stamp

Bebisar och mat

Öppet brev till Semper: Varför säljer ni processad skräpmat till spädbarn?

Under arbetet med Stora boken om barn och mat fick jag titt som tätt tillfälle att besöka barnmatshyllan i affären. Där säljer numera företaget Semper kakor, snacks och godis till bebisar och små barn. Min slutsats är att de måste ha blivit grundlurade. Här är mitt öppna brev till dem.

Hej Semper,

Ni vet inte detta, men under många år var er välling mina barns sömnpiller och därmed min bäste vän. När vi under ett halvår skulle bo i San Francisco fick jag panik av tanken på att skiljas från vällingen. Så vi fyllde våra resväskor med så många vällingpaket vi bara kunde. För hur skulle vi annars klara oss?

Detta är ganska länge sedan. Numera sover mina barn gott utan välling och jag har inte haft så mycket kontakt med era produkter. Men när jag under förra året skrev Stora boken om barn och mat fick jag återigen anledning att botanisera bland barnmaten i affären. Och… oj!… vilken förändring den hyllan har genomgått! Bebisar måste vara riktigt bra kunder eftersom ni satsar så hårt på dem.

Semper har blivit grundlurade

Skälet till varför jag nu mejlar er är att jag tror att ni som företag har blivit grundlurade. Ert mål är, om jag har förstått saken rätt, att ”erbjuda hälsosamma, näringsriktiga, säkra och högkvalitativa produkter till era konsumenter.” Om mina misstankar stämmer har det brittiska företaget Organix lurat er hela vägen till Skåne (och kanske ännu längre…). På något vis har de fått er att erbjuda era kanske viktigaste konsumenter, bebisar och små barn, mat som är ungefär lika högkvalitativ som en borrmaskin för 49 kronor på Rusta. Vi pratar om detta: 

Hoppas att ni inte tar illa upp, men när jag första gången insåg att man numera marknadsför snacks, kakor och godis till småbarn höll jag på att smälla av. Vem vill göra det?

Semper saluför Organix produkter i Sverige

Döm av min förvåning när jag hittade ett pressmeddelande där ni på Semper berättar att ni ska sälja och distribuera varumärket Organix i Norden.

Till en början undrade jag varför? Hur går Organix utbud ihop med er filosofi som är att tillhandahålla ”naturligt god mat utan konstiga tillsatser”? Men så läste jag texten där Organix VD säger:

– På Organix gör vi bra mat eftersom vi har en passionerad tro på att alla människor, oavsett hur unga, förtjänar att äta bra och vi vill ge barn den bästa starten i livet.

Sa han så till er också när ni förhandlade om ett samarbete? 

Det låter som en karismatisk person. När någon pratar om en ”passionerad tro” kan det vara lätt att svepas med. Det visar inte minst erfarenheter från diverse olika sekter i världen. Ni är ju sprungna ur den svenska myllan (även om ni numera tillhör den internationella livsmedelskoncernen Hero) och som svensk vill man gärna tro andra om gott. Typ att en naiv svensk lätt kan bli förförd när man surfar in på Organix hemsida

…och tittar på filmen om deras ambitioner (inspirerad av Donald Trump?):

Jag är rädd att jag måste göra er desillusionerade. Till skillnad från er på Semper har många andra livsmedelsbolag ganska smutsigt mjöl i påsen, om man säger så. Jag vill ge er samma råd som vi ger till föräldrar i Stora boken om barn och mat: LÄS ALLTID INGREDIENSLISTAN PÅ ALLT NI KÖPER!

Semper köper grisen i säcken

När ni till exempel sitter där i styrelserummet på Organix och VD:n med stolthet visar fram kakorna till bebisar…

…ska ni inte blint lita på budskapet på förpackningen. De skriver ”no junk promise” för att få er att köpa grisen i säcken. Istället vänder ni på paketet och läser ingredienslistan:

En blandning av vetemjöl, juicekoncentrat och palmolja kvalar utan tvekan in under ordet ”junk”, framförallt om det ska ätas av bebisar. (Juicekoncentrat kan låta bra, men WHO menar att vi ska begränsa det. Många företag använder det numera istället för socker, så kan man påstå att maten är osötad, trots att man har sötat den). 

När VD:n sedan langar fram dessa…

…gäller samma sak. Budskapet ”Nothing unnecessary” är ett försäljningstrix. Koncentrerad juice i geléform är nämligen inget annat än…

När han till sist ber er att smaka på det som kallas ”fingermat”…

 … är det bra om ni har med er lite riktiga råvaror att jämföra med… 

…så kan ni lättare bedöma hur väl en produkt lever upp till er filosofi om att med skonsam tillagning ta tillvara det bästa från naturen.

