stamp

Öppet brev till dietisten Sara Ask:
Måste vi vara så sockerfixerade? 

Dietisten Sara Ask menar att det kan vara osunt att avstå från sötsaker och att vi behöver bli ”vänner med sockret” för att kunna hantera det på rätt sätt. Hennes budskap har fått mycket uppmärksamhet i media, trots att hon saknar vetenskapligt belägg för att det skulle kunna hjälpa oss att bli mer hälsosamma. Här kommer ett öppet brev till Sara Ask om den senaste forskningen på sockerområdet och varför det är dags att vi gör slut med vår tids sockerfixering.

För ett år sedan gav dietisten Sara Ask ut boken Bli vän med sockret : att överleva i sötsaksdjungeln med en stenåldershjärna. I den driver hon hypotesen att vi måste försonas med sockret för att må bra. Om vi inte känner skuld och skam när vi äter socker, är det lättare att äta lagom mycket, menar hon. Därför vill hon också tona ner alla varningar om att socker skulle vara farligt.

Boken har uppmärksammat i DN, Expressen, TV4 och nu senast på julafton i SvD. En del av det Sara Ask säger är vettigt, men annat vilar på en väldigt bräcklig vetenskaplig grund. Journalister har exempelvis köpt hennes budskap om att det till och med skulle vara dåligt att avstå från socker, och att socker inte direkt orsakar fetma eller typ 2-diabetes. Här kommer därför ett öppet brev till Sara Ask som jag hoppas att hon vill svara på.

Sara Ask: undvik tillspetsade budskap från observationsstudier

Hej Sara! Det är lika bra att gå rakt på sak. Du är ute på tunn is när du påstår att det kan vara osunt att avstå från socker. Vad jag kan se har du bara en enda vetenskaplig studie som grund för detta, och det är en observationsstudie. Som du själv skriver går det aldrig att dra några orsakssamband från sådana studier, därför bör de heller aldrig ligga till grund för så tillspetsade budskap (sidan 128 och 129 i din bok).

Den bild som du sprider om att vi behöver bli vänner med sockret och att socker inte är värre än andra kalorier, har också ett dåligt vetenskapligt stöd. Tvärtom visar nu allt fler vetenskapliga studier att socker sannolikt kan skada kroppen genom att bidra till fettlever. Vi återkommer till det. Men först lite om mat, skuld och skam.

Svårt att välja bort skuldkänslor

Du menar att skulden vi känner när vi äter socker kan få oss att äta för mycket. Om vi istället lägger bort skulden och njuter av det söta skulle det vara lättare att äta lagom mycket, enligt de korta måltidsstudier som du citerar.

Men det finns inga långtidsstudier som belägger att ett sådant förhållningssätt till socker kan ge en bättre hälsa. När du för fram din hypotes, är det också som att du tänker att skuld är något man bara kan besluta sig för att sluta känna. Men få personer styr så medvetet över sina skuldkänslor. Ofta grundar de sig i djupare problem. Den fråga vi måste ställa oss istället är: varför känner människor alls skuld och skam när de äter? Matskammen begränsar sig ju sällan till sötsaker, utan många känner skam även när de äter vanliga mat. Varför?

Övervikt bidrar till matskam

Det är en stor fråga, som har olika svar för olika personer. Men en viktig orsak till matskam är att många har svårt att kontrollera sin egen vikt. Halva vår befolkning har numera övervikt eller fetma, vilket utan tvekan för med sig mycket skamkänslor.

Personligen tycker jag att den nuvarande kroppsfixeringen är sorglig, men även om man lägger bort den blir många sjuka av sin övervikt. Många förbannar sig själva för att de inte klarar av att äta lagom mycket. De känner sig karaktärslösa eftersom de inte behärskar ”konsten att äta balanserat”, som du kallar det i din bok.

Men nu talar väldigt mycket för att den dominerande hypotesen till varför vi utvecklar övervikt – att vi äter för mycket kalorier och ”obalanserat” – är för ensidig och bitvis felaktig. I din bok skriver du exempelvis att: ”I praktiken är en kalori en kalori när det kommer till kroppsfett och energiförbrukning”. Men det är en sanning som är i stort behov av modifikation.

Ultraprocessad mat som sötsaker får oss att överäta

En forskare som också har fört fram hypotesen att ”en kalori är en kalori” är Kevin Hall, forskare vid National Institute of Diabetes and Digestive and Kidney Research. Precis som du tyckte han att de senaste dieterna där man minimerar sockret och förespråkar naturlig mat var överdrivna. Men så beslöt han sig för att utsätta sin egen övertygelse för ett vetenskapligt test.

Under fyra veckor lät han tjugo försökspersoner bo på en forskningsklinik. De fick testa två olika kostupplägg under två veckor vardera. Båda kostuppläggen uppfyllde kostrekommendationerna när det gäller hur mycket kolhydrater, fibrer, fett, protein, salt och socker som vi bör äta, men den ena var baserad på naturliga råvaror, som frukt, grönsaker, kyckling, kött, ägg, fullkornmjöl, nötter, bönor, naturell yoghurt och mjölk. Den andra utgjordes av ultraprocessad mat, som vitt bröd, pannkakor, hamburgare, korv, marmelad, sötade yoghurts, bullar, olika snacks, friterad mat, färdiggjorda såser, juice och lightdrycker (för att få i sig tillräckligt med fibrer fick deltagarna fibertillskott).

Målet med studien var att mäta hur mycket försöksdeltagarna behövde äta på de två olika kostuppläggen för att känna sig nöjda. Skillnaden blev enorm. Här är en bild av resultaten:


From: Cell Metabolism 2019 3067-77.e3DOI: (10.1016/j.cmet.2019.05.008

När studiedeltagarna serverades ultraprocessad mat åt de i genomsnitt 500 kcal mer per dag än när de serverades naturlig mat. Och detta påverkade vikten. Efter två veckor med ultraprocessad mat hade de i genomsnitt gått upp ett kilo, medan två veckor med naturlig mat ledde till en viktminskning om ett kilo.

Riktig mat ger naturlig mättnad

Ultraprocessad mat – som sötsaker – tycks alltså få oss att äta för mycket. En annan välgjord studie som stödjer detta har genomförts av Christopher Gardner på Stanford. Han lottade deltagarna till att antingen äta en lågkolhydratkost eller en lågfettkost, men alla uppmanades att minimera konsumtionen av tillsatt socker, raffinerat mjöl och annan processad mat. Istället skulle de äta mat lagad från grunden på naturliga råvaror. Dessutom – och detta är viktigt – fick de äta tills de kände sig nöja. De behövde alltså återigen inte begränsa kalorierna. Trots det hade deltagarna efter ett år gått ner i genomsnitt fem–sex kilo, vilket är ett ovanligt bra resultat för att vara en långsiktig viktnedgångsstudie. Andelen kolhydrater eller fett i maten spelade alltså ingen större roll, så länge som de mestadels åt icke-processad mat (men männen tjänade mer på en lågkolhydratkost). New York Times sammanfattade studien på ett mycket bra vis i en rubrik: The Key to Weight Loss Is Diet Quality, Not Quantity, a New Study Finds.

Balansen sitter i mängden ultraprocessad mat vi äter

Det tycks alltså som att när vi – tvärt emot vad du rekommenderar – minimerar mängden tillsatt socker i maten och fokuserar på att äta naturlig mat, så behöver vi inte längre hålla koll på kalorierna. När kroppen får naturlig mat klarar den utmärkt väl att räkna kalorierna själv. Jag får en hel del mejl från mina läsare och brukar träffa dem under mina föredrag. Förutom att de berättar att de har fått en bättre hälsa (mindre ont i magen, bättre blodsocker med mera) när de lägger om till en lågkolhydratkost eller en naturlig kost, vittnar väldigt många om att det är en fantastisk känsla att äntligen kunna äta mat med gott samvete. När de inte längre behöver vara rädda för att gå upp i vikt, kan de njuta mer. Och vet du vad det intressantaste med Kevin Halls studie är? Personerna tycker att den naturliga maten var lika njutbar som den ultraprocessade. Vi behöver alltså inte äta en massa tillsatt socker för att tycka om maten (vi återkommer till det).  

Så vilken mat vi väljer att äta, påverkar hur mycket vi äter. Därför spelar kaloriernas ”kontext” stor roll. Tidigare har forskning också exempelvis visat att kalorier från grädde mättar bättre än kalorier från socker. Dessutom – tvärt emot vad du påstår – påverkar olika kalorier kroppsfettet och energiförbrukningen olika, och allt mer talar nu för att socker är en värstingkalori.

