Faktakoll av media

Efter att That Sugar Film sändes på teve i måndags har det cirkulerat en länk i sociala medier till en krönika av vetenskapsskribenten Daniel Engber som kritiserar filmen. Här hittar du den: That Sugar Film science: Debunking links to mood, health, fatty liver disease, acne. Det finns också en rad svenska inlägg på samma tema, bland annat av Jacob Gudiol och detta inlägg.

Som vanligt med kontroversiella produktioner hugger kritiker på detaljer och får det att låta som om precis allt är buffel och båg. Så är det självklart inte.

Huvudbudskapet vilar på god grund

Filmens huvudbudskap är att tillsatt socker i stora doser direkt orsakar förhöjda blodfetter (triglycerider), leverförfettning, bukfetma och typ 2-diabetes. Det finns god täckning i vetenskapen för detta. Orsaken är sannolikt (precis som skildras i filmen) att vi får i oss alldeles för stora doser av sockerarten fruktos under en alldeles för kort tid.

Fruktos är en dålig energikälla för kroppens celler. Det organ som tar hand om nästan all fruktos vi äter är levern. Forskning visar att ett överskott av kalorier från fruktos leder till en ökad fettbildningen i levern. Det höjer triglyceriderna i blodet. Utifrån ett biokemiskt perspektiv är den blodfettrubbning som Damon Gameau utvecklade helt logisk.

När detta får pågå under en längre tid, verkar levern ta skada och det fastnar fett i levern. Det finns många studier på gnagare som visar att just fruktos driver leverförfettning. Länge har forskare varit kritiska till dessa studier eftersom djuren har fått ganska mycket socker. Men nu i januari kom en studie som visar att levern påverkas även vid lägre (för den moderna människan ”normala”) doser tillsatt fruktos.

Kalorier från läsk är värre än kalorier från mjölk

Även studier på primater och människor visar samma inverkan på levern. I en dansk randomiserad kontrollerad studie jämförde forskarna effekten av att dricka en liter läsk eller en liter mjölk (samma mängd kalorier) varje dag under ett halvår. Kontrollgrupper fick även dricka light läsk och vatten. Endast de som drack läsk fick en ökad mängd fett i levern. Mjölken gav ingen som helst effekt. Här ovan ser du resultaten.

I en annan studie fick människor dricka antingen glukos eller fruktos, motsvarande 25 procent av det dagliga kaloribehovet under 10 veckor. Båda grupperna gick upp i vikt, men de som drack fruktos fick de farliga ämnesomsättningsrubbningar som leder till typ 2-diabetes.

Till och med i en rapport som är finansierad av Coca-Cola, kom forskarna fram till att ett överskott av kalorier från fruktos driver fettrubbningar i levern och leder till förhöjda levervärden. De skriver i slutet av sin sammanfattning att man inte säkert kan veta om detta beror på just fruktosen eller på kaloriöverskottet. Men i läsk-mjölkstudien ovan fick deltagarna dricka lika många kalorier, men endast läsken skadade levern.

Varför är tillsatt socker så skadligt?

Att ett överskott av tillsatt socker driver en fettbildning i levern är sannolikt inte den enda orsaken till varför det är skadligt. När levern suger upp fruktos från blodet går det åt energi. I kroppen finns energin lagrad i en molekyl som heter ATP. Forskning visar att när levern behöver ta hand om mycket fruktos, minskar mängden ATP. Det kan leda till att leverceller får för lite energi över till andra viktiga processer, vilket i det långa loppet kan vara en belastning för cellen.

Fruktos är också en tämligen reaktiv molekyl som lätt reagerar med kroppens proteiner och bildar något som kallas för advanced glycation end products (AGE). Även glukos bildar AGE:s, men inte lika lätt. En studie på gnagare visar att konsumtion av fruktos leder till mer AGE:s i levern.

Det råder ingen tvivel om att AGE:s är skadliga för kroppen. Bland annat leder det till att syreradikaler bildas, vilket en del forskare tror kan vara förklaringen till varför levern tar skada vid typ 2-diabetes.

