stamp

Bebisar och mat

Så fyller du bebisens järnbehov – ett inlägg på blodigt allvar

Det är underbart med er läsare – många av er har så skönt kreativa idéer. Nu har jag fått in lysande tips på hur man kan få i sin bebis järn. Nedan ser du ett innovativt blodbröd, som du kan använda för att berika den hemlagade gröten. Först lite bakgrund.

blodbrod_2

Järnbrist kan påverka hjärnans utveckling

Smakäventyret kan du läsa om bebisars stora järnbehov. Efter 6 månaders ålder behöver bebisar nästan lika mycket järn som en vuxen man. Dels för att slippa blodbrist, dels för att hjärnan ska utvecklas ordentligt. Barn som föds för tidigt får exempelvis ofta järnbrist. Studier visar att om de får tillskott av järn minskar risken för beteendeproblem senare under livet (läs mer i Läkartidningen: Barns järnbehov och hur vi bäst kan skydda barnhjärnan).

För att spädbarn ska få sitt järnbehov tillfredsställt behöver maten vara väldigt järnrik. Därför råder Livsmedelsverket och bvc föräldrar att ge sina bebisar välling och industriproducerad pulvergröt, som är berikad med av järn. Jag är rätt skeptisk mot dessa råd. Svenska vetemjölsbaserade pulverprodukter är sannolikt ett skäl till varför så många svenska småbarn utvecklar glutenintolerans – en livslång och obotlig sjukdom. Smaksatt pulvergröt är också ofta otroligt söt – upp emot en fjärdedel av alla kalorier kan komma från socker. Dessutom har välling och pulvergröt ingen konsistens eller smak som barnet behöver lära sig.

Det går att få järn från riktig mat

Det är lika bra att föräldrar redan från början lär sig att ge sitt barn riktig mat som är järnrik, eftersom barn har ett stort järnbehov under hela sin uppväxt. I Smakäventyret finns en tabell över järnrik mat, exempelvis blodpudding och leverpastej. Dessvärre är den dussinblodpudding man köper i affären rik på gluten, eller på socker, eller på båda och. Ett annat problem är att både blodpudding och leverpastej ofta innehåller gris och det är ett djur som man inom vissa kulturer gärna låter bli att äta.

Här kommer därför två järnrika recept som hjälper dig runt dessa problem.

Ett makabert enkelt blodbröd

Det första alternativet är ett blodbröd, som är helt glutenfritt. Det är en innovation av Sofi Hermanson (hennes son Dan, nedan, har ni träffat tidigare här på bloggen).

Dag 6 månader

Sofi kallar detta bröd för ”makabert enkelt”. Här är hennes recept (bilder högst upp i detta inlägg):

500 ml gris/nötblod
5 dl bovetemjöl (som bindemedel)

Blanda och bre ut på plåtar med slickepott, grädda i 25 min på 150 grader. Torka ett dygn på bakplåtspapper, bryt i mindre bitar. Mortlar till pulver och bland i gröten.

Om ni tycker det ser äckligt ut under blandningen – låtsas att det är rödbetsspad. Blodet, som Sofi köpte i butik, kom från NyhlenHugossons.

Här är också receptet på Dans kvällsgröt, som även innehåller järnrika aprikoser och nyponskalsmjöl:

1 1/2 msk bovetemjöl
1 tsk nyponskalsmjöl
1 tsk ekologiskt kokosfett
1 tsk ekologisk aprikospure
2 krm ”blodbröd”

Koka upp vatten och blanda till lämplig konsistens för bebisen.

Gehackte Lebber – pastej på kycklinglever

Nästa tips – den judiska specialiteten Gehackte Lebber – kommer från en vän till mig: Liv Svirsky. Som barn åt hon denna kycklingleverpastej under speciella högtider, när hennes farmor lagade den. Nu äter hennes son Noah den med god aptit.

Lika delar kycklinglever och gul lök
Salt och vitpeppar
Rapsolja

Stek löken på svag värme i små bitar tills den blir genomskinlig. Stek levern tills den är genomstekt men inte torr. Lägg i matberedare och mixa till slät konsistens. Salta och peppra efter smak. Tillsätt olja för att få önskad konsistens.

Ett stort tack till Sofi och Liv för recepten. Ge järnet med era bebisar nu!!! Och är du kvinna så boosta gärna din kropp med järn. Många kvinnor har järnbrist och är onödigt trötta.

