stamp

Övrigt

En av fem har diabetes i Indien

Det är galet. Har just fått lite bilder skickade till mig från en kompis som är i Dubai på semester:

gulfnews2

gulfnews3

Till en början tänkte jag rata åtgärdslistan ovan. Ser ni moroten under punkt 9? Hur kan den komma FÖRE varningarna om sötsaker och läsk under punkt 10? Varför finns moroten ens med? Men så läste jag punkt 1 lite noggrannare. Då fick listan ändå godkänt, men med minuspoäng för en massa onödiga pekpinnar (chew well before swallowing…)

Men vad gör man i ett land där en av fem har typ 2-diabetes? När landet har 1,25 miljarder invånare?

Dela & kommentera comments 3

D-vitaminexperimentet – nivåerna har stigit MITT I VINTERN

Men alltså. Så här borde det inte bli. Jag har just fått resultaten från februarianalysen av mina D-vitaminnivåer och de har STIGIT i jämförelse med januarivärdet: från 60 nmol/L till 61 nmol/L. Jag håller med – det är ingen jätteökning – men ändå överraskande. Här ser du utvecklingen hittills:

vitDfeb

En kort resume för er som inte har hängt med från början: I höstas bestämde jag mig för att göra ett experiment tillsammans med företaget Werlabs, som erbjuder olika slags spännande hälsokontroller, bland annat kan man analysera sitt D-vitamin via dem. Min frågeställning: behöver jag, som gärna lapar sol under sommaren och äter mina feta fiskar varma (och kalla) tre-fem gånger i veckan, äta D-vitamintillskott under vinterhalvåret?

Svaret hittills är: NEJ. Jag trodde att mina värden stadigt skulle sjunka under vintern, men så har det alltså inte blivit.

Tillskott har endast effekt vid låga nivåer D-vitamin

När jag påbörjade experimentet gjorde jag en genomgång av vetenskapen på området. Slutsatsen blev att om D-vitaminet ligger över 50 nmol per liter blod är jag på den säkra sidan; då har kroppen mer än tillräckligt för att klara alla viktiga funktioner.

För ett par veckor sedan publicerade forskare också en genomgång av den forskning som finns på D-vitamin och luftvägsinfektioner (som förkylningar): Study reports that vitamin D supplements reduce risk of acute respiratory infections. Deras slutsats: hela 33 personer behöver ta D-vitamintillskott för att en enda luftvägsinfektions ska förebyggas. Effekten är dock mycket större hos de som har väldigt låga D-vitaminnivåer i blodet, under 25 nmol/L. I den gruppen förebyggs en luftvägsinfektion per fyra personer som tar tillskott.

Det ska bli spännande att se om nivåerna fortsätter att ligga lika stabilt. Solen kryper allt högre upp på himlen och om någon månad kommer den kroppsegna D-vitaminproduktionen att dra igång igen. Visst är det underbart att det snart är vår? Samtidigt som isarna ligger spegelblanka. Min plan för morgondagen:

skridskor_2

Trevlig helg på er alla!

Dela & kommentera comments 13

D-vitaminexperimentet – januari bjuder på en överraskning

Det är så underbart att få experimentera igen. Jag saknar verkligen det från min tillvaro som forskarstudent – att designa experiment och försöka förstå kluriga resultat. Det som fick mig att lämna universitetsvärlden var absolut inte själva vetenskapen, utan alla maktstrukturer som man behövde förhålla sig till. Att kunna andas fritt är på något vis en viktig del av tillvaron.

Och det är ju enormt roligt när ett experiment inte går som man har tänkt sig. När jag inledde vinterns D-vitaminexperiment, tillsammans med företaget Werlabs, trodde jag att mina sommardepåer max skulle räcka till slutet av december. Döm av min förvåning när jag i förra veckan mätte D-vitaminet i mitt blod och insåg att det låg nästan lika högt som i december.

D-vitamin januariDet har sjunkit från 61 nmol/L till 60 nmol/L. Därmed ligger värdet fortfarande över den gräns om 50 nmol/L som jag satte när jag påbörjade detta. Än så länge behöver jag alltså inte investera i några D-vitamintillskott.

Ett tips. Om du vill veta ungefär hur mycket du behöver äta av olika livsmedel för att få i dig dagsbehovet av olika vitaminer kan du kolla här: Dagsbehovet – en guide – ApoteketHade ingen aning om att pepparrot och broccoli innehåller mer C-vitamin än apelsiner och citroner, och att kakao är rikt på magnesium. Bokstavligen nyttig kunskap.

