempel finns i Mats Reimers eget inlägg. Han konstaterar i slutet av texten att personer som tror på flera medicinska konspirationsteorier är mindre benägna att använda solkräm. Han skriver det som om det vore en vedertagen sanning att solkrämer är en bra grej. Men det är aldrig någon som har visat att solkrämer skyddar mot malignt melanom. Det är snarare tvärt om; de ger ett falskt trygghet. År 2008-2010 ägnade jag mycket tid åt att granska solkrämer. En av texterna publicerades av nyhetsmagasinet Fokus: Solkrämerna ger falsk trygghet. En representant från industrin säger: ”Det finns inget i EU:s rekommendationer som påstår att solkrämer skyddar mot malignt melanom. Det vet vi först i framtiden”. Personligen skulle jag säga att den som ratar solkrämer hyser en synd skepticism till vårdens rekommendationer. Sannolikt är vår övertro på solkrämer en bidragande orsak till varför malignt melanom är en av de cancerformer som ökar mest.