Jacob Gudiol tar i sitt inlägg upp att inget tyder på att fruktos från frukt eller honung skulle skada kroppen. En förklaring kan vara att dessa innehåller antioxidanter som skyddar mot de syreradikaler som bildas i omsättningen av fruktos.

Tillsatt socker innehåller inga antioxidanter alls. Personligen tror jag (men här skulle det absolut behövs mer vetenskap) att det är en viktig del av förklaringen till varför just tillsatt socker kan vara så illa för kroppen. Aldrig tidigare har människan ätit en massa kalorier utan att samtidigt få i sig antioxidanter och vitaminer.

Hur mycket socker är skadligt?

Filmen har också fått kritik för att Damon Gameau äter alldeles för mycket socker. 40 teskedar per dag, vilket motsvarar cirka 160 gram socker eller 640 kcal. Jag kan hålla med om att det är mer än vad man konsumerar normal. Samtidigt visar forskning att vissa personer verkligen äter så mycket socker. Av alla kalorier som Damon Gameau fick i sig, kom runt 25 procent från tillsatt socker – en mängd som har kopplats till en dubblad risk att avlida i hjärt-kärlsjukdom inom loppet av 15 år.

Jacob Gudiol menade i sitt in lägg att vi svenskar äter i genomsnitt 50 gram tillsatt socker per dag. Han baserade sig på Livsmedelsverkets enkätundersökning Riksmaten. Men i den har deltagarna bland annat kraftigt underrapporterat hur mycket godis de äter. Enligt undersökningen skulle vi äta 100 gram godis per vecka, vilket motsvarar 5,2 kg per person och år. Jordbruksverkets statistik visar istället att vi årligen konsumerar runt 15 kg choklad och konfektyrvaror per person och år. Det finns alltså ett glapp om 10 kg godis som vi inte riktigt vet vart det tar vägen…

Alldeles oavsett visar forskning att ju mer fruktos vi får i oss, desto kraftigare blodfettrubbningar. Att Damon Gameau fick i sig så extremt mycket, kan förklara varför förändringarna kom så fort.

En av tio amerikanska tonåringar har misstänkt fettlever

Jag tänker att vi har all anledning att ta filmens huvudbudskapet på fullaste allvar. Idag har cirka en av tio amerikanska tonåringar misstänkt fettlever vilket kraftigt ökar risken för typ 2-diabetes och så småningom hjärt-kärlsjukdom. Det ökar också risken för skrumplever och levercancer.

Det finns ingen statistik kring hur många barn som är drabbade i Sverige, men många med fetma har fettlever.

Daniel Engber menar att vissa experter i filmen är skojare och ”charlataner.” Det är säkert så att vissa av dem är illa valda och det är synd. Men vetenskapen visar ganska tydligt att socker direkt kan orsaka typ 2-diabetes (även om det alltid går att önska sig bättre vetenskapliga bevis).

I morgon kommer ett blogginlägg om kritiken av att socker skulle kunna påverka hjärnan. Om socker orsakar typ 2-diabetes, finns all anledning att tro att det även kan vara en förklaring till både en sämre kognitiv förmåga och alzheimer. Mer om det i morgon!

Det är dags att bryta semestern. Och jag gör det med en lätt suck. I går toppade SVT Vetenskap sin sajt med en studie som de påstår visar att den som vill gå ner i vikt ska minska på mängden fett i maten: Kroppsvikten påverkas mer av fett – Nyheter | SVT.se. 

Studien som de refererar till borde aldrig passera en vetenskapsjournalists filter. Den inkluderade futtiga 19 försökspersoner som fick gå på diet under korta sex dagar. Studien visar att de som åt mindre fett förlorade mest fettmassa. Det är också vad SVT slår upp. Tvärsäkert skriver man i ingressen: Vill du gå ner i vikt? I så fall är det effektivare att minska på mängden fet mat, än på mängden pasta eller ris, visar forskning.