Ett tillägg: Inser att jag borde ha lusläst hela Apotekets dagsbehovsguide innan jag länkade till den. Till exempel visar guiden att man kan få i sig hela dagsbehovet av järn genom att äta 125 gram farinsocker. Det innebär ju INTE att man ska ha farinsocker som sin viktigaste järnkälla. Järnet är bra, men sockret illa för kroppen. När man väljer sin mat behöver man ta hänsyn till mer än bara vilken näring den innehåller. 

Dela & kommentera comments 7

Julen sill och lax har haft god effekt på D-vitaminet i mitt blod

D-VITAMINEXPERIMENTET – PART III. Julens feta fiskar har helt klart påverkat nivåerna, som sjönk mycket mindre mellan november och december, än mellan oktober och november. 

Som jag berättade i november har jag dragit igång ett experiment tillsammans med företaget Werlabs, som tillhandahåller blodanalyser via nätet. Eller hur man nu ska säga. Man gör ju inte själva blodanalysen via nätet, men man beställer den där. Sedan springer man iväg till någon av deras samarbetspartners (i mitt fall min vanliga vårdcentral) och tar själva blodprovet. När analysen är klar får man ett sms. Då går man in i sin nätbaserade journal och kollar resultatet.

Har tidigare ätit D-vitamin slentrianmässigt

I alla fall. Mitt mål är att ta reda på om jag verkligen behöver äta D-vitamintillskott under vintern. Många vintrar har jag slentrianmässigt tagit D-vitamin, främst för att jag vill undvika alla förkylningar som barnen släpar hem från skolan. Men i ärlighetens namn har jag inte märkt någon större skillnad av D-vitaminet. Därför blev jag nyfiken. Behöver jag, som under sommarhalvåret är ganska mycket i solen och gärna äter D-vitaminrik fisk, verkligen ta tillskott? Hur länge räcker mina D-vitamindepåer under vinterhalvåret?

I november gjorde jag en liten genomgång av vetenskapen på området. Läs här och här. Min slutsats är att om jag ligger över 50 nmol/L så borde jag vara på den säkra sidan.

Julens fisk har hållit nivåerna uppe

Experimentet visar att mina nivåer har sjunkit stadigt sedan sommaren. I slutet av september låg jag på 85 nmol/L och i slutet av november på 66 nmol/L. Mening var att jag skulle ta nästa prov före jul, innan jag hade ätit av all D-vitaminspäckad julmat. Mitt i julstöket knallade jag därför iväg till min vårdcentral och tog mitt prov, men det visade sig att Karolinskas datasystem hade fått spel den dagen. Alla prover tagna i hela Stockholm fick göras om (man undrar lite över kostnaden för det…)

Alltså blev det inget prov före jul. Istället tog jag det den 28 december. Och då hade jag ätit massor med sill och rökt lax under juldagarna. Det syns tydligt på D-vitaminnivån i blodet, som inte alls hade sjunkit lika mycket som tidigare. Det landade på 61 nmol/L. Godkänt alltså.

D-vitamin december

Och vet ni. Jag har faktiskt inte haft en enda förkylning sedan slutet av september. Däremot fick jag årets influensa dagen efter decemberprovet. Akta er för den. Den är ruggig och ett skäl till att rapporten om detta prov har dröjt.

Snart är det dags för januariprovet.

Dela & kommentera comments 9

GOD JUL

Min man köksdesignern har varit i farten. Pepparkaksdeg är ett fantastiskt byggmaterial. Med detta kära bloggläsare önskar jag er en riktigt fin jul. Njut av god mat och härliga promenader!

pepparkakshus

Dela & kommentera comments

Hjärtsvikt – kan socker förklara varför sjukdomen ökar?

Gurk. Urk. Och Hua. Det är sällan jag blir rent illamående när jag läser forskningsartiklar. Det torra språket brukar knappast röra upp några känslor. Men idag. Fy sjutton. Det handlar om hjärtsvikt och socker.

Hjärtsvikt ökar kraftigt, även bland unga. Och innan vi går vidare vill jag klargöra problematiken. Det finns inga bra behandlingar. I den form som ökar mest blir hjärtat stelt och orkar inte pumpa ut blod i kroppen. Prognosen är sämre än för många cancersjukdomar.