Sockersnål kost gav automatisk viktnedgång

En studie som visar detta är genomförd på barn med fetma. Under nio dagar fick de byta ut tillsatt socker i maten mot stärkelse. Exempelvis fick de äta vitt bröd istället för sockrade flingor till frukost, men målet var att de skulle fortsätta äta precis lika mycket energi som tidigare. Trots att forskarna inte införde några kalorirestriktioner, gick majoriteten av barnen ner i vikt. Dessutom – och detta är viktigt – avtog fettbildningen i barnens lever och mängden fett i levern minskade snabbt, även hos de barn som bibehöll sin vikt. Här ser du effekten:

Minskning av mängd fett i levern, bukfett (VAT) och underhudsfett (SAT).
Bild från Gastroenterology. 2017 Sep; 153(3): 743–752.

Fruktos förändrar leverns ämnesomsättning

Resultaten från studien ovan är inte överraskande, utan stämmer med vad man utifrån kartläggningar av kroppens biokemi kan förutspå skulle hända. Vitt socker består av sockerarterna fruktos och glukos. Fruktos sugs upp och omsätts i levern, och forskning visar att sockerarten sannolikt förändrar ämnesomsättningen i levern på flera vis. Dels påverkar fruktos cellernas energikraftverk, mitokondrierna, så att de delvis förlorar sin förmåga att bryta ner och skapa energi från fett. Dels triggar fruktos igång de enzymsystem i levern som tillverkar fett. Detta sker genom att sockerarten påverkar speciella proteiner, ChREBP och SREBP-1c, som styr vilka gener som är aktiva i levercellerna. (Kära läsare, ni får ursäkta nörderiet men jag måste bli detaljerad för att Sara Ask bättre ska förstå på vilket vis forskare tror att fruktos skadar kroppen.)

Sara Ask: din förklaringsmodell stämmer inte

I din bok avfärdar du hypotesen ovan, men din text vittnar om att du inte har satt dig in i den senaste forskningen på området. Du slår fast att det är ett överskott av kalorier som ger fetma, och att fetma i sin tur orsakar fettlever. Men resultaten från studien ovan passar inte in i den förklaringsmodellen. Efter nio dagar med sockerrestriktion vägde vissa av barnen precis lika mycket som tidigare, trots det försvann en stor andel fett från deras lever. Dessutom förbättrades barnens blodfetter på ett vis som är kopplat till en lägre risk för hjärt-kärlsjukdom (en förändringen som stämmer med hypotesen att socker orsakar en fettbildning i levern).

Lågkolhydratkost gav dramatisk minskning av fettet i levern

En annan välgjord studie som talar mot din förklaringsmodell har genomförts på Sahlgrenska. I den fick tio män med fetma och fettlever ändra sin kost under två veckor. De skulle fortsätta äta precis lika många kalorier som tidigare, men i form av en strikt lågkolhydratkost.

När deltagarna lade om kosten, följde forskarna vad som hände i deras kroppar. De undersökte ämnesomsättningen, följde förändringar i tarmfloran och tog massor av olika prover. Om männen började gå ner i vikt uppmanades de att äta mer. Trots det tappade de 1,8 procent av sin kroppsvikt, men den stora förändringen skedde i ämnesomsättningen. Fettbildningen i levern minskade snabbt och forskarna skriver att de såg ”en dramatisk minskning av leverfettet och andra riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom”. Dessutom minskade inflammationen i deltagarnas kroppar och tarmfloran förändrades drastiskt. Intressant nog började den tillverka mer folsyra, ett vitamin som man tror är gynnsamt för levern.

Kartan måste stämma med verkligheten

Även i denna studie minskade alltså leverfettet oberoende av kroppsvikten. I Dagens Medicin kommenterar en professor i gastroenterologi studien ovan så här:

– Fynden bekräftar det kliniker som arbetar med fettleverpatienter misstänkt, nämligen att kolhydrater är en viktig faktor för utvecklande av sjukdomen.

Detta innebär att du behöver modifiera din hypotes till varför fettlever uppstår, för när kartan inte stämmer med verkligheten är det verkligheten man ska lita på.

Vår sockerkonsumtion är historiskt hög

Som ett viktigt försvar för varför socker inte skulle vara så farligt för oss, framför du också att vi inte har ökat konsumtionen av tillsatt socker nämnvärd de senaste åren. Och du har rätt. De senaste decennierna har sockerkonsumtionen legat mellan 40-48 kg. Vad du missar att berätta för dina läsare är att sockerkonsumtionen ökade extremt mycket i början av 1900-talet, med en explosion på 1930-talet (när dagens 80-åringar föddes). Här är en graf över vår sockerförbrukning baserad på siffror från Statistisk årsbok och SCB:

Så utan tvekan äter vi historiskt höga mängder socker. Utöver detta har vi de senaste decennierna ökad konsumtionen av fritt socker från juice och juicekoncentrat (till exempel finns det numera godis gjort på juicekoncentrat). Dessutom har vi börjat äta mer vitt bröd, pasta och annan processad mat som chips, och vi har blivit allt mer stillasittande. Det gör att vi klarar sockret sämre, för den skadliga fettbildningen i levern drar sannolikt framförallt igång när vi äter ett överskott av kalorier.

Vår sockerkonsumtion är ett stort problem

Trots att vi aldrig ätit så mycket socker som vi gör idag, skriver du i din bok (sid 63 och 64) att vår sockerkonsumtion i dagsläget inte är något speciellt stort folkhälsoproblem. Men om vi åt enligt Livsmedelsverkets rekommendationer borde vi maximalt få i oss cirka 20 kg socker per person och år. Enligt statistiken ovan förbrukar vi istället runt 40 kg. En hel del av allt detta socker slängs i form av torra bullar och avslagen läsk, men absolut inte hälften. Även om vi förutsätter att så mycket som 10 kg socker slängs, ligger vi på en överkonsumtion på 50 procent i genomsnitt.

Individuellt hur mycket socker vi tål

Så hur mycket socker och sötsaker kan vi äta utan att ta skada? Måste alla vara så restriktiva som studierna ovan visar? Absolut inte. Hur mycket socker olika personer tål beror av många olika saker: hur mycket övervikt man har; hur mycket annan processad mat man äter; hur mycket man motionerar; och vilka gener man har.

Sedan spelar det sannolikt roll hur ofta vi äter socker, hur koncentrerat sockret är och vad vi äter tillsammans med sötsakerna, till exempel tycks antioxidanter kunna skydda oss mot effekterna av fruktos. Men om vi uppfyllde kostrekommendationerna och minskade vårt sockerintag till maximalt 10 procent av alla kalorier, skulle många må bättre. På den punkten är vi ense.

Söt smak är en vanesak och kulturellt betingat

Detta blev långt. Jag vill dock ta upp en sista sak som du missar att betona i din bok: smak är kulturellt betingat. När jag skrev Smakäventyret intervjuade jag en kille som var uppvuxen på den afganska landsbygden. Han åt hellre långkokt lammskalle kryddad med en försvarlig mängd gurkmeja, än han åt bullar och kakor. Lyssnar du på P1:s Söndagsintervjun med Theodor Kallifatides, som flydde från Grekland till Sverige år 1964, beskriver sitt första möte med svensk matkultur så här:

– Allt var sockrat. Limpor, bullar och vad du ville. Kaffe också. Det gick inte ens hitta en sardinburk i Sverige där sardinerna var salta, utan de var bara söta i tomatsås. Människor som kom från medelhavet och andra delar av världen var inte vana vid en så söt diet. Jag fick själv över tio hål i tänderna under det första året i Sverige.

Intressant perspektiv, eller hur? Vi pratar alldeles för sällan om att den klassiska medelhavskosten innehöll extremt lite socker. Faktum är att den innehöll mindre än vad du i olika tidningsartiklar menar skulle vara osunt att äta. Även den traditionella japanska kosten – som ju är känd för att ge ett långt liv – har varit extremt sockersnål.

Vi är alldeles för sockerfixerade

Jag tänker att din bok verkligen är en produkt av vår sockerfixerade tid. Vi har fått för oss att ett liv utan dagliga sötsaker är trist och hemskt. När jag läser intervjuer med dig är det som att du tycker lite synd om alla som minskar på sockret. Men ju mindre socker man äter, desto mindre längtar man efter sötsaker och dessutom är det som att smaklökarna skruvas om. Förut älskade jag GB-glassar, industribakade pepparkakor eller vetelängder. Numera tycker jag att den extremsöta smaken dödar alla andra smaker. Det är som att lyssna till en melodi som bara har en enda ton.