Dela & kommentera comments 7

Graviditetsdiabetes och fetma – ökad risk för autism hos barnet

Som en del av er vet brukade jag skriva krönikor för tidningen Matkärlek. Bara dagarna innan förlaget bakom Matkärlek gick i konkurs hade jag skickat in en text. Den publicerades tyvärr aldrig, men nu lägger jag upp den här på bloggen. Alla ni som tycker att den är läsvärd, stöd Kickstarter-kampanjen som ska blåsa liv i Matkärlek igen: kickstarter.com. Om chefredaktören Anne Aobadia får en möjlighet att driva tidningen i egen regi, kommer den ha mycket större möjligheter att överleva än när den ligger under ett förlag som är tyngt av en massa andra förlustbringande tidningar. Får Matkärlek en ny chans blir det fler liknande krönikor. Personligen kan jag tänka att detta är en av de viktigaste som jag har skrivit:

Ät bra mat – för dina framtida barns skull

Diabetes hos mamman är kopplat till en dramatiskt ökad risk att barnet ska utveckla autism, visar en ny vetenskaplig studie. Har mamman samtidigt fetma ökar risken än mer. Unga kvinnors matvanor kan alltså påverka de framtida barnens hälsa.

Vi vet att den mat vi stoppar i våra magar påverkar vår egen hälsa. Det är självklart för oss. Men nu tyder allt mer på att vi – jobbigt nog – måste vidga våra perspektiv och även tänka på våra framtida barn när vi väljer vad vi äter. I boken Det sötaste vi har berättar jag om en rad studier som visar att om en mamma har högt blodtryck, fetma eller diabetes under själva graviditeten, ökar risken att barnet ska drabbas av autismspektrumtillstånd (AST) med ungefär 60 procent.

Nu bekräftar en stor amerikansk studie dessa samband. Forskarna följde 2 734 mödrar och barn som har vårdats vid Boston Medical Center. 102 av barnen diagnostiserades med AST, en funktionsnedsättning där barnet till exempel kan ha svårt att samspela med andra (en del barn får även av utvecklingsstörningar, talsvårigheter och epilepsi). Analyserna visade att risken för AST tredubblades om mamman hade diabetes innan hon blev gravid. Hade hon även fetma ökade risken för AST nästan fyra gånger.

Under de senaste decennierna har allt fler barn fått någon av de diagnoser som ryms inom AST, exempelvis autism och Aspergers syndrom. Siffror från USA visar på en skrämmande utveckling. På 1980-talet uppskattade olika undersökningar att ungefär 1 på 2500 barn hade AST. År 1996 var 1 på 294 barn i åldern 3-10 år drabbade, enligt en undersökning genomförd i Atalanta. År 2002 konstaterade amerikanska Centre for Disease Control and prevention att 1 av 156 barn i åttaårsåldern hade diagnosen. År 2010 var siffran nere på 1 av 68 – alltså nästan 1,5 procent av alla åttaåringar.

En viktig förklaring till ökningen är att fler fall av AST fångas upp i vården och att barn med mildare symptom nu diagnostiseras. Men epidemierna av diabetes och fetma är alltså en annan sannolik orsak till den dramatiska ökningen.

Hur kan då mammans diabetes påverka barnets hjärna? En förklaring kan vara att mamman har en inflammation i kroppen när hon har diabetes. Forskning visar att andra inflammationsdrivande sjukdomar – som en långvarig och kraftig influensa eller autoimmuna sjukdomar – också ökar risken för autism. Inflammationen verkar påverka barnets utveckling.

När jag skriver detta, vet jag att det kan leda till starka reaktioner. En del kommer att tycka att jag skuldbelägger föräldrar som har barn med autismspektrumtillstånd. Andra kommer tycka att jag uttalar mig om samband som än så länge endast vilar på ganska bräcklig vetenskap. De kommer påpeka att deras dotter inte hade diabetes, ändå fick hon ett barn med autism (det finns självklart flera orsaker till autism).

Det är en svår balansgång att gå. Personligen anser jag att vi på ett nyanserat vis måste tala öppet om vad vetenskapen visar. I detta fall för alla framtida barns skull. Och tänk vilka möjligheter vi har. Börjar vi ge våra barn hemlagad och riktig mat – sådan som är gjord med kärlek – kommer det absolut påverka barnens hälsa positivt. Dessutom kanske det möjligtvis även kan leda till färre barn med autism i nästa generation. Det tror jag ingen skulle ha något emot.

