stamp

Föredrag i Örebro 8 oktober

Bor du i Örebro eller dess omnejd? I morgon 8 oktober 2018 blir det föredrag om socker i Vivalla. Kom och lär dig om hur godis, kakor, bullar, läsk, saft och andra sötsaker påverkar kroppen. Plats: Vivalla kulturarena. Tid: 18.00. Det finns info om hur du anmäler dig om via denna länk.

Det ska bli extra roligt att komma till Vivalla eftersom jag bodde där under mina första fyra år i livet.

Välkommen!

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
153
comments

Svar från GB: ”vissa tillsatser är nödvändiga”

Kära läsare, jag är lite överväldigad. Inte kunde jag tro att en genomgång av ingredienslistan för en GB:s Magnum Double Raspberry skulle skapa så mycket uppmärksamhet. Fler personer än vad som ryms i Friends Arena och Globen tillsammans har läst det. Nu till den glada nyheten: vi har fått ett svar från GB Glace.

Slutsatsen i mitt inlägg var att de 32 ingredienserna i glassen borde kunna strykas ner till 12-13 stycken. Om ingredienslistan blev kortare skulle den dessutom kunna skrivas med större bokstäver på förpackningen, så kunderna kunde läsa den. Och GB skulle kunna marknadsföra en nyhet: MAGNUM – NU MED RIKTIG GLASS.

Jag undrade vad de trodde om detta och varför de valde att göra sina glassar på så hårdprocessade råvaror och tillsatser. Här är svaret:

Tack Ann för ditt mejl till oss. Glassen som du har gjort hemma ser jättegod ut!

När glassen tillverkas är vissa tillsatser nödvändiga för att glassen ska kunna hålla en bra kvalité genom hela fryskedjan, speciellt i pinnglass. Stabiliseringsmedel tex, behövs då de minskar risken för iskristaller, som inte skulle ge en trevlig upplevelse för konsumenten.

Innehållsförteckningen blir längre och ingredienserna fler när det gäller glassar som innehåller såsrippel, chokladöverdrag m.m. då alla ingredienser i den färdiga produkten ska redovisas. Detta betyder för produkten i fråga att till exempel samtliga ingredienser i både hallonsås och överdrag med mjölkchoklad redovisas separat.

Önskar dig en trevlig vecka och njutsamma stunder i köket med fler glassiga recept!

Med vänlig hälsning,

Riitta Jantunen

Communications Manager, Sustainable Business & Communications

Har ställt en följdfråga

Det här var inte riktigt svar på mina fråga om de kunde göra en riktig glass. Därför har jag skickat en följdfråga till Riitta Jantunen:

Hur ställer ni er till att tillverka en glass baserad på färsk mjölk/grädde och det naturliga och näringsrika emulgeringsmedlet äggula, så som man gjorde förr?

Vi får hoppas på ytterligare ett klargörande! Är ni också nyfikna på detta kan ni alltid mejla samma fråga till Konsumentkontakt@gb.se.

En sista sak: tack för alla glada hejarop och uppmuntrande ord. Det har värmt enormt.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
491
comments 19

Stort intresse för riktig glass (alltså annan glass än Magnum)

Helt otroligt! Jag har lyckats skapa en överbelastningsattack på min egen blogg. Ni var så grymt många som ville läsa om innehållet i en Magnum Double Raspberry och hur man gör riktig glass, att sajten låg nere igår kväll. Jag har inte hört ett knyst från GB Glace, men många har velat ha receptet på glassen. Här kommer det. 

Först måste ni bara få ta del av en kommentar på Facebook från sajten Äkta vara. Så här stod det:

”Bra skrivet! Den ingrediensförteckningen, liksom flera andra glassars, borde kunna kortas avsevärt. Hoppas att du får ett bättre svar än när de svarade på ett av våra glasstest för några år sedan. Då sa de i Tv4 Nyhetsmorgon att tillsatser i glassen är en kvalitetsstämpel.”

Följ länken och titta på innehållet i den glass de granskade. Intressant nog behövde man bara 23 olika ingredienser för att göra en Magnum hallon 2015. Nu behöver man 32. Man kan undra varför det har blivit så mycket svårare att göra glass?

Strunta i rödbetssaften

Så till den glass undertecknad fixade till. Först mixade jag 200 gram hallon med 2 msk morotsjuice, 2 msk rödbetsjuice, tio svarta vinbär och saften från en citronklyfta. Men det var hyfsat knöligt att få fram morots- och rödbetsjuice:

Rödbetssaften ger ju fin färg, men om jag var ni skulle jag hoppa det och bara ta:

200 gram hallon

3 msk socker (eller honung)

2 dl grädde

2 äggulor

1/2 tsk vaniljpulver

1/4 tsk pektin

1/2 tsk guarkärnmjöl

2-3 msk mjölk

2 bitar (20 gram) mörk choklad, 70 procent

0,75 msk kokosfett med neutral smak

Jag har aldrig haft i pektin eller guarkärnmjölk i min hemgjorda glass tidigare. Så det kan också uteslutas, men det bidrog till en mjukare konsistens och glassen blev mindre isig.