Du får gärna svara på detta öppna brev. Men innan du gör det tycker jag att du ska titta på filmen ”…First do no harm” med Meryl Streep. Den är baserad på verkliga händelser och är enormt berörande. Den fantastiska dietisten i filmen kan inspirera till att våga titta bortom de konventionella kostråden. För kosten kan påverka vår biokemi på de mest undergörande vis, och vi har mycket kvar att lära oss.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
comments 12

Socker – hur påverkar det kroppen? Digitalt föredrag 17 november 2020

Premiär! Kom på mitt första digitala föredrag om socker. Varför äter vi så mycket sött? Hur påverkar det kroppen? Och hur kan vi minska på allt det söta, men fortfarande tycka att livet är en fest? Häng med och lär dig mer!

Ett av de bästa betygen jag har fått efter ett fördrag var av glad person som hade tappat 10 kg i vikt. Inte illa! Väldigt många mår bättre när de drar ner på sötsakerna, och det finns starka skäl att lära sig mer om socker. Efter salt, är det den vanligaste ingrediensen i våra livsmedel, och vi får årligen i oss nästan dubbelt så mycket socker som vi borde.

Hur mycket socker får hälso-Stina i sig?

De senaste månaderna har coronaviruset satt stopp för många föredrag, men nu kör vi digitalt istället. Den 17 november 2020 18.30-20.00 anordnar Ewa Meurk på företaget Elitista ett föredrag där undertecknad kommer att snacka socker. Förutom att vi går igenom sockrets hälsoeffekter, blir det en historisk tillbakablick. Vems fel är det att vi äter så mycket socker som vi gör? Du får också följa med hälso-Stina under en dag. Stina tycker att hon äter hälsosamt, men hur mycket socker döljer sig i egentligen hennes mat? Och vad är en rimlig dos socker att äta?

Jag kommer även att berätta kort om Sockerchecken, den märkning av livsmedel som ska hjälpa dig som konsument att hålla kolla på sockret.

Anmäl dig hos Elitista via denna länk. Kostnaden är 195 kronor. Av detta går 40 kronor oavkortat till Kostfonden, som stödjer livsviktig forskning. 

Vill du kika på föredraget helt gratis? Om du är eller blir månadsgivare till Kostfonden med minst 100 kr i månaden via autogiro (följ denna länk), återbetalar vi din anmälningsavgift. Mejla till info@kostfonden.se att du är månadsgivare, så får du pengarna tillbaka efter föredraget!

Sprid och dela nu detta, så att fler kan hänga på! Ses den 17 november.

Foto: Eva Lindblad

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
comments 6

Nu märker vi ut mängden tillsatt socker i livsmedel

Visste du att socker är den vanligaste ingrediensen i svenska livsmedel efter salt? Livsmedelsproducenter sötar allt från hälsofil, till tzatziki och vegokorv. För oss konsumenter är det i princip omöjligt att hålla koll på hur mycket socker vi får i oss. Därför har företaget Sockerchecken och undertecknad nu tagit fram en sockermärkning av mat. Den följer WHO:s rekommendationer och ska hjälpa dig att avslöja sockervärstingarna i butiken.

Idag – 12 oktober – är den sockerfria dagen, ett initiativ som artisten Babben Larsson och hälsoingenjören Ewa Meurk står bakom. Det utmanar alla (inklusive socialminister Lena Hallengren) att vara helt sockerfria, men det är lättare sagt än gjort. På ett nästan tvångsmässigt vis sötar livsmedelsbolagen det mesta som de producerar. I våras tog vi fram en lista över de vanligaste ingredienserna i svensk mat. Håll i er, för så här tolv-i-topp-listan ut:

Tre av de vanligaste ingredienserna är någon form av tillsatt socker! Efter att ha granskat livsmedel i över tio år har jag blivit luttrad. Men när jag såg detta höll jag på att smälla av. Det är helt galet, och en förklaring till varför vi varje år får i oss nästan dubbelt så mycket tillsatt socker som vi borde.

Sockerchecken: vägen till sockersmarta val

Så här kan vi helt enkelt inte fortsätta! Vi konsumenter måste på ett enkelt vis kunna syna allt socker i butiken. Därför har det gotländska företaget Sockerchecken och jag tagit fram en sockermärkning, som baserar sig på en uppskattning av hur mycket socker det är i olika varor. Under våren har den testats på Stora Coop i Visby, och enligt butikschefen Markus Wahlgren har den varit ”oerhört lyckad”.

Märkningen är enkel och syns knappt i butiken. Närmar du dig mejeridisken ser det exempelvis ut så här:

Men granskar du displayen med priset på ser du plötsligt att…

…det finns ett rött märke på både ”Hälsofilen” och ”Dofilus” (som påstås vara till ”för din mage”). Fjällfilen (min personliga favorit) är däremot märkt med ett grönt S.

Följer WHO:s sockerrekommendationer

Vad innebär då detta? Jo, märkningen baserar sig på WHO:s rekommendationer, där målet är att maximalt 5 procent av alla kalorier vi äter ska komma från vad de kallar för fritt socker (som förutom tillsatt socker även inkluderar juicekoncentrat, juice och honung).

Allt varor som uppfyller detta mål, och innehåller mindre än 5 kaloriprocent fritt socker, blir grönmärkta av Sockerchecken. Innehåller en vara mellan 5-10 kaloriprocent fritt socker får den en gul färg. Varor som ligger mellan 10 och 35 energiprocent fritt socker blir röda och allt som ligger över 35 energiprocent blir svart.

Lättare att välja frukostflingor

Genom denna enkla färgmärkning blir det lättare för konsumenter att genomskåda riktiga sockervärstingar i butiken. I hyllan med frukostflingor ser det exempelvis ut så här:

Rågfras blir gröna medan Frosties blir knallsvarta. Faktum är att Frosties innehåller mer socker än vad många kakor gör, och vi hoppas att märkningen ska hjälpa fler föräldrar får upp ögonen för det.

Sockersmartare val av sås

I hyllan med exotisk mat blir det också lättare att skilja riktig mat från sådant som egentligen är godis. Teriyakisåsen…

…blir svart, trots att det står less sugar på etiketten. För även om sockerhalten är lägre än i vanlig Teriyakisås kommer fortfarande 75 procent av alla kalorier från tillsatt socker.

Andra såser…

…blir gröna, gula och röda. Dessa såser pryds inte av något hälsobudskap, men innehåller ändå mindre socker än Teriyakisåsen. Den grönmärkta innehåller knappt något socker alls.

Mindre socker i choklad än hälsofil

I hyllan med choklad blir det också tydliga skillnader mellan olika produkter. Det kommer säkert inte som någon överraskning att vanligt mjölkchoklad…

…blir svart. Mjölkchoklad med hela nötter i blir däremot röd och riktigt mörk choklad blir gul.

Fler butiker på väg att ta in Sockerchecken

På detta vis kan det nu bli lättare för oss konsumenter att ta makten över sockret. Den glada nyheten är att flera butiker är på väg att ta in konceptet. I fredags drog Coop i Varberg igång, och ett stort antal butiker står i kö. Vill du att Sockerchecken ska hamna i affären där du brukar handla? Tipsa affärsinnehavaren. Ju snabbare de hör av sig till Sockerchecken, desto längre fram i kön hamnar de.

Vill du veta mer om hur märkningen görs? Läs mer via denna länk. Vill du veta mer om socker? Då har du världens chans i kväll! Babben Larsson och Ewa Meurk firar den sockerfria dagen med ett fantastiskt digitalt seminarium. Anmäl dig via denna länk, så ses vi där ikväll!

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
comments 33

Svar från Bröstcancerförbundet: Bullar okej enligt kodex för cancerprevention

De sötsaker som marknadsförs inom rosa bandet-kampanjen gör mer skada än nytta. Igår lyfte jag detta problem i ett öppet brev till Cancerfonden och Bröstcancerförbundet. Nu har båda organisationerna svarat. Bröstcancerförbundet menar att bullar faller inom ramen för den europeiska kodexen för cancerprevention. Däremot har de avslutat sitt samarbete med geisha.

Antalet fall av bröstcancer bara ökar och ökar. En orsak är att allt fler får bukfetma. I mitt öppna brev till organisationerna bakom rosa bandet-kampanjen kunde du igår läsa om att personer med bukfetma ofta får höga insulinnivåer i kroppen, och att insulin är ett hormon som på flera olika vis driver tillväxt i kroppen. Uppmaningar som den ovan är därför synnerligen kontraproduktiva.

I sitt svar menar dock Bröstcancerförbundet att varor som innehåller mindre än 15 gram socker per 100 gram är okej att äta ur ett cancerperspektiv. Så här skriver de:

Bröstcancerförbundet har avslutat samarbetet med geisha

Hej Ann, Tack för kontakt och information om ditt inlägg.           

