Kostråd och vetenskap

Hälsoböcker bör granskas innan de publiceras, det slog fem medicinforskare fast på DN debatt i söndags. I en replik kritiserade jag förslaget och i morse mötte jag en av forskarna, Maria Ahlsén, i en debatt i Aftonbladets morgonsändning. 

Du kan se vårt samtal här: Kan vi lita på hälsotrenderna? – se hela debatten.

I inslaget säger Maria Ahlsén att Livsmedelsverket numera bara säger att mättat fett ”kan” ge hjärt-kärlsjukdom. Lite av en nyhet för mig, måste jag säga. Så här skriver Livsmedelsverket på sin sajt om mättat fett:

”Bakgrunden till rekommendationen är att en minskning av det mättade fettet i maten kan bidra till att minska risken för hjärt- och kärlsjukdomar om man samtidigt äter mer av omättade fetter, det vill säga enkelomättat och fleromättat fett. Att minska på mättat fett och istället äta mer av mat med kolhydrater ger inte samma positiva effekt.”

Här är vad Statens beredning för medicinsk och social utvärdering skriver i rapporten ”Mat vid fetma”:

”Sammantaget måste det vetenskapliga underlaget för att intag av mättat fett leder till försämrad hjärt-kärlhälsa anses vara bräckligt. Samtidigt finns inget starkt stöd för att omättat fett skulle vara ohälsosamt. I samma Cochranerapport konstaterades visserligen en marginell ökning av dödsfall till följd av cancer i de grupper som ökat intaget av omättat fett, men precisionen var låg och denna effekt var inte statistiskt säkerställd.”

Om inte ens svenska myndigheter kan enas om hur farligt något är för vår hälsa, hur ska man då kunna enas om vilka hälsoböcker som kan anses vara vetenskapliga och få den kvalitetsstämpel som forskarna nu föreslår?

Som jag skrev igår: mycket som skrivs i hälsoböcker är överdrivet, men de är knappast mer skadliga än vad nyckelhålsmärkningen av glass och sötad yoghurt en gång var.

Forskarsamhällets ibland arroganta inställning till olika kostbehandlingar hindrar den vetenskapliga utvecklingen. Det är ett av budskapen i en replik som jag har skrivit på en debattartikel som publicerades i söndagens DN. I artikeln föreslog fem forskare att det behövs en oberoende aktör som granskar hälsoböcker innan de publiceras.

Här kan du läsa debattartikeln i DN: Allvarliga fel i många böcker med råd om kost och hälsa. De debatterande forskarna skriver att hälsoböcker: ”… innehåller så många, och så allvarliga, felaktigheter att det kan påverka människors beteende och hälsa negativt.”

Jag håller med dem om att mycket som skrivs är överdrivet, men de är knappast mer skadliga än vad nyckelhålsmärkningen av glass och sötad yoghurt en gång var.

Offentliga kostråd är ofta illa grundade

I debattartikeln förespråkar forskarna de nordiska näringsrekommendationerna, som de menar att är väl grundade eftersom ”de har tagits fram av expertgrupper bestående av mer än hundra ledande nordiska forskare.”

Det finns mycket att invända mot detta, och eftersom undertecknad är hyfsat trött på forskarsamhällets övermod när det gäller vad man vet eller inte vet om kosten, skrev jag en replik som nu har publicerats på dn.se. Läs här: ”Forskare avoga inställning mot kosten hindrar utvecklingen”

I repliken går jag bland annat igenom historien om den ketogena kosten som behandling mot epilepsi, där det krävdes en Hollywoodregissör för att forskarsamhället skulle ta den (i vissa fall) smått undergörande kostbehandlingen på allvar.

Uttalanden som gränsar till högmod

I min replik fick jag dessvärre inte plats att kritisera de ”sanningar” som de fem forskarna slog fast i sin debattartikel, exempelvis skrev de följande: ”Nej, enskilda livsmedel skyddar inte mot depression, Parkinsons sjukdom eller andra neurologiska sjukdomar.”

Den tvärsäkra attityd som forskarna genom detta påstående antar, är i sig ytterst ovetenskaplig och gränsar till högmod. Speciellt som vissa biokemiska kartläggningar och djurstudier visar att antioxidantrika bär, eller kurkumin i gurkmeja, exempelvis skulle kunna motverka de molekylära mekanismer som skadar cellerna vid Parkinsons sjukdom. Effekten har dock aldrig testats i kliniska prövningar på patienter. Forskarna borde därför ha skrivit: ”Vi vet inte om enskilda livsmedel kan hjälpa mot neurologiska sjukdomar, eftersom vi aldrig har utvärderat det i välgjorda studier.”

Mer ödmjukhet skulle vara klädsamt

Personligen önskar jag mig lite mer nyans och ödmjukhet både från en del hälsoboksförfattare och etablerade forskare. Men högst upp på min önskelista står mer och bättre forskning. Det är skälet till varför vi grundade Kostfonden. Antalet välgjorda vetenskapliga studier inom kostområdet är väldigt få. Med stor sannolikhet kommer en hel del kostbehandlingar visa sig vara effektiva när de väl får en chans och utvärderas i stora och väldesignade studier. 

