stamp

Innehåller alla havredrycker maltos? Och vem äter resterna som silas bort i produktionen?

Efter mitt öppna brev till Oatly i förra veckan fick jag mängder av frågor. Den vanligaste var: Finns det någon havredryck som är bra? Många har också undrat varför de får ont i magen av att dricka havre. Själv har jag kollat upp vad som händer med alla havrerester som silas bort i produktionen av havredryck. Kan ni gissa vem som äter upp dem?

Mitt öppna brev till Oatly har blivit det näst mest delade inlägget på min sajt någonsin, efter brevet till GB. Ni är många som känner er lurade av att Oatly påstår att deras dryck endast innehåller ”naturliga sockerarter från havre”, när de i själva verket bryter ner stärkelsen i havren till blodsockerhöjande maltos. Många har undrat om alla producenter av havredryck gör så?

Alla havredrycker innehåller maltos

Det enkla svaret är: ja. Havredryck har blivit big business och det finns mängder av olika varumärken. Produkterna innehåller generellt runt 10 procent havre. Om allt socker i drycken skulle kom från havre, borde sockerhalten aldrig överstiga 0,15 gram per 100 gram. Men alla havredrycker ligger långt över detta. Här är en lista över mängden socker i några av de största varumärkena:

Vill du dricka en havredryck där allt socker verkligen kommer från havre, får du göra din egen. Det finns recept på nätet som beskriver hur du gör. Det blir dessutom mycket billigare. En liter havredryck kostar runt 20 kronor, vilket är hyfsat mycket eftersom den innehåller 1 dl havre, vatten, lite salter och tillsatta vitaminer. Gissa hur mycket havregryn du får för samma summa pengar? 1,5 kg (!!!).

Innehåller havregurt och iKaffe också maltos?

En del av er har haft frågor om andra former av Oatlyprodukter. Innehåller de också maltos? Svaret är återigen ja. Exempelvis iKaffe och havregurt innehåller ungefär lika mycket maltos som havredrycken.

Vad ska jag nu ha i kaffet?

Sedan har många börjat undra vad de nu ska ha i kaffet. När jag för 10 år sedan upptäckte att en latte på vanlig mjölk höjde mitt blodsocker ordentligt, drog jag kraftigt ner på mängden mjölk i kaffet. Sedan fick jag för mig att äta mjölkfritt ett tag eftersom många menar att de mår bättre av det. Jag kände ingen skillnad, men när jag skulle ha mjölk i kaffet igen smakade det plötsligt välling. Därför är mitt kaffe numera svart som synden, och mycket mera klimatsmart än tidigare.

Hur just ditt blodsocker påverkas av havredryck i kaffet beror på mängden du dricker och vilken hälsa du har. Hivar du en stor havrelatte och tillhör dem som knappt kommer ihåg när de tränade senast, kommer sannolikt ditt blodsocker att raka i höjden. Använder du bara en liten skvätt havredryck i kaffet och är en sportig typ, kommer ditt blodsocker sannolikt inte alls att påverkas. Mellan dessa två ytterligheter finns alla nyanser av grått.

Är det inte lika mycket socker i mjölk?

En del frågade också om det inte är lika mycket socker i mjölk som i havredryck? Svaret är ja. Mjölk innehåller lika mycket sockerarter som havredryck. Detta poängterade Oatly också i sitt svar till mig.

MEN. Som jag skrev i kommentaren till Oatlys svar är det skillnad på laktos och maltos. Maltos har ett glykemiskt index som ligger över 100, vilket innebär att sockerarten till och med går snabbare ut i blodet än stärkelse från vitt bröd. Mjölk ligger under 50 i glykemiskt index. Därför ger mjölk ett långsammare blodsockerpåslag än havredryck.

Varför får jag ont i magen av havredryck?

En sak som förvånade mig är att många – helt oberoende av varandra – har skrivit att de blir köriga i magen av havredryck. En del har undrat om maltosen kan vara förklaringen? Jag skickade vidare frågan till Oatly som svarar så här:

Det är ju alltid tråkigt att bli körig i magen. Vi är inga läkare och detta är inget problem som särskilt många hör av sig med till oss med (de få gånger det har hänt har personen sagt att den har IBS). Så vi skulle ge de som har det problemet rådet att tala med sin läkare och så får vi hoppas det inte är något allvarligt. Vi är ganska många människor här i världen och flera är känsliga mot olika saker, så det är inte så konstigt om någon promille också är det mot någon av våra ingredienser.

Har bett en mag- och tarmläkare att också titta på detta. Så vi får se om det finns något annat svar på frågan.

Grisar får resterna från Oatlys produktion

När jag skrev det öppna brevet till Oatly, började jag själv undra vad Oatly gör med alla havrerester som de silar bort från havredrycken. I de resterna finns bland annat olösliga fibrer och en hel del näring. Mycket av detta skulle vi ha fått i oss om vi åt havren som den är. Men vad händer nu med resterna?

Svaret är att grisar äter upp detta. Så i tillägg till sin slogan ”wow no cow” kan Oatly lyfta ”We’re big, and we feed pig” på sin sajt.

Så här skriver Oatly om sina rester:Vi har hjälp av ett företag som säljer resterna som grisfoder. För tillfället är det den mest hållbara lösningen då resterna ha så mycket näring i sig, men varken vi eller våra konsumenter är nöjda med den så vi arbetar för andra lösningar. Den ena är att ta fram ätbara produkter och den andra är att bygga vår egen biogasanläggning vid fabriken i Landskrona. I väntan på det är det lösningen ovan vi använder i Sverige. I Holland använder vi resterna som biogas till fabriken som gör havredrycken och i USA går de som kompost till en svampodling. Men förhoppningarna är alltså att kunna presentera något näringsrikt och gott inom en snar framtid. Det här har varit en engagerad fråga i Storbritannien och här kan du se det senaste vi skrev om den saken: https://www.oatly.com/uk/production-residues

Har anmält alla havredrycksproducenter

Nu hoppas jag att ni har fått svar på många av era frågor! I samband med mitt öppna brev passade jag på att anmäla alla havredrycksproducenter eftersom ingredienslistan är otydlig och saknar relevant information.

På öl står exempelvis inte att det är gjort av korn, utan av kornmalt. Då har konsumenten en chans att inse att öl innehåller en bearbetad form av korn. På samma vis borde det stå att havredryck är gjort på maltoshavre (eller något liknande) så att konsumenter förstår vad de köper.

Jag har också anmält de producenter som påstår att drycken innehåller ”naturliga sockerarter från havre”, eftersom det är direkt vilseledande.

Sist men inte minst har jag tipsat livsmedelsinspektören i Malmö om att Oatly sannolikt bryter mot förordningen (EG) nr 1924/2006 när de skriver ”No milk. No soy. No… eh… whatever” på sina produkter. Vissa av produkterna – de smaksatta havredryckerna och havregurtsen – innehåller tillsatt socker. Om en produkt innehåller tillsatt socker, får producenten inte skriva något på produkten som kan göra att konsumenten tror att den är fri från socker.