Större och mer välgjorda studier visar på motsatsen

Det som gör mig frustrerad är att det finns större studier som är mer välgjorda och som har pågått under längre tid som visar på motsatsen. En av de bästa är denna: Weight Loss with a Low-Carbohydrate, Mediterranean, or Low-Fat Diet. Den omfattar över 300 försökspersoner som har gått på diet i över två år. Viktkurvorna är nedan.

Deltagarna fick äta en lågfettdiet (röd), en medelhavskost (orange) eller en lågkolhydratkost (blå). Du ser att lågkolhydratkosten gav en signifikant bättre effekt på den totala vikten. Den mängd fettmassa personerna gick ner uppskattade forskarna via hormonet leptin. Där syntes ingen signifikant skillnad mellan dieterna. Lågfettkosten var alltså inte bättre.

En annan liknande studie publicerades för nästan precis ett år sedan. Den inkluderade 120 personer som gick på diet i ett år. Här ser du skillnaden på vikten mellan lågfettkosten (hel linje) och lågkolhydratkosten (streckad linje):

I denna studie mätte forskarna specifikt nedgången i fettmassa. Efter ett år visade lågkolhydratkosten på en signifikant bättre effekt. Fettmassan hade minskat med 1,2 procent, till skillnad från lågfettkosten där fettmassan hade ökat med 0,3 procent.

När jag var på Skagens konstmuseum i somras såg jag en tavla målad av Peter Martensen, 2012, kallad Snow. Den fick mig att tänka på dagens vetenskap och vetenskapsjournalistik.

Både forskare och journalister liksom slänger upp enskilda små vetenskapliga studier i luften. Sedan singlar resultaten ner i ett kaos, helt utan sammanhang. Alldeles för få granskar studiernas kvalitet eller tittar på vad som har gjorts tidigare. Att läsare – som är målgruppen för dessa lösryckta hälsobudskap – blir förvirrade, är inte konstigt.

Man pratar mycket om journalistikens kris idag. Men vem sjutton vill lyssna på journalister som inte skapar något sammanhang eller mervärde för läsaren?

”Det dör många gånger fler svenskar av för mycket salt i maten än av trafikolyckor.” Det skriver idag Livsmedelsverkets generaldirektör Stig Orustfjord, tillsammans med Louise Ungerth, Konsumentföreningen Stockholm, och Jan Bertoft, Sveriges konsumenter, på SvD Opinion: Minska salthalten i alla livsmedel | Brännpunkt | SvD. Är detta verkligen sant?

Så här lyder de tre debattörernas logik: ”Att för mycket salt höjer blodtrycket är dock vetenskapligt belagt. Högt blodtryck är i sin tur en av de ledande riskfaktorerna för hjärt- och kärlsjukdom, den utan jämförelse vanligaste dödsorsaken i vårt land.”

Allt de skriver är sant, men de gör en logisk tankevurpa när de drar sina slutsatser. Att A är kopplat till B och att B är kopplat till C, innebär absolut inte att A orsakar C.

Tre stora och nya studier motbevisar saltets farlighet

När forskare i observationsstudier har undersökt den direkta kopplingen mellan A och C, alltså mellan mängden salt en person äter och risken för hjärt-kärlsjukdom, är resultaten tydliga: majoriteten av alla personer äter lagom mycket salt. Kurvan är u-formad. Både ett extremt högt och ett väldigt lågt saltintagsaltintag är kopplat till kärlsjukdom. Här är de senaste studierna på området:

I april 2014 publicerar forskare en genomgång i American Journal of Hypertension: Compared With Usual Sodium Intake, Low- and Excessive-Sodium Diets Are Associated With Increased Mortality: A Meta-Analysis.

Deras slutsats här: ”The findings here lend support to those who have questioned the scientific basis for sodium reduction, which are based primarily on the assumed blood pressure effect obtained in selected intervention studies.”

I augusti 2014 kommer sedan resultaten från två nya stora studier. De publiceras i den högt rankade  medicinvetenskapliga tidskriften New England Journal of Medicin: Urinary Sodium and Potassium Excretion, Mortality, and Cardiovascular Events och Association of Urinary Sodium and Potassium Excretion with Blood Pressure.