(I vår familj tyckte vi att Organix ”corn puffs with carrot” smakade som ett slags söt ostbåge. Vi undrar: hur många maskiner krävs det egentligen för att få majsen och moroten att anta så fluffig form?)

Har Sempers expertgrupp godkänt detta?

Ni skriver på er sajt: ”Vi är stolta över att vi vet en hel del om vad små barn behöver för att få en bra start. Vi har egna experter på barnhälsa, arbetar nära svenska forskare och kompromissar aldrig på kvalité och säkerhet.” 

En fråga: lät ni era experter granska produkterna från Organix innan ni slöt ert avtal? Håller de med om att kakor, snacks och godis ger en bra start på livet?

Om de gör det, borde de sätta sig in i den senaste statistiken från Organix hemland. I Storbritannien har 22,4 procent av alla barn övervikt eller fetma innan de ens har fyllt fem år, och i oktober konstaterade man att antalet barn med allvarlig fetma har nått rekordnivåer.

Leverpastej är en bättre källa till järn än välling

När jag ändå har er på tråden vill jag ta upp några andra småsaker. På er sajt ger ni denna information:

När jag själv hade småbarn och var trött som en stenad koalabjörn, hade jag läst detta som att välling skulle vara bättre för mitt barn än leverpastej. Och så hade jag begått misstaget att ge barnet välling på mackan, istället för leverpastej.

Jag vet. Självklart menar ni inte att föräldrar ska göra så, men jag tänker att det ändå hade varit bra om ni hade lagt till något i stil med: ”Men eftersom järnet i leverpastej tas upp mycket lättare av kroppen än järnet i välling, får barnet ändå i sig mer järn om du ger det leverpastej”.

(När vi skrev Stora boken om barn och mat hade vi kontakt med forskaren Michael Hoppe på Sahlgrenska, som minst sagt har järnkoll. Så här skrev han till mig:

”Om man jämför upptaget av en och samma mängd järn från leverpastej, respektive välling, så har den sistnämnda ett sämre utgångsläge eftersom det är baserat på sädesslag. De innehåller mycket fytater (ju mer fullkorn, ju mer fytater). Fytater binder till järnet i magtarmkanalen och hämmar därmed upptaget. Så barnet tar inte upp så mycket av järnet i vällingen, jämfört med järnet i leverpastej.”

Det där med järnupptag är komplext, om ni kontaktar Hoppe kan han säkert komma till er på Semper och hålla ett föredrag.)

Klämmisar fulla av bakterielik

Sist men inte minst. Ni skriver på er sajt att ni vill hjälpa föräldrar om ni kan. Mitt förslag är att ni ska göra det lättare för dem att förstå vad som döljer sig i era klämmisar. Så det ni kallar för gröt…

…kan ni kanske istället kalla ”Spätt juicekoncentrat med rismjöl, en gnutta havre och tillsatta vitaminer”?

Och denna upphettade och steriliserade produkt…

…kan ni förslagsvis döpa till kadaveryoghurt. Enligt Livsmedelsverkets föreskrifter får inte yoghurt värmebehandlas. Då dör alla de snälla och nyttiga mjölksyrebakterier som yoghurt ska innehålla och som kan stärka tarmfloran. Kallar ni det istället för ”kadaveryoghurt” blir det tydligt att det ni säljer rent tekniskt är en bakteriekyrkogård.

(Visste ni förresten att forskare från Nya Zeeland har hittat en koppling mellan att äta riktigt yoghurt – sådan som säljs i kyldisken – och en minskad risk för eksem hos bebisar? Ju mer bebisarna åt, desto lägre var risken.) 

Lever ni på Semper upp till era ambitioner? 

Detta blev långt! Jag vill avsluta med att berömma er för alla fina ord ni skriver på er sajt. Men frågan är hur bra start på livet små barn får när de vid sju månaders ålder börjar äta snacks? För att sedan fortsätta med kakor vid tio månader och godis efter tolv månader? Och hur lever koncentrerad fruktjuice, ultraprocessad majs och upphettad yoghurt upp till er vision om att med ”skonsam tillagning ta vara på det bästa från naturen”? 

Ni får gärna svara på detta. Jag publicerar svaret på min sajt. 

Glöm nu inte att ringa VD:n på Organix. Han behöver sig en ordentlig uppläxning. Bryt kontraktet och kräv skadestånd. Det är faktiskt fult att ljuga.

Vänliga hälsningar,

Ann Fernholm

Ps. Jag har skickat vidare detta brev till reklamombudsmannen tillsammans med en anmälan. Är lite nyfiken på vad hon tycker om er marknadsföring, och om den håller den höga etiska nivå som reklam bör göra. 