Stöd nu Matkärlek – för fler liknande krönikor.

Dela & kommentera comments 3

Nya rön kring bebisar och allergier – att äta mat tidigt skyddar

När jag fick mina barn var rådet till oss föräldrar att vi skulle undvika att ge våra bebisar allergiframkallande mat, till exempel jordnötter och ägg. Det rådet var sannolikt direkt skadligt. I Smakäventyret kan du läsa om den nya forskning som tyder på att bebisar kan utveckla tolerans mot mat om de får ner den i magen. En stor studie som publicerades våren 2015 visar till exempel att risken för jordnötsallergi minskar kraftigt (till en sjundedel) om barn får jordnötsprotein varje vecka från första året i livet fram till fem års ålder.

Mat vid 3 månader verkar kunna skydda mot allergi

Nu har det kommit ytterligare belägg för att bebisar kan skyddas mot allergier om de får äta mat tidigt. I mars publicerade forskare resultaten från en stor klinisk prövning, EAT study. 1300 spädbarn delades slumpmässigt in i två grupper. Den enda gruppen fick börja äta allergiframkallande livsmedel, vete, ägg, sesam, jordnötter, komjölksyoghurt och fisk, redan från 3 månaders ålder (känns galet tidigt för den som har lärt sig i att bebisar absolut inte får äta mat före 4 månader), den andra gruppen fick börja äta mat först vid 6 månaders ålder.

Över hälften av spädbarnens som skulle börja äta mat tidigt klarade inte detta, vilket gör att man måste tolka resultaten från denna studie med försiktighet. Bland de som fick i sig alla sex livsmedlen utvecklade dock endast 2,4 procent någon form av matallergi, att jämföra med kontrollgruppens 6,4 procent. Ingen utvecklade jordnötsallergi (2,5 procent i kontrollgruppen) och endast 1,4 procent fick äggallergi (5,2 procent i kontrollgruppen).

När det gäller vete, sesam, mjölk och fisk hittade forskarna inget skydd av att äta livsmedlen tidigt. Å andra sidan verkade det inte heller öka risken för allergi.

Ersättning med komjölk kan minska allergirisk

För ett par veckor sedan presenterades dessutom resultaten från en kanadensisk studie på spädbarn och allergier: Early introduction of allergenic foods reduces risk of food sensitization. Forskare har följt närmare 1500 spädbarn under deras första år i livet. De som fick mjölk, ägg och jordnötter tidigt hade lägre risk att bli allergiska och effekten var stor. Att äta ägg före 6 månaders ålder var till exempel kopplat till 70 procent skydd mot att ha utvecklat allergi mot något av de tre livsmedlen, i jämförelse med de som fick ägg först efter ett års ålder.

I denna studie fanns också en koppling mellan helamning till 6 månaders ålder och en kraftigt ökad risk för allergi mot komjölksprotein. Risken ökade hela 3,5 gånger. De bebisar som fick mest varierad mat hade också lägre risk för allergi.

Dagens rekommendationer kan öka risk för allergi

Förra hösten kritiserade Agnes Wold, professor i klinisk bakteriologi vid Göteborgs universitet,  nuvarande rekommendationer att bebisar ska helammas under de första sex månaderna i en krönika i nyhetsmagasinet Fokus: Fram med jordnötsskålen. Hon menar att det ur allergisynpunkt är förkastligt att skjuta upp introduktionen av mat så länge.

Väldigt mycket talar för att hon har rätt. Återigen kan myndigheters råd vara mer till skada än nytta. Så fram med maten alla bebisföräldrar. Era små behöver äta riktig och varierad mat. Inte bara för att förebygga allergier, utan också för att lära sig smak och konsistens på den mat som de ska äta under sin uppväxt. Bra mat är en viktig grund för bra hälsa.

Dela & kommentera comments 3

Smakträning av bebisar avgörande för att barn ska gilla grönsaker

Gissa om jag blev varm om hjärtat häromdagen. Sofi Hermanson skickade bilden nedan på Dag, 6 månader, och skrev: Jag vill tacka så enormt mycket för dina böcker! Vi började det stora smakäventyret för två månader sedan och heja-heja vad bra det går!