I Dagens Medicin uttalar sig Annika Rosengren, professor vid Göteborgs universitet och en av forskarna som genomfört studierna: ”Den mängd salt som de flesta svenskar får i sig verkar vara på en lagom nivå i förhållande till risken att insjukna i hjärt-kärlsjukdom. Om man skulle minska saltintaget drastiskt genomför man ett stort naturligt experiment utan vetenskapligt stöd”

Den 26 januari i år kom så ännu en analys där forskare drar exakt samma slutsats: Dietary Sodium Content, Mortality, and Risk for Cardiovascular Events in Older Adults:  The Health, Aging, and Body Composition Health ABC Study.

Livsmedelsverket behöver uppdatera sig

Vårt Livsmedelsverk larmar återigen om saker som myndigheten inte alls behöver oroa sig för. Innan generaldirektören publicerar en debattartikel borde han lägga lite tid och kraft att på uppdatera sig. I rådande epidemi av fetma gäller det att sikta rätt. Var fjärde vuxen har inte högt blodtryck för att de äter för mycket salt. Var fjärde svensk har högt blodtryck eftersom de har metabolt syndrom och förstadiet till diabetes. Jag skulle önska att deras debattartikel istället hade inriktad sig på det extremt höga sockerinnehållet i hel- och halvfabrikat. Det hade gjort mycket större nytta för folkhälsan.

Ett tillägg. I en artikel på SVT:s sajt (Barnkorven en saltbomb) menar en dietist från Livsmedelsverket att även barn får högt blodtryck av salt. I slutet av april publicerades en studie där forskare har följt 9-1o år gamla flickor under 10 år. Det fanns ingen koppling mellan hur mycket salt flickorna åt och hur högt blodtryck de hade: Longitudinal Effects of Dietary Sodium and Potassium on Blood Pressure in Adolescent Girls. Däremot visar denna studie på en koppling mellan blodtrycket och konsumtion av sötad dryck hos ungdomar: Sugar Sweetened Beverages, Serum Uric Acid, and Blood Pressure in Adolescents.

Nu har Livsmedelsverket kommit med nya kostråd kring hur vi ska äta. De är baserade på de nordiska näringsrekommendationerna som kom förra året. I morse presenterade Livsmedelsverkets Åsa Brugård Konde råden i TV4:s Nyhetsmorgon. Programledarna frågade om det mättade fettet – hur är det egentligen med det? Brugård Konde svarade:

”När det gäller mättat fett så är det viktiga – forskningen är jättetydlig med – det är starkast tänkbara evidens – det är att man behöver byta ut en del av det mättade fettet, man måste inte sluta helt, men rekommendationerna är att högst 10 procent av kalorierna ska komma från mättat fett – idag är det ungefäer 13-14 procent.”

Mättat fett är neutralt för hjärtat

När jag tittar i de senaste årens forskningsrapporter får jag inte riktigt samma självklara bild. Det har publicerats minst fyra olika forskningsgenomgångar på området. Här är länkar till och citat från tre av dessa:

September 2009: Dietary Fat and Coronary Heart Disease: Summary of Evidence from Prospective Cohort and Randomised Controlled Trials. Genomgång av forskare från University of Otago, New Zealand. Slutsats: ”Intaget av mättade fettsyror var inte signifikant kopplat till död i kranskärlssjukdom.”

Mars 2010: Meta-analysis of prospective cohort studies evaluating the association of saturated fat with cardiovascular disease. Genomgång av forskare från  Children’s Hospital Oakland Research Institute, USA, och Harvard School of Public Health, USA.  Slutsats: ”En metaanalys av prospektiva epidemiologiska studier visade att det inte finns några signifikanta bevis för att dra slutsatsen att mättat fett i kosten är kopplat till en ökad risk för hjärt- och kärlsjukdom.”

Mars 2014: Association of Dietary, Circulating, and Supplement Fatty Acids With Coronary Risk: A Systematic Review and Meta-analysis. Genomgång av forskare från bland annat University of Cambridge, Imperial College London, Storbritannien, och Harvard School of Public Health, USA. Från sammanfattningen: ”Current evidence does not clearly support cardiovascular guidelines that encourage high consumption of polyunsaturated fatty acids and low consumption of total saturated fats.”