Och hur kan jag veta det? Jo, för under de tio år som jag har granskat kostvetenskapen har jag fått ta del av många underbara berättelser kring hur människor med kostens hjälp har blivit friskare. En av de som har berört mig mest är 22-åriga Samuel Backman, som håller Bechterews sjukdom i schack med hjälp av kosten. Läs här: Maten hjälpte honom att få hoppet och livet tillbaka. 

Men kan fler personer med Bechterews sjukdom få samma effekt av en kostomläggning? Eller sprider jag allvarliga felaktigheter, som kan påverka människors beteende och hälsa negativt, när jag berättar hans historia? Vet ni vad: endast en välgjord vetenskaplig studie kan svara på det. Tills det finns en sådan, tycker jag att vi ska värna om yttrandefriheten i Sverige och fortsätta att skriva viktiga böcker.  

Upsala Nya Tidning skriver nu om att en strikt lågkolhydratkost, en så kallad ketogen kost, kan hjälpa barn med epilepsi. Detta visste läkare redan för 100 år sedan, men kosten glömdes bort när det kom läkemedel mot epilepsi. Att den nu återigen rekommenderas är delvis tack vare en regissör i Hollywood och – lite otippat – Meryl Streep har haft ett finger med i spelet. 

”Fettrik diet hjälper sjuka barn.” Så lyder rubriken på en artikel som Upsala Nya Tidning skrev tidigare i veckan om att en ketogen kost i vissa fall hjälper mot epilepsi. Ett av de barn som har fått en näst intill undergörande effekt är femåriga Isak, som tidigare kunde få 40-60 anfall per dag. Läs om honom här:  ”Vår vanliga Isak har kommit tillbaka”

Läkemedel gjorde att kostbehandlingen föll i glömska

Isak behandlas vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, som sedan ett år tillbaka använder ketogen kost mot barns epilepsi i de fall där inga läkemedel biter. För snart ett år sedan slog också Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) fast att behandlingen har ett vetenskapligt stöd.

Men vet ni vad det coola är? Att en ketogen kost nu används mot epilepsi är delvis tack vare en regissör i Hollywood, Jim Abrahams. I Det sötaste vi har kan du läsa den fantastiska historien om hur hans son, Charlie Abrahams, blev hjälpt av den fettrika kosten. Han fick epilepsi när han var 11 månader gammal och hade kramper varje dag. Inget läkemedel fungerade och när kirurger opererade honom uteblev effekten. Ibland kunde anfallen komma upp till hundra gånger per dag. Charlie Abrahams föräldrar prövade allt, till och med homeopati och healing. Så en dag hittade Jim Abrahams en bok från Johns Hopkins sjukhus i Baltimore där det gick att läsa att epilepsi kunde behandlas med en ketogen kost.

Den ketogena kostbehandlingen utvecklades egentligen redan under 1920-talet, men glömdes mer eller mindre bort när det kom läkemedel mot epilepsi. Men vid Johns Hopkins sjukhus fanns en erfaren dietist, Millicent Kelly, som hade fortsatt att hjälpa sina epilepsipatienter med den fettrika maten. Charlie Abrahams fick hjälp av henne och inom loppet av ett par dagar försvann anfallen.

Meryl Streep i film om ketogen kost

Att Charlie Abrahams blev fri från sina anfall var givetvis ett mirakel för familjen. För att sprida kunskap om behandlingen, så att andra föräldrar i samma desperata situation också kunde få reda på att den fanns, gjorde Jim Abrahams en film, …First do no harm och Meryl Streep spelade huvudrollen. Här kan du se ett klipp där hon tar emot ett pris för sin insats från Abrahams: Charlie Abrahams & Meryl Streep Ketogenic Diet Conference 2012. Streep säger att hon har fått många priser, men att detta är det som har rört henne mest.

Jim Abrahams grundade också The Charlie Foundation, med målet att sprida kunskap kring en ketogen kost. Stiftelsen har aktivt drivit på utvecklingen av en kunskapsbas kring kostbehandling av epilepsi. Det i sin tur har alltså nu bidragit till att Isak, som bor utanför Uppsala, har blivit ordinerad en ketogen kost av sin läkare.

Vetenskapen behöver hjälp på traven

Den här osannolika historien har följt mig sedan jag skrev Det sötaste vi har. Den säger en hel del om medicinvetenskapens drivkrafter och hur starkt fokuset på piller har blivit. Den bidrog också till att jag ville vara med och grunda Kostfonden. Precis som the Charlie Foundation, ska Kostfonden fungera som en katalysator för att driva fram nya kostbehandlingar. (Om du inte redan är månadsgivare bli det!)