Dag 6 månader

Vilken sötnos! Jag blir så glad. Bebisar älskar ju att utforska världen – klart att de ska få utforska vitkål också. Varken jag eller min man hade en aning om hur viktigt det är att bebisar – som Dag – smaktränas under första året. Det är orsaken till varför jag skrev SmakäventyretNu lyfter även British Nutrion Foundation bebisars smakträning i en forskningsrapport. Bebisar behöver få riktigt mat, och riktiga grönsaker, redan från början.

Grönsaker först, ofta och i variation

I rapporten citerar forskaren Lucy Chambers en ny studie som har kommit efter att jag skrev Smakäventyret. Föräldrar till 4-6 månader gamla bebisar från Storbritannien, Grekland och Portugal delades in i två grupper. En grupp fick följa landets traditionella rekommendationer för matintroduktion, den andra gruppen fick rådet att ge bebisarna fem olika grönsaker under de första femton dagarna. De gav en grönsak per dag och lät grönsakerna återkomma.

Efter en månad mätte forskarna vad bebisarna tyckte om en ny grönsak, som de aldrig tidigare hade smakat. I Storbritannien var det stor skillnad mellan grupperna. De bebisar som hade fått öva sig att äta grönsaker åt dubbelt så mycket av den nya grönsaken, i jämförelse med de barn som hade fått en vanlig matintroduktion.

I Grekland och Portugal såg forskarna dock ingen skillnad mellan grupperna, vilket skulle kunna förklaras av att föräldrar i dessa länder har som vana att ge bebisar grönsaker redan från början. I Storbritannien får bebisar ofta frukt, bröd eller annan spannmålsbaserad mat som sina första smakportioner.

Den brittiska rapportens slutsats är att bebisar ska introduceras till grönsaker på följande vis: Grönsaker först, ofta och i variation. 

Hela bitar mat är viktigt

Det är också viktigt att bebisar får gnaga på hela bitar för att lära sig konsistensen av olika mat (en stora bit vitkål är ett utmärkt exempel). Grönsakssmakerna behöver också vara rena. Klämmisar där grönsaker och frukt blandas till en söt puré kommer inte hjälpa bebisen att lära sig äta riktig mat. Så här kan en tallrik bebismat istället se ut:

Bebismat

Är du rädd att bebisen ska sätta i halsen, läs detta: Föräldrars rädslor kan hämma bebisars ätande.

Igår skrev DN om äldre barn som inte vill äta. Många föräldrar blir frustrerade när barnen vägrar äta mat som är nyttig för kroppen. Lär vi bebisar äta riktig mat från början, minskar vi risken för strul vid matbordet även när barnen blir lite äldre.

Dela & kommentera comments 3

Livsmedelsverket spekulerar återigen kring bebisar och gluten

Under de senaste åren har en rad vetenskapliga studier publicerats som visar att de rekommendationer som Livsmedelverket har gett kring bebisar och gluten sannolikt är direkt skadliga. Här kan du läsa om den senaste: Bebisar och gluten – ännu en studie visar på skadliga effekter

Igår skrev Livsmedelsverket i ett pressmeddelande att de nu ska se över sina rekommendationerna, som har gått ut på att bebisar kan skyddas mot glutenintolerans om de får gluten när de är mellan 4-6 månader.

Bebsiar kan inte vänjas vid gluten

Att Livsmedelsverket ändrar rekommendationerna är viktigt. Men återigen drar myndigheten slutsatser som inte har något som helst stöd i vetenskapen. I pressmeddelandet skriver de: Nya forskningsresultat pekar på att det viktigaste för att minska risken för glutenintolerans är att långsamt vänja spädbarn vid små mängder gluten. Däremot har tidpunkten för introduktion inte så stor betydelse och inte heller att gluten introduceras under samtidig amning.

Inget i forskningen tyder på att en långsam introduktion skulle kunna vänja bebisar vid gluten. De studier som finns visar snarare att ju senare en bebis får gluten, desto mindre är risken att de drabbas av glutenintolerans.