Fruktos förstör hjärtmuskelcellerna

Nu har forskare en tes som kan förklara varför hjärtat stelnar. Det är en lång och lite krånglig historia, men i korthet går det ut på att personer med bukfetma, prediabetes och typ 2-diabetes (cirka en miljon människor i Sverige) har hjärtmuskelceller som inte längre kan ta upp glukos från blodet. Normalt använder de glukos som energikälla, men nu får de energibrist.

Det leder till att hjärtmuskelcellerna istället börjar suga upp fruktos. Ni som har läst Det sötaste vi har vet att fruktos finns i vitt socker. Normalt ska levern ta hand om den fruktos vid äter – det är en reaktiv molekyl som är skadlig för kroppen. MEN. När vi äter så mycket sötsaker som vi gör idag finns en risk att fruktosen smiter förbi levern och ut i blodomloppet.

De utsvultna hjärtmuskelcellerna börjar alltså suga upp fruktos från blodet. De behöver energi och nöden har ingen lag. Men när den reaktiva sockerarten kommer in i cellerna, klistrar den sig fast på olika proteiner och förstör deras funktion. Det skapas något som kallas för Advanced Glycation End Products (kapitel 18 i Det sötaste vi har). Detta är början på slutet för hjärtmuskelcellerna. I längden klarar de inte av angreppen från fruktos och dör. Forskarna bakom artikeln går så långt att de kallar fruktos toxiskt för hjärtmuskelcellerna. Förra året hittade forskare också en stark koppling mellan en hög konsumtion av sötad dryck och risk att utveckla hjärtsvikt.

Mänskligt lidande och svindlande kostnader

Om ni undrar varför jag blev så illa berörd, är det för att jag nyligen träffade en person som jag gillar väldigt mycket. En omtänksam, skön och underbar person som dessutom har en superskarp hjärna. Nu höll han sig i ett bord när vi pratade. Hjärtat mår inte så bra längre. Det är svagt och han har svårt med balansen.

Det är så ledsamt. Samtidigt blir jag heligt förbannad. Vi är så grymt naiva när det gäller sockret. Vem vill ha ett svagt hjärta när man just har blivit pensionär? Och vet ni vad hjärtsvikt kostar samhället? Cirka tre miljarder kronor varje år. Det är 2 procent av sjukvårdsbudgeten. Så påstår man att det inte behövs någon sockerskatt.

Ps. Missa inte att rösta på Kostfonden som mottagare av Bilias julgåva 2016. Om alla ni minst 1 500 personer som läser detta röstar, får vi julgåvan. Följ länken: Bilias julgåvaLeta upp Kostfonden i listan över alla organisationer. Vi ligger på nästa sista sidan (just nu sid 7). Tryck sedan på den röda knappen! Dela och sprid så att fler kan rösta. 

Dela & kommentera comments 6

Ny statistik: vi konsumerar allt mindre socker

Jordbruksverket har i dagarna släppt 2015 års konsumtionsstatistik för olika livsmedel. Trenden pekar mot en nedåtgående sockerkonsumtion. Myndigheten har också reviderat gamla siffror på sockerkonsumtion eftersom statistiken har varit bristfällig. 

Svensk sockerstatistik har varit full av luckor, något du kan läsa om i Ett sötare blod och tidigare inlägg här på bloggen. Statistiken har bland annat utelämnat nyare former av sockerarter, som glukos-fruktossirap och glukossirap. Men i konsumtionsstatistiken för 2015, som har släppts i dagarna, har Jordbruksverket uppdaterat siffrorna för sockret. De skriver om arbetet här: Vår sockersöta statistik | Jordbruket i siffror

Vi får i oss allt mer socker från juice

Efter Jordbruksverkets bearbetning är sockerstatistiken mer komplett, men vissa källor till socker saknas fortfarande. Livsmedelsindustrin sötar även mat med koncentrerad juice, bland annat spädbarnsmat. På så vis kan industrin skriva ”inget tillsatt socker” på produkten, men ändå göra den söt.

Dessutom dricker vi allt mer fruktjuice. I Jordbruksverkets statistik redovisar man ”Saft och juice av köksväxter, frukter och bär, naturlig, även koncentrerad”. Konsumtionen har ökat från 3,7 kg per person år 1960 till 23,5 kg år 2015.