Gör i alla fall så här: Mixa hallonen. Vill du bli av med hallonkärnorna (inget måste), pressa moset genom en sil eller linnehandduk. Koka sedan hallonen med 2 msk socker eller honung tills såsen har koncentrerats till ungefär 1 dl. Låt svalna.

Vispa 2 dl grädde. Blanda sedan pektin och guarkärnmjöl med 2-3 msk mjölk och vispa ner i grädden. Här måste du vara snabbare än blixten, annars klumpar det sig. Det finns säkert något mycket smartare sätt att göra detta på, men det var så jag gjorde och det fungerade (eftersom jag är snabbare som blixten).

Rör i äggulorna, vaniljpulvret, 1 msk socker och cirka 3/4 delar av den avsvalnade hallonsåsen i grädden. Pytsa ner i en burk och ställ i frysen. Det tar typ tre timmar innan glassen är lagom frusen (min stod i frysen över natt).

När det är dags att servera: smält choklad och kokosfett på låg effekt i mikron. Blir det för varmt kommer chokladen att gryna sig. Låt svalna lite. Så till sista steget:

Skopa upp glassen i små kulor i tre små skålar. Garnera med några hallon. Ringla över resten av hallonsåsen och chokladsåsen, lägg på ytterligare ett par hallon och pynta med ett litet myntablad på toppen. Pricken över i:et.

En glass ger totalt runt 13 gram tillsatt socker. För ett barn som är fem år är det den maximala dagsransonen. Detta är alltså inget man ska äta varje dag, men tack vare äggulorna, hallonen och chokladen är glassen rik på vitaminer, mineraler och antioxidanter.

Njut!

Ps. Alla ni som har kommenterat att ni vill ha svar från GB Glace, mejla dem och be om det: Konsumentkontakt@gb.se De kan må bra av att höra att vi är många som undrar varför de har så många tillsatser i glassen.

Tillägg: GB har svarat. Läs här: ”Vissa tillsatser är nödvändiga”

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
1598
comments 3

Brev till GB: Vad är det ni har i glassen?

Glukos-fruktossirap, modifierad stärkelse, vasslepulver, guarkärnmjöl, tistelkoncentrat, ammoniumfosfatider och polyglycerolpolyricinoleat. GB:s glassar är fulla av mystiska substanser. Här är mitt öppna brev till glasstillverkaren kring hur de kan förenkla sina glassar och samtidigt göra dem ätliga. 

Hej GB! Vilken sommar det har varit – det måste ha varit århundrades glassäsong för er! Jag gissar att ni är rätt sugna på pusta ut innan det är dags att utforma nästa säsongs nyheter.

Det är lite därför jag kontaktar er – för att ni till nästa år ska hinna förenkla era recept. Kanske trampar jag er på tårna (det är ju ni som är glassproffsen), men faktum är att jag tror att ni skulle kunna stryka mer än hälften av alla fantasifulla ingredienser i era glassar och dessutom göra innehållslistan begriplig för oss kunder. Win-win!

Hur håller ni reda på allt?

Allt började egentligen med att mina barn ville köpa er Magnum Dubbel Raspberry, men jag är lite snål. 52 kronor för två glassar kan tyckas vara en spottstyver, men för samma summa pengar kan man få åtminstone två ekologiska ägg, två deciliter ekologisk grädde, ett paket ekologiska hallon och lite fairtrade choklad. Så jag tänkte: kanske kan man göra glassen själv?

För att kunna läsa ingredienslistan köpte vi ändå en glass. Men det ska sägas, när jag skulle läsa på förpackningen höll jag på att ge upp direkt:

Inte ens med barnens förstoringsglas gick det att luska ut vad som stod. Det är nästan så att man skulle kunna tro att ni har något att dölja, men ni redovisar som tur är alla ingredienser på er sajt:

SKUMMJÖLK, socker, hallonpuré (12%), glukos-fruktossirap, kokosolja, kakaomassa¹, kakaosmör¹, HELMJÖLKSPULVER, glukossirap, MJÖLKFETT, fettreducerat kakaopulver¹, SKUMMJÖLKSPULVER eller koncentrat, hallonjuicekoncentrat, modifierad stärkelse, emulgeringsmedel (E471, E442, E476), vasslepulver (MJÖLK), stabiliseringsmedel (E440(i), E412, E410), SKUMMJÖLKSPULVER, morotskoncentrat, arom, surhetsreglerande medel (E270, E330, E331(iii)), salt, rödbetsjuicekoncentrat, tistelkoncentrat, svartvinbärskoncentrat, citronkoncentrat.

Så många olika saker! 32 stycken. Hur håller ni egentligen reda på allt?

Varför pulvriserar ni mjölken?