Vid årsskiftet antog Bröstcancerförbundet en ny policy för företagssamarbeten för att reglera och förtydliga hur vi arbetar med företag. När det kommer till val av produkter följer vi den europeiska kodexen för cancerprevention som innebär att produkten inte ska ha en sockermängd som överstiger gränsvärdet 15 procent per 100 gram. https://cancer-code-europe.iarc.fr/index.php/en/ecac-12-ways/diet-recommendation/48-fatty-sugary-foods

Som en konsekvens av införande av de nya riktlinjerna avslutades samarbetet med Geisha. Bullarna från Lantmännen Bonjour ligger inom ramen för den europeiska kodexen. Här följer länkar till innehållsförteckningen. https://www.lantmannen-unibake.com/sv-SE/Products/kaffebrod/vetebrod/kanelbulle3/#show

Vi på Bröstcancerförbundet förespråkar en sund och hälsosam livsstil. Vi främjar samarbeten inom fysisk aktivitet och uppmuntrar till träning för ökat välmående under behandling. 

Vi ser kontinuerligt över våra företagssamarbeten för att säkerställa att de håller sig inom ramarna för vår policy. Policy för företagssamarbeten hittar du på vår webb: https://brostcancerforbundet.se/om-oss/mer-om-oss/giva-sveriges-kvaliteskod/

Hör gärna av dig om du har några frågor. 

Vänliga hälsningar, Sara

Min kommentar

Att Bröstcancerförbundet avslutat samarbetet med geisha är toppen. Samtidigt känns det fornnordisk (som mina barn brukar säga om något gammeldags) att försvara ett livsmedel som är baserat på socker och vetemjöl. Jag vet inte hur den europeiska kodexen för cancerprevention har tagits fram, men den skulle behöva uppdateras.

Att undvika bukfetma och hålla en normal vikt är bland det viktigaste vi kan göra för att förebygga cancer. Eftersom halva Sveriges befolkning numera har övervikt eller fetma, är det många som skulle behöva tappa några kilon.

Det gör man dessvärre inte genom att ”bulla upp”. Tvärt om visar den senaste forskningen att personer som minimerar intaget av socker, raffinerat mjöl och annan ultraprocessad mat ofta automatiskt går ner i vikt. I en av de större studierna på området behövde deltagarna inte ens räkna kalorier. När de åt mat lagad från grunden på naturliga råvaror, åt de lagom mycket. New York Times sammanfattade studien på ett utmärkt vis i en rubrik: The Key to Weight Loss Is Diet Quality, Not Quantity.

Så Bröstcancerförbundet: det är dags att lämna fornnordisk tid. Vill ni värna era medlemmar bör ni uppdatera era kampanjregler ännu en gång.

Cancerfonden tycker Bröstcancerförbundet gör fel när de uppmanar oss att äta sötsaker. Vill du läsa deras svar? Det kan du göra här:

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
comments 4

Svar från Cancerfonden: Vi ska inte proppas oss fulla med geisha

I går skrev jag ett öppet brev till Cancerfonden och Bröstcancerförbundet angående alla kampanjer för rosa sötsaker. På en av bilderna (ovan) hängde en vimpel med Cancerfondens logotyp vid ett berg av geisha. Det visade sig att Icabutiken hängt vimpeln fel. Cancerfonden står inte bakom Bröstcancerförbundets geishakampanj. Tvärt om. Här kommer deras svar.

Hej Ann!

Jag har läst ditt öppna brev till oss och Bröstcancerförbundet och är angelägen om att svara.

Först och främst: tack för att du ägnar denna viktiga fråga uppmärksamhet!!! Att nå ut med kunskap om cancer och levnadsvanor är ett av våra prioriterade mål och vi välkomnar självklart att fler pratar om ämnet.

Vi vet ju nämligen att en tredjedel av all cancer kan förebyggas genom hälsosamma levnadsvanor och att det är viktigt att hålla en hälsosam vikt. Det finns en koppling mellan övervikt och tretton cancerformer, varav bröstcancer är en. Tillsammans med matvanor och fysisk inaktivitet är övervikt och fetma den största riskfaktorn för cancer efter rökning och solning. Eftersom bröstcancer är en så omfattande sjukdom med många drabbade varje år betyder det att många cancerfall skulle kunna gå att undvika om riskfaktorerna plockades bort.

Precis som du skriver finns det ett samband mellan cancer och insulin. Du kan läsa mer om övervikt, fetma och cancer här: https://www.cancerfonden.se/minska-risken/overvikt

Och just eftersom vi vet allt detta är det en självklarhet för oss att alla produkter som ingår i vår Rosa bandet-kampanj går hand i hand med våra rekommendationer kring hälsosam kost för cancerprevention. Vi har tydliga riktlinjer vad gäller alla våra 200 produkter. För att en produkt ska få vara en del av Rosa bandet-kampanjen kräver Cancerfonden att produkten har en låg sockerhalt och uppfyller kraven för nyckelhålsmärkningen. Med andra ord jobbar vi inte med varken Geisha eller Bonjour, som det kan framstå i ditt inlägg. ”Vi” (Cancerfonden) vill varken att man ska ”bulla upp” eller ”proppa oss fulla med geisha”. Vad Bröstcancerförbundet gör eller har gjort får stå för dem, jag kan enbart svara utifrån Cancerfonden.

Sedan Cancerfonden startade sin Rosa bandet-kampanj 2003 har vi samlat in över 900 miljoner kronor till svensk cancerforskning. Det är fantastiska siffror.

Cancerfonden förmedlar pengar till drygt 400 svenska forskningsprojekt om cancer varje år. Forskningsprojekten väljs ut i en noggrann process och i nationell konkurrens vilket innebär att bara de bästa projekten, med störst förutsättningar att bidra till att cancer ska kunna besegras, får stöd. Många av de forskningsprojekt som finansieras gäller grundforskning, något som kommer alla cancerformer till nytta.

Här kan du läsa mer om pågående forskningsprojekt kopplat specifikt till bröstcancer:https://www.cancerfonden.se/forskning/projekt?diagnoseGroup=Br%C3%B6st

När det gäller forskningens framsteg så är det en stor skillnad att idag överlever 60 procent sin cancersjukdom medan man 1951 hade en överlevnad på cirka 30 procent. En fördubbling! Cancer har funnits sedan människan skapades. Fram till början på 1900-talet hade vi inga andra sätt att bekämpa sjukdomen med än kirurgi. Men hjälp av forskning har vi funnit både orsaker samt behandlingar som effektivt botar cancer.

Vad gäller just bröstcancer har vi de senaste åren lärt oss mycket om cancer på molekylär nivå, och vet nu mer om komplexiteten, att det finns flera olika typer av bröstcancer. Det har berett vägen för individualiserad behandling. Forskningen har också gett oss flera nya läkemedel baserade på antikroppar som lett till att även vissa aggressiva former av bröstcancer kan behandlas framgångsrikt, vilket leder till ökad överlevnad. De kirurgiska metoderna har utvecklats så att det ofta räcker att ta bort en del av bröstet och att bröstet kan rekonstrueras vilket ökar livskvaliteten för många kvinnor.

Tack vare de stora forskningsframsteg som gjorts lever 85 procent av de som fått bröstcancer tio år efter insjuknandet. Men självklart är även vårt mål att antalet cancerfall ska sjunka och att färre ska drabbas! Men det är bara genom att fortsätta finansiera livsviktig forskning vi kommer nå dit. Och det är därför som till exempel vår Rosa bandet-kampanj är så viktig.

De pengar som samlas in under Cancerfondens Rosa bandet-kampanj används till att finansiera svensk cancerforskning, men även till att driva påverkansarbete för en bättre cancervård, samt sprida kunskap om cancer och hur man genom ändrade levnadsvanor kan minska risken att drabbas av cancer.

För att summera: tack för att du lyfter en viktig fråga! Jag skulle bli jätteglad om du korrigerar de felaktigheter som förekommer i din artikel, och du får hemskt gärna publicera vårt svar i sin helhet.

Har du fler frågor eller vilka funderingar som helst får du mer än gärna höra av dig. 😊

Ha en fin vecka, Tobias

Min kommentar

Det är fantastiskt bra att Cancerfonden har börjat jobba mot sockret. Men när det gäller preventionen av cancer borde vi ha nått mycket längre. Tittar man på vad Cancerfonden årligen samlar in är det svindlande summor. 2019 fick de 844 miljoner kronor, 2018 runt 750 miljoner. Alldeles för lite av detta går till att förebygga cancer. Vad gäller bröstcancer ökar antalet fall i alla åldrar, även bland yngre. Här är statistik över antalet drabbade kvinnor per 100 000 invånare i åldern 0-69 år från 1970-talet fram till idag.