WHO menar att juice ska räknas till fritt socker och att vi – för hälsans skull – behöver minska konsumtionen av sådant socker också.

Ett steg i rätt riktning för statistiken alltså – men än finns mycket kvar att göra innan vi har full koll på hur mycket socker svensken egentligen konsumerar.

En sak till: missa inte att rösta på Kostfonden som mottagare av Bilias julgåva 2016. Vi ligger nu på tredje plats. En klick från dig betyder mycket! Följ länken: Bilias julgåva. Leta upp Kostfonden i listan över alla organisationer. Sist jag tittade låg fonden på sidan fem. Tryck sedan på den röda knappen! Dela och sprid så att fler kan rösta. (Har du röstat tidigare? Kostfonden har blivit inlagd flera gånger i listan på organisationer och då har Bilia tagit bort dessa – rösta därför igen så att din röst säkert finns med!)

Dela & kommentera comments 1

D-vitamin – hur låg kan nivån bli innan vi behöver tillskott?

D-VITAMINEXPERIMENTET. Nu har jag fått resultatet från novembertestet av D-vitaminnivån i mitt blod. Den ligger på 66 nmol/l. Är det tillräckligt högt? Hur lågt kan D-vitaminet sjunka innan jag börjar bli förkyld eller – ännu värre – riskerar benskörhet?

Som jag skrev tidigare under veckan har jag påbörjat ett D-vitaminexperiment med hjälp av företaget Werlabs. Varje månad detta år ska jag mäta D-vitaminnivån i mitt blod. Idag har jag fått svaret från novembertestet: 66 nmol/l.d-vitamin_novemberSom ni ser sjunker nivån stadigt. Frågan är hur låg den får bli innan jag riskerar att bli sjuk. Skulle jag behöva äta tillskott redan nu?

Debatt kring gränsvärdena

Att svar på den frågan är allt annat än enkelt. Det råder en enorm förvirring kring vilka gränsvärden som är relevanta. Under lång tid har vården ansett att alla bör ligga över 75 nmol/l. Men när amerikanska Institutet of Medicine (IOM) gjorde en genomgång av vetenskapen år 2011 menade de att den gränsen är för hög, något som exempelvis Uppsalaforskarna Håkan Melhus och Karl Michaëlsson höll med om i en artikel i Läkartidningen: Evidensbristen är det stora problemet. Om alla behöver ligga över 75 nmol/l lider majoriteten av alla personer i USA och Europa brist på D-vitamin, vilket dessa forskare menar är orimligt. Svenska Osteoporossällskapet har sedan dragit slutsatsen att en nivå under 50 nmol/l ska räknas som insufficiens medan en nivå under 25 nmol/l räknas som brist: D-vitamin­behandling och skeletthälsa – svenska riktlinjer behövs.

Tillskott rekommenderas i Storbritannien

Nyligen utvärderade en expertgrupp i Storbritannien också vilka D-vitaminnivåer som krävs för att bevara ben- och muskelhälsa. De landade i en gräns om 25 nmol/L och rekommenderar att alla över fyra år bör få i sig 10 μg D-vitamin per dag. Eftersom mat generellt innehåller ganska lite D-vitamin har Public Health of England gett befolkningen rådet att ta D-vitamintillskott under höst och vinter. Personer som tillbringar väldigt lite tid i solen ska ta tillskott året runt.

Tim Spector, professor i genetisk epidemiologi och författare av boken Matmyten, har dock reagerar på de nya tillskottsrekommendationerna. I förrgår publicerade han en kommentar i den medicinvetenskapliga tidskriften BMJ: Should healthy people take a vitamin D supplement in winter months? Han menar att ett generellt knaprande av D-vitaminpiller kan göra att vissa personer får i sig för mycket D-vitamin. Förr gav vi bebisar A-vitamindroppar, men vi har slutat med det bland annat eftersom A-vitamin har kopplats till en högre risk för benskörhet. E-vitamintillskott har kopplats till en ökad risk för prostatacancer. Nyligen hittade forskare också ett samband mellan kalciumtillskott och en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom.

Är det säkert att äta tillskott?

Kan vi då vara säkra på att det är okej att äta D-vitamintillskott? Nej, menar Spector. I vissa studier har höga engångsdoser av D-vitamin resulterat i en ökad risk för fallskador hos äldre.