Det ska bli spännande att se vad dessa anmälningar leder till. Fortsättning följer!

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
comments 8

Svar från Oatly: Maltosen i vår havredryck är naturlig

I onsdags skrev skickade jag ett öppet brev till Oatly, där jag menade att det är vilseledande att påstå att sockret i deras produkter är naturligt. De har brutit ner stärkelsen i havre till sockerarten maltos, så att havredrycken innehåller lika mycket maltos som öl. Nu har Oatly svarat. De anser att det är fel av mig att jämföra havre i fast och flytande form.

I sin marknadsföring har Oatly ridit på det faktum att havre anses vara ett nyttigt sädesslag med nyttiga fibrer, därför tycker de att vi ska dricka dessa fibrer. När jag i mitt öppna brev (läs via denna länk) kritiserade drycken eftersom den ger ett snabbt blodsockerpåslag, tycker Oatly nu att det är fel att jämföra havredryck med riktig havre. Här är deras svar.

Oatly: Det är skillnad på havre och havre

Hej Ann, Tack för ditt brev. Vi mår bara bra och är särskilt glada när vi får prata om mat och klimat, så det är kul att det pågår en diskussion om de här frågorna tycker vi. För faktum är att många är nyfikna och att man kanske inte självklart vet hur saker och ting ligger till.

Låt oss först och främst börja med att konstatera att havre är ett bra livsmedel. Att äta havre regelbundet sänker både totalkolesterol och LDL-kolesterolet, hos både friska individer och de med risk för hjärt-och kärlsjukdomar (däribland diabetiker). En relevant faktor vid förhöjt blodsocker är fiberintaget, ju mer fibrer desto bättre för blodsockerregleringen. Man har i studier sett att havre (fullkorn från till exempel havregryn eller mathavre) ger ett lägre blodsockersvar efter en måltid. Denna mekanism är troligen relaterad till de lösliga fibrerna, speciellt betaglukaner.

Men det finns olika typer av havrebaserade livsmedel, vilket är viktigt att komma ihåg. Att jämföra olika typer kan tyckas enkelt, men Oatlys havredryck är ett flytande livsmedel och har därmed ett högre glykemiskt index än fasta sådana. Jämförelser avseende blodsockersvar är bara relevant för liknande livsmedelsgrupper – att jämföra fasta och flytande rakt av blir som att blanda äpplen med päron. I det här fallet ställs havredryck mot mathavre, vilket blir missvisande. Dessutom intas oftast havredryck vid en måltid, som frukost, mellanmål, lunch eller middag. Hur någons blodsocker reagerar beror på hela måltiden och inte bara ett livsmedel, exempelvis vad du häller i glaset. Det är därför inte så enkelt som i experimentet som gjorts – förutom att det såklart också är svårt att dra generella slutsatser från en studie där endast en person ingår.

Så till dina frågor om socker. Det finns inget tillsatt socker i våra naturella havredrycker, utan sockerarterna (som vi anger i näringsvärdestabellen) är naturliga disackarider (maltos) som kommer från havre. Vi har genom forskning hittat ett sätt att bryta ner stärkelsen till maltos under vår tillverkningsprocess med hjälp av enzymer, samma typ av enzymer som finns i vår mag- och tarmkanal. Samma process sker alltså i våra kroppar när vi bryter ner havre. Vår havre innehåller alltså inte “40 gånger mer socker” än havregryn eller mathavre, utan skillnaden är att mängden socker som är utskrivet på havregryns- och mathavreförpackningarna är mängden innan kroppen har brutit ner stärkelsen till maltos, medan samma process sker redan under tillverkningen av vår havredryck. Eftersom processerna är desamma, även om de sker på olika platser (i kroppen respektive Oatly-fabriken), skriver vi ut ”naturligt socker från havre” på våra förpackningar, för att vara tydliga med att sockret som framgår av näringsvärdestabellen inte är tillsatt, för det är det ju inte.

Naturliga sockerarter förekommer även i flera andra livsmedel, ett exempel är laktos i mjölk. I vår naturella havredryck finns 4 g maltos/100 ml, medan laktos i komjölk är knappt 5 g/100 ml. Och processen är liknande när man gör havredryck som när man gör komjölk. Man skulle kunna förklara det såhär: när komjölk ”produceras” i korna bryter de ner stärkelse från foder i sin matspjälkning – en liknande ”matspjälkningsprocess” sker när vi tar havre och gör den till havredryck. Vår naturella havredryck hamnar därför på samma, eller till och med lite lägre nivå, av sockerarter än till exempel mjölk. Vissa av våra produkter, till exempel de med choklad- eller apelsin-mangosmak, har vi har valt att söta med tillsatt socker för smakens skull . Det framgår precis som du visar på innehållsförteckningen.

Men det finns fler fördelar med att ersätta mejeri med till exempel havredryck, särskilt om man tar in hållbarhet och klimatpåverkan. Havredryck är klimatsmart, vår havredryck har till exempel 75% lägre klimatavtryck än komjölk (hur detta räknats ut går det att läsa mer om här). Och det är viktigt. Vi behöver minska livsmedelssystemets utsläpp om vi ska klara klimatmålen. Idag står det nämligen för enorma utsläpp, 21–37% av de globala växthusgasutsläppen enligt enligt IPCC (se kapitel 5, s.475–480) . Animalieproduktionen (kött, mejeri, ägg och vattenbruk) står i sin tur för 56–58% av dessa utsläpp ( J Poore och T Nemecek 2018 , s.4). Ska vi få ner dessa utsläpp och klara av Parisavtalet måste vi förändra vad vi äter, det visar en studie i Nature från 2018. Bara genom att världens alla medborgare i genomsnitt blir “flexitarianer”, det vill säga minskar intaget av animaliebaserade livsmedel till förmån för växtbaserade livsmedel – kan klimatförändringarna hållas under två grader.

Angående din andra fråga: självklart följer vi lagen. Sägningen “whatever” kom till därför att vi från början skrev “No milk. No Soy. No badness” på våra paket. Men just ordet “badness” uppfattade Svensk Mjölk som att vi hävdade att mjölk var dåligt för hälsan. Det hela slutade i en process i marknadsdomstolen som resulterade i att vi inte längre fick skriva så. Då tog vi såklart bort “badness” och ersatte det istället med något som inte hade något med produkten att göra, ”no …eh… whatever.”, som en blinkning till den processen.

Vi hoppas att du känner att du fått svar på dina frågor Ann, och att vi fått fram hur vi tänker och resonerar kring några av frågorna du lyfter i ditt brev. Om något fortfarande känns oklart så svara gärna på vårt brev – det är kul att brevväxla, tycker vi!

Allt gott, Nina Jansson Nutritionist, PhD, Oatly

Min kommentar: matens GI spelar roll

I sitt svar skriver Oatly att när de bryter ner stärkelsen till maltos i sina enzymeringstankar, är det i princip samma process som ändå sker i vår kropp. Därför skulle sockret i deras havredryck vara naturligt.