Till en början snurrade det lite i hjärnan, men så började jag strukturera upp saker och ting. Först listade jag allt som har med mjölk att göra:

Skummjölk, helmjölkspulver, mjölkfett, skummjölkpulver och vasslepulver.

En nyfiken fråga: varför delar ni först upp mjölken i sina beståndsdelar, när ni ändå sedan blandar ihop dem i glassen? Skummjölk är ju mjölk från vilken fettet har separerats, men ni har ju ändå i mjölkfett i glassen. Kan man inte lika gärna bara använda fet mjölk eller grädde?

Sedan undrar jag lite över den där pulvriserade mjölken. Nyligen blev jag tipsad om en mycket spännande avhandling från Lunds universitet, som beskriver vad som händer med mjölk när den torkas till ett pulver i en het kammare. Det bildas ungefär samma kemiska substanser som när man bränner kött på grillen. Kolhydrater (i detta fall mjölksockret) reagerar med proteiner och det formas så kallade advanced glycation end products.

Känner ni till dessa ämnen? Forskare är lite oense om hur nyttiga de är för kroppen. En del menar att de är dåliga, andra att de är helt okej att äta. Men för sjutton – vi lever ju i ett land där det finns ett överflöd av färsk mjölk och grädde. Varför ska barnen då slicka i sig hårdprocessat mjölkpulver?

Det kanske är lite helylle, men jag beslöt mig för att i min glasskopia ersätta skummjölk, helmjölkspulver, mjölkfett, skummjölkspulver och vasslepulver med vanlig simpel grädde. Fem flugor i en smäll.

Nöjde mig med en form av socker

I nästa steg listade jag det socker som finns i glassen: vanligt socker, glukos-fruktossirap och glukossirap.

Det där med socker har jag också läst lite avhandlingar om. I en enda av era Magnum med hallonsmak…

…är det 20 gram sockerarter, vilket motsvarar nästan sju sockerbitar. Det är visserligen schysst att ni värnar om tandtrollen, men ska man nå Världshälsoorganisationen (WHO) hälsomål – där helst bara 5 procent av alla kalorier ska komma från ”fritt socker” – motsvarar detta en stor del av ett barns hela dagsranson av socker.

Mina barn vill gärna ha lite lingonsylt på sin gröt till frukost, så för att inte hela sockerkvoten ska ätas upp av glassen, drog jag ner en del på sockermängden. Sedan fick både glukos-fruktossirapen och glukossirapen stryka på foten. Tre olika varianter av socker på en och samma gång känns lite väl lyxigt för en vanlig medelklassfamilj som vår.

Bra att ni har i så mycket frukt och grönt!

Efter detta tog jag mig an alla ingredienser som har med frukt och grönt att göra och där är ni värda beröm. Ni har sannerligen tagit Livsmedelsverkets uppmaning att vi ska äta en variation av vegetabilier på allvar: hallonpuré, hallonjuicekoncentrat, morotskoncentrat, rödbetsjuicekoncentrat, tistelkoncentrat, svartvinbärskoncentrat och citronkoncentrat.

Så trendkänsligt av er att ha i lite ogräs!  Tyvärr hade tistlarna i min trädgård vissnat, så jag fick hoppa över det koncentratet. Däremot mixade jag…

…typ 200 gram hallon, 2 msk morotsjuice, 2 msk rödbetsjuice, tio svarta vinbär och saften från en citronklyfta. Sedan silade jag allt genom en linneduk (ett gammalt husmorsknep), tillsatte 2 msk (24 gram) socker och kokade till ett koncentrat. Otroligt vilken vacker färg det fick! Det såg ut som att jag hade använt mycket mer hallon än vad jag egentligen hade gjort.

Vad är polyglycerolpolyricinoleat?

Så här långt hade jag koll på läget. Så kom emulgeringsmedlen: E471, E442, E476. Vad är det liksom? Sidovägar till E4:an? Inte blev jag så mycket klokare när jag sökte på nätet och fick tre kemiska namn till svar: mono- och diglycerider av vegetabiliska fettsyror, ammoniumfosfatider och polyglycerolpolyricinoleat.

Hur jag än letade i min affär hittade jag inget av detta och när jag frågade kassörskan om hon visste vad polyglycerolpolyricinoleat var, såg hon ut som om hon trodde att jag tagit något. Alltså inte snattat tagit. Utan tagit knark. Fast det har jag aldrig gjort.

När jag sedan sökte efter försäljare av polyglycerolpolyricinoleat och ammoniumfosfatider på internet, dök följande text upp om ammoniumfosfatider på sajten Äkta vara: ”Fosfater utgör en betydande del av dagens höga fosforintag, vilket i en amerikansk studie från 2013 misstänks kunna fördubbla risken att dö i förtid. Ytterligare forskning behövs dock för att kunna bevisa sambandet.”

Det larmas så mycket om farligheter nuförtiden och man bör ta det mesta med en nypa salt, men lusten att hälla ammoniumfosfatider i mina barns glass dämpades onekligen.