Ju senare en bebis får gluten, desto bättre

I oktober 2014 publicerade till exempel italienska forskare resultaten från en randomiserad kontrollerad prövning (den bästa formen av vetenskap) där de jämförde effekten av att ge bebisar gluten vid ett halvårs ålder och vid ett års ålder. Bland de som hade fått gluten tidigt hade 12 procent utvecklat glutenintolerans vid två års ålder. I gruppen som hade fått vänta till ett års ålder med gluten hade bara 5 procent glutenintolerans. Här hittar du studien: Introduction of Gluten, HLA Status, and the Risk of Celiac Disease in Children.

Vid fem års ålder hade skillnaderna mellan grupperna utjämnats. I det långa loppet spelade det alltså ingen roll när barnen fick gluten, men vill man skydda riktigt små barn mot glutenintolerans (som är en jobbig sjukdom) är det bättre att vänta med gluten.

Svenska barn får glutenintolerans ovanligt tidigt

En annan studie som visar att det är bättre att vänta med gluten är den svenska TEDDY-studien, som bedrivs från Lunds universitet. Forskare jämför ett stort antal bebisar med genetisk risk för glutenintolerans som har fötts i Sverige, Finland, Tyskland och USA. Svenska bebisar är de som får gluten tidigast, i genomsnitt vid cirka 5 månaders ålder och de utvecklar glutenintolerans tidigare än bebisar i Tyskland och USA som får gluten vid ungefär 7 månaders ålder. Bebisar från Finland ligger mitt emellan. De får gluten vid 6 månaders ålder. Så här ser skillnaden ut:

Bild från Nejm kring bebisar och gluten

En myndighet ska inte ge spekulativa råd

I pressmeddelandet säger Ylva Sjögren Bolin, immunolog och nutritionist på Livsmedelsverket: Tyvärr är det svårt att ge konkreta besked till föräldrar om hur mycket och hur fort mängden gluten kan ökas, forskningen har ännu inte kunna avgöra det. Det vi menar med små mängder i våra nuvarande råd är en liten munsbit vitt bröd eller smörgåsrån eller en liten sked gröt eller välling några gånger i veckan till att börja med, och sedan öka mängden långsamt. 

Det är bra att hon inleder med att det inte går att ge föräldrar några konkreta besked. Där borde hon ha slutat. Det finns inget som helst stöd för att säga att bebisar mår bra av att lite vitt bröd, gröt eller välling några gånger i veckan.

Nyligen skickade Kostfonden en skrivelse till regeringen där vi uppmanade dem att höja kraven på offentliga rekommendationer. Detta är ett typexempel på hur viktigt det är att myndigheter ser till att deras rekommendationer vilar på en solid vetenskaplig grund.

Att Livsmedelsverket fortsätter att spekulera i vad landets invånare mår bra av är helt enkelt inte värdigt. Ska de nu inför nya rekommendationer till bebisar borde de snarast initiera en vetenskaplig studie som bevisar att rekommendationerna får avsedd effekt och att bebisar inte drabbas av oväntade biverkningar.

Dela & kommentera comments 6

Vem kom på att bebisar MÅSTE äta pulvergröt?

Fick nyligen denna kommentar här på bloggen från en nybliven mamma Lisa:

Tack för en superbra bok. Min son är snart sex månader och vi har börjat med smakportioner och efter att ha läst din bok kände jag mig supertaggad för vårt smakäventyr! Kom precis hem från en mammagrupp som BVC ordnar och idag var en dietist där och pratade. Väldigt intressant och kul tänkte jag innan…men nu känner jag mig förvirrad, uppgiven och som luften gick ur mig. Vi var flera mammor i gruppen som läst din bok och jag berättade att min son ätit hemmalagad havregrynsgröt, då sa dietisten att gröten i butik är bättre för den innehåller järn… Innan jag hann säga något var det en annan mamma som sa att det är bara att ta till palttunnbröd. Då svarade hon knappt och man märkte tydligt vad hon tyckte om saken… Mitt sunda förnuft går helt i linje med vad du skriver i boken, men känns så förrvirrande när en dietist står och säger att min son mår bättre av att äta färdigblandat pulver… Vill bara säga TACK för din bok som gjort att jag vågar lita lite mer på ”min magkänsla”!

