Lågkolhydratdieter ger en bra effekt på blodsockret och ger en effektiv viktnedgång, det skriver idag Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, i den efterlängtade rapporten ”Mat vid Fetma”. En statlig expertgrupp har gått igenom forskningsläget kring kost och fetma. Att lågkolhydratdieter är säkra att använda så länge en person är viktstabil eller går ner i vikt, är en av de viktiga slutsatserna. Andra nyheter är att experterna har kommit fram till att rådet att en person ska motionera saknar effekt på vikten, även om det är viktigt för hälsans skull. På svt.se kan du läsa en sammanfattning som jag har gjort av rapporten tillsammans med Malin Attefall, redaktör på Vetenskapens värld: LCHF bäst för snabb viktnedgång – Nyheter | SVT.se.

Här är min personliga analys. Rapporten är både spännande och väldigt nedslående. Låt oss börja med de positiva delarna.

Svidande kritik av LCHF-larm i media

I rapporten underkänner expertgruppen mellan raderna alla larm som vi har haft de senaste åren kring strikta lågkolhydratdieter. Sverige har då och då tapetserats med löpsedlar som har gått ut på att LCHF skulle höja blodfetterna och ge hjärt- och kärlsjukdom. I sista kapitlet i Ett sötare blod granskar jag dessa larm, som ofta, från ett vetenskapligt perspektiv, har varit riktiga lågvattenmärken. I SBU:s rapport skriver nu forskarna att de studier som larmen grundar sig på är ”behäftade med stora brister som gör dem svårtolkade”. Kritiken mot de egna forskarkollegorna är svidande. Att expertgruppen nu offentligt avfärdar dessa studier är viktigt.

Rapporten innebär också att en statlig myndighet nu tar det första steget på den långa vägen som vi behöver vandra för att komma tillrätta med fetmaepidemin. Istället för att akta oss för fett, behöver vi akta oss för  socker och andra snabba kolhydrater som vitt mjöl. I Ett sötare blod kan du läsa om hur det kom sig att allting gick fel; hur forskare på 1950-talet beslöt att totalnivåerna kolesterol i blodet skulle vara vårt viktigaste mått på hälsa. Ingen har någonsin visat att just det måttet är bäst. För att göra en lång historia kort, blev läkare och forskare totalt förblindade av kolesterolet. Det ledde dem till att varna oss för fett och ju fler varningar vi har fått, desto fetare har vi blivit. Rapporten visar nu att om personer med fetma istället fokuserar på att dra ner kolhydraterna, går de snabbare ner i vikt.

En skrämmande brist på kunskap

Det sorgliga med rapporten är att det finns så förbaskat lite bra vetenskap på området. Egentligen är det helt otroligt. Övervikt och fetma är vårt största folkhälsoproblem. Vården av personer med övervikt och fetma kommer sannolikt att spränga hela statens budget. Trots det vi vet knappt någonting om hur fetma ska behandlas (annat än med läkemedel förstås). Värst är det när det gäller barnen. Där har forskare undersökt en enda kostbehandling: kalorisnåla lågfettdieter. På vuxna visar de få bra studier som finns att kalorisnåla dieter på många vis är sämst i test. Inte undra på att allt fler unga behöver genomgå fetmaoperationer.

Misstag 1: att räkna kalorier

Fetmavårdens största problem är nog att forskare de senaste decennierna har varit totalt fastlåsa vid tanken att antalet kalorier i dieten är det enda som spelar roll för viktnedgång. De har sett kroppen som en motor som bränner kalorier. Äter vi mindre än vi förbränner, går vi ner i vikt. Men så enkelt är det inte.

I Ett sötare blod refererar jag en studie som visade att deltagarna brände trehundra kilokalorier mer per dag när de åt en strikt lågkolhydratdiet istället för en lågfettdiet. Vad vi äter påverkar alltså kroppens energiförbrukning. Enbart genom att lägga om kosten, kan du tjäna en halvtimmes joggingrunda per dag. Den studien var liten, men jag hoppas att forskare verkligen undersöker detta mer.

