stamp

Recept och mattips

Dags att njuta av sommaren – tack för allt ert fantastiska stöd

Juni har precis slagit över till juli. Rosornas doft sprider sig utanför vårt torp och det är dags att ta semester. Men innan det vill jag tacka alla er som på olika vis stöttar mitt och Kostfondens arbete. Det betyder mer än ni kanske förstår! Sedan vill jag dela med mig av ett recept på en lyxig sommarsallad med nyskördad grönkål.

Den senaste tiden har det varit alldeles för varmt för att jobba och min hjärna skriker efter semester. Våren har varit intensiv, men fantastiskt rolig. Innan Fejkmaten släpptes hoppades jag att min kritik av livsmedelsindustrin i alla fall skulle röna lite uppmärksamhet, men att boken skulle hamna på diverse löpsedlar och dessutom bli Regeringskansliets lästips inför sommaren…

…är väldigt mycket mer än jag vågat drömma om.

Extra glad blev jag när jag nyligen läste era recensioner på bokförsäljarnas sajter. Där har ni prisat boken med nästan lika många stjärnor som det finns på himlen en mörk augustinatt. Ni skriver saker som att: ”För mig blev det en ögonöppnare”; ”Man får ett helt annat tankesätt kring det man äter” och ”Kunde inte sluta läsa”.

Alltså, det känns smått utomjordiskt att få ett sådant kvitto på att allt jobb med boken nu verkligen betyder något för andra.

Tack för allt stöd ni ger mig

Ni är också många som skickar uppmuntrande ord i sociala medier. Det värmer och peppar. Extra mycket vill jag tacka alla er som har blivit ann-hängare och stöttar mitt arbete via Patreon. Det betyder mer än ni kanske tror. Att jag släppt Fejkmaten innebär inte att min granskning av livsmedelsindustrin är över. På min att-göra-lista finns flera öppna brev att skriva, och fler anmälningar av livsmedel att göra. Dessutom behöver jag följa upp de anmälningar som jag redan har gjort. Ert stöd ger mig möjlighet att fortsatta vara en nagel i ögat på livsmedelsindustrin. Och det behövs!

Tack för allt stöd till Kostfonden

Sedan vill jag tacka alla er som stöttar Kostfonden. Om mitt arbete här på sajten kan förändra i det lilla, kan Kostfondens satsningar förändra saker på ett mer storskaligt vis. Ni som följer fondens arbete kunde i förrgår läsa att den första preliminära rapporten har kommit från studien av kost vid IBS. Efter fyra veckor gav de två kostbehandlingar som testades – strikt lågkolhydratkost och låg-FODMAP-kost – en bättre effekt än läkemedel på både magsmärtor och olika magproblem. Helt fantastiskt!

Personligen har jag nog aldrig sett en studie där kosten på detta vis har ställts mot läkemedel, vilket gör den speciell. Dessutom är det en av världens största studier inom IBS-området, så den kommer utan tvekan få effekt på vården av sjukdomen.

Utan tvekan betydde Kostfonden också en del för att studien skulle sjösättas. Så om du inte redan stöttar Kostfonden, bli månadsgivare eller företagsvän. Ju fler vi blir, desto fler välgjorda projekt kan Kostfonden satsa på. Forskning är enormt tidskrävande, men det är nödvändigt för att förändra vårdens syn på hur maten kan påverka vår hälsa. Så vill du se fler kostbehandlingar i vården? Dra ditt strå till stacken genom ett litet bidrag. Förutom att bli månadsgivare kan du skänka minnesgåvor i samband med begravningar, eller skapa födelsedagsinsamlingar på Facebook. Även små bidrag gör stor skillnad!

En lyxig grönkålssallad för sommarutflykter

Och nu till ett litet avslöjande: Jag har börjat odla grönsaker! Det är svårt att sätta fingret på varför, men jag älskar att se livet spira. Min familj gav mig en solcellsbevattning i julklapp, och min man snickrade ihop ett superfint odlingsbord. I april försådde jag grönkål, rödkål, brysselkål, tomat, squash, kronärtskockor och lite olika fina blommor. Nu växer allt detta så att det knackar:

För någon vecka sedan kunde jag till och med skörda den första grönkålen. Det blev till en lyxig sommarsallad:

  • 750 gram grönkål
  • 100 gram bacon (hoppa över om du äter vegetariskt)
  • 1,5 dl valnötter
  • 140 gram ädelost
  • 1 st moget päron
  • 0,5 dl olivolja
  • 1 msk balsamico
  • 1,5 tsk salt

Skölj grönkålsbladen, ta bort de grova stjälkarna och riv bladen i mindre bitar. Blanda med olivolja och salt. Knåda tills kålen blivit mjuk. Stek baconen krispiga. Låt svalna lite. Krossa valnötterna med händerna. Skär ädelost och päron i bitar. Blanda allt och servera på vacker plats!

Med detta önskar jag er en fantastisk sommar. Låt oss njuta av somriga dofter, solmogna bär och alla vackra ängsblommor. Det är vi värda!