Nestlé fruktgröt_sötad

Dietister borde lära sig att ge alternativ

Jag undrar verkligen vem som har kommit på att mat som är så dunderprocessad att man måste tillsätta vitaminer, är det bästa som bebisar kan äta. Här är innehållsförteckningen på Nestlés ”osockrade” fruktgröt med päron, banan och yoghurt:

Vetemjöl 23% (delvis mältat), skummjölkspulverhavremjöl 18%, päronjuicekoncentrat 11,4%, vegetabilisk olja (raps, palm), yoghurtpulver 5,4%, bananflingor 3,6%, cikoriarotfiber (inulin), mineraler (kalcium, järn, zink, jod), vitaminer (A, D, E, C, tiamin, niacin, B6, folsyra, B12, biotin, pantotensyra).

Spädbarnsgröt är ofta alldeles för söt

Vem skulle koka gröt till sig själv med vetemjöl som första ingrediens? Eller hälla i palmolja och päronjuicekoncentrat? I en färdig portion av denna gröt kommer nästan en fjärdedel av alla kalorier från ”enkla sockerarter”. En del är mjölksocker, men det mesta är socker från juicekoncentratet. WHO räknar det som ”fritt socker” och har som mål endast en tjugondel av alla kalorier som vi äter ska komma från fritt socker. Det här gröten är alltså enligt WHO minst fyra gånger för söt.

Det borde vara självklart att dietister under sin utbildning fick lära sig att rekommendera alternativ till kommersiella pulverprodukter. Bebisar måste inte alls äta pulvergröt. Att smula paltbröd i hemmalagad gröt är ett utmärkt alternativ. Järn finns också i exempelvis leverpastej, rött kött och aprikoser. Om du kokar maten i järngryta blir den automatiskt mycket mer järnrik.

Fram för alla föräldrar som vågar stå på sig! Ge era barn riktig mat.

Dela & kommentera comments 4

Bebisar som får äta jordnöts-protein skyddas från allergi

För ett år sedan skrev jag om en spännande brittisk studie som visar att bebisar som får äta jordnötsprotein* skyddas från att utveckla allergi. Effekten var kraftig. Studien visar att tidigare råd om att bebisar ska undvika allergiframkallande mat sannolikt har varit direkt skadliga.

Nu har forskarna följt de barn som deltog i jordnötsstudien under ytterligare ett år, då de fick undvika att äta jordnötter. Forskarna var nyfikna på om de då skulle utveckla allergi, men den skyddande effekten av att äta jordnötter tidigt under barndomen verkar vara bestående. Läs mer på BBC:s sajt: Peanut allergy theory backed up by new research – BBC News.

I Smakäventyret kan du läsa hela historien bakom jordnötsstudien. Det började med att man upptäckte att barn i Israel hade mycket mindre jordnötsallergi än barn med judisk bakgrund som bodde i London. Varför? Jo, i Israel får nästan alla barn ett ostbågsliknande snacks som innehåller jordnötter…

Forskare tror nu att bebisar utvecklar allergi om de andas in damm från mat eller om dammet kommer in i kroppen via ett eksem. Får barnen däremot äta maten verkar de kunna utveckla tolerans. Forskning pågår för att ta reda på om detta även gäller annan allergiframkallande mat som fisk och ägg. Otroligt spännande!

*Bebisar ska aldrig äta hela jordnötter, men jordnötssmör går bra.

Dela & kommentera comments

Bästa klippet från Skavlan: bebis äter anklever

När man sitter ensam på sin kammare och skriver kan man som författare bland börja tvivla på sina idéer. Skälet till att Smakäventyret kom till var att jag tänkte att det fanns andra föräldrar som, liksom jag, felaktigt hade fått för sig att bebisar inte kan äta vanlig mat utan måste ha speciell barnmat. Puréer och välling. Bara milda smaker. Men under skrivandet av boken kunde jag ibland börja undra om andra föräldrar verkligen tänkte så dumt som jag hade tänkt.

Anklever till bebis? HAHAHAHA.

Så i fredags fick jag bekräftat att det i vår samtid ändå finns en stark idé om att bebisar måste ha speciell mat. På SVT:s sajt låg ett klipp från Skavlan. Största sensationen från programmet samma kväll var att den 8,5 månader gamle sonen till gastronomen Edward Blom åt samma mat som pappa. Klicka på bilden för att se klippet. Skärmklipp 2016-02-15 09.06.59Ungefär så här gick samtalet:

Skavlan: ”Han har inte fått schnitzel än utan välling?”

Blom skrattar: ”Jodå, han har fått schnitzel.”

Publiken skrattar.

Skavlan: Han har det ja´?