Så vad göra istället? Här kom jag och tänka på majonnäs. När man gör majonnäs använder man ju vanlig hederlig äggula som emulgeringsmedel. Det är något som både är lätt att stava till och finns i min affär. Dessutom innehåller det en massa vitaminer. Så jag hoppade över dessa E-nummer och knäckte istället fram ett par äggulor.

Hur stabil behöver en Magnum egentligen vara?

Nöjd med emulgeringskompromissen läste jag vidare: stabiliseringsmedel (E440(i), E412, E410). För alla oss som saknar en utbildning i livsmedelskemi är det tur att sajten Äkta vara finns. På min handelslista skrev jag upp deras översättning: pektin, guarkärnmjöl och fruktkärnmjöl.

På väg till affären kunde jag inte låta bli att undra varför ni måste stabilisera glassen så mycket? Det är väl ingen motorvägsbro ni ska bygga? Jag hittade i alla fall både pektin och guarkärnmjöl. Fruktkärnmjölet såldes bara tillsammans med en massa andra konstiga tillsatser, så det hoppade jag över.

De surhetsreglerande medlen strök jag

Väl hemma igen vilade jag en kvart för att orka ta itu med nästa omgång E-nummer: de surhetsreglerande medlen. Också tre till antalet. Varför alltid tre?

Vid de här laget började barnen undra om glassen var klar någon gång. Så jag struntade i E270, E330 och E331(iii) (som visade sig vara mjölksyra, citronsyra och natriumcitrat) och satte  igång att blanda det jag fått fram:

Jag vispade 2 dl grädde med 1 msk (12 gram) socker. Sedan tog jag 1/4 tsk pektin och 1/2 tsk guarkärnmjöl och blandade ut i ungefär 2-3 msk mjölk, som jag sedan vispade ner i grädden (man var tvungen att vara attans snabb för att det inte skulle klumpa sig – gissar att ni har maskiner som sköter sånt…).

Medan jag rörde ner de två äggulorna kom jag som tur var på att jag hade glömt en sak: ingrediens nummer 24 – aromer! Det fanns inte så mycket aromer i mitt skafferi, men jag pytsade i 0,5 tsk vaniljpulver:

Sedan rörde jag ner ungefär 3/4 av hallonsåsen och började fundera på hur jag skulle få fast glassen på en pinne. Hur gör ni? Bestämde mig för att livet på en pinne (så som Edward Blom definierar det) inte måste innebära att man äter på pinnar och hällde istället allt i en burk.

Visst såg det lite proffsigt ut?

Glassen fick stå i frysen över natten (den som väntar på något gott…). Dagen efter smälte jag två chokladbitar (20 gram) med cirka 0,75 msk doftfritt kokosfett (5 gram) på låg värme i mikron. Sedan skopade jag upp glassen, dekorerade med några riktiga hallon. ringlade resten av hallonsåsen och chokladen ovanpå. Pricken över i:et fick bli ett litet myntablad. Vad tycks?

Kanske inte riktigt lika fint som en pinne, men min sons kommentar var: WOW!

Vi jämförde vår glass mer er och nu vill jag inte förhäva mig, men vår smakade mer hallon. Dessutom räckte glassen till tre personer, istället för två och den var ekologisk.

Long story. Varför jag mejlar er är för att säga att ni kan stryka glukos-fruktossirap, glukossirap, modifierad stärkelse, mono- och diglycerider av vegetabiliska fettsyror, ammoniumfosfatider, polyglycerolpolyricinoleat, fruktkärnmjöl, mjölksyra, citronsyra och natriumcitrat från listan över era ingredienser. Det går utmärkt att göra glass utan allt detta.

Ni kan också strunta i morotskoncentrat, rödbetsjuicekoncentrat, svartvinbärskoncentrat och kanske även citronkoncentrat. Om ni istället har i lite mer hallon i glassen, kommer den nog att smaka mer.

Fattar ni så enkelt det kan bli? 32 ingredienser kan strykas ner till typ 12-13 stycken. Och om ingredienslistan blir kortare kan ni dessutom skriva den med större bokstäver på förpackningen, så era kunder vet vad de äter. Nästa år kan ni sedan marknadsföra en nyhet: MAGNUM – NU MED RIKTIG GLASS.

Vad tror ni om det? Mejla gärna er syn på saken. Det skulle också vara spännande att få veta varför ni väljer att göra era glassar på hårdprocessade råvaror och tillsatser? Och vad fyller egentligen alla dessa ingredienser för syfte?

Med förhoppningar om att ni vill förbättra er glass för alla barns skull,

Ann Fernholm

Tillägg: GB har svarat. Läs här: ”Vissa tillsatser är nödvändiga”

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
29383
comments 172

Sockerreklam från 1969

Tänk vilka idéer vi människor haft. Bilden ovan är från Life magazine, juli 1969. Den är alltså bara ett par månader äldre än vad jag själv är.