Till alla läsare: Vill ni också veta hur Semper resonerar? Mejla och fråga: anne.lindfeldt@semper.se. Tagga @semperbarnmat om ni gör inlägg i sociala medier, så ska det enligt Semper hamna på deras sajt

Dela & kommentera comments 25

Ge din bebis riktig mat från början – innan du behöver börja ringa magen!

Ser ni vilken söt liten gastronom? I lördags hade Svenska Dagbladet ett helt uppslag kring Stora boken om barn och matHoppas att det kan inspirera fler föräldrar att låta sina bebisar utforska maten. Själv gjorde jag alla fel under barnens matintroduktion, och behövde senare ringa till deras magar för att få dem att äta. 

Prenumererar du på SvD kan du läsa helgens artikel här: Vanlig myt om mat kan göra barnen kräsna och petiga. Och en tillhörande sidotext full av tips: Så får du ditt barn att äta bättre mat

Vi får hoppas att budskapet når ut till föräldrar, så att fler låter sina bebisar utforska maten innan de närmar sig 2-årsåldern och går in i den lite kräsnare delen av småbarnstiden. 

MEN. Det är aldrig för sent att lära barn äta mat. Om man är lite kreativ kan även små viljestarka matskeptiker smaka på maten. I artikeln säger jag lite snusförnuftigt:

Bra knep för att få barn att äta: ring magen!

Det ska villigt erkännas att jag önskar att jag själv hade varit bättre på detta när barnen var små. Ett av de bästa knepen som jag kom på för att få barnen att äta var dock att ringa till magen (handen formad som en låtsaslur mot örat).

Magen svarade på tredje eller fjärde signalen, och pratade av någon anledningen en rätt vresig söderkis-dialekt: ”Ja, vad vill du? Du vet att du ringer mitt i maten va´? Jag har inte riktigt tid att snacka.”

Jag bad om ursäkt för att jag störde, men undrade om det fanns mer plats där nere, eller om magen var full. Magen svarade att jodå, det gick att stuva undan lite mer nere till vänster och uppmanade mig att be barnet att ta en tugga till. 

När barnet glatt svalde tuggan, hamnade den rakt i huvudet på magen (hur det nu gick till rent anatomiskt?) som gnällde och sa att jag skulle hälsa barnet att ta det lite försiktigare nästa gång. 

Så fortsatte samtalet. Vissa dagar klagade magen på att det ekade tomt där nere, andra dagar skrek tarmbakterierna att de var hungriga. 

Lite så gick det till. Tills barnen en dag tröttnade, och man fick försöka hitta på något nytt.  Vissa dagar gick det bra, andra dagar sämre. Då hotade jag med att de skulle få torskromslåda (min värsta mat när jag var liten) till middag under resten av deras uppväxt om de inte åt maten. Det genererade sällan någon matlust. 

Det går inte att lyckas jämt som förälder. Men ju fler knep vi har att ta till, desto bättre går det!

Dela & kommentera comments

Till alla föräldrar: smitta era barn med matglädje

I morgon släpps Stora boken om barn och mat. I morse var Kajsa Lamm och jag på Nyhetsmorgon och pratade om barn, mat och att skapa lust kring ätandet. Vi hoppas att fler föräldrar ska ge barnen möjlighet att utforska maten (precis så som Kajsa började göra med äggröran i direktsändning!). 

Efter en tre år lång grossess kan Kajsa och jag äntligen hålla vår lilla nyföding i handen: Stora boken om barn och matDen väger inte mindre än 953 gram och är proppad med matglädje och bra-att-ha kunskap. I morgon släpps den och i morse pratade vi om det viktigaste i Nyhetsmorgon: att skapa lust kring matbordet. 

Programledaren Soraya Lavasani såg dock lite fundersam ut när hon presenterade Kajsa och läste upp hennes titel:

Logoped? Vad har det med barn och mat att göra? Det undrade jag också när jag träffade Kajsa, men mat och prat hör i hop, lärde jag mig. Vi använder munnen och tungan till båda. 

Och yes! Kajsa såg till att få in sitt favoritord i programmet: 

Det är inte ett ord man nynnar på varje dag direkt, men faktiskt, jag måste ge Kajsa rätt, vi har mycket att tjäna på att prata mer om oralmotorik. Precis som att bebisar behöver lära sig krypa, stå och gå, behöver de också lära sig att vrida och vända på tungan för att kunna tugga och svälja mat.

Det härliga är att ordet oralmotorik alltid gör Kajsa lika glad:

Innan hon också började prata om interoception och proprioception (den kvinnans kunskapsbank är lika stor som Joakim von Ankas kassvalv) avbröt jag. Vi hade nämligen bara åtta minuter på oss i rutan, inte tre timmar.