Blom: Jodå, han har ju fått mjölk som är standarden, men sen har han sedan fem månader i alla fall – eller om det är fyra till och med – så har han fått provportioner. Nu äter han väldigt mycket. Nu äter han mer vanlig mat än mjölk.

(Bild på Skavlan. Ser ut som om Blom kom från Mars.)

Blom fortsätter: Schnitzel hör till det han har ätit, men vi har väl mosat det lite mer. Jag har varit lite rädd att han ska sätta i halsen. Men han har fått prova nästan allt. Han är oerhört förtjust i anklever, till exempel.

Publiken viker sig dubbel. Lååånga applåder.

Hur hamnade vi här?

Hur hamnade vi egentligen här? Tänkte jag efter att ha sett klippet. När blev det så unikt med bebisar som äter anklever att det river ner en åska av applåder på bästa sändningstid? Varför tänker vi att det mer normalt att ge bebisar en pulverblandning av mjöl, skummjölk, juicekoncentrat, maltodextrin, olja och tillsatta vitaminer?

Men så vände jag på tanken och kom istället på bästa programidén. Skavlan åker ut i världen och träffar bebisar. Om gåslever river ner sådana skratt, tänk då vad inuitbebisar ska åstadkomma när de äter valspäck?

Dela & kommentera comments 8

Föräldrars rädslor kan hämma bebisars ätande

Bebisar behöver träna på att äta hela bitar mat från en ganska tidig ålder. Att få känna känslan av olika konsistens i munnen är en viktig del av deras smakäventyr. Samtidigt är många föräldrar rädda att bebisarna ska sätta i halsen. Så här skrev en förälder nyligen på Smakäventyrets facebook: ”Jag vill ge mat som man måste tugga men så fort det är lite för stora bitar så sätter min son typ i halsen och jag får typ hjärtattack varje gång. Så jag vågar inte.”

Men hur ska man tänka då? Kan bebisar verkligen äta hela bitar? Jag kontaktade Kajsa Lamm Laurin som är logoped, expert på barns munmotorik och författare av boken När ditt barn inte äter. Av henne har jag lärt mig ett nytt ord (som jag som tvåbarnsmamma borde ha känt till för länge sedan): att klökas. Här är Kajsas svar:

Logopedens svar: bebisar måste öva att tugga

Om bebisar kan äta hela bitar? Nja. Inte från början, men de måste få en möjlighet att öva sig att tugga och svälja hela bitar, gärna redan från 6-7 månaders ålder. Om bebisar inte får annat än slätt mos finns en risk att barnet fortsätter att suga i sig maten och hindras från att utveckla oralmotoriken. Barnet behöver till exempel få en chans att träna in rätt tungrörelser för att kunna svälja riktigt mat. Dessutom behöver sensoriken – känslan av att ha något i munnen – tränas tidigt. Det gör man bäst genom att låta barnet smaka på så många olika konsistenser av mat som möjligt, från allra första början. Som en klok kollega sa till mig en gång: munnen är barnets fönster mot världen.

Bebisar klöks – det är en naturlig reflex

En förälder som är rädd att barnet ska sätta i halsen, behöver kunna skilja på om barnet kväljer/klöks eller verkligen har satt något i halsen. En klökning eller kväljning (det kallas olika beroende på var i landet man bor) ser ut som början på en kräkning eller hostattack. På filmen här ovan ser du hur det kan se ut. Det är en skyddsreflex som vi föds med, sannolikt för att vi snabbt och effektivt ska få bort saker som riskerar att fastna i luftstrupen. Barnet rensar bort det som kommit för långt bak i munhålan och flyttar fram det i munnen. Det kan handla om att biten är lite för stor, för dåligt genommosad, att smaken är äcklig eller bara ny.

Det är bra att ta det lugnt när barnet klöks. En hysterisk förälder som gräver ut mat ur munnen på sitt barn gagnar inte inlärningen, utan det blir en obehaglig upplevelse. Om barnet sätter i halsen kommer det vanligtvis också att hosta. Hoststöten gör att föremålet, eller vätskan, flyger upp och ut. Låt barnet hosta färdigt, dunka det inte i ryggen och försök behåll ditt eget lugn. Trösta och lugna, men överdriv inte.