No further comments, förutom ett stort tack till Fredrik Söderlund (hjälten som sprang genom eld och is för Kostfonden) som skickade den.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
212
comments

Kan bebisar sova bättre om de får mat?

Under ett antal år har föräldrar fått höra att de gärna får helamma sina bebisar till sex månaders ålder. Nu visar forskning att barnen verkar sova bättre om de får börja äta mat tidigare än så. 

Smakäventyret: att lära små barn äta mat ägnar jag ett kapitel åt den spännande forskning som nu visar att allergier kan förebyggas om bebisar får börja äta mat tidigt. Brittiska forskare har till exempel genomfört en stor och mycket välgjord undersökning som slår fast att risken för jordnötsallergi kan minska till en sjundedel om barn får äta små doser jordnötsprotein, exempelvis jordnötssmör, regelbundet redan under första året i livet. Det är sällan man ser en sådan enorm effekt inom medicinsk forskning och det ger goda skäl att misstänka att föräldrar har fått rekommendationer som varit direkt skadliga för deras barn. Tidigare har man sagt att barn med hög allergirisk ska undvika att äta mat som lätt framkallar allergier.

Allergier går att förebygga

Sedan Smakäventyret gick i tryck har det kommit flera liknande studier som bekräftar att en tidig matintroduktion kan skydda mot allergi. I en av dessa, kallad EAT, fick bebisar äta små doser jordnötter, ägg, mjölk, sesam, fisk och vete redan från tre månaders ålder. Många bebisar hade svårt att äta mat så tidigt, men bland de som lyckades minskade risken att bli allergisk till ungefär en tredjedel. Det var framförallt risken att bli allergisk mot jordnötter och ägg som gick ner.

Bebisar som får äta mat sover bättre

Nu har forskare också upptäckt att de bebisar som fick äta mat tidigt i EAT-studien hade en bättre sömn. Skillnaden var som störst vid sex månaders ålder, då bebisarna som sov 17 minuter längre per natt. Allvarliga sömnproblem var också dubbelt så vanliga i gruppen som helammades längre. Resultaten från studien publicerades i somras och New York Times skrev nyligen om den: For Babies, Solid Food at 3 Months May Lead to Sonder Sleep. 

SLUTSATS: har du en liten bebis hemma, finns det verkligen inga skäl att vänta med att ge barnet mat till sex månaders ålder. Av olika anledningar (som har med en kommande bok att göra), har jag nära kontakt med logopeden Kajsa Lamm Laurin. Hon är expert på barns munmotoriska utveckling och hon menar att det är förtidigt att börja ge mat redan vid tre månader, eftersom bebisar då har svårt att röra tunga och käke på det vis som krävs för att äta annat än bröstmjölk eller ersättning. Men om barnet efter fyra månader visar en nyfikenhet på mat – kör på! Till en början ska det vara flytande puréer. När den lilla krabaten så småningom får lite bättre koll på sin tunga och käke, kan puréerna bli fastare och efter sex månaders ålder kan hen gärna börja öva på att äta hela bitar mat. Det kan du läsa mer om det här: Föräldrars rädslor kan hämma bebisars ätande.

Nog om detta. Nu måste jag fortsätta jobba med den där kommande boken, om den ska bli klar någon gång.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
345
comments 7

Faktakoll: Ekots onyanserade rapportering om kolhydrater

”För lite kolhydrater förkortar livet” påstod Sveriges Radios nyhetsprogram Ekot igår, men rapporteringen bottnar i en illa genomförd tolkning av en vetenskaplig studie. Vad studien egentligen visar är att en kost som kan innehålla både chips och Big Mac:s är farlig. 

Ni är många som har hört av er och velat ha min syn på följade nyhet från Ekot: För lite kolhydrater förkortar livet. Rapporteringen baserar sig på en publikation i den medicinvetenskapliga tidskriften The Lancet Public Health: Dietary carbohydrate intake and mortality: a prospective cohort study and meta-analysisEkot menar att studien visar att: ”den som äter mindre än 40 procent kolhydrater lever i genomsnitt fyra år mindre jämfört med den som har ett mer normalt intag” och slår sedan fast att en LCHF-kost kan förkorta livet.

LCHF-kosten fanns inte när studien genomfördes

För det första är detta en så kallad epidemiologisk studie, en form av studie som aldrig kan slå fast något orsakssamband. Det man ser i studien är en association mellan både ett högt och lågt kolhydratintag och ett förkortat liv. Ekots rubrik – som slår fast ett orsakssamband – är därför direkt felaktig.

För det andra inleddes studien 1987-1989, när 15 428 amerikaner i åldern 45–64 år fyllde i en enkät kring hur de åt. På den tiden – mot slutet av 1980-talet – var LCHF-kosten inte ens uppfunnen. Antalet personer i studien som har ätit en strikt LCHF-kost torde därför vara försvinnande liten.

I publikationen i Lancet slår forskarna också ihop resultaten från sin studie, men resultaten från flera liknande studier. Ingen av dessa studier var utformad för att studera en LCHF-kost, så som den definieras av de forskare som förespråkar den.

Är Big Mac:s LCHF?

Så vad har forskarna bakom studien i The Lancet Public Health egentligen tittat på? Jo, de har jämfört de personer som åt en mindre andel kolhydrater (under 40 procent av alla kalorier) för 30 år sedan med de som åt en större andel kolhydrater under samma tid. I sista kapitlet av Ett sötare blod granskar jag ett liknande larm kring LCHF och räknar då ut energiprocenten i en Big Mac. Uträkningen visade att 32 procent av alla kalorier kommer från kolhydrater, 22 procent från protein, och resten – cirka 46 procent – från fett. I studien som Ekot rapporterade om räknas alltså en Big Mac till en lågkolhydratkost. Även chips eller en måltid med läsk, bearnaisesås, kött och pommes, kvalar in som lågkolhydratkost i den här studien. Forskare som förespråkar LCHF brukar vanligtvis varna för sådan mat.

Studier som granskar orsakssamband ger andra resultat

Den som vill veta hur en LCHF-kost påverkar hälsan, ska naturligtvis titta på vetenskapliga studier som är utformade för att ta reda på just detta. Det finns flera välgjorda sådana. När en strikt lågkolhydratkost, utan socker, vetemjöl och snabba kolhydrater, jämförs mot en traditionell lågfettkost, som kan innehålla både socker och vetemjöl, ger lågkolhydratkosten generellt bäst effekt på till exempel vikt och blodfetter. Här är länkar till sådana studier: 1, 2 och 3. Jämförs en strikt lågkolhydratkost mot en strikt lågfettkost utan socker, vetemjöl och annan processad mat, är dieterna ungefär lika bra när det gäller viktnedgång och blodfetter. Här hittar du exempel på det: 1 och 2.

Istället för att fungera som megafoner åt en forskarvärld som har mycket att försvara när det gäller kostråden, skulle jag önska att Sveriges Radio kunde prestera en granskande rapportering inom kostområdet liknande den man ofta kan läsa i till exempel New York Times. 

Rättelse: Jag skrev tidigare i inlägget att studien var publicerad i The Lancet, vilket också står på Sveriges radios hemsida. Det är felaktigt. Studien är publicerad i The Lancet Public Health. 

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
2404
comments 17

Sköterskan till diabetiker på LCHF: ”Rama in dina värden”

För över sex år sedan började Carina Mattson (på bilden ovan) äta en strikt lågkolhydratkost eftersom hon har typ 2-diabetes. När hon nyligen inkluderades i den stora svenska forskningsstudien Scapis, vars syfte är att förebygga hjärt-kärlsjukdom, tyckte sköterskan som tog hennes blodprov att hon borde rama in sina värden. 

Ungefär mitt i Östergötland, i Djupdalen strax söder om Linköping, finns en underbar loppis som vi besöker varje sommar. Där kan ni hitta allt som ni önskar er och lite till! Vi har fyndat allt från Harry Potter-leksaker till barnen (mystiska glasflaskor som man kan blanda trolldrycker i) till ett fint hörnskåp som nu pryder vårt torp. Här är ett axplock av bilder från den vackra gården:

Hanterar sin typ 2-diabetes med lågkolhydratkost

Roligast med att besöka Djupdalen är att prata med den sköna familjen Mattson, som driver loppisen. Första året vi var där – för ungefär fem år sedan – fick jag den finaste av alla överraskningar. Vi började samtala om ditten och datten, så kom det fram att Carina Mattson hade läst Ett sötare blod och var översvallande glad för det (kan man säga översvallande glad? Hon var i alla fall jätte, jätte, jätte glad). Hon berättade att hon under en tid hade ätit en strikt lågkolhydratkost för att motverka sin typ 2-diabetes, men varningar från personer i omgivningen som menade att det kunde vara farligt fick henne nästan att sluta. Efter att ha läst Ett sötare blod fortsatte hon trots alla varningar och mådde snabbt mycket bättre. Som så många andra med typ 2-diabetes kunde hon dra ner på sina läkemedel och hennes dotter sa att loppisen knappast hade funnits länge om det inte var för kostomläggningen.

När vi i år besökte Djupdalen kom Carina fram och berättade nästa glada nyhet. Hon har inkluderats i den gigantiska svenska studien Scapis, vars syfte är att identifiera riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom. När sköterskan som gjorde hälsoundersökningen på henne skulle meddela resultatet tog hon en kopia av pappret med blodvärdena och gav till Carina. Sköterskans uppmaning var: ”Rama in dem.” Värdena var så ovanligt bra att hon tyckte att Carina skulle sätta upp dem på väggen. ”Vad du än gör, är det bra för dig” sa hon.

