Amerikanska forskare har visat att höga doser av sockerarten fruktos – som är en del av det vita sockret – kan påverka hjärnans utveckling hos möss. De musungar som fick i sig mycket fruktos, fick oftare ett ångestliknande beteende. 

Jag skrollar regelbundet igenom den forskning som görs på sockerarten fruktos. Allt fler forskare menar att den delen av det vita sockret direkt kan skada oss. Denna gång fick en artikel i tidskriften Nature mig att haja till. I studier på möss har amerikanska forskare kartlagt hur höga doser fruktos påverkar hjärnans tidiga utveckling.

Att de gjorde studien beror på att vissa kartläggningar av våra matvanor har visat på ett samband mellan en hög sockerkonsumtion och ett sämre mående, bland annat en ökad risk för ångest. Det finns också studier som har kopplat tillsatt socker och kvaliteten på mammans mat under graviditeten, till barnets kognitiva förmågor. Forskarna undrade därför om en hög sockerkonsumtion direkt kan förändra den tidiga utvecklingen av vår hjärna.

Outnyttjade nervceller behöver städas bort

När vår hjärna skapas bildas alltid ett stort överskott av nervceller. En del av alla dessa kommer aldrig att börja användas. Sådana celler självdör och behöver städas bort. Det jobbet sköter hjärnans immunceller, kallade mikroglia.

Undanrensningen av döda nervceller är viktig. Blir cellerna kvar kan de störa hjärnans fortsatta utveckling, visar djurstudier. Det kan påverka förmågan att lära sig saker och djuren kan få ett mer ångestliknande beteende. Forskarna ställde sig därför frågan om fruktos kan påverka den här processen.

Fruktos påverkar de celler som städar i hjärnan

Vi ska inte gå in på alla detaljer, men de har gjort ett väldigt noggrant arbete och svaret tycks vara ”ja”. Om de dräktiga mushonorna fick 15 procent av alla kalorier från sockerarten fruktos, hade det effekt på en del av hjärnan som kallas prefrontala cortex. Den delen är viktig för bland annat vår impulskontroll, problemlösningsförmåga, vårt sociala beteende och arbetsminne.

När forskarna analyserade hjärnvävnaden hos de relativt nyfödda mössen, hade de färre mikrogliaceller i prefrontala cortex än normalt och mikrogliacellerna var förändrade. De hittade också fler döende nervceller som låg kvar i hjärnan.

För att bättre förstå förloppet, kartlade forskarna också mikrogliaceller från både möss och människor i cellodlingar. Deras försök visar att fruktos kan förändra ämnesomsättningen hos mikrogliaceller på ett sätt som försämrar deras förmåga att städa bort döda celler.

Mössen fick stora mängder fruktos

I artikeln skriver forskarna att de inte tror att en hög fruktoskonsumtion direkt kan orsaka ångest hos människor, men att det skulle kunna göra oss känsligare för ångestproblematik. Mängden fruktos som forskarna använde var dock hög. Livsmedelsverkets rekommendation är att vi maximalt ska få 10 procent av våra kalorier från tillsatt socker. Det motsvarar ungefär 5 procent fruktos. I studien använde forskarna 15 procent fruktos. Det är mycket, men personer som dagligen dricker läsk och äter mycket godis kan komma upp i de nivåerna. I en amerikansk studie på barn med fetma, konsumerade barnen ungefär så mycket socker.

En annan invändning mot studien är att den är genomförd på möss och möss är inte människor. Dessvärre är det väldigt svårt att studera mänsklig hjärnvävnad, speciellt under fostertiden. Att be mammor dricka stora doser läsk och äta godis för att se om deras barn får sämre kognitiva förmågor är också ett otänkbart experiment.

Så vad ska vi dra för slutsatser av den här studien?

Det är omsorg att strunta i godiset och läsken

Under de senaste åren har det kommit en rad välgjorda studier på möss som visar att vår höga sockerkonsumtion kan vara skadlig på många vis. I musstudier främjar fruktos till exempel tillväxten av tarmcancer, bröstcancer, malignt melanom och livmoderhalscancer. Personligen anser jag att samhället borde ha agerat mot vår historiskt höga sockerkonsumtion för länge sedan – på samma sätt som vi har gjort mot rökning. Vi skulle aldrig få för oss att hälla läsk i våra hundars vattenskålar, eller ta med katten till Hemmakväll för att köpa en hink med godis. Vi tänker att våra djur skulle bli sjuka om vi behandlade dem så. Det är dags att vi visar samma omsorg om våra barn.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Titta i kategorin Om socker, Nya forskningsrön. Stötta mitt arbete via Patreon.