Vad vi äter påverkar också hur hungriga vi blir. Det finns en uppsjö hormoner som styr över mättnad och hunger. En relativt nyupptäckt variant är oleoyletanolamid (OEA), som specifikt frisätts när tarmarna fylls av fett. Detta hormon verkar ha en speciell egenskap: det ger en långvarig nöjdhet. När forskare har sprutat in OEA i möss, äter de mer sällan och går ner i vikt. Vilka slags kalorier vi äter, påverkar alltså hur mätta vi blir.

Hungerkänslor kan också förklara varför motion inte hjälper oss att gå ner i vikt. I SBU-rapporten skriver forskarna att råd om motion är viktig för hälsan, men det underlättar inte en viktnedgång. Jag tror att den enkla förklaringen är att motion gör oss hungrigare. När vi rör mycket på oss, äter vi bara mer.

Misstag 2: en underskattning hungerns makt

Och därmed är vi framme vid fetmavårdens andra stora misstag: den naiva tron att vi kan bemästra våra hungerkänslor. Tanken att motion skulle hjälpa oss att gå ner i vikt, bygger på just den. En läkare jag pratade med sa: ”lite hunger får man leva med”. Men det är att grovt underskatta vår biologi. Tänk efter. Hur många dagar klarar du av att vara hungrig och samtidigt vara på gott humör? En vecka? En månad? Ett år? Läkare har krävt att personer med fetma ska klara av att vara hungriga i åratal.

När vi svälter oss genom lågkaloridieter, drar kroppen igång ett helt batteri av hungerhormoner. Dessutom drar vi ner på energiförbrukningen. Efter ett tag orkar vi inte leva i detta svälttillstånd. Då börjar vi äta igen och så kommer övervikten tillbaka. Det är en biokemisk konsekvens av hunger.

Fetmavården behöver nya mål

För att lyckas, behöver fetmaforskningen helt byta riktning. Målet måste vara att få människor att gå ner i vikt, samtidigt som de får känna sig mätta och nöjda. Kroppen måste också bibehålla sin energiförbrukning och sin fettförbränning.

I genomgången ”Mat vid fetma” har SBU:s experter enbart tittat på studier som undersöker effekten av olika dieter på viktnedgång. De har inte dykt in i den biokemiska litteraturen, där forskare på detaljnivå studerar hur kroppens molekyler påverkas av vad vi äter. Men det är just denna litteratur som kan tala om hur en kost kan utformas för att vara effektiv. Och den litteraturen talar sitt tydliga språk: se till att håll insulinnivåerna i blodet så låga som möjligt. Det ger bland annat bättre mättnadskänslor och kraftigare fettförbränning.

Bättre effekt när personer får vara mätta

Det finns en sista sorglig sak med fetmaforskningen. Många har försökt använda kognitiv beteendeterapi och andra metoder för att hjälpa personer med fetma att hålla sig till en viss diet. Det lyckas sällan i längden. Problemet är att all denna forskning är bedriven i ett paradigm där vi har tänkt att man måste vara hungrig för att gå ner i vikt.

Inom LCHF-rörelsen och GI-rörelsen finns nu tusentals personer som vittnar om att det är fullt möjligt att gå ner i vikt och samtidigt vara mätt. Jag tror att just dessa mättnadskänslor är totalt avgörande för effekten av beteendeterapin. Den forskning som finns på området är därför egentligen helt värdelös. Mycket sannolikt skulle effekten bli bättre om personen fick bli mätt. Jag tror inte att någon terapeutisk hjälp i världen kan övertrumfa hungerns drivkrafter.

SLUTSATS. Det steg SBU:s expertgrupp har tagit är litet, men det leder i en ny riktning. Förhoppningsvis kommer många forskare få sig en tankeställare. Förhoppningsvis kommer också fler forskare ställa andra slags frågor i sin forskning. Jag hoppas det. För barnens skull.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Titta i kategorin Nya forskningsrön, Okategoriserade, Hälsoeffekter av socker. Stötta mitt arbete via Patreon.