Gissa om jag var varm i hjärtat när vi åkte hem från loppisen. I bagaget låg en bunt nya serietidningar, lite verktyg och ett mycket vackert uppläggningsfat.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
237
comments

”Jag gick ner flera kilo i vikt och min mage har blivit lugnare”

Ett sötare blod har snart sex år på nacken och jag får fortfarande mejl från läsare som upplever att boken har hjälpt dem. Nu senast kom ett från formgivaren som gav boken dess utseende: ”Och nu har jag inte längre bara gjort omslaget till Ett sötare blod utan faktiskt också läst den – och vill efter det säga tack!”

Jag blir alltid lika varm om hjärtat när jag får dessa mejl. Och i det här fallet var det lite humor också. Så här skriver formgivaren Niklas Lindblad:

”Hej Ann,

Det är jag som gjort omslaget till dina böcker Ett sötare blod och Det sötaste vi har. Och nu har jag inte längre bara gjort omslaget till Ett sötare blod utan faktiskt också läst den – och vill efter det säga tack!

Jag gjorde en hälsokontroll för drygt tre månader sen och fick lysande resultat på alla blodvärden, utom mitt blodsocker som var förhöjt. Det låg på 8,2 mmol/liter vilket kom lite som en chock för mig. Jag fick komma tillbaka en månad senare för att ta nya prover, under den tiden så drog jag ner på allt sockerintag – ingen läsk, inget godis, inga kakor mm – men jag åt mat som tidigare. Resultatet efter en månad var bättre, 6,9 mmol/liter, men det var ju fortfarande för högt, så jag blev kallad att göra ett långtidsockertest sex veckor senare. Då bestämde jag mig för att gå ett steg till och tog bort i stort sett alla kolhydrater ur kosten, ingen mer pasta, inget ris, inget bröd, ingen potatis, men mer fett. Under den här perioden har jag också med stor behållning läst din bok och känt mig stärkt i mitt beslut till kostomläggning.

Igår fick jag resultaten på mitt senaste blodsockertest, och det vanliga fastesockret låg på 4,8 mmol/l och HbA1c på 37 mmol/mol, vilket enligt systern som ringde upp var perfekta värden!

Andra positiva effekter jag kan nämna är att jag gått ner flera kilo i vikt (det har jag i och för sig gjort hela året då jag lagt om och framförallt ökat min träning rejält sen i december – men det har gått fortare de sista 6 veckorna), min mage har blivit mycket lugnare och mycket mer regelbunden, jag känner mig piggare, sover bättre, får ingen ”eftermiddagsdipp” vid 15-tiden längre, och jag känner mig överhuvudtaget mättare – eller rättare sagt väldigt sällan riktigt hungrig på samma sätt som tidigare och har ett mycket jämnare humör.

Så jag ville nu, i glädjeruset av att få reda på att jag inte verkar vara på väg in i diabetes typ-2, bara dela med mig och framförallt säga tack för support och stöd!

Nu ska jag läsa Det sötaste vi har och hitta argumenten för att göra lite justeringar av kosten för Yrsa, min dotter som pryder omslaget på just den boken :-)”

Vården behöver förändras i grunden

När den första glädjen efter att ha läst en sådant här mejl har lagt sig, kommer alltid ett sting av ilska hos mig. Niklas Lindblad ska inte behöva läsa en bok för att förstå hur han ska hantera sin begynnande diabetes. Självklart borde han ha fått effektiva kostråd direkt från sköterskan så snart de upptäckte hans höga blodsocker.

Ilska kan vara en bra drivkraft. Nu har vi grundat Kostfonden. Tack vare alla ni fantastiska människor som har bidragit till fonden, ska forskare från Norge, Danmark och Sverige träffas 12 juni för att gemensamt diskutera hur man kan utforma en utvärdering av lågkolhydratkost vid typ 2-diabetes. Målet är att få till en av de största studierna hittills på området. Det känns overkligt. Min dröm är att vi tillsammans, med hjälp av Kostfonden, sakta men säkert ska kunna förändra vården i grunden. Och mötet den 12 juni är ett första viktigt steg på vägen.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
279
comments 4

Uppropet #sjukmat blir #friskmat – förskolan Gunghästen är ett gott exempel

Över 10 000 personer har nu öppet stöttat FoodPharmacy’s viktiga upprop #sjukmat. I veckan träffade de socialminister Annika Strandhäll för att diskutera behovet av att höja kvaliteten på de offentliga måltiderna. Nu skiftar uppropet fokus till #friskmat. Det är dags att lyfta goda exempel: alla de hjältar som varje dag serverar vällagad och näringsrik mat på förskolor, skolor, äldreboenden och sjukhus. 

Du kan ta del av hela intervjun med Annika Strandhäll via Food Pharmacys podd (avsnitt 33). Jag har själv inte hunnit lyssna, men är grymt nyfiken och jag vill genast dela med mig av ett lysande exempel på #friskmat: förskolan Gunghästen i Västerås där pedagogerna dagligen arbetar för att väcka barnens matglädje.