Och om ni undrar varför det är sådana köer i cancervården, ser den totala ökningen av antalet cancerfall per 100 000 svenskar i åldern 0-69 år ut så här:

En del av detta beror på att läkare har blivit bättre på att upptäcka tumörer. Men mycket beror på att vi idag inte vet hur man bäst förebygger cancer. Det är sannerligen något vi behöver satsa mer pengar på!

Rättelse: Cancerfonden har kommit in med en rättelse. I en tidigare version av texten stod en felaktighet angående mängden socker som en vara får innehålla för att platsa inom deras rosa bandet-kampanj. Fonden följer sedan några år tillbaka nyckelhålsmärkningen.

Vill du läsa Bröstcancerförbundet svar? Det hittar du här:

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
comments 5

Den rosa sötsaksfesten gör mer skada än nytta – öppet brev till Cancerfonden och Bröstcancerförbundet

Under många år har Cancerfonden och Bröstcancerförbundet samlat in pengar genom rosa kampanjer där de vill förmå oss att köpa både bullar och godis. Målet är att få in mer medel till cancerforskningen. Men sötsaker ökar kroppens produktionen av insulin – ett hormon som kan stimulera cancerceller att växa. Läs mitt öppna brev till organisationerna bakom rosa bandet, där jag föreslår att de kan börja jobba mot övervikten i samhället. Om färre personer utvecklar bukfetma, kommer också färre att drabbas av bröstcancer!

Hej Cancerfonden och Bröstcancerförbundet!

Det är oktober och hela Sverige är tapetserat i rosa. Ni är otroligt duktiga på att samla in medel till forskningen! Jag sympatiserar helt och hållet med ert mål: att ingen ska drabbas av bröstcancer. Men ska detta bli verklighet, måste ni på allvar börja jobba mot bukfetman. Och då behöver ni se över era årliga kampanjer, för i nuläget är de inte särskilt bröstcancervänliga.

För tre år sedan dök exempelvis en bullbil upp på ett torg nära mig:

Och ni uppmanade folk att skicka bullogram:

För två år sedan ville ni att vi skulle proppa oss fulla med geisha:

Och i år tycker ni att det är livsviktigt att vi ska bulla upp:

Men det är precis tvärt om. Det är livsviktigt att vi bullar ner.

Hög konsumtion av sötsaker bidrar till cancer

För era kampanjer bidrar – bland mycket annat – till att allt fler får övervikt och även cancer. Som ni säkert vet tillhör bröstcancer de sjukdomar som har ökat drastiskt sedan 1970-talet. Här är statistiken från cancerregistret för kvinnor i åldern 0-69 år.

Diagrammet visar hur många som drabbas per 100 000 svenskar. Ökningen är enorm, trots att rökning – en av riskfaktorerna för bröstcancer – har minskat drastiskt bland kvinnor.

Det finns flera skäl till ökningen. En är sannolikt att vi dricker mer alkohol. En annan att fler screenar sig för bröstcancer. Men en tredje väldigt viktig orsak är att allt fler får skadligt fett insprängt i buken, och detta gäller både kvinnor med övervikt och normal vikt.

Bukfetma viktig riskfaktor för bröstcancer

Många studier visar att bukfetma ökar risken för bröstcancer, men varför? När jag skrev boken Ett sötare blod lusläste jag den vetenskapliga litteraturen på området, och intervjuade forskare som studerat detta på molekylära nivå. De flesta tycks vara överens om att höga insulinnivåer i blodet och en låggradig inflammation i kroppen sannolikt är viktiga orsaker till varför bukfetman är så farlig.

För så här är det: när fett sprängs in i vår lever och våra muskler utvecklar vi något som kallas insulinresistens. Det innebär att vi reagerar sämre på det blodsockersänkande hormonet insulin. När en person som har insulinresistens äter snabba kolhydrater i form av bullar och godis, kommer insulinnivåerna i blodet att stiga mer än normalt. Vissa kan dubbla nivåerna, andra kan få upp till åtta gånger mer insulin i blodet än en frisk person.

Insulin får oss att växa mer

Vad spelar då lite extra insulin för roll? Jo, insulin är inte bara ett blodsockersänkande hormon, utan driver även tillväxt i kroppen. I tonåren blir vi exempelvis lite insulinresistenta för att växa mer. Gravida kvinnor blir insulinresistenta för att fostret ska växa. Det är helt naturligt. Men utöver detta har numera hundratusentals kvinnor i Sverige en onaturlig form av insulinresistens, som bland annat orsakas av en historiskt hög godiskonsumtion och alldeles för många bullkalas. Insulinresistens är dessvärre kopplad till en ökad risk för många olika cancerformer, bland annat bröstcancer efter klimakteriet.

Insulin kan driva bröstcancer att växa

Tittar man in bland kroppens molekyler (som vi biokemister älskar att göra), kan man se att insulin driver tillväxt av cancerceller på flera olika vis. Vi ska inte gå in på några detaljer, men förenklat kan man säga att höga halter insulin i blodet leder till att en tillväxtfaktor som heter IGF-1 får ett friare spelrum i kroppen. Bröstcancerceller har mottagare för både insulin och IGF-1 på sin yta. När insulin och IGF-1 kopplar till dessa mottagare, signalerar det till cancercellerna att de ska dela sig och bli fler.

Förutom detta påverkar insulin halten av ett protein i kroppen som heter sexual hormon binding globulin (SHBG). När insulinet stiger, går halten SHBG ner. Det är illa, för SHBG fungerar som en broms för bland annat östrogen. SHBG hakar fast vid östrogen i blodet, och hindrar hormonet från att interagera med celler i vår kropp. Höga halter av SHBG i kroppen är kopplat till ett skydd mot bröstcancer, och forskare tror att det beror på att SHBG stoppar framfarten av östrogen som ju annars kan driva vissa former av bröstcancer.

Stora skillnader i insulinnivåerna i blodet

För att ni ska förstå att det är stor skillnad på insulinpåslaget hos en person som är frisk och en som har insulinresistens vill jag visa er denna bild:

För ett antal år sedan gjorde jag ett inslag för SVT:s Vetenskapens värld som handlade om insulin och cancer. Tillsammans med Kerstin Brismar, professor i diabetesforskning, åt jag då godis och drack ett stort glas läsk på fastande mage på morgonen. Sedan mätte hon vårt blodsocker och insulinpåslaget. Ovan ser ni den enorma skillnaden i insulinnivåerna. Kerstin är 20 år äldre än jag, och en upptagen forskare som på den tiden inte tränade tillräckligt mycket. Hennes kropp var insulinresistent. Min kropp reagerade mycket bättre på insulin, därför sänktes blodsockret snabbare.

Bullkalas dålig idé för personer med bröstcancer

Många av de som vill stödja cancerforskningen och följer era uppmaningar att äta en massa sötsaker, kommer att att få ungefär lika höga insulinnivåer i blodet som Kerstin Brismar fick under vårt experiment. Eftersom bröstcancer är vanligt, kommer vissa av dessa personer ha cancerceller i sin kropp. Andra kanske är på väg att få ett återfall. Då kommer sannolikt insulinet att stimulera de sjuka cellerna att växa. Kvinnor som har ett högt insulin, löper exempelvis en högre risk att drabbas av ett återfall eller avlida av bröstcancer, visar forskning.

Se det positiva: fler kan leva friska

Ni har ju jobbat enormt med era kampanjer, och det känns säkert deppigt att läsa detta. Men se det från den ljusa sidan. Om ni nästa år satsar på att förmå livsmedelsindustrin att sälja grönsaker i rosa förpackningar som ersätter allt godis nära kassan, kan ni bidra till att vända trenden med bukfetman. Kostfonden jobbar med att minska sötsakskonsumtionen i Sverige, eftersom vi vill att fler ska leva friska. Minskar bukfetman, minskar också insulinresistensen. Det kommer leda till att alla våra stora folksjukdomar blir mer ovanliga, inklusive många former av cancer. Tänk då slipper vi kanske rubriker i tidningen som: Stor ökning av övervikt bland tioåringar. Eller Halva Sverige har övervikt eller fetma. Istället kan det stå: Bröstcancer minskar när fler får normal vikt.

Hade inte det varit fantastiskt? Vad tycker ni om detta förslag? Ni får gärna delge era tankar, så lägger jag upp dem här på sajten.

En sista sak: se till att öronmärka lite av de medel ni samlar in i år för att undersöka om en insulinsänkande kost kan bromsa utvecklingen av bröstcancer. Kostfonden menar att detta är en kunskapslucka som är viktig att fylla med bra vetenskap. Den molekylära forskningen talar starkt för att det borde fungera, men det har aldrig testats i en stor studie på en cancerklinik. En sannolik orsak är att många cancerläkare har relativt dålig koll på insulinets roll i kroppen. Det är mer diabetesläkarnas område.

En sista sista sak: med tanke på hur enormt mycket pengar ni samlar in varje år, borde då inte antalet fall av bröstcancer snart sjunka? Vad gör ni för att ta reda på hur bröstcancer bäst förebyggs?

Med förhoppning om att färre ska få cancer,

Ann Fernholm

Tillägg: Vill du veta vilka svar jag fick? Du hittar svaret från Bröstcancerförbundet via denna länk, och Cancerfondens svar via denna.

Cancerfonden ringde också och berättat att de aldrig stått bakom Geishakampanjen. Att deras logotyp syns på en vimpel bredvid all geisha beror på att de har ett samarbete med Ica. När Icabutiken har lyft Bröstcancerföreningens kampanj för Geisha, har de placerat vimpeln med Canerfondens logotyp bredvid.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
comments 18

Innehåller alla havredrycker maltos? Och vem äter resterna som silas bort i produktionen?

Efter mitt öppna brev till Oatly i förra veckan fick jag mängder av frågor. Den vanligaste var: Finns det någon havredryck som är bra? Många har också undrat varför de får ont i magen av att dricka havre. Själv har jag kollat upp vad som händer med alla havrerester som silas bort i produktionen av havredryck. Kan ni gissa vem som äter upp dem?

Mitt öppna brev till Oatly har blivit det näst mest delade inlägget på min sajt någonsin, efter brevet till GB. Ni är många som känner er lurade av att Oatly påstår att deras dryck endast innehåller ”naturliga sockerarter från havre”, när de i själva verket bryter ner stärkelsen i havren till blodsockerhöjande maltos. Många har undrat om alla producenter av havredryck gör så?

Alla havredrycker innehåller maltos

Det enkla svaret är: ja. Havredryck har blivit big business och det finns mängder av olika varumärken. Produkterna innehåller generellt runt 10 procent havre. Om allt socker i drycken skulle kom från havre, borde sockerhalten aldrig överstiga 0,15 gram per 100 gram. Men alla havredrycker ligger långt över detta. Här är en lista över mängden socker i några av de största varumärkena:

Vill du dricka en havredryck där allt socker verkligen kommer från havre, får du göra din egen. Det finns recept på nätet som beskriver hur du gör. Det blir dessutom mycket billigare. En liter havredryck kostar runt 20 kronor, vilket är hyfsat mycket eftersom den innehåller 1 dl havre, vatten, lite salter och tillsatta vitaminer. Gissa hur mycket havregryn du får för samma summa pengar? 1,5 kg (!!!).

Innehåller havregurt och iKaffe också maltos?

En del av er har haft frågor om andra former av Oatlyprodukter. Innehåller de också maltos? Svaret är återigen ja. Exempelvis iKaffe och havregurt innehåller ungefär lika mycket maltos som havredrycken.

Vad ska jag nu ha i kaffet?

Sedan har många börjat undra vad de nu ska ha i kaffet. När jag för 10 år sedan upptäckte att en latte på vanlig mjölk höjde mitt blodsocker ordentligt, drog jag kraftigt ner på mängden mjölk i kaffet. Sedan fick jag för mig att äta mjölkfritt ett tag eftersom många menar att de mår bättre av det. Jag kände ingen skillnad, men när jag skulle ha mjölk i kaffet igen smakade det plötsligt välling. Därför är mitt kaffe numera svart som synden, och mycket mera klimatsmart än tidigare.

Hur just ditt blodsocker påverkas av havredryck i kaffet beror på mängden du dricker och vilken hälsa du har. Hivar du en stor havrelatte och tillhör dem som knappt kommer ihåg när de tränade senast, kommer sannolikt ditt blodsocker att raka i höjden. Använder du bara en liten skvätt havredryck i kaffet och är en sportig typ, kommer ditt blodsocker sannolikt inte alls att påverkas. Mellan dessa två ytterligheter finns alla nyanser av grått.

Är det inte lika mycket socker i mjölk?

En del frågade också om det inte är lika mycket socker i mjölk som i havredryck? Svaret är ja. Mjölk innehåller lika mycket sockerarter som havredryck. Detta poängterade Oatly också i sitt svar till mig.

MEN. Som jag skrev i kommentaren till Oatlys svar är det skillnad på laktos och maltos. Maltos har ett glykemiskt index som ligger över 100, vilket innebär att sockerarten till och med går snabbare ut i blodet än stärkelse från vitt bröd. Mjölk ligger under 50 i glykemiskt index. Därför ger mjölk ett långsammare blodsockerpåslag än havredryck.

Varför får jag ont i magen av havredryck?

En sak som förvånade mig är att många – helt oberoende av varandra – har skrivit att de blir köriga i magen av havredryck. En del har undrat om maltosen kan vara förklaringen? Jag skickade vidare frågan till Oatly som svarar så här:

Det är ju alltid tråkigt att bli körig i magen. Vi är inga läkare och detta är inget problem som särskilt många hör av sig med till oss med (de få gånger det har hänt har personen sagt att den har IBS). Så vi skulle ge de som har det problemet rådet att tala med sin läkare och så får vi hoppas det inte är något allvarligt. Vi är ganska många människor här i världen och flera är känsliga mot olika saker, så det är inte så konstigt om någon promille också är det mot någon av våra ingredienser.

Har bett en mag- och tarmläkare att också titta på detta. Så vi får se om det finns något annat svar på frågan.

Grisar får resterna från Oatlys produktion

När jag skrev det öppna brevet till Oatly, började jag själv undra vad Oatly gör med alla havrerester som de silar bort från havredrycken. I de resterna finns bland annat olösliga fibrer och en hel del näring. Mycket av detta skulle vi ha fått i oss om vi åt havren som den är. Men vad händer nu med resterna?

Svaret är att grisar äter upp detta. Så i tillägg till sin slogan ”wow no cow” kan Oatly lyfta ”We’re big, and we feed pig” på sin sajt.

Så här skriver Oatly om sina rester:Vi har hjälp av ett företag som säljer resterna som grisfoder. För tillfället är det den mest hållbara lösningen då resterna ha så mycket näring i sig, men varken vi eller våra konsumenter är nöjda med den så vi arbetar för andra lösningar. Den ena är att ta fram ätbara produkter och den andra är att bygga vår egen biogasanläggning vid fabriken i Landskrona. I väntan på det är det lösningen ovan vi använder i Sverige. I Holland använder vi resterna som biogas till fabriken som gör havredrycken och i USA går de som kompost till en svampodling. Men förhoppningarna är alltså att kunna presentera något näringsrikt och gott inom en snar framtid. Det här har varit en engagerad fråga i Storbritannien och här kan du se det senaste vi skrev om den saken: https://www.oatly.com/uk/production-residues

Har anmält alla havredrycksproducenter

Nu hoppas jag att ni har fått svar på många av era frågor! I samband med mitt öppna brev passade jag på att anmäla alla havredrycksproducenter eftersom ingredienslistan är otydlig och saknar relevant information.

På öl står exempelvis inte att det är gjort av korn, utan av kornmalt. Då har konsumenten en chans att inse att öl innehåller en bearbetad form av korn. På samma vis borde det stå att havredryck är gjort på maltoshavre (eller något liknande) så att konsumenter förstår vad de köper.

Jag har också anmält de producenter som påstår att drycken innehåller ”naturliga sockerarter från havre”, eftersom det är direkt vilseledande.

Sist men inte minst har jag tipsat livsmedelsinspektören i Malmö om att Oatly sannolikt bryter mot förordningen (EG) nr 1924/2006 när de skriver ”No milk. No soy. No… eh… whatever” på sina produkter. Vissa av produkterna – de smaksatta havredryckerna och havregurtsen – innehåller tillsatt socker. Om en produkt innehåller tillsatt socker, får producenten inte skriva något på produkten som kan göra att konsumenten tror att den är fri från socker.

Det ska bli spännande att se vad dessa anmälningar leder till. Fortsättning följer!

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
comments 9

Svar från Oatly: Maltosen i vår havredryck är naturlig

I onsdags skrev skickade jag ett öppet brev till Oatly, där jag menade att det är vilseledande att påstå att sockret i deras produkter är naturligt. De har brutit ner stärkelsen i havre till sockerarten maltos, så att havredrycken innehåller lika mycket maltos som öl. Nu har Oatly svarat. De anser att det är fel av mig att jämföra havre i fast och flytande form.