Dela & kommentera comments
Vetegroddar i pannkaka

Dags för vetegroddens återkomst – hur kan vi slänga bort något så nyttigt?

Vetegroddar – en restprodukt från produktionen av vetemjöl – ser hyfsat menlösa ut. I dagsläget blir dessa gulbeige flingor ofta till djurfoder, men det är att slänga pärlor till svinen! Bakom den trista fasaden döljer sig nämligen mängder av näring. Dessutom innehåller vetegroddar ämnet spermidin, som i djurförsök har visat sig vara livsförlängande.

Cirkeln är sluten. Så kändes det när jag första gången smög ner lite vetegroddar i mina barns pannkakor, för min mormor var ett vetegrodds-fan. Hon hade det på sin morgonfil. Min gissning är att hon var inspirerad av frisksportaren Are Waerland, som redan på 1930-talet predikade att vi skulle ta hand om vår tarmflora och hälsa. Han förespråkade råkost: kål, morötter, rödbetor, grönkål och spenat. På filen skulle man ha kruskakli, linfrön och… vetegroddar.

Som barn tyckte jag inte att min mormors fil såg så värst god ut. Men nu är jag där själv. Jag strör vetegroddar i lite allt möjligt, för när jag skrev Fejkmaten fick jag två aha-upplevelser som båda handlade om vetegroddar.

Vetegroddar innehåller en stor del av vetets näring

Den första kom när jag filade på kapitlet om hur livsmedelsindustrin processar vetekorn och formar ingredienser som maltodextrin, glukossirap och druvsocker. I det första steget bryter industrin sönder de näringsrika kornen till sina beståndsdelar: frövita, kli och grodd. Frövitan – vetets energidepå – blir till vetemjöl. Kliet och grodden tas bort och blir ofta till djurfoder.

När jag skrev detta fick jag ett infall: att jämföra näringsinnehållet i vetemjöl, vetekli och vetegroddar. Sagt och gjort, jag letade upp dem i Livsmedelsverkets livsmedelsdatabas. Resultatet blev iögonfallande:

Näring i vetegroddar
Näring i vetekli
Näring i vetemjöl

Att vetemjöl är näringsfattig har jag länge vetat, men att typ 90 procent av vetets näring försvinner när man gör vetemjöl hade jag ingen aning om. Inte undra på att Livsmedelsverket tjatar om att vi ska äta fullkorn. Bilderna visar bara några av alla vitaminer och mineraler som vi behöver, men mönstret är detsamma för majoriteten av vetes alla näringsämnen. Det mesta återfinns i kliet och grodden, som i dagsläget alltså ofta blir djurfoder. Så vi äter energin. Djuren får näringen.

Vetegroddar i pannkakor – en hit

När jag såg skillnaden mindes jag den där gulbeige vetegroddshögen som min mormor hade på sin fil. Plötsligt förstod jag hur rätt hon hade. Så jag bestämde mig för att köpa hem lite vetegroddar, men de var inte lätta att hitta. Mindre butiker säljer dem sällan, i större butiker brukar de återfinnas bland olika mjölvarianter.

Mitt första test var att ha vetegroddar i mina hembakta frallor. I dem blandar jag lite olika mjölsorter, som durra, bovete och havre. Resultatet av experimentet: ett saftigare bröd. Efter det smög jag in vetegroddar i mina superkraftspannkakor.

Vetegroddar i pannkaka

Ingen märkte något. Här är receptet:

  • 6 ägg
  • 0,5 dl vetegroddar
  • 0,5 dl bovete-, durra- eller teffmjöl
  • 1 dl havregryn
  • 1 dl vetemjöl
  • 0,75 tsk salt
  • 5 dl mjölk
  • 75 gram smör + smör till stekning

Vispa ihop äggen med de torra ingredienserna till en jämn smet. Rör i mjölken. Smält smöret och vispa i. Om du har tid: låt smeten stå i 15-30 min. Då blir det lättare att steka pannkakorna. Använd en lite mindre stekpanna. Pannkakorna blir godast om du steker dem tunna!

Det intressanta var att vetegroddar inte förändrade smaken. De blev som ett omärkligt näringstillskott. Därför hällde jag också i en halv deciliter i de low-sugar high-spices pepparkakor som jag bakade till jul.

Pepparkakor med vetegroddar i

Lite skruvat, jag håller med, men ni ser själva på bilden. Det syns inte ett spår av vetegroddarna. Det fungerade faktiskt utmärkt.

Ämnet spermidin tycks förlänga livet

Så till nästa insikt. Den kom när jag läste Maneter åldras baklänges av Nicklas Brendborg, en grymt intressant bok som jag verkligen kan rekommendera. Han berättar bland annat om ämnet spermidin som vi tillverkar i vår egen kropp och som också finns i rikliga mängder i vetegroddar. Spermidin triggar något som kallas för autofagi; en process där våra celler börjar städa bort gammalt skadat material och som tycks skydda mot åldrande.

Detta fick mig att börja rota i forskningen om spermidin och det blev en faktaruta i Fejkmaten (som då egentligen var färdigskriven). I vetenskapliga experiment där flugor, maskar och möss har fått spermidin har man nämligen sett att deras liv har förlängts.