Forskare skulle bland annat behöva utreda hur kosten påverkar hjärnan vid andra åkommor, exempelvis migrän, autism, adhd, demens och psykisk ohälsa. Vi tänker ofta att hjärnan är en frikopplad del av kroppen, och att den mestadels påverkas av omgivningen, stress och saker vi upplever. Så enkelt är det såklart inte. Hjärnan är ett organ som byggs och drivs av det vi äter. Exakt varför en ketogen kost fungerar vid vissa former av epilepsi vet forskarna inte. Det finns många hypoteser, en är att halten av olika signalsubstanser förändras när kroppens använder fett som primär energikälla istället för kolhydrater.

Så fram för mer forskning kring hur kosten påverkar vår hjärna! Vem vet – kanske kan vi hitta fler undergörande behandlingar?

Photo by Markus Spiske on Unsplash

1971 fick svensken för första gången rådet att dra ner på mängden fett i maten. Som lägst skulle vi äta maximalt 30 energiprocent fett. Nu har några av världens ledande nutritionsexperter enats om att det ensidiga fokuset på mängden fett i maten har varit skadligt för vår hälsa, framförallt eftersom vi ersatte fettet med raffinerade kolhydrater. 

Under de senaste dagarna har en rapport i tidskriften Science fått en hel del uppmärksamhet: Dietary fat: From Foe to friend? Fyra ledande nutritionsforskare har gått igenom vetenskapen på kostområdet och dragit slutsatsen att det inte spelar någon större roll hur mycket fett eller kolhydrater vi äter. Det viktigaste är att vi äter mat lagad på bra råvaror.

Rapporten är en uppgörelse med tallriksmodellen (som på bilden ovan, tagen från Livsmedelsverkets hemsida) och de kostråd som vi har fått sedan 1971, där vi har uppmanats att begränsa mängden fett i maten och istället äta mer kolhydrater, som pasta. Som lägst rekommenderade Livsmedelsverket att maximalt 30 procent av våra kalorier fick komma från fett. Den som ville banta skulle till exempel skära ner på livsmedel som avokado och lax, eftersom de är feta. Istället för naturell yoghurt utvecklade också livsmedelsindustrin smaksatta och sötade lågfettyoghurts, som så småningom började nyckelhålsmärkas. Under lång tid spelade det ingen roll hur mycket socker livsmedelsindustrin hällde i lågfettyoghurten, Livsmedelsverket ansåg ändå att den var nyttig. Fram till 2005 kunde till och med glass nyckelhålsmärkas förutsatt att det var lite fett i.

Forskare eniga: Dra ner på socker och raffinerade spannmål

Istället för fet mat uppmanades vi alltså att äta mer socker och raffinerade kolhydrater, som ris, pasta och gärna en skiva bröd till maten. Det vita mjölet ansågs bättre än fett, eftersom det per gram innehöll färre kalorier. I den nya rapporten är det tydligt att detta smala fokus på mängden kalorier i maten har varit illa för vår hälsa:

Current evidence indicates that no specific carbohydrate-to-fat ratio in the diet is best for the general population. Nor do all diets, and calorie sources, have similar metabolic effects in everyone. With attention to diet quality—and specifically a focus on reducing processed foods, including sugar and refined grains—many people do relatively well with substantial variation in macronutrient composition. 

Höj kraven på kostråden

Det är intressant hur denna viktiga rapport vinklas i svenska medier. Journalistens roll är att granska makten, vilket i det här fallet är staten, Livsmedelsverket och de experter som tar fram våra nordiska näringsrekommendationer. Men istället för att lyfta fram hur illa grundade kostråd vi har fått har SVT Nyheter följande rubrik: Nu är det slut på kostkriget mellan fett och kolhydrater.

I artikeln står inte ett ord om att de statliga rekommendationerna sannolikt har bidragit till epidemierna av fetma och typ 2-diabetes. Det är synd, eftersom vi borde dra lärdom av det här hyfsat kostsamma misstaget. Tidigare i år publicerade SvD en serie artiklar av medicinjournalisten Gunilla Eldh och mig där vi gick igenom den vetenskapliga grunden för en rad offentliga kostråd, med målet att se vilka som vilar på så kallade randomiserade och kontrollerade studier. Sådana studier krävs för att bevisa effekten av ett kostråd och identifiera eventuella biverkningar. Inga av våra kostråd vilar på några sådana studier, och när det gäller de tidigare rekommendationerna kring bebisar och gluten kan man misstänka att även de har gjort mer skada än nytta. Rådet att vi ska dra ner på mängden salt är troligtvis också effektlöst, och kan i värsta fall vara skadligt.

Vi skulle alltså behöva en ordentligt kravhöjning när det gäller den vetenskapliga grunden för olika kostråd. Det ska bli spännande att se vad som händer nästa gång som de nordiska näringsrekommendationer revideras. Tror ni att gränserna för hur mycket fett och kolhydrater vi bör äta kommer att försvinna?

För över sex år sedan började Carina Mattson (på bilden ovan) äta en strikt lågkolhydratkost eftersom hon har typ 2-diabetes. När hon nyligen inkluderades i den stora svenska forskningsstudien Scapis, vars syfte är att förebygga hjärt-kärlsjukdom, tyckte sköterskan som tog hennes blodprov att hon borde rama in sina värden. 