I sin marknadsföring har Oatly ridit på det faktum att havre anses vara ett nyttigt sädesslag med nyttiga fibrer, därför tycker de att vi ska dricka dessa fibrer. När jag i mitt öppna brev (läs via denna länk) kritiserade drycken eftersom den ger ett snabbt blodsockerpåslag, tycker Oatly nu att det är fel att jämföra havredryck med riktig havre. Här är deras svar.

Oatly: Det är skillnad på havre och havre

Hej Ann, Tack för ditt brev. Vi mår bara bra och är särskilt glada när vi får prata om mat och klimat, så det är kul att det pågår en diskussion om de här frågorna tycker vi. För faktum är att många är nyfikna och att man kanske inte självklart vet hur saker och ting ligger till.

Låt oss först och främst börja med att konstatera att havre är ett bra livsmedel. Att äta havre regelbundet sänker både totalkolesterol och LDL-kolesterolet, hos både friska individer och de med risk för hjärt-och kärlsjukdomar (däribland diabetiker). En relevant faktor vid förhöjt blodsocker är fiberintaget, ju mer fibrer desto bättre för blodsockerregleringen. Man har i studier sett att havre (fullkorn från till exempel havregryn eller mathavre) ger ett lägre blodsockersvar efter en måltid. Denna mekanism är troligen relaterad till de lösliga fibrerna, speciellt betaglukaner.

Men det finns olika typer av havrebaserade livsmedel, vilket är viktigt att komma ihåg. Att jämföra olika typer kan tyckas enkelt, men Oatlys havredryck är ett flytande livsmedel och har därmed ett högre glykemiskt index än fasta sådana. Jämförelser avseende blodsockersvar är bara relevant för liknande livsmedelsgrupper – att jämföra fasta och flytande rakt av blir som att blanda äpplen med päron. I det här fallet ställs havredryck mot mathavre, vilket blir missvisande. Dessutom intas oftast havredryck vid en måltid, som frukost, mellanmål, lunch eller middag. Hur någons blodsocker reagerar beror på hela måltiden och inte bara ett livsmedel, exempelvis vad du häller i glaset. Det är därför inte så enkelt som i experimentet som gjorts – förutom att det såklart också är svårt att dra generella slutsatser från en studie där endast en person ingår.

Så till dina frågor om socker. Det finns inget tillsatt socker i våra naturella havredrycker, utan sockerarterna (som vi anger i näringsvärdestabellen) är naturliga disackarider (maltos) som kommer från havre. Vi har genom forskning hittat ett sätt att bryta ner stärkelsen till maltos under vår tillverkningsprocess med hjälp av enzymer, samma typ av enzymer som finns i vår mag- och tarmkanal. Samma process sker alltså i våra kroppar när vi bryter ner havre. Vår havre innehåller alltså inte “40 gånger mer socker” än havregryn eller mathavre, utan skillnaden är att mängden socker som är utskrivet på havregryns- och mathavreförpackningarna är mängden innan kroppen har brutit ner stärkelsen till maltos, medan samma process sker redan under tillverkningen av vår havredryck. Eftersom processerna är desamma, även om de sker på olika platser (i kroppen respektive Oatly-fabriken), skriver vi ut ”naturligt socker från havre” på våra förpackningar, för att vara tydliga med att sockret som framgår av näringsvärdestabellen inte är tillsatt, för det är det ju inte.

Naturliga sockerarter förekommer även i flera andra livsmedel, ett exempel är laktos i mjölk. I vår naturella havredryck finns 4 g maltos/100 ml, medan laktos i komjölk är knappt 5 g/100 ml. Och processen är liknande när man gör havredryck som när man gör komjölk. Man skulle kunna förklara det såhär: när komjölk ”produceras” i korna bryter de ner stärkelse från foder i sin matspjälkning – en liknande ”matspjälkningsprocess” sker när vi tar havre och gör den till havredryck. Vår naturella havredryck hamnar därför på samma, eller till och med lite lägre nivå, av sockerarter än till exempel mjölk. Vissa av våra produkter, till exempel de med choklad- eller apelsin-mangosmak, har vi har valt att söta med tillsatt socker för smakens skull . Det framgår precis som du visar på innehållsförteckningen.

Men det finns fler fördelar med att ersätta mejeri med till exempel havredryck, särskilt om man tar in hållbarhet och klimatpåverkan. Havredryck är klimatsmart, vår havredryck har till exempel 75% lägre klimatavtryck än komjölk (hur detta räknats ut går det att läsa mer om här). Och det är viktigt. Vi behöver minska livsmedelssystemets utsläpp om vi ska klara klimatmålen. Idag står det nämligen för enorma utsläpp, 21–37% av de globala växthusgasutsläppen enligt enligt IPCC (se kapitel 5, s.475–480) . Animalieproduktionen (kött, mejeri, ägg och vattenbruk) står i sin tur för 56–58% av dessa utsläpp ( J Poore och T Nemecek 2018 , s.4). Ska vi få ner dessa utsläpp och klara av Parisavtalet måste vi förändra vad vi äter, det visar en studie i Nature från 2018. Bara genom att världens alla medborgare i genomsnitt blir “flexitarianer”, det vill säga minskar intaget av animaliebaserade livsmedel till förmån för växtbaserade livsmedel – kan klimatförändringarna hållas under två grader.

Angående din andra fråga: självklart följer vi lagen. Sägningen “whatever” kom till därför att vi från början skrev “No milk. No Soy. No badness” på våra paket. Men just ordet “badness” uppfattade Svensk Mjölk som att vi hävdade att mjölk var dåligt för hälsan. Det hela slutade i en process i marknadsdomstolen som resulterade i att vi inte längre fick skriva så. Då tog vi såklart bort “badness” och ersatte det istället med något som inte hade något med produkten att göra, ”no …eh… whatever.”, som en blinkning till den processen.

Vi hoppas att du känner att du fått svar på dina frågor Ann, och att vi fått fram hur vi tänker och resonerar kring några av frågorna du lyfter i ditt brev. Om något fortfarande känns oklart så svara gärna på vårt brev – det är kul att brevväxla, tycker vi!

Allt gott, Nina Jansson Nutritionist, PhD, Oatly

Min kommentar: matens GI spelar roll

I sitt svar skriver Oatly att när de bryter ner stärkelsen till maltos i sina enzymeringstankar, är det i princip samma process som ändå sker i vår kropp. Därför skulle sockret i deras havredryck vara naturligt.

Det tycks ha gått företaget spårlöst förbi att matens glykemiska index spelar stor roll för vår hälsa. När Oatly gör kroppens jobb och bryter ner maten i förväg, får vi ett mycket högre blodsocker av produkten. Ni som har läst Ett sötare blod vet att ett högt blodsocker driver inflammation, och ökar risken för hjärt-kärlsjukdom (något som nyligen bekräftades i en stor Europeisk studie).

Ett snabbt blodsockerpåslag gör också att insulinnivåerna i kroppen stiger mer än normalt, och insulin är en tillväxtfaktor. Biokemiska kartläggningar visar att bland annat att cancercellers tillväxt drivs av insulin, därför är det en riktigt dålig idé att konsumera mycket snabba kolhydrater.

Maltos och laktos påverkar blodsockret olika

I sitt svar jämför Oatly också sockerhalten i havredryck med den i mjölk. Det är som att jämföra ärter och rotmos. Havredrycken innehåller maltos, som består av två glukosmolekyler som sitter ihop. Båda dessa höjer blodsockret och maltos har ett högt glykemiskt index. Olika källor anger olika siffror, men maltos har ett GI-värde som ligger en bit över 100 vilket innebär att det höjer blodsockret snabbare än vitt bröd.

Mjölk innehåller sockerarten laktos, som består av sockerarterna glukos och galaktos. Det är bara glukosen som direkt höjer blodsockret. Galaktos omsätts i levern, där sockerarten omvandlas till glukos. Men detta tar ett tag. Mjölkens GI-värde ligger därför lägre, under 50.

Trots att mjölk innehåller mer sockerarter än havremjölk, kommer alltså havremjölken att höja blodsockret mest.

Klimat kan inte ställas mot miljö

I sitt brev skriver Oatlys nutritionist också om klimatet. Nyligen kom en rapport kring hur olika mjölksubstitut påverkar miljön, och den gav en nyanserad version av vad ett hållbart jordbruk kräver. Så här står det bland annat i rapporten:

”Stora fält med ettåriga grödor som havre och soja är ekologiskt fattiga system, och ännu mera om de odlas med kemisk bekämpning av ogräs, insekter eller svampsjukdomar.”

Sedan är det värt att notera att antalet kor i Sverige har minskat från 1,9 miljoner på 1930-talet till strax över 500 000 idag. Så det är knappast kornas fel att våra utsläpp av växthusgaser har ökat radikalt.