Men vad grundar sig då Livsmedelsverkets slutsatser på?

Två statliga myndigheter drar olika slutsatser

Den studie som framförallt ligger till grund för att vi fortfarande får rådet att begränsa mängden mättat fett är genomförd av ansedda Cochrane, en brittisk organisation som granskar forskning. Rapporten är från 2012: Reduced or modified dietary fat for preventing cardiovascular disease. Den visar att ett byte från fett till kolhydrater saknar effekt på hjärtat. Byter vi mättat fett mot omättat fett minskar, enligt rapporten, risken för hjärt- och kärlsjukdom med 14 procent. Det blir dock ingen effekt på dödligheten.

När Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) tog fram rapporten Mat vid fetma, lusläste även projektledaren Jonas Lindblom Cochranes material. På sidan 14 i rapporten hittade han följande citat: ”…while removing studies with a systematic difference in care between the intervention and control arms, or removing studies with dietary differences other than dietary fat differences both removed the statistical significance of the effect (Table 1).” Det här innebär att vissa av studierna som låg till grund för kunskapsöversikten hade en inbyggd skevhet i sin design. När Jonas Lindblom tog bort dessa studier, försvann även den 14-procentiga riskminskningen. Av denna anledning skiljer sig SBU:s slutsatser från Livsmedelsverkets slutsatser. De ser ingen grund för att varna för mättat fett. Det här redogjorde Jonas Lindblom för under läkarnas rikstämma i december 2013.

Vad gör att Livsmedelsverket vill mörka den vetenskapliga kontroversen?

Personligen kan jag tycka att det är magstarkt av Åsa Brugård Konde att påstå att evidensen är starka, när så många andra forskare absolut inte ser någon koppling mellan mättat fett och hjärtsjukdom. Jag har också svårt att förstå varför Livsmedelsverket försöker mörka den vetenskapliga kontrovers som finns. En myndighet måste förhålla sig objektiv till vetenskapen, framförallt när det kan påverka hela befolkningens hälsa.

Tvärsnytt – SVT:s regionala nyhetsprogram – har nu haft två inslag där kött målas upp som en hälsofara: Mindre kött – för patienterna och Läkaren vill få barn att äta mer grönt. Sambandet mellan kött och ohälsa beskrivs som solklart. Hjärtpatienter och skolbarn ska hellre äta vegetariskt. Men kommer detta verkligen leda till en bättre hälsa?

Rött kött ofarligt i Europa och Asien

Den enda del av världen där forskare har lyckats bekräfta ett starkt samband mellan rött kött och ohälsa är i hamburgekedjornas hemland: USA. Här i Europa har aldrig något sådant samband kunnat fastslås: Meat consumption and mortality – results from the European Prospective Investigation into Cancer and Nutrition. Inte heller i Asien: Meat intake and cause-specific mortality: a pooled analysis of Asian prospective cohort studies. Samer, vars basföda är rökt renkött, löper också en mycket lägre risk att få cancer i jämförelse med övriga skandinaviska befolkningen: Cancer among the Sami – A review on the Norwegian , Swedish and Finnish Sami populations. De har heller ingen förhöjd risk för hjärt-kärlsjukdom. Dessutom visar studier att den som äter mer protein, har lättare att hålla vikten: Diets with High or Low Protein Content and Glycemic Index for Weight-Loss Maintenance.

Det vetenskapliga grunden för att av hälsoskäl förespråka mindre kött är minst sagt svag, däremot kan det finnas skäl att för miljöns skulle dra ner på konsumtionen. Det kött som produceras på stora köttfarmer tär sannolikt på naturen. Men då tycker jag att vuxna och friska individer kan ta på sig det ansvaret, inte barn och hjärtsjuka.