Ungefär mitt i Östergötland, i Djupdalen strax söder om Linköping, finns en underbar loppis som vi besöker varje sommar. Där kan ni hitta allt som ni önskar er och lite till! Vi har fyndat allt från Harry Potter-leksaker till barnen (mystiska glasflaskor som man kan blanda trolldrycker i) till ett fint hörnskåp som nu pryder vårt torp. Här är ett axplock av bilder från den vackra gården:

Hanterar sin typ 2-diabetes med lågkolhydratkost

Roligast med att besöka Djupdalen är att prata med den sköna familjen Mattson, som driver loppisen. Första året vi var där – för ungefär fem år sedan – fick jag den finaste av alla överraskningar. Vi började samtala om ditten och datten, så kom det fram att Carina Mattson hade läst Ett sötare blod och var översvallande glad för det (kan man säga översvallande glad? Hon var i alla fall jätte, jätte, jätte glad). Hon berättade att hon under en tid hade ätit en strikt lågkolhydratkost för att motverka sin typ 2-diabetes, men varningar från personer i omgivningen som menade att det kunde vara farligt fick henne nästan att sluta. Efter att ha läst Ett sötare blod fortsatte hon trots alla varningar och mådde snabbt mycket bättre. Som så många andra med typ 2-diabetes kunde hon dra ner på sina läkemedel och hennes dotter sa att loppisen knappast hade funnits länge om det inte var för kostomläggningen.

När vi i år besökte Djupdalen kom Carina fram och berättade nästa glada nyhet. Hon har inkluderats i den gigantiska svenska studien Scapis, vars syfte är att identifiera riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom. När sköterskan som gjorde hälsoundersökningen på henne skulle meddela resultatet tog hon en kopia av pappret med blodvärdena och gav till Carina. Sköterskans uppmaning var: ”Rama in dem.” Värdena var så ovanligt bra att hon tyckte att Carina skulle sätta upp dem på väggen. ”Vad du än gör, är det bra för dig” sa hon.

Gissa om jag var varm i hjärtat när vi åkte hem från loppisen. I bagaget låg en bunt nya serietidningar, lite verktyg och ett mycket vackert uppläggningsfat.

Över 10 000 personer har nu öppet stöttat FoodPharmacy’s viktiga upprop #sjukmat. I veckan träffade de socialminister Annika Strandhäll för att diskutera behovet av att höja kvaliteten på de offentliga måltiderna. Nu skiftar uppropet fokus till #friskmat. Det är dags att lyfta goda exempel: alla de hjältar som varje dag serverar vällagad och näringsrik mat på förskolor, skolor, äldreboenden och sjukhus. 

Du kan ta del av hela intervjun med Annika Strandhäll via Food Pharmacys podd (avsnitt 33). Jag har själv inte hunnit lyssna, men är grymt nyfiken och jag vill genast dela med mig av ett lysande exempel på #friskmat: förskolan Gunghästen i Västerås där pedagogerna dagligen arbetar för att väcka barnens matglädje.

Ni som har läst Smakäventyret vet vilken förskola jag pratar om. I det näst sista kapitlet i boken kan du läsa om hur pedagogerna på Gunghästen arbetar enligt den franska saperemetoden. Varje vecka har de en samling där barnen får utforska olika mat med sina fem sinnen. När jag var där skar förskolechefen Eva Johansson upp en polkabeta, en gulbeta och en rödbeta. Ett barn tyckte gulbetan såg ut nästan som solen och polkabetan var som ”ett galler i fängelse”.

Barnen fick titta, lukta och smaka på rotfrukterna. De fick också jämföra hela bitar av gulbeta med riven gulbeta. Var det någon skillnad? Ett barn tyckte att den rivna gulbetan var mjukare och tusen god. Polkabetan smakade hallon, jordgubbe, körsbär och rödbeta. Lite sött också. Rödbetan såg ut som blod och den var lika god som polkabetan, tyckte något barn. Ett annat barn konstaterade att det var mycket vatten i den. Och ett tredje barn sa: ”Min mamma köper inte så här goda frukter. Det finns inte på min affär.”

Förskola med egen trädgård

Barnen på Gunghästen odlar också sin egen mat. Det växer jordgubbar, morötter, tomat, squash, gurka, lök, vitlök, jordärtskocka, rabarber, mynta, citronmeliss, koriander, timjan och bladpersilja i krukor och lådor på gården (däremot hade deras experiment att odla banan misslyckats).

Gunghästens kock, Linda Pettersson, lagar mat på det som växer på gården. Hon är en central del av förskolans verksamhet och det är hos henne som barnen får fira sina födelsedagar. Presenten är att hjälpa till i köket: skära grönsaker, krydda maten, vispa och röra i kastruller. Bättre finns inte, tycker barnen.

Min starkaste minnesbild från Gunghästen är lilla Agnes, som var ett år och fyra månader gammal. Även de mindre barnen hade en saperesamling och de utforskade färsk och torkad dragon. Agnes hade fått smak för den torkade varianten. Efter samlingen satt hon kvar på golvet, lite lätt snorig, och stoppade nypor av torkad dragon djupt in i sin mun. Vem hade trott att ett så litet barn skulle fatta smak för torkad dragon? Arbetet på förskolan Gunghästen är ett underbart exempel på hur det går att väcka barns lust för mat och matglädje!

Det behövs forskning på vad som är #friskmat

En liten kommentar innan jag avslutar. Målet för #friskmat är att maten på äldreboenden, skolor, förskolor och sjukhus ska uppfylla de offentliga näringsrekommendationerna. Det är ett bra första steg. Följer man de offentliga näringsrekommendationerna ska man till exempel inte servera söt dryck och kakfika varje dag på äldreboenden och sjukhus. När folk har delat med sig av bilder på sjukhusmaten via #sjukmat ser också ofta de grönsaker som ligger på tallriken för sorgliga ut och uppfyller knappast kraven på näringsrik mat.

Ett grundläggande problem är dock att det saknas bevis för att de offentliga näringsrekommendationerna är hälsosamma för personer med till exempel bukfetma, diabetes, hjärt-kärlsjukdom, demens och cancer. När en person med typ 2-diabetes äter en Wallenbergare med potatismos och lingonsylt, krävs läkemedel för att sänka blodsockret efter måltiden. Den krassa sanningen är att den mängd kolhydrater som serveras på sjukhus och äldreboenden snabbt skulle ta kål på personer med typ 2-diabetes, om de inte hade tillgång till en hel arsenal av olika blodsockersänkande piller. Här tål att tilläggas: ungefär hälften av alla som läggs in på sjukhus med akuta hjärtproblem har diabetes.

Höga insulinnivåer i blodet är också en vetenskapligt etablerad riskfaktor för cancer och en av förklaringarna till varför fetma orsakar cancer. När personer med bukfetma och typ 2-diabetes äter en tallrik som till en tredjedel fylls av stärkelserik mat (som potatis, ris och pasta) kan deras insulinnivåer bli upp till tio gånger högre än hos en frisk person. Insulin triggar igång kroppens tillväxtsystem och fungerar också i sig som ett tillväxthormon som driver tillväxt av cancerceller.

Att det finns stora kunskapsluckor kring vilken mat som får oss att må bra, är skälet till varför vi grundade Kostfonden. För att vi ska få #friskmat krävs att kostrekommendationerna vilar på en vetenskapliga grund. När det behövs läkemedel för att kunna följa kostråden är något i systemet sjukt. Det är som en varig böld som dränerar vårt samhälle på enorma resurser.

Men även variga bölder kan läka. Alla goda initiativ kan till slut att leda till att sjukt blir friskt. Vad har ni för goda berättelser att dela? Skicka dem till friskmat@foodpharmacy.se.

Ryktet har nått mig att ni har varit vakna hela natten för att försöka räkna ut hur mycket socker ekonomikonsulten Stina fick i sig i gårdagens matteläxa. Det var verkligen inte en uppgift för den som ger upp lätt. Här kommer nu äntligen rätt svar. 

Först vill jag reda ut en fråga som flera läsare ställt: räknas sockret i riset och pastan? Nej, är svaret. I ris och pasta finns inget tillsatt socker. Den dominerande formen av kolhydrat i dessa livsmedel är stärkelse. Stärkelse byggs av sockerarten glukos, medan socker byggs av glukos och fruktos. Är du nyfiken på varför vi behöver skilja på stärkelse och socker kan du läsa Det sötaste vi har. Nu till Stina.

Hälsokvargen och Magens lille vän är fulla av socker

Hon började ju sin dag med en magstärkande frukost: 2,5 dl av Verums hälsokvarg, 30 gram av Paulúns granola och 2 dl Provivas Magens lille vän (ett bättre namn hade varit Magens söte vän). Här är mängden socker som frukosten innehöll:

De vita sockerbitarna är tillsatt socker och de orangea kommer från juice. WHO räknar socker från juice som fritt socker och menar att vi behöver dra ner även på det. Deras hälsomål är att max 5 procent av alla kalorier ska komma från fritt socker. Med Stinas kaloriintag (2200 kcal) blir det max 9 sockerbitar under en dag. Vi återkommer till hur man räknar ut det, men den gränsen har hon alltså passerat redan vid frukosten. Trots att hon har valt produkter som marknadsförs som hälsosamma.

Under förmiddagen tog Stina ett äpple och en kaffe:

I äpplet finns inget tillsatt socker. Det socker som finns i frukt räknas som naturligt socker och ligger inkapslat i fruktens fibrer. Därmed släpps sockret ut långsammare i blodomloppet.

Under lunchen köpte Stina en sallad på Pressbyrån. Det var inte lätt för er läsare att veta, men i den fanns sweet chilissås och Rhode Islanddressing, som tillsammans innehöll ungefär 1,5 sockerbitar.