Istället ledde jag in samtalet på de äldre barnen. Boken handlar också om 2-5-åringar. I den åldern är barn ofta skeptiska mot ny mat, samtidigt som de behöver stoppa maten i munnen för att lära sig att äta den. Så hur får man dem att frivilligt göra det?

I boken har vi 23 olika tips på det. Ett av dem är att lägga små smakprover av mat i en fin ask. Det blir nästan som en liten present till barnet. Eller så kan man låta dem få en tallrik med lite olika grönsaker i en koja under bordet, före middagen. Där kan de i lugnt och ro få utforska maten. 

Ungefär det hann vi prata om. Lite humor var det att TV4 i bakgrundsbilden hade använt sig av en klassisk barnmatsburk. 

Vårt exempel på vad en bebis från ungefär sex månaders ålder kan träna på att äta var istället detta: 

Låt barnet utforska olika konsistenser (på precis samma vis som Kajsa började göra när hon visade maten). Broccolin kanske är lite hårdtuggad, men den kan barnen gnaga på. Så får de känna både smaken och konsistensen av broccoli i munnen.

Sedan orkar inte en lite knatte på några månader äta en hel tallrik mat, men som vi skriver i boken: du som förälder ska också äta av maten. Du är barnets förebild!

Vill du se hela inslaget? Du hittar det via denna länk: Så får du små barn att äta riktig mat

Glöm inte: all mat är barnmat! Vad barn gillar att äta är kulturellt betingat.  

Dela & kommentera comments 1

Nästan alla bebisar käkar klämmisar, men hur bra är de egentligen?

För tio år sedan introducerades klämmisar på barnmatsmarknaden och de har gjort succé. Till en början innehöll de främst fruktpuré, men nu finns varianter som innehåller allt från yoghurt och gröt till vegolasagne. Men hur bra är klämmisar egentligen för barns ätutveckling? Och innehåller de verkligen yoghurt och gröt, som det står på förpackningen? 

Om precis en vecka – den 5 mars – dyker Stora boken om barn och mat upp i bokhandeln. I fredags höll jag den för första gången i min famn och det kändes stort.

Ute i bokhandeln 5 mars

Man undrar: vad ska hända med denna lilla nyföding? Hur kommer den att ta sig fram genom livet? Vem kommer att lyfta den? Vem kommer att dissa den?

En sak är säker: de företag som tillverkar klämmisar kommer sannolikt tillhöra den senare kategorin. För någon månad sedan fick jag en fråga från tandhygienisten Maria Pehrs kring just klämmisar. Här är ett koncentrat av vad hon skrev:

”Jag är tandhygienist och arbetar i dag som fluortant, och informatör på BVC. Där träffar jag nyblivna mammor med små barn i åldern 6-8 månader.

Det är väldigt många, läs alla, som använder sig av klämmisar och jag berättar att de är dåliga för käkarnas utveckling och att fabrikanterna luras då de reducerar fruktjuicer så att de ska bli sötare för att kunna skriva ”utan tillsatt socker”. Men nu finns det klämmisar som enbart består av fruktpuré. Hur ställer man sig till det?”

Klämmisar hindrar barnens ätutveckling

Ja, hur ställer man sig till det? Klämmisar som består av frukt som har mixats, där alla fibrer är bevarade, är bättre än de som är gjorda på juicekoncentrat. Men det finns fler problem med klämmisar än så. I Stora boken om barn och mat anger vi åtminstone fem skäl till varför riktig frukt, yoghurt och gröt är bättre för barnen än plastförpackad och steriliserad puré. Vi börjar med det viktigaste skälet.

1. Bebisar behöver lära sig att tugga och svälja mat

Om barn får för mycket puread mat under sitt första år i livet undanhåller vi dem möjligheten att utveckla sin munmotorik. Det är lite som om vi skulle dra undan den stol de håller i när de ska lära sig att stå (om ni förstår jämförelsen). Kajsa Lamm, min medförfattare, kan allt om munmotorik och i den nya boken berättar hon att tuggandet och sväljandet av mat inte har automatiserats förrän vid tre års ålder. Känn efter själv när du tuggar och sväljer mat. Du fixar och trixar en faslig massa med både tungan och käken för att få maten dit du vill. För att klara att göra allt det som är självklart för dig, behöver bebisar få öva, om och om igen. Bebisar som mestadels lever på klämmisar, puréer, välling och pulvergröt får helt enkelt för lite tuggträning.