Det tycks ha gått företaget spårlöst förbi att matens glykemiska index spelar stor roll för vår hälsa. När Oatly gör kroppens jobb och bryter ner maten i förväg, får vi ett mycket högre blodsocker av produkten. Ni som har läst Ett sötare blod vet att ett högt blodsocker driver inflammation, och ökar risken för hjärt-kärlsjukdom (något som nyligen bekräftades i en stor Europeisk studie).

Ett snabbt blodsockerpåslag gör också att insulinnivåerna i kroppen stiger mer än normalt, och insulin är en tillväxtfaktor. Biokemiska kartläggningar visar att bland annat att cancercellers tillväxt drivs av insulin, därför är det en riktigt dålig idé att konsumera mycket snabba kolhydrater.

Maltos och laktos påverkar blodsockret olika

I sitt svar jämför Oatly också sockerhalten i havredryck med den i mjölk. Det är som att jämföra ärter och rotmos. Havredrycken innehåller maltos, som består av två glukosmolekyler som sitter ihop. Båda dessa höjer blodsockret och maltos har ett högt glykemiskt index. Olika källor anger olika siffror, men maltos har ett GI-värde som ligger en bit över 100 vilket innebär att det höjer blodsockret snabbare än vitt bröd.

Mjölk innehåller sockerarten laktos, som består av sockerarterna glukos och galaktos. Det är bara glukosen som direkt höjer blodsockret. Galaktos omsätts i levern, där sockerarten omvandlas till glukos. Men detta tar ett tag. Mjölkens GI-värde ligger därför lägre, under 50.

Trots att mjölk innehåller mer sockerarter än havremjölk, kommer alltså havremjölken att höja blodsockret mest.

Klimat kan inte ställas mot miljö

I sitt brev skriver Oatlys nutritionist också om klimatet. Nyligen kom en rapport kring hur olika mjölksubstitut påverkar miljön, och den gav en nyanserad version av vad ett hållbart jordbruk kräver. Så här står det bland annat i rapporten:

”Stora fält med ettåriga grödor som havre och soja är ekologiskt fattiga system, och ännu mera om de odlas med kemisk bekämpning av ogräs, insekter eller svampsjukdomar.”

Sedan är det värt att notera att antalet kor i Sverige har minskat från 1,9 miljoner på 1930-talet till strax över 500 000 idag. Så det är knappast kornas fel att våra utsläpp av växthusgaser har ökat radikalt.

Även om man anser att havre kan rädda klimatet, är det dumt att börja massproducera ännu en söt dryck som höjer blodsockret. Det är mycket bättre för kroppen att äta havren som den är. Personligen har jag börjat göra tabouli med mathavre istället för bulgur. Det kan rekommenderas.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
comments 14

Öppet brev till Oatly: hur naturligt är ert socker? Och följer ni lagen?

Oatly har varit i blåsväder den senaste tiden. Frågan är om budskapen på deras produkter ens är sanna? På deras havredryck står att sockret i produkten är ”naturligt”, men det kommer från stärkelse som de har brutit ner till maltos. I havredryck finns därför lika mycket maltos som i öl, vilket ger ett snabbt blodsockerpåslag. Läs det öppna brev jag har skickat till Oatly idag, där jag även undrar om de följer lagstiftningen kring tillsatt socker.

Hej Oatly,

Hoppas att allt är bra med er, trots alla turer kring era nya ägare och rapporter om att havredryck inte är så klimatsmart som man kan tro. Jag kontaktar er av en helt annat anledning, och hoppas att ni har tid att svara på ett par frågor av nästan filosofisk karaktär som rör era produkter. De är: Vad är naturligt socker? Och vad menas med ”whatever”?

Frågorna uppstod en dag när jag studerade…

…på några av era förpackningar. På denna sida (som jag läste med stort nöje) står att havredrycken innehåller…

…4,1 gram sockerarter som är naturliga och kommer från havre. Läser man sedan ingredienslistan så utgör det som ni kallar ”havre” en tiondel av innehållet.

Med risk för att avslöja vilken mattenörd jag är, började jag här räkna ut hur mycket socker det är i den havre ni använder. Jag ställde upp en ekvation:

Svaret blev helt osannolikt. 41 gram?!? Jag blev tvungen att kontrollräkna flera gånger. Vanliga havregryn eller mathavre innehåller…

… typ 1 gram. Så hur får ni fram en havre som innehåller 40 gånger mer? Använder ni något slags powergödsel? Eller har ni satt in en godisgen i havren?

Oatly bryter ner havre i en onaturlig process

När jag kom hem sökte jag upp er sajt, och hittade denna sida som beskriver er patenterade process. Svaret på mina frågor fanns i steg 2 där ni pytsar ner den söndermalda havren i stora enzymeringstankar och tillsätter: ”… naturliga enzymer som bryter ned havrestärkelsen till mindre komponenter, i huvudsak maltos (kallas även maltsocker) som gör våra produkter naturligt söta.”

Naturliga sockerarter, naturliga enzymer, naturligt söta… Det är visserligen härligt med naturen, men här började jag undra om ni anställt ett gäng tyska nudister som copywriters.

Maltos är samma socker som skapas när man mältar korn och gör öl, men maltos finns inte naturligt i kornet. Och hur jag än tänkte kunde jag inte komma en enda växt – vare sig spannmål, grönsaker, frukter eller bär – som naturligt innehåller stora doser maltos.

Så hur kan det socker som ni skapar i era (onaturliga) enzymeringstankar vara naturligt? Och är det mer naturligt än det socker som Nordic Sugar renar fram från sockerbetor? Eller kan godistillverkare på ett liknande vis skriva att de använder…

…naturliga sockerarter från betor i sina produkter? Och vad är motsatsen till naturligt socker? Onaturligt socker? Eller kanske övernaturligt?

Oatlys havre ger ett snabbt blodsockerpåslag

Ni ser, mina frågor är många. Eftersom er havredryck innehåller lika mycket maltos som öl, och eftersom öl är känt för sitt snabba blodsockerpåslag, kontaktade jag en person som kan allt om blodsocker. Han är med i Facebookgruppen Smarta Diabetiker och har typ 1-diabetes. Han gjorde ett experiment. Ena dagen drack han 2,5 dl havredryck, andra åt han motsvarande mängd kolhydrater från mathavre (totalt 29 gram) som han kokade. Sedan mätte han sitt blodsocker var 15:e minut. Här ser ni resultatet:

På havredrycken steg blodsockret från 4,5 till 10 mmol/l, en ökning med totalt 5,5 enheter. När blodsockret efter 45 minuter gick över 8,5 mmol/l tog han två enheter insulin för att få ner det.

På mathavren steg det från 4,1 till 6,5 mmol/l, en ökning om 2,4 enheter. Eftersom det aldrig blev någon hög topp krävdes inget extra insulin för att hantera mathavren. (Läs mer om hur han gjorde experiment via denna länk.)