Även om man anser att havre kan rädda klimatet, är det dumt att börja massproducera ännu en söt dryck som höjer blodsockret. Det är mycket bättre för kroppen att äta havren som den är. Personligen har jag börjat göra tabouli med mathavre istället för bulgur. Det kan rekommenderas.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
comments 18

Öppet brev till Oatly: hur naturligt är ert socker? Och följer ni lagen?

Oatly har varit i blåsväder den senaste tiden. Frågan är om budskapen på deras produkter ens är sanna? På deras havredryck står att sockret i produkten är ”naturligt”, men det kommer från stärkelse som de har brutit ner till maltos. I havredryck finns därför lika mycket maltos som i öl, vilket ger ett snabbt blodsockerpåslag. Läs det öppna brev jag har skickat till Oatly idag, där jag även undrar om de följer lagstiftningen kring tillsatt socker.

Hej Oatly,

Hoppas att allt är bra med er, trots alla turer kring era nya ägare och rapporter om att havredryck inte är så klimatsmart som man kan tro. Jag kontaktar er av en helt annat anledning, och hoppas att ni har tid att svara på ett par frågor av nästan filosofisk karaktär som rör era produkter. De är: Vad är naturligt socker? Och vad menas med ”whatever”?

Frågorna uppstod en dag när jag studerade…

…på några av era förpackningar. På denna sida (som jag läste med stort nöje) står att havredrycken innehåller…

…4,1 gram sockerarter som är naturliga och kommer från havre. Läser man sedan ingredienslistan så utgör det som ni kallar ”havre” en tiondel av innehållet.

Med risk för att avslöja vilken mattenörd jag är, började jag här räkna ut hur mycket socker det är i den havre ni använder. Jag ställde upp en ekvation:

Svaret blev helt osannolikt. 41 gram?!? Jag blev tvungen att kontrollräkna flera gånger. Vanliga havregryn eller mathavre innehåller…

… typ 1 gram. Så hur får ni fram en havre som innehåller 40 gånger mer? Använder ni något slags powergödsel? Eller har ni satt in en godisgen i havren?

Oatly bryter ner havre i en onaturlig process

När jag kom hem sökte jag upp er sajt, och hittade denna sida som beskriver er patenterade process. Svaret på mina frågor fanns i steg 2 där ni pytsar ner den söndermalda havren i stora enzymeringstankar och tillsätter: ”… naturliga enzymer som bryter ned havrestärkelsen till mindre komponenter, i huvudsak maltos (kallas även maltsocker) som gör våra produkter naturligt söta.”

Naturliga sockerarter, naturliga enzymer, naturligt söta… Det är visserligen härligt med naturen, men här började jag undra om ni anställt ett gäng tyska nudister som copywriters.

Maltos är samma socker som skapas när man mältar korn och gör öl, men maltos finns inte naturligt i kornet. Och hur jag än tänkte kunde jag inte komma en enda växt – vare sig spannmål, grönsaker, frukter eller bär – som naturligt innehåller stora doser maltos.

Så hur kan det socker som ni skapar i era (onaturliga) enzymeringstankar vara naturligt? Och är det mer naturligt än det socker som Nordic Sugar renar fram från sockerbetor? Eller kan godistillverkare på ett liknande vis skriva att de använder…

…naturliga sockerarter från betor i sina produkter? Och vad är motsatsen till naturligt socker? Onaturligt socker? Eller kanske övernaturligt?

Oatlys havre ger ett snabbt blodsockerpåslag

Ni ser, mina frågor är många. Eftersom er havredryck innehåller lika mycket maltos som öl, och eftersom öl är känt för sitt snabba blodsockerpåslag, kontaktade jag en person som kan allt om blodsocker. Han är med i Facebookgruppen Smarta Diabetiker och har typ 1-diabetes. Han gjorde ett experiment. Ena dagen drack han 2,5 dl havredryck, andra åt han motsvarande mängd kolhydrater från mathavre (totalt 29 gram) som han kokade. Sedan mätte han sitt blodsocker var 15:e minut. Här ser ni resultatet:

På havredrycken steg blodsockret från 4,5 till 10 mmol/l, en ökning med totalt 5,5 enheter. När blodsockret efter 45 minuter gick över 8,5 mmol/l tog han två enheter insulin för att få ner det.

På mathavren steg det från 4,1 till 6,5 mmol/l, en ökning om 2,4 enheter. Eftersom det aldrig blev någon hög topp krävdes inget extra insulin för att hantera mathavren. (Läs mer om hur han gjorde experiment via denna länk.)

Är Oatlys snabba kolhydrater illa för hälsan?

Blodsockret steg alltså mer än dubbelt så mycket när han drack havredrycken. Personer utan diabetes kommer inte att få samma höga blodsockerpåslag av era produkter, men maltosen i er havredryck går snabbare ut i blodet än vad stärkelse från (naturlig) havre gör.

Att kolhydraterna i vår mat har blivit allt mer finprocessade är ett av de stora problemen med den moderna maten. Så här skriver några av världens ledande nutritionsforskare i tidskriften Science: Refined grains provide negligible nutrition and their high glycemic load causes unhealthful spikes in postprandial glucose and insulin, promoting hunger, inflammation, insulin resistance, and dyslipidemia.

På ren svenska betyder det att när spannmål processas försvinner en del vitaminer och mineraler, samtidigt som blodsockerpåslaget blir högre. Blodsockertoppar stimulerar hunger, inflammation och kan även orsaka blodfettrubbningar, vilket ju inte alls är bra. Så vad tänker ni om detta?

Vad menas med ”whatever”?

Nu till nästa fråga: hur definierar ni ”whatever”? På era smaksatta produkter skriver ni:

“No milk. No soy. No… eh… whatever.” Det är ett lite annorlunda budskap, för om man är petnoga innebär det att förpackningen borde innehålla rent vakuum. Men jag skulle gissa att de flesta konsumenter kan tro att ”no… eh… whatever” står för inget gluten eller kanske inget tillsatt socker. Det är vanliga hälsopåståenden på livsmedel. Men havre kan generellt innehålla spår av gluten och läser man era ingredienslistor…

…har ni – förutom maltosen – haft extra socker i båda dessa produkter.

Så vad vill ni säga med ”no… eh… whatever”? Och hur väl stämmer det med förordningen (EG) nr 1924/2006 som reglerar vad livsmedelsproducenter får skriva på livsmedel som innehåller tillsatt socker? Där står: ”Ett påstående om att sockerarter inte tillsatts ett livsmedel, och varje annat påstående som kan antas ha samma innebörd för konsumenten, får endast göras om produkten inte innehåller några tillsatta mono- eller disackarider eller något annat livsmedel som används på grund av sina sötande egenskaper.

Alldeles oavsett vill jag tipsa er om att ordet whatever under många år i rad har utsetts till det mest irriterande ordet i vardaglig engelska. Det kan uttrycka både likgiltighet och avståndstagande. Jag tänker att era naturälskande copywriters behöver uppmärksammas på detta.

Nu hoppas jag få ta del av era tankar! Vad gör att det socker som ni har processat fram från havrestärkelse är mer naturligt än exempelvis socker från sockerbetor? Vad menar ni med ”no… eh… whatever”? Och följer ni förordningen kring tillsatt socker?

Vänliga hälsningar,

Ann Fernholm

Tillägg: Oatly har svarat på det öppna brevet. Här är svaret:

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
comments 50

Norska myndigheter: Klämmisar till bebisar är för söta

Klämmisar har blivit populära, men nu granskas de i Norge. De innehåller ofta alldeles för mycket socker. Dessutom hämmar de utvecklingen av barnens munmotorik.

Fler och fler bebisar lever på mat som serveras i klämpåsar. Vissa barn får inget annat. Det är ett stort problem, för när barnet suger i sig mat från en platsförpackning lär det sig aldrig tugga.

Dessutom är klämmisar ofta extremt söta. Även när det på förpackningen står att det är gröt eller yoghurt, innehåller de mestadels fruktpuré och juice. I Norge har nu myndigheterna granskat det höga sockerinnehållet i klämpåsar, rapporterar NRK: Mattilsynet vil se på merkingen av klemmeposene.

Har anmält yoghurtklämmisar

Vi får hoppas att svenska myndigheter också sätter ner foten. Undertecknad har anmält användningen av ordet yoghurt på klämpåsarna, eftersom det som säljs inte är yoghurt. Innehållet är värmebehandlat och alla nyttiga bakterier döda. Då är det emot regelverket att kalla det för yoghurt. Livsmedelsverket håller nu på att utreda om barnmatsföretagen behöver ändra beteckningen.

Vill du veta mer om hur det går till när bebisar lär sig tugga och äta riktig mat (sådan som smakar mat)? Läs Stora boken om barn och mat

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
comments