Ni som har läst Smakäventyret vet vilken förskola jag pratar om. I det näst sista kapitlet i boken kan du läsa om hur pedagogerna på Gunghästen arbetar enligt den franska saperemetoden. Varje vecka har de en samling där barnen får utforska olika mat med sina fem sinnen. När jag var där skar förskolechefen Eva Johansson upp en polkabeta, en gulbeta och en rödbeta. Ett barn tyckte gulbetan såg ut nästan som solen och polkabetan var som ”ett galler i fängelse”.

Barnen fick titta, lukta och smaka på rotfrukterna. De fick också jämföra hela bitar av gulbeta med riven gulbeta. Var det någon skillnad? Ett barn tyckte att den rivna gulbetan var mjukare och tusen god. Polkabetan smakade hallon, jordgubbe, körsbär och rödbeta. Lite sött också. Rödbetan såg ut som blod och den var lika god som polkabetan, tyckte något barn. Ett annat barn konstaterade att det var mycket vatten i den. Och ett tredje barn sa: ”Min mamma köper inte så här goda frukter. Det finns inte på min affär.”

Förskola med egen trädgård

Barnen på Gunghästen odlar också sin egen mat. Det växer jordgubbar, morötter, tomat, squash, gurka, lök, vitlök, jordärtskocka, rabarber, mynta, citronmeliss, koriander, timjan och bladpersilja i krukor och lådor på gården (däremot hade deras experiment att odla banan misslyckats).

Gunghästens kock, Linda Pettersson, lagar mat på det som växer på gården. Hon är en central del av förskolans verksamhet och det är hos henne som barnen får fira sina födelsedagar. Presenten är att hjälpa till i köket: skära grönsaker, krydda maten, vispa och röra i kastruller. Bättre finns inte, tycker barnen.

Min starkaste minnesbild från Gunghästen är lilla Agnes, som var ett år och fyra månader gammal. Även de mindre barnen hade en saperesamling och de utforskade färsk och torkad dragon. Agnes hade fått smak för den torkade varianten. Efter samlingen satt hon kvar på golvet, lite lätt snorig, och stoppade nypor av torkad dragon djupt in i sin mun. Vem hade trott att ett så litet barn skulle fatta smak för torkad dragon? Arbetet på förskolan Gunghästen är ett underbart exempel på hur det går att väcka barns lust för mat och matglädje!

Det behövs forskning på vad som är #friskmat

En liten kommentar innan jag avslutar. Målet för #friskmat är att maten på äldreboenden, skolor, förskolor och sjukhus ska uppfylla de offentliga näringsrekommendationerna. Det är ett bra första steg. Följer man de offentliga näringsrekommendationerna ska man till exempel inte servera söt dryck och kakfika varje dag på äldreboenden och sjukhus. När folk har delat med sig av bilder på sjukhusmaten via #sjukmat ser också ofta de grönsaker som ligger på tallriken för sorgliga ut och uppfyller knappast kraven på näringsrik mat.

Ett grundläggande problem är dock att det saknas bevis för att de offentliga näringsrekommendationerna är hälsosamma för personer med till exempel bukfetma, diabetes, hjärt-kärlsjukdom, demens och cancer. När en person med typ 2-diabetes äter en Wallenbergare med potatismos och lingonsylt, krävs läkemedel för att sänka blodsockret efter måltiden. Den krassa sanningen är att den mängd kolhydrater som serveras på sjukhus och äldreboenden snabbt skulle ta kål på personer med typ 2-diabetes, om de inte hade tillgång till en hel arsenal av olika blodsockersänkande piller. Här tål att tilläggas: ungefär hälften av alla som läggs in på sjukhus med akuta hjärtproblem har diabetes.

Höga insulinnivåer i blodet är också en vetenskapligt etablerad riskfaktor för cancer och en av förklaringarna till varför fetma orsakar cancer. När personer med bukfetma och typ 2-diabetes äter en tallrik som till en tredjedel fylls av stärkelserik mat (som potatis, ris och pasta) kan deras insulinnivåer bli upp till tio gånger högre än hos en frisk person. Insulin triggar igång kroppens tillväxtsystem och fungerar också i sig som ett tillväxthormon som driver tillväxt av cancerceller.

Att det finns stora kunskapsluckor kring vilken mat som får oss att må bra, är skälet till varför vi grundade Kostfonden. För att vi ska få #friskmat krävs att kostrekommendationerna vilar på en vetenskapliga grund. När det behövs läkemedel för att kunna följa kostråden är något i systemet sjukt. Det är som en varig böld som dränerar vårt samhälle på enorma resurser.

Men även variga bölder kan läka. Alla goda initiativ kan till slut att leda till att sjukt blir friskt. Vad har ni för goda berättelser att dela? Skicka dem till friskmat@foodpharmacy.se.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
424
comments