Är Oatlys snabba kolhydrater illa för hälsan?

Blodsockret steg alltså mer än dubbelt så mycket när han drack havredrycken. Personer utan diabetes kommer inte att få samma höga blodsockerpåslag av era produkter, men maltosen i er havredryck går snabbare ut i blodet än vad stärkelse från (naturlig) havre gör.

Att kolhydraterna i vår mat har blivit allt mer finprocessade är ett av de stora problemen med den moderna maten. Så här skriver några av världens ledande nutritionsforskare i tidskriften Science: Refined grains provide negligible nutrition and their high glycemic load causes unhealthful spikes in postprandial glucose and insulin, promoting hunger, inflammation, insulin resistance, and dyslipidemia.

På ren svenska betyder det att när spannmål processas försvinner en del vitaminer och mineraler, samtidigt som blodsockerpåslaget blir högre. Blodsockertoppar stimulerar hunger, inflammation och kan även orsaka blodfettrubbningar, vilket ju inte alls är bra. Så vad tänker ni om detta?

Vad menas med ”whatever”?

Nu till nästa fråga: hur definierar ni ”whatever”? På era smaksatta produkter skriver ni:

“No milk. No soy. No… eh… whatever.” Det är ett lite annorlunda budskap, för om man är petnoga innebär det att förpackningen borde innehålla rent vakuum. Men jag skulle gissa att de flesta konsumenter kan tro att ”no… eh… whatever” står för inget gluten eller kanske inget tillsatt socker. Det är vanliga hälsopåståenden på livsmedel. Men havre kan generellt innehålla spår av gluten och läser man era ingredienslistor…

…har ni – förutom maltosen – haft extra socker i båda dessa produkter.

Så vad vill ni säga med ”no… eh… whatever”? Och hur väl stämmer det med förordningen (EG) nr 1924/2006 som reglerar vad livsmedelsproducenter får skriva på livsmedel som innehåller tillsatt socker? Där står: ”Ett påstående om att sockerarter inte tillsatts ett livsmedel, och varje annat påstående som kan antas ha samma innebörd för konsumenten, får endast göras om produkten inte innehåller några tillsatta mono- eller disackarider eller något annat livsmedel som används på grund av sina sötande egenskaper.

Alldeles oavsett vill jag tipsa er om att ordet whatever under många år i rad har utsetts till det mest irriterande ordet i vardaglig engelska. Det kan uttrycka både likgiltighet och avståndstagande. Jag tänker att era naturälskande copywriters behöver uppmärksammas på detta.

Nu hoppas jag få ta del av era tankar! Vad gör att det socker som ni har processat fram från havrestärkelse är mer naturligt än exempelvis socker från sockerbetor? Vad menar ni med ”no… eh… whatever”? Och följer ni förordningen kring tillsatt socker?

Vänliga hälsningar,

Ann Fernholm

Tillägg: Oatly har svarat på det öppna brevet. Här är svaret:

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
comments 48

Norska myndigheter: Klämmisar till bebisar är för söta

Klämmisar har blivit populära, men nu granskas de i Norge. De innehåller ofta alldeles för mycket socker. Dessutom hämmar de utvecklingen av barnens munmotorik.

Fler och fler bebisar lever på mat som serveras i klämpåsar. Vissa barn får inget annat. Det är ett stort problem, för när barnet suger i sig mat från en platsförpackning lär det sig aldrig tugga.

Dessutom är klämmisar ofta extremt söta. Även när det på förpackningen står att det är gröt eller yoghurt, innehåller de mestadels fruktpuré och juice. I Norge har nu myndigheterna granskat det höga sockerinnehållet i klämpåsar, rapporterar NRK: Mattilsynet vil se på merkingen av klemmeposene.

Har anmält yoghurtklämmisar

Vi får hoppas att svenska myndigheter också sätter ner foten. Undertecknad har anmält användningen av ordet yoghurt på klämpåsarna, eftersom det som säljs inte är yoghurt. Innehållet är värmebehandlat och alla nyttiga bakterier döda. Då är det emot regelverket att kalla det för yoghurt. Livsmedelsverket håller nu på att utreda om barnmatsföretagen behöver ändra beteckningen.

Vill du veta mer om hur det går till när bebisar lär sig tugga och äta riktig mat (sådan som smakar mat)? Läs Stora boken om barn och mat

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
comments

Australiens urföda är otroligt näringsrik – naturlig mat ger hälsa

I Australien pågår just nu ett stort projekt där forskare kartlägger landets urföda. Flera av de frukter som urbefolkningen har ätit har visat sig vara extremt näringsrika, och utgör en skarp kontrast mot industriprocessad och näringsfattig mat. Min uppmaning: satsa på att äta naturlig mat i sommar och undersök vad som händer med din hälsa.

När jag var i Australien i januari intervjuade jag bland annat Selina Fyfe vid Centre for Nutrition and Food Sciences, The University of Queensland. Som en del av sin doktorandutbildning har hon undersökt en frukt som kallas ”the green plum” eller ”the wild mango”. Den växer i norra Australien, är stor som ett körsbär och ser ut som ut som en minimal grön mango.

Nu visar Selina Fyfes forskning att denna fantastiskt goda frukt dessutom är otroligt rik på folsyra. Det är ett av de näringsämnen som processad mat generellt innehåller för lite av, vilket kan orsaka blodbrist och även öka risken för missfall eller ryggmärgsbråck hos foster. Du kan läsa om upptäckten här: Plum pickings: ancient fruit ripe for modern plates.

Kakadu plum konserverar skaldjur

I samma projekt har forskarna även upptäckt att ”the Kakadu plum” är otroligt rik på C-vitamin och antioxidanter. Därför används frukten nu exempelvis som ett naturligt konserveringsmedel för skaldjur: Seafood Co-operative Research Centre calls for more Kakadu Plum production.

Projektet i Australien är så otroligt intressant, eftersom forskarna kartlägger den mat människokroppen är gjord för att äta. När Australiens urfolk fortfarande åt naturlig mat, hade de en fantastisk hälsa. Sedan kom britterna och tog över markerna med våld. De isolerade urbefolkningen i så kallade ”missions”, vilket ledde till att de slutade att jaga och började äta västerländsk processad mat, rik på raffinerat mjöl och socker. På bara några årtionden gick det åt pipan med deras hälsa. I dag är katastrofmånga drabbade av typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdom.

Barebells: symbol för vår skruvade syn på mat

Den konstgjorda och näringsfattiga mat som globala livsmedelskoncerner nu sprider över världen, är helt enkelt inte gjord för att driva våra kroppar. Vi får övervikt, rubbade blodfetter och blir sjuka. Så åtgärdar vi det med att äta blodfettsänkande läkemedel, kalorisnåla pulversoppor eller konstiga bars. Under en kvällspromenad i förra veckan fotade jag denna reklam:

För mig är Barebells en symbol för vår skruvade syn på vad som är hälsosamt. Dessa bars säljs som functional foods eftersom de innehåller 20 gram protein och inget tillsatt socker. Som om det skulle vara definitionen på vad som är funktionell mat.