Dags för vetegroddens revival

Om spermidin även kan förlänga livet på oss människor står ännu skrivet i stjärnorna, men jag tycker ändå att det är dags för vetegroddens revival. Nyligen hade jag det också på min fil. Då kom Trille-troll plötsligt till mig. Det var en tokig liten figur som min mormor brukade berätta om. Jag har inte tänkt på honom på väldigt många år. Han ställde alltid till en massa bus. Som sagt, cirkeln är sluten.

Dela & kommentera comments

Dags att ta bebismaten på blodigt allvar

Låt mig presentera veckans fredagsmysbebis: Elodie som är nio månader. Hennes föräldrar tar det här med bebismat på blodigt allvar. Istället för att låta Elodie äta hyperprocessad pulvergröt, har de experimenterat fram ett recept på en glutenfri blodpudding som med råge kan tillfredsställa ett litet barns järnbehov.

Ett skäl till varför BVC rekommenderar föräldrar att ge industriproducerad pulvergröt till sina små är att de är berikade med järn. Men man kan undra hur många BVC-sköterskor som egentligen har läst ingredienslistorna på dessa produkter? När jag skrev Smakäventyret för några år sedan bestod vissa av dem till stor del av vetemjöl, palmolja och koncentrerad juice. Sedan kom man på att för mycket vetemjöl kanske kan orsaka glutenintolerans. Nuförtiden har andelen vetemjöl minskat, men det finns fortfarande rikligt med koncentrerad juice i exempelvis grötklämmisar.

Skaffa dig järnkoll

Vi föräldrar behöver verkligen ha järnkoll. Järnbrist kan påverka hjärnans utveckling och bebisar har ett nästan ett lika stort järnbehov som typ vampyrer (eller i alla fall som vuxna män). Men att ha järnkoll behöver inte innebära att man ska ge barnet hyperprocessad gröt. I kapitlet om 6-12 månader i Stora boken om barn och mat berättar vi exempelvis hur du kan järnberika hemlagad gröt med paltbröd, som är bakat på blod (en väldigt bra källa till järn).

En glutenfri och järnrik blodpudding

Elodies pappa, Leo Betschart, har tagit detta ännu längre. Inspirerad av boken har han experimenterat fram helt glutenfri vampyrmat: en (enligt ryktet) grymt god blodpudding. Här är receptet:

Ingredienser:

  • 0,5 liter nötblod
  • 50 g gul lök
  • 50 g champinjoner
  • 0,5 st äpple
  • 1 pkt bacon (valbart om bebis ej ska äta salt)
  • 1 dl mandelmjöl
  • 1 dl kokosmjöl
  • 2 äggulor
  • 1 msk fiberhusk

Kryddor:

  • 2 tsk vitpeppar
  • 2 tsk ceylon kanel
  • 1 tsk kryddpeppar
  • 1 tsk mald nejlika
  • 2 tsk salt (valbart om bebis ej ska äta salt)

Gör så här: Hacka lök, champinjoner, äpple och bacon och stek försiktig i smör och/eller talg. Tillsätt alla kryddorna precis innan det har stekt klart. Låt fyllningen svalna.

Kör sedan fyllningen i en matberedare. Tillsätt blod, mandelmjöl, kokosmjöl och äggulor. Kör blandningen tills den är slät. Fortsätt sedan mixa medan du tillsätter fiberhusken.

Smöra en form (exempelvis en brödform). Häll i smeten och täck formen med aluminiumfolie. Sätt sedan formen i en större form och fyll den yttre formen med vatten. Blodpuddingen skall gräddas i vattenbad i 150 grader i ca 45-50min (tills den stelnat). Man kan välja att skiva blodpuddingen och äta som den är eller steka skivorna innan man äter dem.

Hemlagade nötfärsbiffar

En annan av Elodies järnrika favoriter är nötfärsbiffar.

Ingredienser

  • 500g nötfärs
  • 2 äggulor
  • 2 msk valfria örter (typ rosmarin, timjan, persilja och oregano).

Gör så här: Blanda allting och forma till biffar av den storleken du vill ha. Stek i smör, talg eller något annat fett i en gjutjärnspanna (som ger en extra boost av järn)

Ett stort tack till Sandra Larsson, Elodies mamma, som har förmedlat dessa recept. Hon hälsar och hoppas att de ska komma till nytta. Fortsätt att dela era bästa knep. Sprid inspiration och låt maten göra gott. Trevlig helg!

Dela & kommentera comments 2

Stort intresse för riktig glass (alltså annan glass än Magnum)

Helt otroligt! Jag har lyckats skapa en överbelastningsattack på min egen blogg. Ni var så grymt många som ville läsa om innehållet i en Magnum Double Raspberry och hur man gör riktig glass, att sajten låg nere igår kväll. Jag har inte hört ett knyst från GB Glace, men många har velat ha receptet på glassen. Här kommer det. 

Först måste ni bara få ta del av en kommentar på Facebook från sajten Äkta vara. