stamp

Nya forskningsrön

Stort genombrott: probiotikabehandling hjälper mot jordnötsallergi

Lactobacillus rhamnosus CGMCC 1.3724 – så lyder det formidabla namnet på en mycket snäll bakterie som kan hjälpa barn att slippa sin jordnötsallergi. I går intervjuade jag Magnus Wickman, expert på allergier och barnläkare vid Mälarsjukhuset, Eskilstuna, som berättade om ett stort genombrott inom allergiforskningen.  

Om personer med jordnötsallergi dagligen äter små doser jordnötter kan allergin gå tillbaka, de har forskare vetat länge. Men så fort behandlingen sätts ut har allergin återkommit.

– Resultatet har varit ganska nedslående. Dels har behandlingen varit förknippad med ganska stora risker, dels har man varit tvungen att fortsätta äta jordnötter varje dag, vilket är ett ingrepp i vardagen, sa Magnus Wickman när vi pratades vid per telefon.

MEN. Nu har forskare gjort ett genombrott: Kombineras jordnötsbehandlingen med bakterien Lactobacillus rhamnosus CGMCC 1.3724, som är känd för att ha en lugnande effekt på immunförsvaret, kan effekten bli långvarig – i alla fall för en majoritet av alla behandlade.

Magnus Wickman beskrev det som ett stort steg framåt. Redan för två år sedan publicerades de första lovande resultaten från studien, som inkluderade 56 jordnötsallergiska barn i åldern 1-10 år. Hälften fick äta en ökande mängd jordnötsprotein tillsammans med probiotika varje dag under 1,5 år, och hälften fick placebo. Efter behandlingen fick barnen undvika jordnötsprotein under 2-5 veckor. När de sedan utsattes för jordnötter igen var hela 80 procent i behandlingsgruppen fortfarande fria från sin allergi, vilket kan jämföras med 3,6 procent i placebogruppen.

Nu har de australiensiska forskarna gjort en uppföljning av 48 av studiedeltagarna. Det var i genomsnitt fyra år sedan de avslutande sin behandling, men fortfarande slapp en majoritet sin jordnötsallergi. 16 av 24 barn – nästan 70 procent – åt fortfarande regelbundet jordnötter. I placebogruppen var det 1 av 24 barn. En undergrupp av barnen genomgick också ett blindtest för sin allergi. 58 procent i den behandlade grupper reagerade inte på jordnötter. Samma siffra i placebogruppen var 7 procent.

När jag pratade med Magnus Wickman satte han genombrottet i ett större perspektiv. Det verkar som att en annan Lactobacillus rhamnosus bakterie, med den lite kortare ändelsen LGG, kan hjälpa bebisar att komma över mjölkallergi.

– För några år sedan kom bröstmjölkersättning för barn med mjölkproteinallergi som innehöll LGG. Först var jag lite skeptisk, men sen kom det studier som visade att barn som drack den ersättningen mycket snabbare blev av med sin allergi, sa Magnus Wickman.

Smakäventyret kan du läsa om hur man har visat att bebisar med allergirisk kan undvika jordnötsallergi om de regelbundet äter jordnötsprotein redan från första året i livet. Allergiforskningen är helt klart något på spåret: få ner maten i magen och vårda tarmfloran, så minskar risken för allergier.

Grymt spännande helt enkelt. Gissningsvis kommer allergiforskare nu att testa konceptet med probiotika på en rad andra allergier. Tänk – man kanske börjar baka pollenkex som ges tillsammans med en shot probiotika?

Dela & kommentera comments 5

Ny studie: grädde mättar mer än socker

Ett stort problem med fetmabehandlingar har varit att läkare har trott att människor klarar av att vara hungriga. ”Lite kurr i magen har aldrig skadad”, har de tänkt, och rekommenderat folk att gå på en kalorisnål pulverdiet där 30 procent av alla kalorier kommer från socker.

En kalorisnål kost fungerar i typ tre månader, sedan vänder viktkurvan oftast uppåt igen. Problemet är knappast en dålig karaktär, utan att det är omänskligt att dag ut och dag in försöka stå emot viljan att äta. Hunger är en biologisk drivkraft som i längden kommer att vinna. Idén om att människor kan gå ner i vikt på pulverdieter är ungefär lika hopplös som att tro att katolska präster kan leva ett helt liv i celibat.

Samma mängd kalorier – men olika mättnad

För att kunna gå ner i vikt behöver man istället äta kalorier som ger bra mättnad. Nu har forskargruppen kring Fredrik Nyström, professor vid Institutionen för medicin och hälsa vid Linköpings universitet, gjort en mycket intressant studie kring just mättnad. Försökspersoner har fått dricka olika smoothies baserade på standardmjölk, grädde, blåbär, råa ägg och socker. Drinkarna har haft samma protein- och kaloriinnehåll, men mängden grädde och socker har varierat. Den ena – en lågfettdrink – innehöll 55 procent kolhydrater och 35 procent fett. Den andra – en lågsockerdrink – innehöll 20 procent kolhydrater och 70 procent fett. Efter att försöksdeltagarna hade druckit sin smoothie fick de skatta sin hunger var trettionde minut. Här ser du resultatet:

Efter 2,5 timmar var mättnaden större på den gräddiga lågsockerdrinken, än på den sockriga lågfettdrinken. Linköpingsforskarna undersökte också skillnaden i att dricka alla kalorier på en och samma gång och att dela upp kalorimängden under fem olika småmål. Den totala mättnaden blev större av det rejäla skrovmålet:

Linköpingsforskarnas experiment liknar en studie som forskare i Boston genomförde för fyra år sedan. De lät försökspersoner dricka smoothies som var lika kaloririka, men som innehöll kolhydrater med olika glykemiskt index. Sedan mätte de blodsockret och deltagarnas hungerkänslor.

De snabba kolhydraterna gav en blodsockertopp som sedan följdes av en blodsockersvacka och starkare hungerkänslor. Försökspersonerna blev mer mätta när de drack kolhydrater med ett lågt glykemiskt index som gav ett jämt och stabilt blodsockersvar.

Att fett ger bättre mättnad än socker är sannolikt en förklaring till varför studie efter studie koppar feta mjölkprodukter till en lägre vikt och en lägre risk att utveckla typ 2-diabetes.

SLUTSATS. Det blir gräddsås till middagen ikväll.

Dela & kommentera comments 4

Kan socker påverka minnet och hjärnan?

Det finns dagar när jag önskar att Brasse Brännström uppstod från det döda. Han skulle poppa upp framför mig med sin latjolajbanslåda och triumferande säga: du har fe, fe, fe, fe, FEEEL. Sedan (viftandes med hatten och hoppandes på stället) skulle han avslöja: det är ju broccolin som ska bort!

Idag är en sådan dag. Nu har forskare undersökt sambandet mellan att dricka mycket sötad dryck och hur väl minnet fungerar hos studiedeltagarna. Med hjälp av magnetröntgen mätte de också hjärnans volym. Slutsatsen är (något förenklat): släng läsk och godis så långt åt fanders som du bara kan. Studien visar visserligen inte på några orsakssamband, men detta är en ren säkerhetsåtgärd. Så här skriver New York Times:

Compared with those who drank no sugary drinks, those who drank one or two a day had a reduced brain volume equivalent to 1.6 years of normal aging, and lower memory scores equivalent to 5.8 years of aging. Those who drank more than two had decreased brain volume equivalent to two years of normal aging and lower memory scores by the equivalent of 11 years.

Varför jag hellre skulle se att det var broccoli som orsakar skada i kroppen? Tänk bara när man går på Gröna Lund. Sist jag och barnen var där såg vi inte en enda broccoli. Det är så mycket lättare att säga nej till broccoli, än till godis, läsk, glass, sockervadd och slush. Helt enkelt för att broccolitjat aldrig uppstår.

Dela & kommentera comments 4

D-vitamin skyddade inte mot hjärtsjukdom

Nu misslyckas D-vitamintillskott att skydda mot hjärt-kärlsjukdom i ännu en klinisk prövning. Nya Zeeländska forskare har lottat över 5 000 personer, i genomsnitt 66 år gamla, till att antingen få stora doser D-vitamin en gång i månaden eller placebo. I gruppen som fick D-vitamin fördubblades nivåerna i blodet, men det gav ändå ingen effekt på hjärta och kärl under de i genomsnitt 3,3 år som studien pågick. Du hittar studien här: Vitamin D Supplementation and Cardiovascular Disease | JAMA Cardiology | The JAMA Network

Är dagliga tillskott bättre än höga doser en gång i månaden?

Låga nivåer av D-vitamin i blodet har i många studier visat sig ha ett samband med en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom. Därför har forskare i en rad studier försökt skydd deltagarna mot hjärt-kärlsjukdom genom att ge dem D-vitamintillskott. Men i studie efter studie har det gått precis lika bra för placebogruppen. Ni kunde läsa om det när jag påbörjade mitt personliga D-vitaminexperiment i höstas och här hittar du en översiktsartikel skriven av forskare: Vitamin D and cardiovascular disease prevention.

Men varför skyddar då inte D-vitamin mot hjärt-kärlsjukdom, när det finns så starka kopplingar mellan låga nivåer i blodet och en ökad risk för exempelvis hjärtinfarkt?

Kritiker menat de doser D-vitamin som deltagarna har fått i olika studier har varit för låga. I den studie som nu har publicerats fördubblades dock D-vitaminnivåerna i blodet – patienterna gick från runt 60 nmol/l till över 120 nmol/l – ändå hjälpte inte behandlingen.

En annan invändning, som även gäller den Nya Zeeländska-studien, är att studiedeltagarna har fått D-vitamin en gång i månaden, istället för att ta lägre doser dagligen. En del talar för att det senare är bättre. Det pågår studier där man testar dagliga doser och det ska bli spännande att se vad de ger för resultat.

Är högt D-vitamin bara en hälsomarkör?

En trejde förklaring är att nivån D-vitamin i blodet bara är en markör för hälsa. Personer med fetma har generellt lägre nivåer eftersom vitaminet lagras i fettväven. D-vitamin är också en markör för hur mycket en person är i solen. Kanske tränar sådana personer mer? När solens strålar träffar oss sjunker också blodtrycket och i studier på möss har man visat att det släpps ut endofiner i blodet. Är det detta som skyddar mot hjärt-kärlsjukdom?

Ja, ni. Att D-vitamin är ett viktigt vitamin råder det knappast några tvivel om och personer med mörk hy som lever på nordliga breddgrader riskerar att få väldigt låga nivåer i blodet under vintern. De kan behöva tillskott. Men behöver ljushyade personer som är ute i solen på sommaren verkligen ta extra D-vitamin? Eller slänger man bara sina pengar i sjön?

The jury is still out there. Framtida studier kommer förhoppningsvis att ge oss svar på alla frågor.

Dela & kommentera comments

Fetma kopplat till epilepsi eller cp-skada hos barnet

Nyligen hörde SvD av sig och frågade om jag på frilansbasis kunde skriva vetenskap för dem. Idag publiceras den första artikeln, där svenska forskare har sett ett samband mellan fetma hos mamman och en ökad risk för att barnet ska få epilepsi eller en cp-skada. Läs mer här: Fetma ökar risken för barn med epilepsi eller cp-skada | SvD

Här hittar du originalstudierna:

Maternal Body Mass Index in Early Pregnancy and Risk of Epilepsy in Offspring.

Association Between Maternal Body Mass Index in Early Pregnancy and Incidence of Cerebral Palsy

Dela & kommentera comments

Fibrer skyddade möss mot typ 1-diabetes

Det sötaste vi har kan du läsa om de kopplingar som finns mellan en rubbad tarmflora och typ 1-diabetes, den form av diabetes som drabbar barn och unga. Antalet fall av typ 1-diabetes har ökat kraftigt de senaste decennierna och en del talar för att sjukdomen, liksom astma och allergier, kan orsakas av att söt skräpmat rubbar balansen i vår tarmflora.

Nu skriver The Guardian om att forskare har lyckats skydda möss mot typ 1-diabetes genom att ge dem fibrer som stärker tarmfloran och tarmen: High fibre diet ‘could prevent type 1 diabetes’ | Society | The GuardianForskarna bakom studien beskriver effekten som ”dramatisk”. Du kan läsa deras rapport i Nature ImmunologyGut microbial metabolites limit the frequency of autoimmune T cells and protect against type 1 diabetes.

Möss är inte människor. Men även studier på människor tyder på för att tarmfloran är rubbad innan typ 1-diabetes bryter ut. Det skulle vara fantastiskt om forskare kom på hur vi kan förebygga typ 1-diabetes hos barn. Det är en sjukdom som gärna fick utrotas från jordens yta.

Dela & kommentera comments

Kan fasta och en ketogen kostbehandling bota diabetes?

I förra veckan mejlade Katarina Skogfält, sjuksköterska som har barn med typ 1-diabetes och driver sajten Ät dig friskareom en alldeles ny studie som visar att det går att få igång insulinproduktionen i musmodeller av diabetes med hjälp av fasta och ketogen kost. Studien publicerades i Cell: Fasting-Mimicking Diet Promotes Ngn3-Driven b-Cell Regeneration to Reverse Diabetes och igår hade SVT:s Rapport ett reportage om den: Fasta kan bota diabetes | SVT Nyheter

Ketogen kost återställde insulinproduktione

Möss med diabetes (både typ 1 och typ 2) fick var sjunde dag genomgå en 4-dagarsperiod med en kost som var låg på kalorier, proteiner och kolhydrater, men hög på fett. Kosten var vad man kallar för ketogen. När mössens huvudsakliga energikälla var fett, fick de insulinproducerande cellerna vila vilket hade en läkande effekt på dem. Smått revolutionerande är att forskarna såg en effekt på musmodeller av typ 1-diabetes, den form av diabetes som drabbar barn och unga. Forskarna slog ut mössens insulinproducerande celler med hjälp av ett gift: streptozotocin. De möss som fick vanlig mat utvecklade typ 1-diabetes och fick skyhöga blodsocker. Mössen som fick den ketogena fastekosten hade efter 60 dagar normala blodsocker och kroppen verkade ha läkt.

Möss är inte människor och den musmodell av typ 1-diabetes som forskarna använde sig av skiljer sig från den mänskliga sjukdomen. Det är därför högst osäkert om en ketogen fastekost kan ha en läkande effekt hos människor. Samtidigt tror en del forskare att barns höga konsumtion av snabba kolhydrater (sötsaker, vitt bröd och pasta) kan förklara varför typ 1-diabetes verkar drabba tidigare under livet och går ner i åldrarna. Vid typ 1-diabetes attackerar immunförsvaret de insulinproducerande cellerna och en del tror att attacken kan intensifieras när cellerna nu måste producera mer insulin än någonsin tidigare under mänsklighetens historia.

Fetma – en riskfaktor för barndiabetes

Forskare har också under senare år upptäckt att barnfetma ökar risken för typ 1-diabetes. År 2011 konstaterade brittiska forskare att ju högre bmi ett barn har, desto större är risken att utveckla typ 1-diabetes. Sambandet bekräftades nyligen av ett internationellt nätverk som kallas Type 1 Diabetes TrialNet där  forskare följer personer som har risk att utveckla typ 1-diabetes. Deras analys visar att barn med övervikt och fetma löper högre risk att utveckla typ 1-diabetes.

Utöver detta har svenska forskare kopplat mammans fetma under graviditeten till en ökad risk för typ 1-diabetes hos barnet och danska forskare har kopplat fetma hos vuxna kvinnor till en mer än dubblad risk för typ 1-diabetes.

Med allt detta sagt vill jag påpeka att typ 1-diabetes har flera olika orsaker, bland annat verkar vissa virus, enterovirus, vara inblandade i sjukdomens utveckling. MEN. En hel del talar för att insulinkrävande mat också kan påverka förloppet. Forskare borde snarast genomföra en studie där man undersöker om mat som minskar insulinpåslaget kan bromsa sjukdomens förlopp hos personer som har börjat utveckla antikroppar mot sina insulinproducerande celler. Sedan borde alla barn få bättre mat. Som forskare skriver: Reduction in Type 1 diabetes should be considered as a potential additional benefit of preventing childhood obesity. Vi har allt att vinna, inget att förlora.

Tillägg: Glömde svara på frågan i inläggets rubrik. Bota är ett starkt ord och svaret är sannolikt nej. Vid typ 2-diabetes kan däremot personen bli symptomfri och delvis läka kroppen. Vid typ 1-diabetes kan möjligen en strikt lågkolhydratkost bromsa nedbrytningen av de insulinproducerande cellerna. Personer som drabbas av typ 1-diabetes har ofta till en början en viss egen insulinproduktion kvar. Kanske går det att förlänga den tiden med hjälp av en striktare form av lågkolhydratkost. Det skulle behövas en studie som utreder detta. Som Kerstin Brismar säger ska personer med typ 1-diabetes inte börja fasta på egen hand. 

Dela & kommentera comments 3

Inflammatorisk tarmsjukdom – kan paleolitisk kost hjälpa?

Inflammatorisk tarmsjukdomar, som ulcerös kolit och Crohns sjukdom, har ökat kraftigt bland barn i Europa. Nu visar en pilotstudie att en typ av paleolitisk kost – fri från processade livsmedel, socker, spannmål och många mjölkprodukter – kan hjälpa drabbade. Åtta av tio barn blev med kostens hjälp mycket friskare. 

När jag läste om den nya studien (Novel diet therapy helps children with crohn’s disease and ulcerative colitis reach remission — ScienceDailykom jag att tänka på Robert Lustig, barnendokrinolog vid UCSF i San Francisco. När han berättade för mig om den kostbehandling som han rekommenderar barn med fetma – en kost fri från socker och snabba kolhydrater – sa han:

– And the diet also has a name. REAL FOOD.

Inflammatoriska tarmsjukdomar är allvar

Nu verkar det som om riktig mat inte bara hjälper barn med fetma, utan också barn med inflammatoriska tarmsjukdomar. Men innan vi går in på detta behöver ni lite bakgrund. Inflammatoriska tarmsjukdomar är nämligen på allvar. Immunförsvaret attackerar slemhinnorna i mage och tarm. Drabbade får ofta magsmärtor, blod i avföringen och näringsbrist. Barn kan sluta växa. En del får så stora skador på tarmarna att delar av dem behöver opereras bort. För att bromsa förloppet av sjukdomarna används idag läkemedel som dämpar immunförsvarets framfart, men dessa ger inte sällan svåra biverkningar.

Kosten lindrade inflammationen i tarmen

Nu visar alltså en ny studie från USA att inflammatoriska tarmsjukdomar istället kan gå att kostbehandla. Och håll i er – här kommer ett nytt namn för en kostbehandling där man tar bort processad mat, socker, mjöl och många mjölkprodukter: the specific carbohydrate diet (SPD). 

Jag skulle kalla detta för en typ av paleolitisk kost eller REAL FOOD. Barnen fick äta naturlig näringsrik mat: grönsaker, frukt, fisk, kött, fågel och nötter. Det som skiljer denna kost från paleolitisk kost är att fermenterad yoghurt och lagrade ostar också är tillåtna. I en paleolitisk kost tar man bort alla mjölkprodukter.

Oavsett namnet kunde forskarna se att barnens tarmflora förändrades av kostbehandlingen och inflammationen i tarmen dämpades kraftigt.

Tyvärr inkluderade studien bara tolv barn, varav två hoppade av. Den är alldeles för liten för att kunna leda till att en ny kostbehandling etableras. Jag hoppas i alla fall att forskarvärlden tar den på allvar. Inflammatoriska tarmsjukdomar går i den västerländska kostens fotspår. Att drabbade blir bättre genom att sluta äta söt och vetemjölsrik skräpmat är därför egentligen helt logiskt. Min förhoppning är att Kostfonden i framtiden ska kunna stödja studier likt denna, men som är större och kan leda till förändring. Stöd Kostfonden.

Dela & kommentera comments 2

Norsk studie: ingen fara med mättat fett i maten

Ännu en studie bekräftar nu att mättat fett inte har någon skadlig inverkan på kroppen. Forskare vid Universitetet i Bergen har jämfört effekten av att äta 12 procent eller 34 procent av alla kalorier från mättat fett, men från icke-processad mat utan tillsatt socker. Deltagarna i båda grupperna fick samma positiva hälsoeffekter: Høyfett-kosthold ga helsegevinster | Universitetet i Bergen

Så här gick studien till: 46 män med övervikt och bukfetma slumpades till två olika grupper. Den ena fick äta en måttlig lågkolhydratkost med mer fett, framförallt mättat fett. Den andra gruppen minskade på mängden fett i maten och åt istället mer stärkelse och fibrer. Båda grupperna fick uppmaningen att undvika processad mat och de åt ett minimum av tillsatt socker. Alla deltagare fick också uppmaningen att äta grönsaker, bär och en del frukt. De skulle helt enkelt äta riktigt mat.

Studien pågick under tre månader. Deltagarna hade då i genomsnitt gått ner 11-12 kg i vikt och deras blodvärden hade förbättrats ordentligt. Den onda LDL-kolesterolet gick ner lite mer i lågfettgruppen, medan å andra sidan gick det goda HDL-kolesterolet upp mer i lågkolhydratgruppen. Skillnaderna var dock små.