Ät naturlig mat i sommar

Min uppmaning till alla er läsare: satsa på naturlig mat i sommar. Ät grönsaker, frukt, bär, ägg, fisk, kött, kyckling, bönor, linser och annan mat där all näring finns bevarad. Smaksätt med kryddväxter och örter. Njut och tänk på att du har en fantastisk kropp som utvecklats under miljontals år. Den är värd det bästa!

Med detta önskar jag er en härlig sommar!

Foto: Margaret Puls, UQ

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
comments

Anmälan mot Norrmejerier, Felix och Tyngre för vilseledande produkter

Efter det öppna brevet till livsmedelstillverkare i början av juni, har jag nu anmält flera produkter. Det handlar om Felix skaldjurssoppa, Tyngres pannkakor och Norrmejeriers Gainomax och Verum.

Anmälan mot Norrmejerier uppmärksammades igår av Folkbladet.nu. Jag var även med i P4 Norrbottens morgonprogram och berättade varför jag anser att Norrmejeriers förpackningar är vilseledande. Du kan lyssna till inslaget här:

Anmälan Gainomax

Anmälan mot Norrmejeriers handlar om två varumärken. Dels deras mjölkdryck Gainomax, som enligt förpackningen smakar ”raspberry”, ”strawberry” och ”blueberry” och även har bilder av hallon, jordgubbar och blåbär på förpackningen. Men all smak kommer från aromer.

Detta är att vilseleda konsumenten. På Livsmedelsverkets sida med information om vilseledande beskrivningar står: Om ett livsmedel innehåller tillsatser eller aromer som utvinns ur växter kan ursprungsväxten få avbildas i märkningen. Men det under förutsättning att det finns en tydlig förklaring i anslutning till bilden, så att konsumenten inte kan få uppfattningen att det är själva växten som ingår i livsmedlet.

Gainomax förpackningar uppfyller inte det kravet, enligt mig. Detta ska nu granskas av Livsmedelsverket.

Anmälan Verums hälsofil

När jag ändå var i farten med att anmäla Norrmejerier passade jag på att också anmäla Verums hälsofil, hälsokvarg och hälsoyoghurt.

25-35 procent av alla kalorier i dessa produkter kommer från tillsatt socker, och de innehåller mer socker än bär vilken inte är särskilt hälsosamt. Ett förskolebarn som äter 2 dl av filen med hallon/passion/vaniljsmak till frukost får i sig närmare en tredjedel av sin maximala dagsranson socker.

Norrmejerier ville inte svara på kritiken i P4 Norrbotten eller Folkbladet.nu. De inväntar Livsmedelsverkets granskning av anmälan.

Anmälan Tyngres pannkakor

Vidare har jag anmält Tyngres ”Pannkakor Original”. Enligt den information som finns på Livsmedelsverkets hemsida ska sådant som säljs under begreppet ”original” bygga på ett originalrecept av ett livsmedel. Tyngres pannkakor består till stor del av vetegluten, vassleproteinkoncentrat, emulgeringsmedel och sötningsmedel. De har helt enkelt ha blandat ihop ordet ”original” med ”originella”, som det borde ha stått på förpackningen.

Tyngre Distribution kommer att granskas av livsmedelsinspektören i Stockholm stad.

Anmälan Felix skaldjurssoppa

Till sist har jag anmält Felix skaldjurssoppa. Som jag skrev i mitt öppna brev står på Livsmedelsverkets hemsida: ”Att på framsidan av en förpackning räkna upp vissa ingredienser kan anses som vilseledande om uppräkningen ger intrycket av att vara en ingrediensförteckning som dessutom skiljer sig från produktens verkliga ingrediensförteckning.”

Jämför man framsidan på Felix soppa, där krabba verkar vara huvudingrediensen, med ingredienslistan där krabba bara utgör 0,5 procent av produkten är det en viss skillnad. Orkla (som äger varumärket Felix) svarade dock att: ”Det är helt i linje med lagstiftningen att beskriva produktens smak eller karaktär på framsidan och mängdange de ingredienser vi lyfter fram på produkten i innehållsförteckningen.”

Det är möjligt att de har rätt i sin tolkning av lagstiftningen. Jag har i alla fall anmält dem till miljöförvaltningen i Malmö stad, som får granska ärendet.

Det blir spännande att se vad de kommer fram till!

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
comments

Behövs riktiga råvaror i livsmedel? Eller räcker det med aromer? Kivik och Felix har svarat

Många livsmedelsproducenter marknadsför olika råvaror på sina förpackningar – exempelvis smultron, krabba och tomat – även när dessa bara utgör en procent eller mindre av själva livsmedlet. I förra veckan skrev jag ett öppet brev till producenterna och undrade om dessa minimala mängder råvaror verkligen behövs. Är det inte dags att helt gå över till (naturliga) aromer? Nu har Kivik och Felix svarat.

Förra veckans öppna brev blev det näst mest delade inlägget någonsin på den är sajten, endast toppat av det öppna brevet till GB glass. Många av er läsare har lämnat kommentarer i sociala medier som visar att ni är trötta på företagens brist på respekt för oss konsumenter. Någon skrev: Men hjälp, är det så illa?!

Jag skickade brevet till Kivik, Skånemejerier, Norrmejerier, Karo Pharma, Tyngre, Felix och Wasa. Kivik och Felix har hittills svarat. Vi börjar med Kiviks kommentar till den här smultrondrycken…

…som innehåller en tesked smultronjuice per liter.

Kiviks musteri möter konsumentens önskemål

Tack för ditt mail. Kiviks Musteri har gjort fruktbaserade produkter sedan 1935. Från början tillverkade vi enbart muster gjorda på 100 % frukt, men har med åren mött önskemål från våra konsumenter även på andra dryckeskategorier. Våra frukt- och bärdrycker är tänkta att vara ett gott dryckesalternativ utifrån situation och behov, likt en sammansättning av smakupplevelse, förväntat pris och tillgång. Vill man ha högre fruktinnehåll erbjuder vi muster och juicer med 100% frukt i.

I denna fruktdryck har vi valt en smakkombination av olika bärjuicer; jordgubb-, fläder- och smultronjuice och adderat arom för att lyfta smakerna ytterligare något. Den betecknas Smultron eftersom vi vill att det ska vara tydligt redan på framsidan vilken framträdande smak man kan förväntas sig, och i designen visas alla bären.

Ett av våra mål är att man alltid ska mötas av tydlighet och enkelt kunna utläsa innehållet i våra produkter. Därför följer vi också alltid alla lagar och regler kring innehåll och förpackningar. Våra konsumenters åsikter är viktiga för oss, ytterst är det ju de som bestämmer om produkten ska få finnas eller ej, det är vi väldigt ödmjuka inför. Vi upplever att det är många som gillar och köper denna dryck, men är som sagt självklart lyhörda för både synpunkter och önskemål och vill hela tiden bli bättre i vårt erbjudande.

Men vänlig hälsning, Ulrika Wistrand, Kommunikationschef

Felix vill ge en klar bild av sin produkt

När det gäller Felix ifrågasatte jag om förpackningen på denna skaldjurssoppa…

…följer regelverket. På framsidan av soppan står att den består av krabba, färsk grädde och crème fraiche. I den ordningen. Men krabba är inte första ingrediens, utan 15:onde ingrediens i soppan och utgör bara 0,5 procent av den totala vikten. 

Så här svarar Orkla, som äger varumärket Felix:

Hej Ann,

Vår utgångspunkt är att ge en tydlig och bra information till konsumenten. Intentionen är alltid att ge en så klar bild av produkten som möjligt för att vägleda konsumenten både när det gäller smak och näringsinnehåll. Det är helt i linje med lagstiftningen att beskriva produktens smak eller karaktär på framsidan och mängdange de ingredienser vi lyfter fram på produkten i innehållsförteckningen.

Felix skaldjurssoppa har en tydlig smak av både räka och krabba, vilket vi vill beskriva för konsumenten på förpackningen. På bilden syns räkor, och vi vill informera konsumenten om att den även innehåller krabba och att det är tydligt att det är en skaldjurssoppa. Att inte lyfta krabba på framsidan tycker vi hade blivit mer missvisande eftersom konsumenten då kunde ha förväntat sig en räksoppa och känt sig lurad av att den smakar av krabba.

Vissa ingredienser smakar mycket och kan ta över om de ingår i för stor mängd. Det är inte mängden av en ingrediens som avger hur mycket av den som produkten smakar. Så är det med till exempel vitlök och, som i det här fallet, krabba. Vi har gjort bedömningen att den mängd krabba vi har i är lagom för att ge soppan den smak och karaktär av skaldjur som vi eftersträvar.

Vänliga hälsningar, Cecilia Gannedahl, Kommunikationsdirektör, Orkla Sverige

Riktiga råvaror viktiga

I samband med förra veckans inlägg frågade jag er läsare om ni tycker att det är okej att företagen marknadsför en viss råvara på förpackningen, när den bara utgör en bråkdel av innehållet. Så här tycker ni (ni kan fortfarande rösta om ni vill):

En klar majoritet har svarat nej. Vad bra det hade varit om ni mina kära läsare hade utgjort en representativ del av befolkningen. Då hade fler konsumenter läst ingredienslistorna i butiken. Det är en nödvändighet för den som vill bibehålla sin hälsa. 

Ett tillägg: Eftersom det var så lite krabba i Felix soppa och de påstod att krabba smakar så mycket att det kan bli för mycket, ställde jag en följdfråga om varför naturliga aromer då behövs. Här är svaret: 

”Aromerna i produkten är naturliga aromer av fisk och krabba. I Skaldjurssoppan har vi ingen buljong, utan har istället använt naturliga aromer som förstärkning av smakerna. Du kan liknade vid att du tillsätter lite buljong till dina skaldjur eller grönsaker om du lagar en soppa hemma. Soppa innehåller, per definition, mycket vätska och det behövs någon form av smakgivare för att soppan inte ska bli smaklös. Aromerna är tillverkade av fisk och krabba, men är tekniskt sett naturliga aromer och ska deklareras som naturliga aromer.”

Vi har precis uppdaterat receptet till Skaldjurssoppa och har då tagit bort fisk- och krabbaromen och ersatt med hummerfond. Vi har i samband med det uppdaterat förpackningen och de uppdaterade produkterna kommer rullas ut på marknaden allt eftersom. Krabba står inte längre i smakbeskrivningen då det inte längre är en korrekt beskrivning av smaken på produkten.”

Man kunde alltså endast använda 0,5 procent krabba eftersom soppan annars kunde smaka för mycket krabba, men det är mycket vatten i soppan och för att den inte ska bli för smaklös behöver man ha i krabbaromer. Hm. Bra att de uppdaterar förpackningarna!

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
comments 3

Öppet brev till livsmedelsproducenter:
Behöver ni använda riktiga råvaror?
Eller räcker det med aromer?

I broccolisoppan kan det vara 1 procent broccoli, medan smultrondrycken endast innehåller 0,5 procent smultronjuice. Den som lusläser ingredienslistor på olika livsmedel upptäcker snart att smaken ofta kommer från aromer. Läs mitt öppna brev till olika livsmedelsproducenter, där jag undrar om de alls behöver besvära sig med riktiga råvaror. Skulle de inte tjäna ännu mera pengar om de helt gick över till att smaksätta med (naturliga) aromer? 

Kära livsmedelsproducenter!

Vi lever ju i en värld av snabb utveckling. När man ser alla livsmedel i en butik inser man att det måste vara hård konkurrens om platsen i våra magar och att era bolag – för att inte gå under – behöver maximera sin vinst. Nu mejlar jag med ett förslag: kan ni inte lika gärna skippa alla dyra råvaror och istället köra fullt ut på aromer? Om man betänker hur lite av varje råvara ni använder kommer det knappast göra någon skillnad för konsumenterna.

Smultrondryck med en halv procent smultron

Vi kan börja med er på Kivik. Ni har redan nått lång i er strävan att minimera mängden smultron…

… i er smultrondryck, men jag tror att ni kan gå ännu längre. Det krävs visserligen bara någon tesked smultronjuice per liter för att nå upp till en halv procent. Men det måste ändå ta en massa onödig tid att plocka de där små bären, trä upp dem på strå och allt sånt som smultron kräver. Frågan är om inte så lite smultronjuice egentligen kostar mer än den smakar?

Jag tänker att ni ska lära av kvargtillverkare som Skånemejerier. När de gör Lindahls hallonkvarg

… hoppar de helt enkelt över att ha i hallon (trots att hallon är mycket lättare att plocka än smultron). Istället smaksätter de med aromer. Den rosa färgen får de fiffigt nog från svart morotsjuice.

Skånemejeriers jordgubbskvarg utan jordgubbar

I Skånemejeriers jordgubb- och limekvarg gör de likadant:

Smaken kommer från aromer, medan svart morotsjuice ger färgen. Några riktiga bär tycks inte behövas för att vi ska …

Så visst borde väl ni på Kivik också kunna strunta i bären och istället öka på mängden smultronarom? Om drycken blir lite för blek går det alltid att färga med någon billigare juice.

Ett aber är att ni kanske behöver döpa om drycken. För enligt regelverket måste något som kallas smultrondryck innehålla smultron, även om det krävs aldrig så lite (en halv procent räcker, som ni säkert vet). Men ni kan lätt komma runt regelverket genom att återigen härma kvargtillverkarna. Synar ni deras förpackningar…

…påstår de bara att deras varor innehåller en viss smak. Då räcker det att ha i aromer. I ert fall krävs bara en minimal förändring av förpackningen…

…så kommer ni att följa reglerna.

