stamp

Lite sockerhistoria: Barns frukostflingor inspirerade till socker i grisfoder

Visste du att reklam om barns frukostflingor inspirerade forskare att ha socker i grisfoder? Kultingarna hade tidigare ratat konstgjort foder, men när maten smakade sött började de glufsa i sig. I det söta fodret stoppade man också antibiotika, vilket har bidragit till dagens stora problem med antibiotikaresistens.

Vissa saker är svårare att smälta än andra. Just nu har jag svårt att ta in ett föredrag som hölls år 1954 av en viss Henry B. Hass. Han var kemist och ledde the Sugar Research Foundation, en industrisponsrad organisation som finansierade forskning som kunde gagna sockerindustrin.

Under föredraget, som hölls inför The American Society of Sugar Beet Technologists, berättar han bland annat om ett mycket framgångsrikt projekt kring sötat grisfoder. Tidigare har man haft svårt att få kultingar att acceptera att äta annat än mjölk från suggan. Kultingarnas kräsenhet har varit ett problem, enligt Hass, eftersom man med konstgjort foder kan avla fram större kullar, göda flera djur och undvika att suggan trampar ihjäl kultingar.

Sedan kommer han till det som fick mig att haja till. Han säger att grisarna också kan ”hållas hälsosamma genom att man tillsätter antibiotika i fodret.”

Socker fick grisar att äta antibiotika

Idag, över 60 år senare, vet vi att det slentrianmässiga användandet av antibiotika i djurfodret bidrar till att antibiotikaresistensen sprider sig i världen. Antibiotikan – ett av sjukvårdens absolut viktigaste vapen – håller därmed på att förlora sin effekt. I vissa delar av världen har det nu gått så långt att människor återigen dör i exempelvis urinvägsinfektioner.

Och där står alltså Henry Hass år 1954 och skryter med att sockerindustrin har lyckats få kultingarna att äta det antibiotikaberikade fodret eftersom man har sockrat det. Idén till detta fick en av grisforskarna när han hörde reklam om sockeröverdragna frukostflingor på radion (Kellogg’s Tony the Tiger fanns redan på den tiden). Forskaren tänkte: Kan det vara så att grisar gillar socker lika mycket som barn gör?

När man testade blev svaret ett rungande: absolut! Till en början försökte man täcka foderpelletsen med socker. Men det smarta kultingarna lärde sig snart att de kunde suga bort ytan av socker och sedan spotta ut resten. Så sockerindustrin började blanda socker direkt i det konstgjorda fodret.

Feta grisar på sockerfoder

Det visade sig fungera bättre än utmärkt. Förutom att grisarna mer än gärna åt den antibiotikaberikade maten, växte det mycket snabbare än tidigare. Istället för att väga 12 kg efter sex veckor, vägde de i genomsnitt cirka 30 kg.

”Genom att förmå grisarna att glufsa i sig mat, får man en god ekonomi i uppfödningen”, konstaterar Henry Hass.

Men det är så klart bara grisar som blir feta av socker. Vad gäller människor är det tvärtom ett mycket bra livsmedel, enligt Henry Hass. Socker påverkar absolut inte vikten. Det är bara kvacksalvare som sprider sådan missinformation. Mot slutet av sitt föredrag berättar han att medlemmarna i Sugar Association har beslutat att årligen satsa $600 000 (i dagens penningvärde cirka 91 miljoner kronor) för att skapa en mer positiv syn på socker.

Och vet ni vad den reklamen gick ut på? Att socker är ett bra bantningsmedel.

Från reklam i Life Magazine, juli 1954

Så gick det alltså till när svinindustrin fick grisar att äta antibiotika. Inspirationen kom från barns frukostflingor. Ett bra bantningsmedel om man får tro industrin.

Foto på grisarna: Kenneth Schipper Vera

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
894
comments 1

Kostfonden: hjälp oss att förbättra hälsan!

Älskade läsare! Kostfonden bidrar nu till att sjösätta en av de största studierna av kost vid typ 2-diabetes som någonsin har gjorts. Den kan förbättra vården av sjukdomen över hela världen. Fonden siktar alltså högre än någonsin gjort tidigare. Nu behöver vi ditt stöd, så att vi kan nå alla högt uppsatta mål!

Det känns som att världen för tillfället har stannat och jag misstänker att små lömska coronavirusar har hittat ner även i mina lungor. Men jag kan ändå inte hålla mig borta från att skriva detta, för fetma och typ 2-diabetes fortsätter att sprida sig globalt. Följdsjukdomarna skördar år efter år massor av liv i förtid, men väldigt lite görs för att stoppa detta.

Nuvarande kostråd vilar på hålig grund

Vår moderna kost orsakar så otroligt mycket sjukdom. När jag började granska vetenskapen bakom våra kostråd kände jag en växande frustration. För ju mer jag grävde, desto ihåligare insåg jag att grunden för dem var. En liten ögonöppnare är exempelvis att läsa inledningen av Socialstyrelsens kostrekommendationer till personer med typ 2-diabetes. Där står att ”området är delvis outforskat och det vetenskapliga underlaget är bräckligt.”