Nutriletts produkter är knappast sockersmarta

Stina var nöjd eftersom hon lyckades hålla sig ifrån att köpa en daim i Pressbyrån. När hungern slog till vid tretiden tog hon istället en bar från Nutrilett. Det var bra att hon gjorde det valet. En liten daim (28 gram) innehåller cirka 5,6 sockerbitar. Nutriletts bar innehåller bara…

…cirka 4,3 sockerbitar, varav ungefär 0,3 är juicekoncentrat. Men det är inte lätt att veta exakt. Har ni någon gång läst innehållsförteckningen på en sådan bar? Inte?

Det är tur att den i alla fall innehåller 2,2 procent bärbitar och 0,3 procent hallon.

Onaturligt naturgodis

Efter träningen fick Stina en blodsockerdipp. Hon kände sig snurrig när hon handlade mat och köpte (bara) 10 bitar naturgodis.På hyllan står ”A better choice” och Stina tolkar det som att naturgodiset är bättre än vanligt godis (hon är lika naiv som undertecknad var en gång i tiden). Nötterna och mandlarna som finns i naturgodishyllan är visserligen väldigt mycket bättre än godis, men de sorter som Stina la i sin påse…

…alltså. Hon kunde i princip lika gärna ha köpt dumlekola. Det som marknadsförs som jordgubbar med yoghurt består mestadels av vit choklad och vad som gör naturlakritsen så naturlig är lite svårt att förstå. Första ingrediens är rent socker och andra är vetemjöl.

Till middag åt Stina lax, ris och 0,5 dl teriyakisås. Lax och ris är fritt från tillsatt socker, men hon borde ha läst ingredienslistan på teriyakisåsen. Socker återfinns på andra plats och den innehåller ungefär dubbelt så mycket socker som en läsk.

Dagsintaget: cirka 50 procent mer än vad som rekommenderas

Har du miniräknaren framme? Låt oss plussa ihop allt detta. Det blir typ…

…30,5 sockerbitar, varav 3,5 kom från juice eller juicekoncentrat.

Enligt Livsmedelsverket får maximalt 10 procent av alla kalorier komma från tillsatt socker. Stina åt nästan 2200 kcal, så hon borde ha hållit sig till 220 kcal socker. Det är går 4 kcal/gram socker och varje sockerbit väger 3 gram. Alltså skulle hon ha ätit max 220/4/3=18,3 sockerbitar. WHO:s hälsomål är som sagt hälften av det. Om Stina kom ner i den sockerkonsumtionen skulle hon i princip slippa karies (nu lagar hon ett litet hål ungefär vart tredje år). Kanske skulle hon också (liksom jag gjorde när jag drog ner på socker och processade kolhydrater) upptäcka att hon inte längre behöver räkna kalorier. När blodsockret ligger stabilt är 15.00 inte längre dygnets farligaste tidpunkt.

Jag tänker att Stina är en rätt vanlig konsument. Så länge som extremt sötade livsmedel får bära olika hälsopåståenden kommer vi aldrig att få ner sockerkonsumtionen. Och fetmaepidemin kommer att fortsätta.

Äpplen hit och päron dit. I skolans matteuppgifter kryllar det av frukter som olika barn sätter i sig. Jag tycker att det är roligare att räkna sockerbitar. Här kommer en uppgift för er läsare: hur många sockerbitar sätter Stina i sig under en regnig onsdag i oktober?  

Men vem är då Stina kanske du tänker nu? Jomen, Stina bor i Norrköping och jobbar som konsult. Nått med ekonomi tror jag. Hon tänker på sin hälsa och tycker det känns fräschare att äta fil till frukost än en massa vitt bröd. För de goda bakteriernas skull brukar hon köpa Verums hälsokvarg (hon äter 2,5 dl) och på det har hon Paulúns osötade granola (30 gram). Sedan dricker hon 2 dl av Magens lille vän (som Proviva kallar sin dryck) eftersom hennes mage är lite körig ibland.

Vid 10.30, när frukosten sjunkit undan, tar Stina en kopp kaffe och en frukt ur korgen i fikarummet (den fylls på varje måndag och onsdag, men vi räknar inte frukten nu).

En timme senare knackar Staffan och Peter på dörren. De undrar om Stina ska med och käka lunch på kinakrogen runt hörnet. Stina tackar nej. Det är så mycket på jobbet just nu, säger hon. Hon hinner inte vara borta så länge och dessutom är kinamaten för osund (det senare tänker hon tyst för sig själv). Istället går hon till Pressbyrån och köper en pastasallad.

När hon kommer ut ur affären är hon nöjd. Hon lyckades precis dra till sig handen, innan den hann sno åt sig en daim. Salladen äter hon framför datorn.

Redan vid tvåtiden börjar Stina känna sig hungrig igen. Hon tar en kopp kaffe, men vid tretiden är det i princip omöjligt att fokusera på jobbet. Hon skrattar för sig själv. När hon en gång bantade med Nutrilett läste hon på deras sajt att 15.00 var dygnets farligaste tidpunkt: ”Den saftiga bullen och den stora skålen med choklad på bordet i sammanträdesrummet stjäl din uppmärksamhet.” Så sant, så sant. Sedan dess har hon ett lager av deras SmartMeal i sin skrivbordslåda.