Gainomaxs jordgubbsdryck utan jordgubbar

Fast frågan är om ens det behövs? Till exempel Norrmejerier verkar inte bekymra sig om de lagar och regler som finns. Deras Gainomax har massor av fina bär på förpackningen…

…och heter ”strawberry” eller ”raspberry” utan att innehålla den minsta smula jordgubbe eller hallon. Inte ens en halv procent.

Så kanske kan ni också bara skippa de där dropparna smultronjuice och låtsas som ingenting? Det är en svår avvägning. Någon nitisk konsument skulle kunna anmäla er, och jurister är ju ofta minst lika dyra som några droppar juice (ping Norrmejerier). 

Soppa med 1 procent potatis och 1 procent purjo

Ni på Karo Pharma borde också ta inspiration av kvargtillverkarna och helt gå över till aromer. Ni är väldigt nära målet med er…

potatis- och purjolökssoppa. Ingen finsmakare i världen kommer märka om ni rationaliserar bort de där ynka procenten potatisflingor och purjolök. Vågar ni ta steget fullt ut och helt förlita er på aromer, kommer dessutom kalorimängden i produkten att minska. En nästan helt kalorifri kemikaliemix, som ändå smakar mat, är väl en utmärkt…

…och varje bantares dröm? 

Tyngres original pannkakor nästan fria från ägg

Till er på Tyngre vill jag säga att ni har varit modiga. Personer som styrketränar brukar ju hiva råa ägg som James Bond hivar Dry Martinis. Men i era…

Pannkakor Original har ni vågat rationalisera bort äggen. Eller nästan i alla fall. Det är ju fortfarande lite äggpulver kvar näst sist i ingredienslistan.

Många har ju en föreställning om att pannkakor måste innehålla ägg, framförallt om de kallas ”original”. Men ni kanske inte behöver använda ordet ”original” som i ”ursprunglig”, utan mera ”original” som i den där lite lustiga gubben som bor i utkanten av byn? Då kan era pannkakor bestå av lite vad som helst (som vetegluten, vassleproteinkoncentrat och emulgeringsmedel) och ni skulle kunna skippa allt vad ägg heter. Aromer funkar säkert utmärkt som substitut, eller varför inte ytterligare en variant av något sötningsmedel?  

Felix skaldjurssoppa baserad på (0,5 procent) krabba

Så till er på Orkla Foods och Felix frysta skaldjurssoppa. Det jag undrar är om ni i dagsläget håller er på rätt sida av regelverket? På Livsmedelsverkets hemsida står: ”Att på framsidan av en förpackning räkna upp vissa ingredienser kan anses som vilseledande om uppräkningen ger intrycket av att vara en ingrediensförteckning som dessutom skiljer sig från produktens verkliga ingrediensförteckning.”  

Jämför man framsidan på er soppa, där krabba verkar vara huvudingrediensen, med ingredienslistan…

…där krabba är den femtonde ingrediensen, så är det ju onekligen en viss skillnad. Men det kan ni lösa genom att ersätta den där halva procenten krabba med en lagom dos aromer och sedan…

…designa om förpackningen. Då blir soppan ännu billigare att tillverka och ni är hemma rent juridiskt. 

Wasaknäcke med nanomängder basilika

För er på Wasa borde också en övergång till 100 procent aromer vara lätt att driva igen. Vi kan ta den här färdigbredda knäckemackan som exempel:

Mackans totala vikt är 40 gram och 0,7 procent utgörs av torkad tomat. Om jag har räknat rätt blir det 0,28 gram (ungefär ½ kryddmått) torkad tomat per macka. Den totala mängden basilika motsvarar typ 1/60 kryddmått, vilket ju är homeopatiskt lite. En specialtränad hund kanske kan spåra så små mängder, men knappast en människa. Skriver ni dit ett litet ”smak” på framsidan, kan ni lugnt ta bort alla riktiga råvaror utan att någon skulle märka det.  

Kanske kan man börja koka soppa på en spik?

Så vad tror ni om detta? Behövs verkligen de där enstaka procenten av riktiga råvaror? Kan ni förbättra er lönsamhet om ni istället kör full ut på aromer? Helst hade man ju velat koka soppa på en spik och sedan sälja för några hundra kronor kilot. Vem vet, om ni anställer en riktigt skicklig livsmedelstekniker kanske det går?  

Ni får gärna delge mig era tankar kring dessa förslag. Både jag och mina läsare är nyfikna på hur ni tänker. Vad gäller er på Norrmejerier och Felix undrar vi också om ni följer alla lagar och regler? 

Mina varmaste hälsningar,

Ann Fernholm 

Tillägg: Kivik och Felix (Orkla) har valt att svara på det Öppna brevet. Du kan läsa deras svar här: 

Behövs riktiga råvaror i livsmedel? Eller räcker det med aromer? Kivik och Felix har svarat

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
comments 33

Lite sockerhistoria: Barns frukostflingor inspirerade till socker i grisfoder

Visste du att reklam om barns frukostflingor inspirerade forskare att ha socker i grisfoder? Kultingarna hade tidigare ratat konstgjort foder, men när maten smakade sött började de glufsa i sig. I det söta fodret stoppade man också antibiotika, vilket har bidragit till dagens stora problem med antibiotikaresistens.

Vissa saker är svårare att smälta än andra. Just nu har jag svårt att ta in ett föredrag som hölls år 1954 av en viss Henry B. Hass. Han var kemist och ledde the Sugar Research Foundation, en industrisponsrad organisation som finansierade forskning som kunde gagna sockerindustrin.

Under föredraget, som hölls inför The American Society of Sugar Beet Technologists, berättar han bland annat om ett mycket framgångsrikt projekt kring sötat grisfoder. Tidigare har man haft svårt att få kultingar att acceptera att äta annat än mjölk från suggan. Kultingarnas kräsenhet har varit ett problem, enligt Hass, eftersom man med konstgjort foder kan avla fram större kullar, göda flera djur och undvika att suggan trampar ihjäl kultingar.

Sedan kommer han till det som fick mig att haja till. Han säger att grisarna också kan ”hållas hälsosamma genom att man tillsätter antibiotika i fodret.”

Socker fick grisar att äta antibiotika

Idag, över 60 år senare, vet vi att det slentrianmässiga användandet av antibiotika i djurfodret bidrar till att antibiotikaresistensen sprider sig i världen. Antibiotikan – ett av sjukvårdens absolut viktigaste vapen – håller därmed på att förlora sin effekt. I vissa delar av världen har det nu gått så långt att människor återigen dör i exempelvis urinvägsinfektioner.