2. Barn behöver öva på att ha hela bitar mat i munnen

En annan viktig del av ätträningen är sensoriken: att vänja sig att ha mat av olika konsistens i munnen, exempelvis en slemmig banan, ett krispigt äpple eller hallon med små kärnor i. Bebisar som lever på slätmixade puréer missar den träningen också. Det finns studier som kopplar en sen introduktion av hela bitar mat, till att vara mer kräsen mot mat vid sju års ålder.

3. De snälla bakterierna är döda

På många klämmisar påstås att de innehåller ”yoghurt”, men det är egentligen inte sant. Yoghurt är ett livsmedel som ska krylla av nyttiga mjölksyrebakterier, men yoghurtklämmisar innehåller endast små bakterielik. Klämmisarna har hettats upp till höga temperaturer för att kunna förvaras i rumstemperatur, och all snälla bakterier har då gått hädan (må de vila i frid).

När klämmisar steriliseras dör alla nyttiga bakterier

Men spelar det någon roll om barnen får i sig levande eller döda bakterier? Som vanligt kan vetenskapen inte ge något definitivt svar, men forskare i Nya Zealand har till exempel hittat ett samband mellan att äta riktig yoghurt under första året i livet och en lägre risk att ha eksem vid ett års ålder. Ingen vet om detta är ett direkt orsakssamband, men en hel del talar för att spädbarn mår bra av att få i sig mjölksyrebakterier som stärker deras tarmflora.

(Här vill jag ge kred till Mats Lönne på Ottos barnmat, som har uppmärksammat mig på de döda bakterierna i klämmisar.)

4. Grötklämmisar består till stor del av juice

Som Maria Pehrs skriver innehåller fruktklämmisar numera mestadels puread frukt, där fibrerna är bevarade. Men grötklämmisar består fortfarande till stor del av juice. Kolla in den här till exempel:

Många grötklämmisar innehåller mycket juice.

Första ingrediens är äppeljuice. Och då är det ju egentligen inte gröt, utan en juice- och fruktmosblandning, men lite ris- och havremjöl i. Här är Kajsas och mitt recept på en riktig gröt som du kan koka till alla bebisar i din bekantskapskrets:

Recept från Stora boken om barn och mat

5. Plastförpackningen är en onödig miljöbelastning

Så till det femte och sista skälet varför klämmisar borde begränsas. Och här vill jag förvarna, för här kommer en moralkaka, bakad med omtanke om våra barns framtid, världshaven och klimatet. För så här: klämmisar leder till en helt onödig förbrukning av plast. Du köper en puré som väger 100 gram, och förbrukar mer än 10 gram plast. Många livsmedel är inplastade, men få kräver så mycket plast för så lite mat. 

Köp istället riktig frukt och gör din egen puré. När barnet börjar få tänder och har lärt sig tugga: låt det äta tunna skivor av äpple, päron och annan frukt. Det är bättre både för barnet och miljön.

Med allt detta sagt: jag fattar att klämmisar är grymt praktiska. Självklart kan du som spädbarnsförälder då och då underlätta livet med dem. Men ju fler olika smaker din bebis får testa, och ju oftare barnet får öva sig på att tugga och svälja riktig mat, desto bättre är det för ätutvecklingen.

Dela & kommentera comments 3

Kan bebisar sova bättre om de får mat?

Under ett antal år har föräldrar fått höra att de gärna får helamma sina bebisar till sex månaders ålder. Nu visar forskning att barnen verkar sova bättre om de får börja äta mat tidigare än så. 

Smakäventyret: att lära små barn äta mat ägnar jag ett kapitel åt den spännande forskning som nu visar att allergier kan förebyggas om bebisar får börja äta mat tidigt. Brittiska forskare har till exempel genomfört en stor och mycket välgjord undersökning som slår fast att risken för jordnötsallergi kan minska till en sjundedel om barn får äta små doser jordnötsprotein, exempelvis jordnötssmör, regelbundet redan under första året i livet. Det är sällan man ser en sådan enorm effekt inom medicinsk forskning och det ger goda skäl att misstänka att föräldrar har fått rekommendationer som varit direkt skadliga för deras barn. Tidigare har man sagt att barn med hög allergirisk ska undvika att äta mat som lätt framkallar allergier.

Allergier går att förebygga

Sedan Smakäventyret gick i tryck har det kommit flera liknande studier som bekräftar att en tidig matintroduktion kan skydda mot allergi. I en av dessa, kallad EAT, fick bebisar äta små doser jordnötter, ägg, mjölk, sesam, fisk och vete redan från tre månaders ålder. Många bebisar hade svårt att äta mat så tidigt, men bland de som lyckades minskade risken att bli allergisk till ungefär en tredjedel. Det var framförallt risken att bli allergisk mot jordnötter och ägg som gick ner.

Bebisar som får äta mat sover bättre

Nu har forskare också upptäckt att de bebisar som fick äta mat tidigt i EAT-studien hade en bättre sömn. Skillnaden var som störst vid sex månaders ålder, då bebisarna som sov 17 minuter längre per natt. Allvarliga sömnproblem var också dubbelt så vanliga i gruppen som helammades längre. Resultaten från studien publicerades i somras och New York Times skrev nyligen om den: For Babies, Solid Food at 3 Months May Lead to Sonder Sleep. 

SLUTSATS: har du en liten bebis hemma, finns det verkligen inga skäl att vänta med att ge barnet mat till sex månaders ålder. Av olika anledningar (som har med en kommande bok att göra), har jag nära kontakt med logopeden Kajsa Lamm Laurin. Hon är expert på barns munmotoriska utveckling och hon menar att det är förtidigt att börja ge mat redan vid tre månader, eftersom bebisar då har svårt att röra tunga och käke på det vis som krävs för att äta annat än bröstmjölk eller ersättning. Men om barnet efter fyra månader visar en nyfikenhet på mat – kör på! Till en början ska det vara flytande puréer. När den lilla krabaten så småningom får lite bättre koll på sin tunga och käke, kan puréerna bli fastare och efter sex månaders ålder kan hen gärna börja öva på att äta hela bitar mat. Det kan du läsa mer om det här: Föräldrars rädslor kan hämma bebisars ätande.

Nog om detta. Nu måste jag fortsätta jobba med den där kommande boken, om den ska bli klar någon gång.

Dela & kommentera comments 7

SVT Plus undrar: Varför finns det kakor och snacks till bebisar?

Det var ingen lätt fråga som SVT Plus programledare Inger Ljung Olsson ställde till mig igår: Varför finns det kakor och snacks till bebisar? Jag hade inget svar. Men en sak vet jag: bebisföräldrar behöver skaffa sig en sunt kritisk inställning till barnmatsindustrin. En del produkter är bra, annat är rent skräp.   

Du pratade jättesnabbt! Det var min dotters kommentar efter inslaget i SVT Plus igår kväll. Och alltså. Det är klart man pratar snabbt när man snackar om något så viktigt som bebisar och mat. Jag ville ju få in typ ALLT på några få minuter.

Vi hann i alla fall med några viktiga saker. Som att sådana här produkter…

…är processad skräpmat för bebisar. På bilden ser ni en del av innehållsförteckningen på de kakor som numera marknadsförs till bebisar: vetemjöl och koncentrerad fruktjuice. Det är Semper som har lanserat det brittiska varumärket Organix i Sverige. De skriver i sin pressrelease att Organix är omtyckt i Storbritannien. Jag tänker att de också borde ha nämnt att ett av fem brittiska barn har övervikt eller fetma innan de ens har börjat skolan. På förpackningarna står No junk promise…

…och här tror jag att det är bäst att vi byter ämne, så att jag inte skriver något rent olämpligt.

Bakterierna i klämmisyoghurten är döda

Vi pratade också om att klämmisyoghurtarna…

…är som små kyrkogårdar för mjölksyrabakterier. Jag har aldrig tänkt på detta, men Mats Lönne som grundade Ottos barnmat berättade för mig att klämmisar steriliseras så att de kan förvaras i rumstemperatur. Då dör de nyttiga mjölksyrabakterier som från början fanns i yoghurten. Bebisar som äter yoghurtklämmisar kommer alltså att få i sig färre nyttiga bakterier än de som äter vanlig yoghurt.

Forskare har kopplat en hög konsumtion av fermenterade mjölkprodukter till en mer varierad tarmflora hos vuxna, och i år rapporterade Nya Zeeländska forskare ett samband mellan en hög konsumtion av yoghurt under första året i livet och en lägre risk för eksem hos små barn. En del talar alltså för att det är bra att se till att bebisar får i sig mjölksyrabakterierna medan de fortfarande är vid liv, även om det återstår en del forskning innan man säga sig ha bevisat ett direkt orsakssamband.

Klämmisar övar inte munmotoriken

Jag hann också klämma in att klämmisar inte ger bebisar någon möjlighet att öva sin munmotorik. Här önskar jag att vi hade haft mer tid. Många är rädda för att ge små barn hela bitar mat eftersom de kan sätta i halsen. Här får du tips av logopeden Kajsa Lamm Laurin kring hur du kan gå till väga när ditt barn ska ta sina första tuggor mat: Föräldrars rädslor kan hämma bebisars ätande. Alla barn är ju olika, men många bebisar kan börja äta exempelvis mjukkokta morotsstavar, små bitar avokado eller lite äggula redan från sex månaders ålder.