Hon äter den i små tuggor för den mättar bättre då.

Efter jobbet kör hon ett träningspass. Svetten rinner ner för ryggen och när hon handlar middag känner hon sig nästan svimfärdig. För att få upp blodsockret köper hon lite naturgodis, typ naturlakrits och jordgubbar i yoghurt.

Även om naturgodis är bättre än vanligt godis (på hyllan står ”A better choice”) har Stina en gräns för hur många bitar hon får köpa: max 10 stycken. Den håller hon stenhårt på. Hon tänker på Lina, som nästan varje kväll klämmer en hel påse Polly. Snacka om beroende.

Till middag lagar Stina lax med ris och teriyakisås. Hon råkar visst fota maten innan hon häller på själva teriyakisåsen:

Men hon äter i alla fall 0,5 dl av den här sorten:Detta var Stinas dag. Hon gjorde en rad hälsomedvetna val: hälsokvarg, juice som är bra för magen, sallad, ett ”smart” mellanmål och naturgodis. Men hur mycket tillsatt socker fick hon i sig ? Uppfyllde hon Livsmedelsverkets gräns om max 10 procent av alla kalorier? Och hur står hon sig mot WHO:s hälsomål om max 5 procent fritt socker, där också socker från juice och juicekoncentrat inkluderas?

Räkna på nu! Eller bara gissa. I morgon kommer rätt svar.

Tillägg: Vill du veta svaret? Du hittar facit här: Så mycket socker får hälso-Stina i sig under en dag.

Fazer Foods Services har hört av sig för att ge sin syn på det inlägg jag skrev nyligen med anledning av uppropet #sjukmat. Jag passade på att fråga om personer med diabetes, som kan få skyhögt blodsocker av potatismos, skulle kunna välja att få lågkolhydratkost när de är inlagda på sjukhus. Svar: de levererar enligt avtal och för lågkolhydratmat krävs ordination av läkare.  

Så här skrev Catrine Tistén, Senior Advisor vid Fazer Food Services, med anledning av mitt inlägg:

Har noterat uppropet #sjukmat. I grund och botten är detta ett bra upprop, det är viktigt att belysa matens betydelse för välbefinnande och tillfrisknande. Fazer Food Services är en betydande leverantör av sjukhusmat, dock får man lätt intrycket av texten på annfernholm.se att vi också styr över det som serveras till mellanmål eller fikaraster, vilket inte stämmer.

Fazer Food Services är ett av Sveriges ledande måltidsföretag. Vi är en betydande del av matföretaget Fazer. Fazer Food Services serverar omkring 500 000 måltider dagligen till företag, skolor, sjukhus, försvar och andra verksamheter. Mat är vår kärnverksamhet. Vår filosofi när det gäller sjukhusmat bygger på att se patienterna som våra gäster och skapa en positiv måltidsupplevelse. Det handlar om genuin mat och goda smaker, valfrihet för gästen och att samverka med vården för att skapa en trevlig måltidsinramning. Menyerna bygger på fastställda näringsrekommendationer men också utseende, färger, smaker och texturer.

Vi serverar inte vetebröd och kakor till diabetessjuka patienter. Fazer levererar maten, eller lagar mat på plats, till de sjukhus vi har avtal med. I flera fall levererar vi också ett sortiment av livsmedelsprodukter till sjukhuset enligt deras önskemål, men vi styr inte över vad som serveras till mellanmålen. När vi tillagar desserter så är de alltid osötade till diabetespatienter.

Vi bidrar gärna i en dialog om bra mat för sjuka och hur vi kan utveckla de offentliga måltiderna. Vill du veta mer om vårt arbetssätt, får du gärna kontakta mig.

Min fråga: kan diabetiker välja lågkolhydratmat?

Hej och tack för din kommentar. Jag har en följdfråga som jag gärna skulle vilja ha svar på:

Många personer med typ 2-diabetes har valt att hantera sitt blodsocker med hjälp av en strikt lågkolhydratkost. När de utesluter större delen av alla kolhydrater ur maten, ligger blodsockret lågt och stabilt. Det minskar i sin tur risken för hjärt-kärlsjukdom, nerv-, ögon- och njurskador. En del av mina läsare har berättat att de inte har kunna välja att äta lågkolhydratmat när de har hamnat på sjukhus. För att hantera sitt blodsocker har de istället fått ta mer insulin och andra blodsockersänkande mediciner, vilket de själva helst inte vill. Min fråga är: på de sjukhus och äldreboenden där ni serverar maten, skulle det gå att fixa så att alla de diabetiker som vill äta en lågkolhydratkost för att slippa blodsockertoppar kan få göra det?

Svaret från Fazer Food Services:

Vi levererar alltid efter det avtal som ingåtts mellan oss och den kund som vi levererar till. Vi följer alltid läkare eller dietist ordination. Om en boende/patient önskar en annan kost än vad de fått ordinerat måste de ta det med sin dietist/läkare så att de kan ändra ordinationen för att vi skall kunna levererar rätt kost.