Saft och potatismos – en värre hälsobov än kött

I inslaget har patienterna på hjärtkliniken potatismos på sina tallrikar och det finns saft i deras glas. Patienterna skulle sannolikt må bättre av att dra ner på allt detta. Sju av tio personer som söker vård på grund av hjärt-kärlsjukdom har problem att reglera sitt blodsocker. Ett högt blodsocker är en stor riskfaktor för död i hjärt-kärlsjukdom, eftersom det accelererar åderförkalkningsprocessen. Den som drar ner på köttet måste äta sig mätt på något annat. Ökar då konsumtionen av snabbsmälta kolhydrater blir rådet direkt kontraproduktivt.

När det gäller barnen har skolor även restriktioner när det gäller grädde och smör. Får barn vare sig äta ordentligt med fett eller kött, kommer de inte att bli mätta. Vem blir långvarigt nöjd på broccoli och morötter? När fett och protein når tarmarna, släpps speciella mättnadshormoner ut. Barn som äter fettsnålt och vegetariskt kommer att få lägre nivåer av dessa mättnadshormoner. Hungriga barn stökar mer i klassrummet och springer till kiosken på rasten. Barn blir inte överviktiga av mat. De blir överviktiga av läsk, saft, kakor, bullar, godis och glass; allt det som de äter när vi vuxna begränsar mängden mättande och näringsrik mat.

Det är sånt här som får mig att vilja komma igång med Kostfondens arbete snabbt, snabbt. Läkare får inte ge sina hjärtpatienter råd utifrån skakiga observationsstudier från USA. Det behövs mycket bättre vetenskap.

Nu kablas en ny tes ut kring livsstil och hälsa: motion kan vara farligt för tänderna. Budskapet har kommit via New York Times (Is Exercise Bad for Your Teeth?) till TT/DN (Träning kan påverka tandhälsan – DN.SE). Tesen går ut på att man länge misstänkt att idrottsmän oftare har problem med tänderna än andra, men att man aldrig har lyckats hitta en koppling mellan sportdryck, sötade bars och hålen. När forskare nu har jämfört 35 högpresenterande idrottmän med 35 vanliga personer säger de sig ha hittat en trolig anledning till problemen: vid hård träning produceras mindre saliv och dessutom förändrades salivens kemiska sammansättning.

Alltså skulle träning vara dåligt för tänderna. Låt oss nu ta ett steg tillbaka och se om denna tes är rimlig. Det skulle innebära att bland urfolk, där man rör sig mycket, borde man ha fler hål än vad vi svenskar till exempel har. Stenåldersskelett borde också ha fler hål än den nutida stillasittande människan. Men så är absolut inte fallet. Urfolk har en perfekt tandhälsa, helt utan tandborstar. Karies är ovanligt i skelett från jägare och samlare. Det är en av de sakerna jag tar upp i min kommande bok: karies är en modern sjukdom. Sedan sockerkonsumtionen började öka under mitten av 1800-talet har tandhälsan ballat ur totalt.

Möjligtvis kan det vara så att socker lättare skadar tänderna när man motionerar mer. Men det går alldeles utmärkt att träna stenhårt om man inte äter socker. För att kolla min egen faktakoll skickade jag iväg en fråga via twitter till Jonas Colting, triathlet som håller på med långdistanstriathlon och som har valt att äta lågkolhydratkost:

Senare lägger han till:

Detta är ett typexempel på hur lättvindigt en tes börjar gro i forskarvärlden; hur sällan forskare tar ett steg tillbaka och sätter sin tes i ett större sammanhang. Lite oftare borde de fråga sig: är detta rimligt? Samma sak med den journalist som blir till en megafon för tesen.

Jag har just tittat på kvällens program av Vetenskapens värld där Michael Mosley, mannen bakom 5:2 dieten, skildrar köttindustrin. Många delar av programmet var intressanta, men han är fullständigt ute och cyklar när han skildrar vilket nötkött vi bör äta. I programmet drar Mosley slutsatsen att djur uppfödda på kraftfoder i gigantiska farmer är bättre för klimatet än djur som betar gräs. Orsaken skulle vara att kraftfodret är optimerat så att djuren rapar mindre metangas. Dessutom växer de snabbare.