Lagom stora bitar är bäst

Samtidigt som du som förälder behöver ge barnet möjlighet att träna sig på att tugga och svälja hela bitar, får du heller aldrig servera bitar verkligen kan fastna i halsen. Inga hela jordnötter, inga cocktailtomater (inte halva heller), inga vindruvor, inga korvbitar. Saker som är runda och glatta kan proppa igen luftstrupen och sitta rejält fast. Tänk också på att bröd med salivens hjälp kan gegga ihop till en rätt så hal klump som också kan fastna i halsen. Bröd ska serveras i små bitar, med rejält med smör, leverpastej, eller annat pålägg på, som gör att det slinker ner lättare.

Hur stora – eller små – bitar kan barnet äta då? Ärtor och majs kan ätas hela. En bra tumregel är annars att hålla sig till pommes-frites-storlek i början, stora sådana. Tänkt dig en avokado, skivad på längden. Just avokadon är optimal på många sätt. Den är smakrik, greppvänlig och går att mosa med både händer och gommar. Den stimulerar även sensoriken eftersom den är både kletig och fast. Grönsaker som är hårdare än avokado kan du koka mjuka.

Barn ska aldrig äta själva

Men även om du ger din bebis (eller ett-tvååring för den delen) lagom stora bitar – lämna aldrig barnet att äta på egen hand. Gå också en kurs i hjärt- och lungräddning för barn. Det kan vara bra att ha, även i andra situationer än när barnet äter.
Tillbaka till klökreflexen. Efter hand flyttar den sig allt längre bak på tungan. Detta är en del av ätuvecklingen. Därför måste små barn få stoppa sina händer och andra (stora) grejer i munnen. Min erfarenhet som logoped är att barn som inte har fått stoppa saker i munnen i en del fall kan utveckla ätsvårigheter.

Bebisar undersöker världen – även maten – med munnen

Hela poängen med att vara liten och precis ha lärt sig greppa grejer är ju att stoppa dem i munnen för att undersöka dem. Barnet behöver greja med maten i lugnt och ro. Det är så de lär sig form, smak och textur. Ge barnet strimlor, grovt mos, spagetti och köttfärssås. Allt går att servera en bebis, bara du håller koll!

Dela & kommentera comments 3

Klämmisar "värdelösa" för bebisar, säger experten

Klämmisar är lätta att ta med och bebisar älskar dem. Men det finns ett stort problem: barn som lever på rinnande mat får för lite övning i att tugga och svälja. Risken är att de blir mer kräsna när de blir äldre. 

IMG_3882

Igår åt jag lunch med Kajsa Lamm Laurin, som är logoped och författare av boken ”När ditt barn inte äter.” Vi träffades för några månader sedan när vi var med i P1:s Kropp och själ. Då lärde jag mig något nytt: att logopeder jobbar både med prat och MAT. Kajsa har under många år behandlat barn med ordentliga ätsvårigheter.

Under lunchen passade jag på att fråga henne om vad hon tycker om klämmisar till bebisar. När jag blev förälder 2006 fanns inte klämmisar. Jag tror att det var Ella’s kitchen som började sälja frukt- och grönsakspuré i små behändiga platsförpackningar. Nu finns det massor av olika varianter och de erövrar hyllmeter efter hyllmeter i affärerna. Bara att skruva av korken och trycka in maten. Sjukt praktiskt tänkte jag, tills jag började göra research för Smakäventyret och insåg hur viktigt det är att bebisar får vänja sig att tugga på mat av olika konsistensIMG_3957.

Så vad tycker Kajsa om klämmisar? Jo, att: ”de inte utvecklar barnets oralmotorik för fem öre” och att de är ”värdelösa.” Jag frågade om jag fick citera henne på det, och det fick jag. Men hon sa också att klämmisar faktiskt är utmärkta för barn med grava ätsvårigheter, som har svårt att tugga och behöver energi.

Friska barn däremot behöver öva in rätt tungrörelser. De behöver tugga och svälja. Vanlig mat, varje dag. Ut med klämmisarna, in med riktig frukt och riktiga grönsaker.

Kajsa och jag åt också riktiga grönsaker under lunchen. Vi tuggade jättebra!

(Har du ett barn som gärna petar i maten kan jag förövrigt varmt rekommendera Kajsas “När ditt barn inte äter.” Boken ger mycket bra förståelse för vad det är som händer i barnet.)

Dela & kommentera comments 5