Han menar också att befolkningens minskade D-vitaminnivåer sannolikt är orsakade av fetmaepidemin. D-vitamin lagras i fettväven och generellt har personer med fetma lägre nivåer i blodet. Det kan förklara sambanden mellan lågt D-vitamin och exempelvis hjärt-kärlsjukdom och cancer. Många har tolkat det som att en D-vitaminbrist kan orsaka farliga sjukdomar, men när forskare har försökt behandla hjärt-kärlsjukdom och cancer med D-vitamin, har effekten uteblivit. Kanske är det fetman, och den ofta tillhörande insulinresistensen, som är farlig, inte de låga D-vitaminnivåerna?

Ska vi nå samma D-vitaminnivå som urfolk?

Å ena sidan visar alltså stora genomgångar att en D-vitaminnivå på 50 nmol/l borde vara tillräcklig. Å andra sidan finns det forskare som menar att vi borde uppnå samma D-vitaminnivå som urfolk. Deras ingång är att vårt moderna leverne inomhus, dåliga kost, en felaktigt tarmflora och brist på sömn har lett till lägre halter D-vitamin i kroppen och att urfolkens nivåer skulle kunna fungera som ett slags riktmärke till vilka nivåer vi borde uppnå. Medelnivåerna hos massajer är exempelvis 119 nmol/l och hos hadzafolket 109 nmol/l.

Forskare som står för den här synen på D-vitamin menar att bristen på effekter i många studier beror på att man behandlar med alldeles för små doser. För att få effekt behöver vi få upp D-vitaminet i en urfolksnivå. Dessutom har man i flera studier gett D-vitamin i stora engångsdoser, vilket verkar vara sämre än att ge små doser varje dag.

Vem ska man tro på?

Detta är alltså de två sidorna. Så vem ska man tro på? Spannet ligger mellan 25 nmol/l och över 100 nmol/l. En gräns på 50 nmol/l tycker jag låter som att vi är på den säkra sidan utan att överdriva. Så här motiverar jag det:

Tittar man på vetenskapliga genomgångar som har gjorts på studier av luftvägsinfektioner, nedstämdhet, benskörhet eller hjärt-kärlsjukdom, har effekten av D-vitamintillskott generellt uteblivit (det kan dock hjälpa vid hjärtsvikt och vid riktiga depressioner). Många gånger förklaras detta med att man i studierna inte har valt ut personer med låga D-vitaminnivåer i blodet. Om en studie inkluderar många personer som har tillräckligt med D-vitamin i blodet blir effekten av tillskott självklart minimal.

MEN. Skulle vi behöva ligga på en nivå över 1oo nmol/l (som urfolken) skulle majoriteten av alla personer i nordliga länder lida D-vitaminbrist under årets alla månader. Då borde man ha fått en effekt i de studier som har gjorts.

Stora svagheter i de hypoteser som omgärdar D-vitamin

Jag tycker D-vitaminfältet lider av samma vetenskapliga svagheter som kostområdet. De flesta hypoteser vilar på studier som endast kan slå fast korrelationer. Det finns till exempel en tydlig korrelation mellan vinterns låga D-vitaminnivåer och en ökad risk för förkylningar. Det behöver dock inte innebära att låga D-vitaminnivåer bidrar till förkylningar, utan problemet kan vara att vi under vintern är inomhus mycket eller tar tunnelbanan till jobbet istället för att cykla. När vi är ute mer, minskar smittriskerna. Hänger ni med i hur jag tänker?

Med allt detta sagt vill jag tillägga att D-vitamin absolut har många viktiga funktioner i kroppen. Forskare skulle behöva göra studier där de specifikt väljer ut personer med riktigt låga D-vitaminnivåer och undersöker vilken effekt tillskott kan få då.

SLUTSATS: Än så länge verkar jag inte behöva tillskott och snart är julen här. Då brukar de bli mycket fet fisk för min del. Fortsättning följer i december…

Dela & kommentera comments 13

Följ vinterns experiment: behöver jag äta D-vitamintillskott?

Personer som skyddar sig mot solen får låga halter D-vitamin i kroppen. En del behöver äta tillskott. Men hur är det för mig som gärna är ute i solen utan skydd under sommaren? Hur länge räcker mina D-vitamindepåer? Följ mitt experiment där jag kommer att mäta halten D-vitamin i blodet varje månad under ett år.