Metangas är en kraftig växthusgas. Mosleys slutsats är därför att den ko som rapar mest metangas (den gräsbetande) är den värsta klimatboven. Men så enkelt är det inte. Metangasen stannar inte i atmosfären för evigt. Den har en halveringstid på 7-12 år, enligt de källor jag har tittat på. Metangasen bryts ner till vatten och koldioxid. När gräs växer suger det upp koldioxid från atmosfären. Korna som betar gräs blir därför en del av det naturliga kretsloppet. Dessa kor orsakar inget nettotillskott av kol till atmosfären (annat än när de åker bil till slakteriet).

Kraftfoder slukar olja

Korna på den gigantiska farmen äter kraftfoder. Det är framtaget av odlad majs som har skördats med stora skördetröskor. Sedan har majsen processats och korna matas med hjälp av maskiner. Denna form av uppfödning kräver mycket mer olja. Detta ger ett nettotillskott av koldioxid till atmosfären.

Även mot slutet av programmet, när Mosley hälsar på hos en ekologisk bonde, sägs det att ”nackdelen är metangasen”. Men den betande kon är återigen en del av kretsloppet. Dessutom binds kol i betesmarker. Att tro att den kon skulle påverka miljön lika mycket som en bil (i programmet likställs de båda) är direkt fel. Det är stor skillnad på gräs och olja.

När det gäller kött tycker jag att vi borde diskutera de senaste årens råd om att vi ska skära bort fettet på köttet. Det om något är ju en klimatbov-handling. Vi behöver äta alla delar av det kött som vi producerar.

Forskning och framsteg har skildrat den gräsbetande kons miljöarbete: Kossan ut ur skamvrån.

Hej alla bloggläsare! Hoppas ni har haft en skön sommar. Min har varit alldeles fantastisk med mycket bad och god mat. Hade tänkt bryta mitt semesteruppehåll med en faktakoll av Michael ”5:2-dieten” Mosleys reportage om rött kött som Vetenskapens värld sände igår. Men det var så många förvirrade trådar att reda ut att jag blev helt förvirrad själv.

Beslöt mig därför för att konstatera att det bara är i USA som man har hittat en koppling mellan rött kött och förtidig död. Som Mosley redovisade har man aldrig kunnat bekräfta något samband mellan rött kött och förtidig död i Europa: Meat consumption and mortality – results from the European Prospective Investigation into Cancer and Nutrition. Om han hade vänt näsan mot Asien hade han sett samma sak. Där saknas koppling mellan rött kött och sjukdom: Meat intake and cause-specific mortality: a pooled analysis of Asian prospective cohort studies.

Samer, vars basföda är rökt renkött, löper också en mycket lägre risk att få cancer i jämförelse med den övriga skandinaviska befolkningen: Cancer among the Sami – A review on the Norwegian , Swedish and Finnish Sami populations. De har heller ingen förhöjd risk för hjärt-kärlsjukdom. Det vetenskapliga grunden för att varna för rött kött är, kort sagt, väldigt bräcklig.

Mosley avfärdar varningar om mättat fett

Det glädjande med Mosleys program var att han avfärdade varningarna om att mättat fett skulle vara farligt. I somras gick han också ut i Daily Mail och berättade att han ändrat sig kring det mättade fettet. Det är otroligt modigt att offentligt erkänna att man har haft fel, tycker jag. All heder åt Mosley.

Sommaren har ju också bjudit på en studie som visar att det saknas kopplingar mellan salt och hjärtsjukdom: Faran med svenskarnas saltintag tonas ner i stor studie.

Tidigare i våras kom en liknande studie: För lite salt i kosten kopplat till hjärtsjukdom.

Därmed kan vi avfärda tre hälsomyter: vare sig rött kött, salt eller mättat fett verkar äventyra hälsan nämnvärt. Återstår bara en sak: sockret. Undrar när Mosley kommer att göra ett program om det?

Det är flera personer som har hört av sig angående dagens nyhet där forskare påstår att man har hittat bevis för att solkrämer skyddar mot malignt melanom. Forskaren bakom slår utan tvekan fast att barn ska använda solkrämer under hela barndomen: Så mycket minskar solkrämer risken för cancer – DN.SE.