Som sagt. Det är så mycket vi hade behövt prata om. Att bebisar får bra mat från början är viktigt. Och vet ni vad: få saker gör mig så varm om hjärtat som när en förälder kommer fram och berättar att de har inspirerats av Smakäventyret och att deras barn älskar mat. Åt fanders med alla kakor och snacks. Fram med broccolin, kålroten och laxen. Så bygger vi barnens hälsa från grunden.

Dela & kommentera comments 4

Osäkra kostråd till bebisar kan ha gjort mer skada än nytta – slarv med vetenskapen leder fel

Sedan 1980-talet har rekommendationerna kring hur bebisar ska introduceras till gluten ändrats fyra gånger, ändå är forskare fortfarande osäkra på hur man bäst förebygger glutenintolerans hos små barn. Kostråden till bebisar visar hur fel det kan bli när forskare slarvar med vetenskapen och underlåter att testa sina hypoteser genom välgjorda vetenskapliga studier. 

Nu har SvD publicerat alla artiklar i den granskande artikelserien om olika kostråd som medicinjournalisten Gunilla Eldh och undertecknad har skrivit. I fredags tryckte de våra texter om kostråd till bebisar i tidningen. Den första handlade om rekommendationer kring gluten och rådet att bebisar ska börja äta gluten redan när de är fyra-sex månader. I bästa fall har det rådet saknat effekt, i värsta fall kan det ha bidragit till att svenska barn har fått glutenintolerans onödigt tidigt under livet. Den andra texten handlade om rådet att bebisar som löper risk att få allergier ska undvika allergiframkallande mat. Det rådet togs bort för flera år sedan, men har med stor sannolikhet bidragit till en ökning av allergier bland barn.

Kraven på vetenskapen bakom kostråd behöver höjas

I introduktionstexten till artikelserien menade en del forskare att det är väldigt svårt att skaffa sig en god vetenskaplig grund för olika kostråd genom så kallade randomiserade och kontrollerade studier (RCTs), den form av undersökning som kan bevisa effekter och utvärderar biverkningar. Forskare menar att folk ändå inte följer de rekommendationer som de får, att för många hoppar av studierna och att de är för dyra att genomföra. På så vis rättfärdigar man att olika kostråd är illa grundade.

När det gäller kostråd till bebisar fungerar dock inga av dessa undanflykter. Det hade varit relativt enkelt att testa hypotesen att bebisar kan skyddas mot glutenintolerans om de äter gluten tidigt redan när rådet infördes på 1990-talet. Forskare hade kunnat dela in några hundra bebisar i två olika grupper och ge den ena gruppen gluten tidigt medan den andra gruppen fick vänta med gluten. Istället dröjde det nästa 20 år innan man genomförde de vetenskapliga studier som nu visar att en tidig glutenintroduktion saknar effekt och kanske – i värsta fall – kan ge bebisar glutenintolerans onödigt tidigt.

Samma sak gäller rekommendationer kring matallergier. Under mitten av 1990-talet började man varna för att ge bebisar allergiframkallande mat. Nu – 20 år senare – visar välgjorda studier att man istället verkar kunna skydda bebisar från allergier genom att ge dem jordnötter, fisk och ägg tidigt. Rådet att vänta med mat har sannolikt istället kraftigt ökat risken för allergier.

Slarv med vetenskapen leder fel

Dessvärre verkar inte Livsmedelsverket lära sig av sina misstag. När det gäller gluten har man ännu en gång ändrat rekommendationerna till bebisar. Nu uppmanar man föräldrar att introducera gluten långsamt, men återigen underlåter man att berätta att man aldrig har utvärderat om rådet verkligen har den avsedda effekten.

Kostråden till bebisar är ett typexempel på hur illa det kan gå när forskare slirar utanför den vetenskapliga hjulfåran. De säger sig veta att ett råd fungerar, trots att de aldrig har bevisat att det är så. En gång i tiden var det säkert logiskt att tro att bebisar kan slippa allergier om de undviker allergiframkallande mat, men det visade sig dessvärre vara fel.

Inom oss har vi ett molekylärt maskineri som har utvecklats under miljontals år av evolution. Vi börjar nu ana hur detta fantastiska maskineri fungerar, men det är väldigt mycket som vi ännu inte förstår oss på. Jag tänker att det är dags att vi blir lite ödmjuka inför det faktum att vår kunskap är begränsad. Däremot har vi uppfunnit ett kraftfullt instrument för att ta reda på hur saker och ting fungerar: den vetenskapliga metoden. När forskare följer vetenskapens spelregler gör de ofta överraskande upptäcker; när de slarvar med vetenskapen går de dessvärre alltför ofta i helt fel riktning.