Under senare tid har jag blivit nyfiken på alla dessa tillskott som vi äter. Behöver vi dem? För någon vecka sedan hade jag ett par inlägg om omega-3. Nu har jag börjat titta lite närmare på D-vitamin. Försäljningen av D-vitamintillskott har ökat ordentligt de senaste åren. Jag tillhör själv dem som under vinterhalvåret har knaprat D-vitamin, mest i förhoppning om att slippa alla dessa förkylningsvirus som barnen drar hem från skolan. Samtidigt har jag börjat ifrågasätta om det verkligen hjälper. Näsan rinner ändå titt som tätt, ibland även under september månad när halten D-vitamin i kroppen är hög efter sommaren.

Om ett par dagar kommer jag att skriva lite mer om olika studier som har gjorts på D-vitamin. Nu tänker jag berätta om det experiment som jag har påbörjat med hjälp av blodanalysföretaget Werlabs. Först lite bakgrundsinfo.

D-vitamin tillverkas när solen lyser på vår hud

Studier visar att en relativt stor andel svenskar får låga D-vitaminnivåer i blodet under vintern, men samtidigt spelar det stor roll vilka solvanor vi har. D-vitamin bildas när sommarens starka solstrålar träffar vår hud och lagras sedan i fettväven inför årets mörka månader.

När vi under de senaste decennierna har fått uppmaningar om att skydda oss mot solen med kläder och solkrämer, har våra kroppar börjat tillverka mindre D-vitamin. Det har lett till att många har fått en brist under vintern. Det jag undrar nu är vad som händer i mig, som har slängt ut solkrämer ur mitt liv?

Solkrämer ger ett falskt skydd mot solen

För några år sedan granskade jag vetenskapen bakom solkrämer. Det falska skydd som solkrämer ger oss är en av flera möjliga förklaringar till varför malignt melanom ökar. Dessutom innehåller krämerna kemikalier som absorberas av huden och är dåliga för miljön. Numera förlitar jag mig istället på kroppens naturliga skydd mot solen. Under våren vänjer jag huden vid solen i takt med att UV-strålningen blir starkare. När huden har blivit brun och tjocknat (ett viktigt skydd mot UVA-strålning) klarar min hud svensk sol, som är relativt svag.

Ett experiment för att få reda på fakta

Producerar då min kropp – som får vara mycket i solen – D-vitamin så att det räcker över vintern? Det är detta jag nu ska undersöka. Werlabs sponsrar experimentet där jag varje månad ska mäta D-vitaminhalten i mitt blod. Via Werlabs kan man beställa diverse olika blodanalyser, sedan kilar man iväg till en vårdcentral i närheten för att ta själv provet. I våras gjorde jag deras stora hälsokontroll och mätte blodfetter, blodsocker, olika mineraler och D-vitamin. Läs mer här: Mina finfina blodfetter efter tio år på lågkolhydratkost. Nu kommer jag endast att mäta D-vitamin och kalciumnivåer (D-vitamin påverkar kalciumupptaget från tarmarna) och jag har redan tjuvstartat. Här är mina värden hittills:

d-vitamin-oktober

I maj månad lågt mitt D-vitamin på 70 nmol/L. Sedan hade jag ett långt sommarlov och tillbringade dessutom tio dagar vid italienska Amalfikusten. I september hade nivåerna stigit till 85 nmol/L och nu i oktober låg de på 75 nmol/L.

I morgon är det dags för novembertestet och om ett par dagar får jag resultatet. I samband med det kommer jag att gå igenom en del av den forskning som finns på D-vitamin, vilka nivåer som behövs i blodet och effekterna av att äta tillskott. Det kommer att handla om typ förkylningar, benskörhet och hjärt-kärlsjukdom. Innan jag avslutar dagens inlägg behöver vi dock gå igenom hur man får i sig D-vitamin via maten.

Svårt att få i sig tillräckligt med D-vitamin från maten

Livsmedelsverket rekommenderar att vi ska äta ungefär 10 mikrogram D-vitamin varje dag, men det är ganska svårt att komma upp i den mängden. De bästa D-vitaminkällorna är fisk (framförallt lax, sill, makrill, abborre, gös och tonfisk), ägg, fet le­verpastej och mejeriprodukter. För att vi ska få i oss 10 mikrogram krävs att vi varje dag äter antingen 75 gram lax (de portionsbitar man kan köpa väger 125 gram), över 10 ägg, ett och ett halvt paket leverpastej eller två kilo smör. Lättmjölk och mellanmjölk berikas med vitamin D, eftersom vitami­net försvinner när man tar bort fettet ur mjölken. Men det behövs fortfarande ungefär två liter berikad mjölk för att nå upp i 10 mikrogram. Av standardmjölk, som innehåller naturligt D-vitamin, behöver man dricka ännu mer.