En opossum har inte mänsklig hud

Texten kommer från TT. Från ett journalistiskt perspektiv är det illa att de inte kontaktar en annan expert på området för att få en nyansering av ett så tvärsäkert uttalande. Den här studien är inte gjord på människor. Det är en djurmodell. Forskarna har använt sig av en kortsvansad opossum som lätt får hudcancer. Sedan har de visat att krämerna skyddar dessa djur. Den fråga man måste ställa sig är: Har vi och den kortsvansade opossumen (här ovan) exakt samma hud?

Låt oss göra en liknelse med demens. Forskare har tagit fram djur som lätt får Alzheimers sjukdom. De har också tagit fram en hel rad läkemedel som skyddar dessa djur mot att utveckla demens. Men aldrig någonsin har dessa läkemedel visat sig ha effekt på människor. Den slutsats som forskare nu börjar dra är att djurmodellerna nog har varit fel. Den demens som djuren får orsakas sannolikt av en annan biokemisk mekanism än den som orsakar mänsklig Alzheimer. Därför skyddar läkemedlen djuren, men aldrig människorna. I den vetenskapliga litteraturen börjar forskare nu efterlysa andra modeller av demens.

Studier på människor ett krav för godkännande

Att djurmodeller kan vara felaktiga efterapningar av mänsklig sjukdom är orsaken till varför ett läkemedel absolut aldrig godkänns utan att testats på människor. Det finns tusentals läkemedel som botar djur mot olika sjukdomar, men som har fallerat i mänskliga studier. Ingen vet den exakta mekanismen för hur mänsklig malignt melanom utvecklas. Därför kan ingen heller garantera att det fungerar på samma vis som hos denna kortsvansade opossum. Att utifrån en djurstudie ge rekommendationer att spädbarn ska smörja sig med solkräm kan vara rent farligt. Andra studier visar att vissa kemiska substanser som ofta finns i solkrämer tar sig in genom huden och in i blodomloppet. Hur det sedan påverkar små barnkroppar har vi inte en aning om.

Olika solkrämer har olika kemisk sammansättning

En annan viktig detalj är att ingen solkräm är den andra lik. Det finns en uppsjö olika slags kemikalier som olika företag använder i olika kombination. Även om denna kräm skyddar huden, är det inte alls säkert att en annan kräm gör det. Den förälder som nu köper en kräm i förhoppning om att skydda sitt spädbarn, kommer med säkerhet få tag en helt annan kräm än den som forskarna har använt på den kortsvansade opossumen. Studien är genomförd i USA. En del av de kemikalier som får användas där är inte ens godkända i Europa.

Den som ger råd om vad vi ska göra med våra barn måste stå på en solid vetenskaplig grund. Den journalist som förmedlar råden, ska vara noga med att kolla olika uttalanden med flera experter. Inget av detta är uppfyllt i den artikel som TT skriver.

För ett par dagar sedan hade SvD en artikel på Brännpunkt där forskare återigen påstod att råden om att dra ner på mängden mättat fett i maten har haft en positiv inverkan på vår hjärt- och kärlhälsa. De menade också att det fanns en samstämmighet i forskarvärlden kring detta: Ät rätt – åldras med god hälsa.

Kände att det behövdes en replik eftersom den bild forskarna ger är hyfsat hårdvinklad. Den är nu publicerad på svd.se: Varna för mättat fett är inte vetenskapligt | SvD. Så här slutar den:

”När människor blir symptomfria från sin typ 2-diabetes och tappar tiotals kilo i vikt genom att bryta med rådande kostråd är det givetvis något som medierna måste skriva om. Det är också något som borde väcka forskares nyfikenhet. Men Landberg och Cederholm vill istället tysta ner dessa berättelser.

Ett annat förslag är att de gör sin hemläxa och genomför en stor randomiserad prövning som en gång för alla visar vem som har rätt. Endast bra vetenskap kan få slut på denna debatt. Den vetenskap som Landberg och Cederholm lutar sig mot när de varnar för mättat fett är lika solid som en schweizerost.”