Ska det krävas en ordination för att slippa läkemedel?

Min kommentar: En person som är vegetarian eller vegan kan alltid få den kost de vill ha, vilket är bra. Jag tänker att samma princip också borde gälla personer som har diabetes och äter en lågkolhydratkost. I min värld är det lika fel att kräva av en diabetiker att börja ta läkemedel eller öka läkemedelsdosen för att kunna äta sjukhusmaten, som det skulle vara att kräva av en vegetarian att äta kött. Vad tycker ni? Ska det krävas en läkares ordination för att slippa öka dosen av läkemedel?

Dela med dig av dina tankar och erfarenheter av den mat som serveras på sjukhus, äldreboende, skolor och förskolor på facebook.com/sjukmat, eller använd #sjukmat på twitter eller instagram. Målet är att samla alla berättelser på ett och samma ställe för att sedan kunna påverka sjukhusledningar och politiker.

Nu drar FoodPharmacy igång ett upprop kring maten i vård, skola och omsorg. Under #sjukmat uppmanar de alla att dela med sig av sina erfarenheter, med målet att skapa uppmärksamhet kring vårt behov av näringsrik mat. Här är en berättelse från mig om kardiologers frustration över maten som hjärtsjuka diabetiker serveras på sjukhuset.  

Den fantastiska formgivaren bakom FoodPharmacy.se (och även denna blogg), Anna Lindelöw Mannheimer, berättade igår om den mat som hennes Gabriel fick på Huddinge sjukhus när han behandlades för cancer. Det är ett år sedan Gabriel gick bort. Förutom att han drabbades av en explosionsartad cancer, akut myeloisk leukemi (AML), hade han typ 1-diabetes. Så här beskriver Anna om sjukhusmaten:

”I mångt och mycket fick han fantastisk medicinsk vård mot sin cancer, men på det område där jag kände att jag hade någon liten kunskap att komma med – kosten – så förfasades jag.

Maten som min man – diabetikern – serverades dröp av socker och tomma kolhydrater. Han serverades blodsockerchockande konserverade frukthalvor och saftsoppor på tetrapack, sönderkokade helfabrikat, vitt rostbröd och vetelängder.”

Med målet att offentliga måltider ska bestå av näringsrik mat som stärker kroppen, lanserar nu FoodPharmacy uppropet #sjukmat. De vill att vi delar med oss av våra erfarenheter av den offentliga maten. Min berättelse handlar om kardiologers maktlöshet.

Problem med höga blodsocker hos diabetespatienter

För ett litet tag sedan bjöds jag in att prata om socker på ett seminarium för kardiologer. Jag berättade om den hypotes som växer fram kring socker: att det bildas fett i levern när vi överkonsumerar sötsaker vilket rubbar blodfetterna och kan orsaka fettlever och typ 2-diabetes.

Efter mig talade en kardiolog om det akuta omhändertagandet av patienter med hjärtinfarkt. Majoriteten har antingen diabetes eller förstadiet till diabetes, så ett högt blodsocker är ett vanligt problem på hjärtintensiven. Kardiologen beskrev alla olika slags läkemedel som kan dämpa blodsockertoppar och hur de kan kombineras för att få bästa möjliga effekt.

Det började klia i mig där jag satt och lyssnade. För mig som biokemist finns det en metod som effektivare än andra sänker blodsockret: att låta bli att äta socker och snabba kolhydrater.

Fazer levererar sjukhusmaten

När en annan person ändå avbröt föredragshållaren med en fråga passade jag på att räcka upp handen:

”Alltså – jag som biokemist kan inte låta bli att undra varför ni inte bara snackar med personalen i sjukhusköket och ber dem att servera mat med mindre socker och snabba kolhydrater i. Då slipper ni använda så mycket läkemedel.”

Det hördes spridda skratt i publiken. En kardiolog som satt ett par rader bakom mig sa:

”Det finns inget sjukhuskök – hos oss är det Fazer som levererar maten.”

Och så är det. Fazer som enligt egen beskrivning är ”ett internationellt familjeägt företag som erbjuder bageri-, konfektyr-, kex- och spannmålsprodukter” levererar 85 000 måltider till företag, skolor, universitet, sjukhus och äldreomsorg varje dag.

Kardiologen som höll föredraget berättade att hon hade försökt att åtminstone få bort vetebrödet och kakorna som hennes hjärtsjuka diabetespatienter dagligen får till kaffet. Men hon hade fått mothugg. Det var synd om patienterna – de behövde sitt fikabröd.

Dela era historier under #sjukmat

De läkare som vill förändra sjukhusmaten behöver stöd. Hur ska de annars kunna påverka regionens upphandlare, som bestämmer att Fazer ska leverera sjukhusmaten? Eller kollegor som tycker att fikabröd behövs som tröst?

Vem har egentligen makt att förändra något alls? Jag tänker att vi har den makten tillsammans. Så vad har ni för historier att berätta? Dela med er: #sjukmat eller skriv om dina upplevelser på facebook.com/sjukmat.