Jag dricker personligen aldrig mjölk, däremot äter jag ganska mycket lax och annan fisk, ungefär 300-500 gram i veckan. Jag skulle tippa att jag får i mig ungefär 40-60 mikrogram D-vitamin varje vecka, alltså mindre än vad som rekommenderas. Men kan mina solvanor kompensera för det?

Det ska bli enormt spännande att se hur långt mitt D-vitaminlager räcker! Fortsättning följer snart…

Dela & kommentera comments 12

Det amerikanska valet. Om läskskatt, barns läsande och grunden för demokrati.

Jag vågar knappt lyssna på nyheterna längre. Det är som om galenskapen har fått fritt utlopp i USA. Det finns dock några minimala ljus i resultaten från det mörka valet. I flera av USA:s städer har man röstat fram en skatt på sockersötad dryck: Läskskatt vinnare i USA-val

När det gäller galenskapen vill jag uppmana alla att läsa DN:s Maciej Zarembas text om valutgången: I Trumps nya värld är det mest förbjudna tillåtet. Det som träffade mig i magen var analysen av asociala unga män. Citat: För 40 år sedan togs 60 procent av alla högskoleexamina i USA av män. I dag är proportionerna omvända. Männen är i minoritet bland de högre bildade. Det kan rentav vara så att ett svart flickebarn numera har bättre framtidsutsikter än en vit gosse. Varför är det så? I boken ”The demise of guys” berättar psykologen Philip Zimbardo att amerikanska pojkar har allt svårare att klara skolan och inte minst – att närma sig flickor. De är rädda för att bli avvisade. En befogad rädsla, eftersom pojkarna är osociala. Det blir man om man tillbringar (i genomsnitt) ofattbara 44 timmar i veckan med att spela dataspel eller se på porr, men bara trettio minuter (i veckan) i samtal med sin far. Om man nu har någon.

Hämmar datorspelandet barns läsande?

Jag läste detta samma dag som jag hade en hård fajt med min son. Jag ville att han skulle göra sin läsläxa istället för att spela datorspel. Han blev helt förtvivlad. ALLA klasskompisar (läs killar) fick spela hur mycket de ville. Har min son inte ALLA populära spel finns det INGET som han kan prata med de andra om i skolan.

Min fina son överdriver alltid när han är arg, men det ligger helt klart något i det han säger. Det pratas ofta om att det är förödande för barns hälsa att sitta stilla framför diverse skärmar många timmar i veckan. Kanske ska vi också börja fundera på hur det påverkar deras sociala utveckling? I vilket fall verkar det påverka förmågan att läsa. Barn läser allt sämre, samtidigt som tiden framför diverse skärmar ökar. 27 procent av alla 15-åriga pojkar i Sverige tillbringar mer än 4 timmar varje dag framför datorer, mobiler, teveapparater och annat. Killar spelar mer än tjejer och det är samtidigt stor skillnad mellan hur killar och tjejer presterar i skolan. Tjejer får bättre betyg och precis som i USA är andelen kvinnor som läser vidare på universitet i Sverige mycket högre än andelen män.

Barn kan utveckla många förmågor genom att spela datorspel, bland annat en bättre engelska, men när livet börjar kretsa kring spelandet har det gått för långt. Det är förbenat jobbigt att som förälder säga: ”nej, idag får du göra något annat.” Det är precis som med godis. Barnens förbaskade belöningssystem börjar skrika och gorma. Det är helt galet.

Jag har länge funderat på det som Maciej Zaremba nu skrev om i DN. Efter att ha läst hans text kände jag mig än mer övertygad i fajten med min son. Att vi föräldrar ser till att våra barn lär sig att läsa ordentligt – både killar och tjejer – är en grund för en demokratisk utveckling. Vi kan inte tro att skolan ska göra hela det jobbet. Vi föräldrar har det största ansvaret för våra barns framtid.

Dela & kommentera comments