När det gäller kostråd till bebisar tänker jag att det är extra viktigt att forskare gör sitt jobb. Både glutenintolerans och matallergier har en stor inverkan på barns välmående. Ingen ska drabbas i onödan.

Dela & kommentera comments 6

Gourmetkokboken för bebisar – release igår

Jag har sagt det tidigare men det tål att upprepas: sprid den fantastiska kokboken Mums för minigourmeter och matgladisar till varenda bebisförälder som du känner. Så att barnen får sig ett riktigt smakäventyr. Igår var jag på bokens release och fick den signerad av alla tre författarna. 

Melodifestivalen i all ära, men det som gör att Edward Blom, tillsammans med medmåltidskreatören Henrietta Anefalk och Gunilla Kinn Blom…

…förtjänar en speciell plats i himlen är att de lyfter bebisars och barns ätande i härliga Mums för minigourmeter och matgladisar.

Finns det någon viktigare folkhälsofråga än att få vuxna att inse att barn behöver och kan äta riktig mat? Som viltfilé, inkokt lax och äppeltorsk med curry? Istället för pizza, pasta och hamburgare… Eller som Edward Blom sa under bokreleasen igår: ”Det behöver inte smaka potatismos. Vilket tyvärr alla barnmatsburkar gör.”

Extra glad blev jag när de berättade att Smakäventyret varit en inspirationskälla för dem. Boken var tydligen stundvis högläsning i familjen och gav flera aha-upplevelser. Mums för minigourmeter och matgladisar är som den praktiska fortsättningen på Smakäventyret, full med fantastiska recept och konkreta tips.

Och, ja, ibland undrar man hur hjärnan fungerar. Kanske var det julstämningen i lokalen, kanske var det något annat. Men plötsligt när jag stod där och lyssnade till författarna tänkte jag: Ring ut barnmatsburkarnas, industrigrötens och klämmisarnas tid. Ring in matens, kryddornas och de underbara smakupplevelsernas rike.

Mosa inte bara potatisen till din bebis, utan krydda också med kummin och dill.

Dela & kommentera comments

Smakäventyret finns nu som talbok

Det kom just ett mejl som berättade att Smakäventyret – att lära små barn äta mat nu finns tillgänglig som talbok. Det innebär att personer med läsnedsättning kan låna boken på sitt bibliotek eller online på legimus.se. Du hittar boken här: Smakäventyret – Legimus

Mina tidigare böcker finns också som talböcker: Ett sötare blod och Det sötaste vi har

Dela & kommentera comments

Ny – underbar – kokbok för gourmetbebisar

I våras förklarade jag min kärlek till Edward Blom här på bloggen och nu känner jag ett stort behov av att också fråga chans på hans fru, Gunilla Kinn Blom, och måltidskreatören Henrietta Anefalk. Attans vilken viktig, fin, kreativ, rolig, snygg, lyxig, härlig, inspirerande och rolig (tål att upprepas) bok de har kokat ihop till alla spädbarnsföräldrar: Mums för minigourmeter och matgladisar

Jag säger bara: håll i hatten Semper, Nestlé och Hipp. För här seglar en ny tid in – tiden när man gör en räkmacka till sig själv och en till bebisen (som man mixar).

Man undrar liksom vilken bebis som kommer nöja sig med köpt burkpuré, när de har fått smaka broccolipuré med ädelost, blomkålspuré med champagnevinäger eller midsommarpuré med dill och kummin?

Boken hjälper dig till och med att få ett barn som slukar gubbröra. Här Edwards tips: ”Jäst fisk är en typisk “acquired taste”, alltså en smak man tycker bättre och bättre om ju oftare man har provat den. Det är därför bra att träna sin bebis på ansjovis, sardeller och fisksås så tidigt som möjligt.”

Så rätt. Efter recept på allt från blodpudding (sockerfri) och äppeltorsk med curry, till S:t Jakobs pilgrimsmusslor i smakrik sås och risotto med primörer – tar författarna också med bebisarna på en kulinarisk jordenruntresa. Finland, Tyskland, Frankrike, Indien, Mexico, Marocko och Thailand. Ett sant smakäventyr – vad mer kan man önska?

Jo, det finns faktiskt en sak jag önskar. Att de hade skrivit boken typ 11 år tidigare. Tänk så mycket roligt vi kunde ha haft, jag och mina bebisar, om jag hade haft vett att förstå att det inte finns någon barnsmak.

Seså. Sprid nu den här boken till varenda bebisförälder du känner. Och sälj för sjutton dina barnmatsaktier – snart är det för sent.

Dela & kommentera comments