I klarspråk innebär detta att trots att vi vet att typ 2-diabetes orsakas av livsstilen, så har vi (utifrån ett vetenskapligt perspektiv) ingen aning om vilken livsstil som effektivast kan få stopp på sjukdomen. Istället behandlar vi drabbade med mängder av symptomdämpande läkemedel: två tabletter för blodsockret, tre för blodtrycket, en för blodfetterna, och så en för den psykiska ohälsan.

Sluta deppa ihop – gör något

Det är helt galet, snedvridet och fel. Man får lust att deppa ihop, dra något gammalt över sig och skrika: vad är det för fel på världen? Men det är inte så konstruktivt. Skälet till snedvridningen är att det krävs patent för att företag ska kunna få tillbaka alla de pengar de investerar i dyr forskning och man kan inte ta patent på kostbehandlingar. Därför finns inga ekonomiska drivkrafter att utveckla sådana.

Istället för att deppa ihop, grundade vi för snart sex år sedan Kostfonden. Det är den ideella forskningsfond som alla vi som vill förebygga sjukdom kan satsa på. Och nu hoppas vi att alla ni därute som vill se en förändring, ser er chans att bidra. För nu siktar vi högre än någonsin tidigare och behöver ert stöd!

Kostfonden har bidragit till världsunika studier

Den geniala tanken bakom Kostfonden (ja, den är genial!) är att skapa en gedigen vetenskaplig grund för effektiva kostråd som kan göra att människor blir friskare. För när det finns en bra vetenskaplig grund, kan en kostbehandling börja rekommenderas i vården. Hittills har vi bidragit till studier av kost vid IBS (dagliga magsmärtor), typ 1-diabetes, fettlever och fetma. (Tack alla ni som hittills har stöttat oss! Ni kan skryta med att ha gett gåvor till några av de största studier som någonsin gjorts inom de respektive områdena).

Alla dessa undersökningar pågår just nu. Medan vi väntar på resultaten har vi beslutat oss för att sikta ännu högre: att bidra till Europas största studie hittills av kost vid typ 2-diabetes. Forskare från fem olika europeiska länder har fått möjligheter att träffas och utforma en projekt gemensamt, och deras mål är nu att få typ 2-diabetes att gå tillbaka. Människor ska få ett normalt blodsocker utan läkemedel!

Det går att vända epidemin av sjukdom

Det är precis sådan här forskning som världen behöver (läs mer om studien via denna länk). För ett tag sedan nåddes vi av den underbara nyheten att försäkringsbolaget Skandia går in i projektet med hela 4,5 miljoner kronor. Samtidigt har Kostfondens vetenskapliga råd beslutat att satsa 4 miljoner.

Och det är här som alla ni mina kära läsare kommer in: för Kostfonden behöver er hjälp! Hittills har vi samlat in 1,33 miljoner av dessa anslag. 2,66 miljoner återstår.

Jag önskar att jag själv var en krösus och kunde pytsa in alla dessa pengar, men så lyckligt lottade är vi inte. Om däremot 2220 personer (ni är många fler än så som brukar läsa mina texter) skänker 100 kronor i månaden var, så klarar vi det superlätt tillsammans!

Så ta chansen och dra ditt strå till stacken! Stöd Kostfonden långsiktigt via denna länk: bli månadsgivare.

Du kan också göra insamlingar på Facebook, bli företagsvän, eller ge en minnesgåva när någon går bort.

Vi går förmodligen mot tuffare tider, men tillsammans kan vi verkligen göra världen lite bättre. Vänder vi epidemin av typ 2-diabetes kan vårdens knappa resurser användas till annat. Vi kan inte rulla tummarna och vänta på att någon annan ska fixa detta. Vi är samhället och har ett ansvar att göra det bättre. Så dela nu detta med dina vänner. Jag hoppas att fler ser fördelar med att förebygga sjukdom!

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
870
comments

Anmälan naturgodis – vit choklad är inte yoghurt

Tillverkare av naturgodis påstår att deras produkter består av yoghurt, när det i själva verket är vit choklad. Nu har jag anmält detta till livsmedelsinspektörerna i kommunerna där tillverkarna har sina huvudkontor. Hallandsposten har skrivit om anmälan. 

För snart två år sedan skrev jag ett öppet brev till alla naturgodistillverkare: Varför kallas vit choklad för yoghurt? Och hur hälsosamt är det? Frågan var vad som egentligen skiljer naturgodis från vanligt godis eftersom ingredienserna ofta är desamma. 

Brevet delades 7000 gånger. Väldigt många blev upprörda när de insåg vilka vilseledande strategier som tillverkarna använder i naturgodishyllan. Och tillverkarna kunde heller aldrig svara på varför de kallar vit choklad för yoghurt (du kan läsa svaren här och här), men de påstår att de följer lagstiftningen.

Fortfarande vilseledande i naturgodishyllan

Nu har det alltså gått två år, och naturgodistillverkarna kallar fortfarande vit choklad för yoghurt. Här är nytagna bilder från affärerna:

Och här är en bild från Parrots sajt:

Eftersom tvivlar på att man följer lagstiftningen har jag nu anmält tillverkarna till livsmedelsinspektörerna i kommunerna där deras huvudkontor ligger. Coop, Axfood och Cloetta (som äger varumärket Parrots) ligger i Solna. Rootfruit (som äger varumärket Exotic Snacks) ligger Laholm. Den senare anmälningen har Hallandsposten skrivit om: Naturgodis anmäls för vilseledande marknadsföring.

Det ska bli spännande att se vad livsmedelsinspektörerna kommer fram till!

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
2328
comments 4

Matglada barn firar utan tillsatt socker

Hipp, hipp hurra! Idag fyller Stora boken om barn och mat ett år. Och vi firar på samma vis som Daisy gjorde på sin ettårsdag: utan tillsatt socker. Här är receptet på de utsökta hallonmuffins som hon fick.

För precis ett år sedan släppte vi Stora boken om barn och mat. Varken Kajsa eller jag kunde drömma om vilka fantastiska berättelser vi skulle få ta del av. De mejl vi har fått från er som har testat knepen i boken överträffar våra förväntningar. Ni har barn som utan en grimas suger på citron, gärna äter sill och väcker uppseende på franska restauranger genom att äta blodkorv. För att inte tala om den lille krabaten som slängde sig över den starka etiopiska grytan. Vem kunde ana att bebisar gillar sånt?

Eftersom jag själv saknade all kunskap om hur man gör när man lär barn äta, begick jag massor av misstag med mina små. Därför är det extra roligt att se att man med lite möda i köket och en portion kunskap kan få så mycket roligare. Så det måste vi fira! Här är ett av de bästa recepten från boken (om vi får säga det själva…):

Ettårsdag utan tillsatt socker

En som har firat sin ettårsdag med dessa hallonmuffins är Daisy. För ett tag sedan hörde hennes mamma Jennifer alias @jerabkova av sig:

”Tack för receptet på hallonmuffins från Den stora boken om barn och mat. För att passa in i pumpatemat bytte vi bara ut en banan mot pumpapuré, kanel och ingefära och hoppade över hallonen. Toppade med lite Oatly + rivet citronskal. På ungefär samma smet gjorde jag tårtan 👌 Gick hem hos både barn och föräldrar på vår dotters första kalas! 🥳”

Daisy fick också mumsa på Food Pharmacys kanelbullar. Och gissa om hon blev nöjd?

Så där ser man. Livet kan bli en fest utan en massa tillsatt socker! Och ja, det är socker i bananer också. Men där levereras sockret med fibrer, vitaminer och mineraler – näring som gör kroppen gott.

Stort tack till Jennifer och alla ni andra som hör av er och skickar underbara bilder på era små gourmeter. Ni gör att även den gråmulnaste marsdag känns strålande vacker.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
514
comments

Föredrag om barn och mat, och om socker på Garveriet i Floda 4 februari

Bor du i Göteborgsområdet? Då har du en chans att lära dig mer om hur man lär barn äta mat och hur socker påverkar kroppen på Garveriet i Floda den 4:e februari 2020. Ser väldigt mycket fram emot att få komma dit. Det verkar vara en fantastiskt plats för oss som älskar mat!

Det blir två föredrag på Garveriet den 4 februari. Klockan 16.30 börjar vi med det absolut viktigaste: om hur man lär små barn äta mat. Det handlar om tiden från 0-5 år. Alla småbarnsföräldrar och barn är välkomna.

Varför skulle det föredraget vara så viktigt, kanske du tänker? Är det inte bara att ge barnen lite gröt och burkmat? Nope och inte. Vi föräldrar behöver ge oss ut på ett smakäventyr med våra barn, så de får uppleva maten tidigt. Det ger matgladare barn och ni får dessutom så mycket roligare tillsammans!

Föredraget utgår från Stora boken om barn och mat. De föräldrar som dyker upp kommer att få pepp och en massa kunskap som de inte ens visste att de behövde. Så tipsa alla småbarnsföräldrar du känner i Göteborgsområdet! Mer info och anmälan via denna länk: Föreläsning med Ann Fernholm ”Stora boken om barn och mat.”

Kvällsföredrag om socker

Lite senare, klockan 18.30-19.30, snackar vi istället om socker. Varför äter vi så mycket sötsaker? Vad gör det med kroppen? Hur mycket kan man äta utan att ta skada?

Bjud med hela släkten och kom! Anmälan via denna länk:
Ann Fernholm föreläser ”Socker -vad gör det med kroppen”.

I samband med båda föredragen säljer jag mina böcker för ett billigt pris och det utlovas förtäring på Garveriets vis. Det ska bli mycket spännande att smaka!

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
438
comments

Australiens inhemska folk brukade tämja naturen med eld och fick ett saftigt gräs till de vilda djuren

Australien står i lågor. Det beror till stor del på en extrem torka och värme, men det är inte hela bilden. Det buskiga landskap som nu brinner är också ett resultat koloniseringen och att den kunskap som Australiens urfolk har haft om hur landets marker bör brukas har förringats. 

I våra skolböcker har personer som lever som jägare och samlare framställts som en enkla stenåldersmänniskor, som jagar sitt byte med spjut och samlar lite nötter i naturen. Under min månadslånga resa här i Australien har jag insett att den bilden är ofullständig och felaktig.

Dels har jag träffat personer från Yolngufolket (det kommer jag att återkomma till), dels har jag läst boken The Dark Emu av Bruce Pascoe, som har fått mycket uppmärksamhet här i Australien. Den handlar om hur europeiska kolonisatörer konsekvent har nedvärderat de inhemska folkens förmåga att bruka jordarna och utveckla tekniska lösningar för att öka avkastningen från naturen.

Ett mer avancerat samhälle än vad vi förstått

Bruce Pascoe utgår från dagböcker och texter från de första nybyggarna i Australien, som vittnar om långsträckta odlingsmarker, höstackar och lager med säd från inhemska grässlag. Nybyggarna beskriver byar med hus, fällor för fiske, fält med jams och bevattningssystem.

De framställer också landskapet som öppet och frodigt, nästan som hemma i Storbritannien. Men när de på ett brutalt vis tar över markerna och börjar bruka dem med europeiska metoder förstörs de på några år. Kolonisatörerna odlar vete, och släpper ut får och nötkreatur på de stora vidderna. Djuren trampar och betar ner marken, som snabbt tappar sin bördighet.

Dessutom bildas det buskiga landskap som bidrar till att södra Australien i dag står i lågor. Australiens urfolk har tidigare använt årliga bränder för att tämja naturen. Halvvägs in i torrperioden, när gräset fortfarande är grönt, släpper de lös elden. Den bränner bort torra buskar som växer under träden, men blir aldrig så varm att den når trädkronorna.

Den bild som Pascoe ger i boken, bekräftades när jag var uppe i Darwin. Där bränner man fortfarande markerna årligen, som du ser på de svarta trädstammarna i bilden ovan.

Elden gav plats åt gräset att växa

I den öppna eukalyptusskog som elden skapar, frodas gräset. Det gav mat åt kängurus, vallabyer, emuer, goannas och andra ätbara djur som vandrade fritt genom skogen. När djuren hade ätit sig feta, jagade man dem.

Enligt Pascoe är en orsak till varför man slutade elda bort buskarna i södra Australien att man satte upp kilometervis med stängsel kring sina marker. Dessa tål inte eld. Det har lett till att skogarna har vuxit igen, vilket tillsammans med torkan och den ovanliga hettan bidrar till dagens förödande eldsvådor.

Ville rättfärdiga sina övergrepp

Australiens urfolk är ett av de äldsta folken på jorden. Så klart utvecklade de smarta metoder för att lättare kunna få mat. Men de tecken som har funnits på ett mer systematiskt brukande av markerna har historiker och arkeologer på olika vis bortförklarat. Pascoe driver tesen att man har velat rättfärdiga koloniseringen av Australien. Om aboriginska personer bara var primitiva jägare, skulle man ha mer rätt att ta marken i besittning än om de delvis var bofasta och redan hade börjat odla den.

Boken ger många tankeställare om hur vår imperialistiska europeiska kultur fungerar. Läs The Dark Emu, tycker jag. Den är grymt bra!

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
115
comments 6

Elsa väckte uppseende på fransk restaurang

Ovan ser ni en liten gastronom som till och med har fått fransmännen att höja på ögonbrynen. Kan du gissa vad det är som Elsa äter? Taco, blodkorv eller potatis? 

I Stora boken om barn och mat uppmuntrar vi föräldrar att ta ut svängarna med sina små. Men inte kunde vi väl tänka oss att det skulle sluta så här…

…med blodkorv på en restaurang i Frankrike. Så här skriver Elsas mamma Therese Westberg: 

Hej Ann, ville tacka för bra böcker som blivit riktiga ögonöppnare. Skickar också en bild på min dotter Elsa från när vi var på restaurang i Frankrike och hon smällde i sig nästan en hel vuxenportion med blodkorv. På restaurangen hade de tydligen aldrig sett något liknande. Barnen i Frankrike har tydligen inte fått den vanan. MVH, Therese

Inte nog med att Elsa fick njuta av god mat, hennes kropp fick också ett fantastiskt järntillskott. Allt järn som finns i den där korven kan hon leva på i flera dagar. 

Fortsätt så här kära föräldrar! Låt oss göra upp med alla fördomar som vi har om vad som är barnmat. Känner du någon som fortfarande tror att bebisar har en speciell smak och helst ska äta industritillverkad pulvergröt och klämmisar? Då finns bästa julklappen på rabatt hos Adlibris. Stora boken om barn och mat kostar just nu bara 207 kronor. Yay!

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
440
comments

Lek och lust får barn att äta

Luriga, lekfulla och lustfyllda. Så kan man sammanfatta knepen som får små barn att äta bra mat. I förra veckan strömmade tipsen in från er föräldrar om hur ni får i era barn nyttigheter. Här kommer en sammanfattning!

Att få små knoddar att knapra i sig fibrer och grönt kan vara en utmaning, speciellt om man (som jag) har missat den viktiga smakintroduktionen. I förra veckan kunde du läsa om en förälder som använt sig av ett av de 23 tipsen i Stora boken om barn och mat för att få sitt barn att fortsätta äta broccoli. Men eftersom alla barn är olika, behöver vi en stor verktygslåda med knep som kan skapa matglädje. Jag bad om era bästa tips, och mitt insta svämmade över. Fantastiska ni! Här är en sammanfattning av många av kommentarerna. Dela och sprid så att vi kan inspirera flera. 

(Och en liten brasklapp: vissa barn har större ätsvårigheter. Då hjälper väldigt få knep. Kajsa har skrivit ett helt kapitel om detta i vår bok. Ätsvårigheter kan ha många olika orsaker, och barnet kan behöva professionellt stöd för att börja äta). 

Strunta i mormor och låt leken styra

lovabrundell: Till min mors förtret låter jag min 19månaders leka med maten. Får hon leka med nya grejer eller mat som inte är superfavorit en stund, utan att kommentera, störa eller torka upp så börjar hon nästan undantagslöst äta efter en stund. Ibland lite ibland mycket. Poängen är att hon äter.

tineworen: Låter henne leka och undersöka maten mycket. Har gjort så sen dag 1. Inga tvång, bara fortsätter erbjuda olika animalier och vegetabilier så att hon ”vänjer sig”. Kött går oftast bra, där smakar hon direkt. Svårare med vissa grönsaker, där kan vi behöva pröva många ggr.🙂

l.kahlil: Här hemma äter vi som i Indien ibland (hela familjen äter alltså med händer) ibland äter vi med små svärd/tandpetare, kina-pinnar som ser ut som pincetter är också roliga att äta med. Det mesta går ner när det är roligt. 🥗

Döp maten till något spännande

a.elkhouri: Drar paralleller till saker/personer de gillar med samma färg till grönsaken. Har två pojkar så en jämförelse kan vara att tomater är röda som spiderman vilket gör att du kan spruta spindelnät eller att broccoli är grönt som Hulken osv. 

paulinaadielsson: Servera grönsaksstavar ev med dipp innan maten e klar och alla är hungriga Då går det ner lättare. Låtsats att grönsakerna är träd (eller nåt annat)som man planterar i tex potatis moset och hitta på att övrig mat är andra saker, använd fantasin och låtsats att maten e något ditt barn tycker om. Våra barn tycker det e roligt att stoppa in broccolin i munnen och låtsats att man helt plötsligt trollat bort den fr tallriken (”men, vart tog den vägen?”)

fillan_: Koka broccolistammen skuren i skivor och kalla det för ”broccolipengar”. Döp maten efter barnens intresse. Vi frossar tillexempel i Turtles-chips (grönkålschips) samt Ninjago-biffar (en vegetarisk biff), detta har ”lurat” mina barn att smaka på nya nyttigheter!

Låt barnen odla och laga maten själva

oats_and_chile: Jeg har latt mine barn få lage sin egen mjölksyrade sås med paprika som hovedingrediens og bittelitt lök og vitlök. Dom fick själv hacka paprikan, sen fick de blanda i diverse frysta bär, nektarin og tång, sånt jag vet dom gillar. Så fick den syras några veckor innan den mixades till sås. Nå bjuder de stolta våra gäster på sin egen barnsalsa. Den er riktig nok ikke like poppis som jeg skulle önske, men ibland er den poppis, typ som det meste av mat, det beror litt på dagsformen.

potatoandthepea: Sonen på 2 älskar grönsaker. Jag odlar och äter mkt så han gör som jag gör🥬 En sak jag gillar är bönbiffar på frysta hela bönor som vi odlar. Sonen älskar dem! När jag ska övertyga mer skeptiska barn har jag i keso också och gör dem mer som kesoplättar som smakar raggmunk och då minsann äter även de skeptiska 🤗

Använd dig av tacomodellen

Tacomodellen innebär att man inte blandar olika grönsaker eller mat, utan serverar den ren i olika skålar. paleo_barn skickade med den här fina bilden:

Hon skriver: Till Lilys 1-årsdag bjöd vi på fruktsallad där alla frukter och bär serverades i olika skålar så att alla fick plocka det de ville! Och så tillbehör som hackad mörk choklad, hackade nötter och vispad kokosgrädde eller grädde till. Det blev en succé bland stora och små!

aktivtfamiljeliv: Skär grönsaker och lägger var för sig i olika skålar. Annars är det lätt att de ratar allt för att de inte gillar en av grönsakerna i salladen/röran. Pratar om regnbågsmat och vinningen i att äta så många olika färger på grönsaker som möjligt. Barnen gillar att samla många färger. Att alltid servera flera olika typer av grönsaker och att äta själv, brukar locka till nyfikenhet och att barnen vill smaka.

ulrikaeriksson83: Våra ungar har aldrig i sitt liv gått med på att äta en blandad sallad. Men ligger alla komponenter var för sig, skurna i bitar/stavar så man kunnat äta dem med fingrarna så har det gått ner! 🤷‍♀️

Servera grönsakerna före maten när barnen är hungriga

lundback.emelie: Mina barn på snart 5 och 7 år får äta råa grönsaker (broccoli, grönkål, blomkål, sparris m.m.) innan middagen, när de är som hungrigast, framför pusslet, brädspelet eller om inte det fungerar, TV:n, medan jag lagar mat. Sedan vid matbordet har de redan ätit alla grönsaker och de får äta sig mätta på själva maten som serveras.

carolinemarkusson: När jag var liten skalade min faster ett antal morötter och la i vattenbad på somrarna. Så fick vi gå och ta dessa om hungern kom mellan måltiderna. Hon kallade dem för ”klubbor”. Funkade förvånansvärt bra 😀

Maturligtvis: Mina barn är vuxna nu, utom ett som är 15. Jag har serverat grönsaker först, när de är hungriga och undrar när maten är klar. Ställt fram skålar på bordet med blomkålsbuketter, morotsstavar, etc. De har iofs aldrig varit svåra att få i grönsaker.
Ett annat tips är att låta dem få välja i affären, lättare att äta det de själva valt.

Göm nyttigheterna i maten

Att gömma nyttigheter i maten fungerar för många barn, men för andra finsmakare kan det leda till att de slutar äta något som de tidigare tyckte var gott. Så tillämpa detta knep med lite försiktighet. 

@byhistrand: Jag river morot i bananplättarna, köttfärsen och blandar i finriven morot i potatismoset. I med spenat i pannkakorna eller våfflorna och döp den till något spännande. Vi brukar ha magiskavåfflor (våfflor med spenat och mandelmjöl) monstermos (blomkål- & broccolimos). Då är det också lätt för barnen att önska maten och man vet precis vilket de menar 😄 Smoothie är ju också en perfekt ”gömma” för näring där de inte syns för barnen. Sen lägger jag alltid upp grönsaker på tallriken även om barnet inte önskar det och säger att ”du behöver inte äta” men om du känner för det senare så finns det, oftast slinker det mesta ner i farten sen.

sandrahall: Jag gömmer så mycket jag kan, vegetariska biffar kan man gömma mycket nyttigheter i. Potatismos också. Och smoothies! Sen funkar det att tävla hemma hos oss, vem äter upp broccolin snabbast? Vem äter flest morotsstavar osv

(Här är Sandra Halls recept på vegetariska biffar: 1/2 halloumi, 400g kikärtor, gullök, en morot, grönkål eller spenat och broccoli. Och ett ägg och krydda. Jag river alla grönsaker och osten, stavmixar kikärtor och blandar ihop och steker. Broccoli kan jag byta ut mot rödbetor, mer morot, jordärtskocka, paprika eller vad man har hemma. Enkelt och gott 😊)

sarah.soderholm: Min dotter är snart två år, i början åt hon allt: surkål, groddar, broccoli i alla former. Nu är det svårare. Vi gör smoothies som är bombad med näring och grönsaker istället för frukt. Sen kör vi på små skålar, testa genom att lägga tungan emot, vi visar hur man äter det (inte tittar på när hon äter, utan äter tillsammans). Presentation är viktigt just nu, har massa olika skedar som hon får välja mellan, ibland testa soppa genom sugrör, äta hampafrön ur vikkåsa etc. Hon är med vid matlagningen och får lägga i stekpannan etc. Plättar gömmer vi massor i, nässelpulver, nyponpulver etc. Pratar om texturer, hur det känns i munnen- kallt, lent etc. Hon är liten i maten men det hon får i sig försöker vi maxa näring på. Möter endel motstånd från andra föräldrar för att hon enbart får dricka vatten och inte saft tex… en del motstånd men värt det 😅

Låt barnet testa maten i olika form, rå eller tillagad

anneligranberg: Min snart 3 åring älskar grönsaker men tycker inte att champinjoner i maten är så gott. Men däremot så älskar hon att äta dom råa. Så mitt tips är att låta barnen prova samma livsmedel men i olika form. 😊

Använd en smakbrygga

En smakbrygga är något som kan få barnet att gilla maten. Många använder ketchup, men exempelvis smör kan också gå bra.

rockmamman: Ugnsbakar så ofta jag kan tex broccoli, blomkål och sellerirötter och serverar med smält smör eller ost. Brukar gå hem, sedan gör jag ofta rätter med vitkål, tex kålpudding eller blomkålsgratäng med bacon. Brukar gå hem hos mina lite större barn, från 6 år 🙂

fillan_: Min mellanpojke äter de flesta grönsaker om han får dem smaksatta med lite olja, vinäger och kryddor 👍🏼 överlag tror jag på att låta dem smaksätta grönsakerna! En halv avokade med lite örtsalt på tex går bättre hem än en utan salt (här får man ju dock vara försiktig beroende på ålder…) Den äldsta är mer petig, de är stora båda två 8 och 10. Försöker servera den äldsta stavar när han är hungrig, om han får en mix av morot, paprika och någon frukt han gillar så slinker alla ner. Frysta ärtor i en skål gillar båda mina att knapra på före middagen 😉 Sedan tillämpar jag ”varsågoda och lek med maten” när det gäller grönsaker 😅 Vi leker tillexempel tipp med ärtor eller små bitar av broccoli. Barnen vill vinna såklart så jag låtsas inte om att de tjuvkikar när jag väljer ut vilken bit som är ”tipp”. För de som inte känner till leken så innebär den alltså att man ska försöka undvika att äta den som är vald till ”tipp”, en samlingslek som förr oftast lektes med russin i skolor och förskolor och på kalas. Vi har också valt ut ”nya” grönsaker som vi testat på olika sätt under en vecka och satt betyg på hur det smakade. Ex blomkål – ugnsrostad, kokt, rå, med dressing på etc. Även om de bara smakar en pyttepyttebit så öppnar det upp för att våga smaka igen!

Se till att barnet har bra förebilder

paulinaadielsson: Gömma i smoothies e jättebra! Broccoli har sonen börjar tycka om efter att vi erbjudit det ett tag (och sagt att man blir stark av den samt att hans stora idol som är hans farbror föregår med gott exempel och äter det)😊

Heja er! Fortsätt med det glada humöret kring matbordet. Ju trevligare stämning, desto matgladare barn. 

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
216
comments

Trixet som kan få barn att äta mer grönsaker

Om bebisar får en chans stoppar de gärna allt i munnen, även grönsaker. Men att få större barn att äta sin dagliga blomkål och broccoli kan vara en större utmaning. Ett tips: ställ fram grönsakerna på bordet ett tag före maten, när barnen är lite sugna, så äter de ofta mer. 

När barn närmar sig tvåårsåldern blir de ofta mer petiga med maten. Det kallas neofobi. En del utvecklas till små stockkonservativa som går i generalstrejk när någon haft bönor i köttfärssåsen eller om gurkan är skuren i stavar istället för skivor (vem kunde ana att det spelade någon roll?).

För att underlätta för föräldrar och föräldrars föräldrar (alltså de som har barnbarn) plitade Kajsa och jag ner 23 av våra absolut bästa knep för att få barn att äta i kapitlet om två-fem år i Stora boken om barn och mat. Kajsa (som ju är ett proffs på området) kom då med tipset att ställa fram två-tre olika grönsaker på bordet (eller varför inte under bordet?) före maten. Då är barnen sugna på att äta, men det finns ännu inget annat än grönsaker att stoppa i munnen..

Ett vinnarknep: ställ fram grönsakerna före maten

Detta testade jag med mina egna barn. Så smidigt! Efteråt kände jag värsta segerkänslan. Och nu är det tydligen inte bara jag som upplevt detta. Nadia Beckenham skrev så här till mig i sociala medier:

Min dotter på 1,5 har fullkomligt älskat broccoli sedan hon fick smaka första gången när hon var 6 mån. Nu sista 2 månaderna har hon ratat väldigt mycket mat som hon tidigare älskat, bland annat just broccoli. Frustrerad mamma till ett barn som tidigare vräkt i sig av allt utom typ sill – what to do?

Tog fram din bok igen igår kväll i ren frustration och ett dundertips uppenbarade sig: utnyttja hungern och ge grönsaker innan middagen istället för att nödvändigtvis vänta till efteråt. Sagt och gjort, en rejäl laddning broccoli kokades under eftermiddagen och när hungern började infinna sig hos dottern la jag upp den i en skål och ställde på soffbordet (som att det egentligen inte var till henne). Dröjde inte många sekunder innan hon överlyckligt började glufsa i sig och efter typ 10 min var hela skålen tom. TACK! Mamma-Matilda 1-0 😁✌🏻

Yay! Grattis till segern! Om någon av er andra testar: berätta hur det går i en kommentar. Ju fler enkla knep vi kan hitta och sprida till varandra, desto bättre.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
196
comments 2

Om bebisar, riktig yoghurt och barnmatsföretagens vilseledande marknadsföring

Låt mig få presentera veckans fredagsmysbebis: Tilja. Hon äter syrlig naturell yoghurt fylld av levande mjölksyrebakterier. Få föräldrar tänker på att barnmatsföretagens yoghurtklämmisar bara innehåller döda bakterier. Det strider egentligen mot livsmedelsföreskrifterna. Nu utreder livsmedelsinspektörer om företagen kanske måste ändra på detta. 

Innan vi kommer in på bakterier i yoghurt, vill jag berätta en annan god nyhet: Semper har blivit tvungna att ta bort vissa vilseledande påståenden på sin barnmat. De saluför varumärket Organix i Sverige, och på förpackningarna med ultraprocessade majssnacks och kakor såg det tidigare ut så här:

Men nu är det felaktiga budskapet borta. Kolla här:

I våras skrev jag ett öppet brev till Semper och frågade varför de säljer skräpmat till bebisar. I samband med det anmälde jag dem för sex olika former av vilseledande marknadsföring. Om du klickar på denna länk kan du läsa brevet som gick till miljö- och bygglovsenheten i Sundbyberg stad, där Semper har sitt huvudkontor. Via denna länk kan du också läsa en komplettering. 

Barnmatsföretag säljer yoghurt med döda bakterier

Det är Sundbybergs roll att granska att Semper sköter sig. För ett par veckor sedan ringde livsmedelsinspektören och berättade att de jobbar med flera av frågorna i min anmälan. En av de saker som de håller på att granska är dessa:

Semper påstår att klämmisen innehåller yoghurt, men eftersom den är upphettad är mjölksyrebakterierna döda. Enligt Livsmedelsverkets föreskrifter ska de nyttiga bakterierna vara kvar i yoghurten. Är den värmebehandlad ska det tydligt framgå på förpackningen. 

Semper är knappast ensamma om denna missvisande marknadsföring. Många barnmatsföretag saluför yoghurtklämmisar utan att berätta att de endast innehåller bakterielik. Livsmedelsinspektören i Sundbyberg har nu kontaktat kommunerna där Nestlé och Hipp är registrerade, för att utreda om de ska kräva av företagen att skriver att yoghurten är värmebehandlad. Så fortsättning följer!

Bebisar gillar olika smaker

Förutom att yoghurtklämmisar är värmebehandlade, är de ofta hiskeligt söta. Som så många andra tror barnmatsföretagen att bebismaten måste vara söt, men det är en fördom. I Stora boken om barn och mat skriver vi om den forskning som visar att majoriteten av alla bebisar är kan vänja sig vid syrliga, beska och kryddiga smaker, bara de får en chans. 

Veckans fredagsmysbebis, Tilja, bekräftar denna regel. Kolla här:

(Klicka på bilden för att spela filmen.) Ni ser rätt! Utan en enda grimas, tuggar hon på citron. Här äter hon istället naturell yoghurt: 

Tiljas mamma, Karolin Karlsson, skriver: 

”Var bara tvungen att delge detta och säga tack för bra böcker😍😍 Vi började tidigt, från 4 månader, att ge henne smaksensationer och nu är hon så öppen för att prova nya smaker och testa. Lyckligtvis tycker även vi själva om broccoli, blomkål, kålpudding, kryddigt osv. Hon älskar även rökt makrill, tonfiskröra och linspasta osv. Tuggar i sig trots sina enbart två undertänder. Fyller ett år om en vecka.

Yoghurten är vanlig naturell yoghurt med normal fetthalt. Satsumas är också en favorit, så får hon danskt grovt surdegsbröd för den beska smakens träning. 

Hon äter inte riktigt med sked ännu så det blir kladdigt. Men hon är nyfiken så det får gå🙈 ”namnamnam” hör vi iallafall😂” 

Barn vill äta själva

Många föräldrar upplever att deras bebisar inte alls vill smaka på mat. Så var det för mig. Men jag skulle ha gjort som Karolin: låtit barnen äta själva. Jag vet, man får tvätta massor! Men ju mer matglädje barnen får uppleva, desto roligare blir det kring matbordet. Och fint bordsskick lär de sig så småningom. När vi skrev Stora boken om barn och mat hittade Kajsa en studie som visar att det i genomsnitt tar sex veckor för bebisar att lära sig äta med sked. Men tiden varierade från två till tio veckor. 

Så bort med döda klämmisar. In med citron och naturell yoghurt. Njut av livet, och ta ett bad som fredagsmys så går kladdet bort. Trevlig helg!

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.

Dela & kommentera
665
comments 3