Och där står alltså Henry Hass år 1954 och skryter med att sockerindustrin har lyckats få kultingarna att äta det antibiotikaberikade fodret eftersom man har sockrat det. Idén till detta fick en av grisforskarna när han hörde reklam om sockeröverdragna frukostflingor på radion (Kellogg’s Tony the Tiger fanns redan på den tiden). Forskaren tänkte: Kan det vara så att grisar gillar socker lika mycket som barn gör?

När man testade blev svaret ett rungande: absolut! Till en början försökte man täcka foderpelletsen med socker. Men det smarta kultingarna lärde sig snart att de kunde suga bort ytan av socker och sedan spotta ut resten. Så sockerindustrin började blanda socker direkt i det konstgjorda fodret.

Feta grisar på sockerfoder

Det visade sig fungera bättre än utmärkt. Förutom att grisarna mer än gärna åt den antibiotikaberikade maten, växte det mycket snabbare än tidigare. Istället för att väga 12 kg efter sex veckor, vägde de i genomsnitt cirka 30 kg.

”Genom att förmå grisarna att glufsa i sig mat, får man en god ekonomi i uppfödningen”, konstaterar Henry Hass.

Men det är så klart bara grisar som blir feta av socker. Vad gäller människor är det tvärtom ett mycket bra livsmedel, enligt Henry Hass. Socker påverkar absolut inte vikten. Det är bara kvacksalvare som sprider sådan missinformation. Mot slutet av sitt föredrag berättar han att medlemmarna i Sugar Association har beslutat att årligen satsa $600 000 (i dagens penningvärde cirka 91 miljoner kronor) för att skapa en mer positiv syn på socker.

Och vet ni vad den reklamen gick ut på? Att socker är ett bra bantningsmedel.

Från reklam i Life Magazine, juli 1954

Så gick det alltså till när svinindustrin fick grisar att äta antibiotika. Inspirationen kom från barns frukostflingor. Ett bra bantningsmedel om man får tro industrin.

Foto på grisarna: Kenneth Schipper Vera

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
comments 2

Kostfonden: hjälp oss att förbättra hälsan!

Älskade läsare! Kostfonden bidrar nu till att sjösätta en av de största studierna av kost vid typ 2-diabetes som någonsin har gjorts. Den kan förbättra vården av sjukdomen över hela världen. Fonden siktar alltså högre än någonsin gjort tidigare. Nu behöver vi ditt stöd, så att vi kan nå alla högt uppsatta mål!

Det känns som att världen för tillfället har stannat och jag misstänker att små lömska coronavirusar har hittat ner även i mina lungor. Men jag kan ändå inte hålla mig borta från att skriva detta, för fetma och typ 2-diabetes fortsätter att sprida sig globalt. Följdsjukdomarna skördar år efter år massor av liv i förtid, men väldigt lite görs för att stoppa detta.

Nuvarande kostråd vilar på hålig grund

Vår moderna kost orsakar så otroligt mycket sjukdom. När jag började granska vetenskapen bakom våra kostråd kände jag en växande frustration. För ju mer jag grävde, desto ihåligare insåg jag att grunden för dem var. En liten ögonöppnare är exempelvis att läsa inledningen av Socialstyrelsens kostrekommendationer till personer med typ 2-diabetes. Där står att ”området är delvis outforskat och det vetenskapliga underlaget är bräckligt.”

I klarspråk innebär detta att trots att vi vet att typ 2-diabetes orsakas av livsstilen, så har vi (utifrån ett vetenskapligt perspektiv) ingen aning om vilken livsstil som effektivast kan få stopp på sjukdomen. Istället behandlar vi drabbade med mängder av symptomdämpande läkemedel: två tabletter för blodsockret, tre för blodtrycket, en för blodfetterna, och så en för den psykiska ohälsan.

Sluta deppa ihop – gör något

Det är helt galet, snedvridet och fel. Man får lust att deppa ihop, dra något gammalt över sig och skrika: vad är det för fel på världen? Men det är inte så konstruktivt. Skälet till snedvridningen är att det krävs patent för att företag ska kunna få tillbaka alla de pengar de investerar i dyr forskning och man kan inte ta patent på kostbehandlingar. Därför finns inga ekonomiska drivkrafter att utveckla sådana.

Istället för att deppa ihop, grundade vi för snart sex år sedan Kostfonden. Det är den ideella forskningsfond som alla vi som vill förebygga sjukdom kan satsa på. Och nu hoppas vi att alla ni därute som vill se en förändring, ser er chans att bidra. För nu siktar vi högre än någonsin tidigare och behöver ert stöd!

Kostfonden har bidragit till världsunika studier

Den geniala tanken bakom Kostfonden (ja, den är genial!) är att skapa en gedigen vetenskaplig grund för effektiva kostråd som kan göra att människor blir friskare. För när det finns en bra vetenskaplig grund, kan en kostbehandling börja rekommenderas i vården. Hittills har vi bidragit till studier av kost vid IBS (dagliga magsmärtor), typ 1-diabetes, fettlever och fetma. (Tack alla ni som hittills har stöttat oss! Ni kan skryta med att ha gett gåvor till några av de största studier som någonsin gjorts inom de respektive områdena).

Alla dessa undersökningar pågår just nu. Medan vi väntar på resultaten har vi beslutat oss för att sikta ännu högre: att bidra till Europas största studie hittills av kost vid typ 2-diabetes. Forskare från fem olika europeiska länder har fått möjligheter att träffas och utforma en projekt gemensamt, och deras mål är nu att få typ 2-diabetes att gå tillbaka. Människor ska få ett normalt blodsocker utan läkemedel!

Det går att vända epidemin av sjukdom

Det är precis sådan här forskning som världen behöver (läs mer om studien via denna länk). För ett tag sedan nåddes vi av den underbara nyheten att försäkringsbolaget Skandia går in i projektet med hela 4,5 miljoner kronor. Samtidigt har Kostfondens vetenskapliga råd beslutat att satsa 4 miljoner.

Och det är här som alla ni mina kära läsare kommer in: för Kostfonden behöver er hjälp! Hittills har vi samlat in 1,33 miljoner av dessa anslag. 2,66 miljoner återstår.

Jag önskar att jag själv var en krösus och kunde pytsa in alla dessa pengar, men så lyckligt lottade är vi inte. Om däremot 2220 personer (ni är många fler än så som brukar läsa mina texter) skänker 100 kronor i månaden var, så klarar vi det superlätt tillsammans!

Så ta chansen och dra ditt strå till stacken! Stöd Kostfonden långsiktigt via denna länk: bli månadsgivare.

Du kan också göra insamlingar på Facebook, bli företagsvän, eller ge en minnesgåva när någon går bort.

Vi går förmodligen mot tuffare tider, men tillsammans kan vi verkligen göra världen lite bättre. Vänder vi epidemin av typ 2-diabetes kan vårdens knappa resurser användas till annat. Vi kan inte rulla tummarna och vänta på att någon annan ska fixa detta. Vi är samhället och har ett ansvar att göra det bättre. Så dela nu detta med dina vänner. Jag hoppas att fler ser fördelar med att förebygga sjukdom!

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
comments