Kost utan socker är bra för levern

Det intressanta är att båda grupperna fick en förbättring av sina levervärden. Ni som har läst Det sötaste vi har vet att socker kan orsaka en fettbildning i levern vilket i längden kan leda till fettlever. Det i sin tur är en orsak till insulinresistens och typ 2-diabetes. Deltagare i båda grupperna fick en minskad volym på sin lever, vilket indikerar att mängden fett i levern minskade. Mängden farligt bukfett minskade också ordentligt i båda grupperna.

Forskarnas slutsats är att mättat fett inte alls har någon negativ inverkan på kroppen. Den ena gruppen åt mer än tre gånger så mycket mättat fett som Livsmedelsverket rekommenderar, ändå fick de en förbättrad hälsa och minskade sin risk för att utveckla hjärt-kärlsjukdom.

Jag vill tacka Patrik Olsson från Smarta Diabetiker för att han tipsade om studien.

Sedan vill jag uppmana alla att rösta på Kostfonden som mottagare av Bilias julgåva 2016. Som studien ovan visar är de kostråd vi får sannolikt ineffektiva och det gäller speciellt kostråd som ges till personer med typ 1-diabetes. Om Kostfonden får julgåvan, som förra året låg på 25 000 kronor, kommer pengarna att gå till en välgjord studie av hur kosten kan stabilisera blodsockret vid typ 1-diabetes. Följ den här länken och tryck på den RÖDA knappen vid Kostfonden. Tack!!!

Dela & kommentera comments 3

Alzheimers sjukdom – det är dags att tänka om

Nu har ännu en läkemedelsstudie där forskare har försökt bota Alzheimers sjukdom fallerat. Miljarder och åter miljarder har satsats på att försöka få bort den plack som formas i hjärnan vid demens. Men tesen är sannolikt fel i grunden. Allt mer talar för att alzheimers är en form av diabetes. 

Kapitel 10 i Ett sötare blod handlar om Alzheimers sjukdom. I inledningen berättar jag om den tes som har dominerat alzheimerforskningen under flera decennier: att sjukdomen skulle orsakas av proteinet betaamyloid som klumpar ihop sig i hjärnan och formar en plack som dödar nervcellerna. Forskare har försökt ta fram läkemedel som undanröjer placken från hjärnan, men det har lyckats dåligt. Redan när jag skrev Ett sötare blod hade en hel rad läkemedel fallerat i stora (och hyfsat kostsamma) vetenskapliga studier. Nu har Eli Lillys läkemedel solanezumab visat sig vara verkningslöst ännu en gång: Eli Lilly’s Experimental Alzheimer’s Drug Fails in Large Trial

Ingen framgång – trots miljardsatsningar

Det sorgliga är att enorma summor pengar har gått till spillo. Det är begripligt att forskare en gång satsade på den här tesen. Placken i hjärnan är ett tydligt tecken på Alzheimers sjukdom och den är utan tvekan toxisk för nervcellerna. Samtidigt är det viktigt att inse när en tes har nått vägs ände, så att man inte fortsätter att slänga miljarder på någonting som aldrig kommer att fungera.

Alzheimers kan vara en form av diabetes

Ett sötare blod skriver jag om den forskning som istället visar att Alzheimers sjukdom kan vara en form av diabetes, eller en del av typ 2-diabetes. För ett par år sedan kom en studie som visade att hjärnan reagerar sämre på det blodsockersänkande hormonet insulin många år innan demensen utvecklas: Alzheimerhjärnan svarar dåligt på insulin – liknar typ 2-diabetes. Under senare år har det också kommit en rad studier som kopplar ett högt blodsocker till demens:

2013: Ett sött blod återigen kopplat till demens.

2014: Typ 2-diabetes kopplat till ett snabbare förlopp av alzheimers.

2015: Högt blodsocker kan direkt orsaka demens.

2015: Högt blodsocker ökar risken för demens.

2016: Typ 2-diabetes – kraftig riskfaktor för demens.

Kanske handlar dessa starka kopplingar också om den dåliga tandhälsa som vi får av söt skräpmat. Brittiska forskare hittade nyligen ett extremt starkt samband mellan tandlossning och ett accelererat förlopp av demens: Påverkas alzheimers av tandhälsan?

SLUTSATS: Det är dags att tänka om kring Alzheimers sjukdom. Och vet ni vad de goda nyheterna är? De flesta av oss behöver sannolikt inga piller för att hålla vår hjärna frisk. Genom att äta bra mat och träna kan vi hålla vår hjärna i form under en mycket längre tid av livet.

Dela & kommentera comments 1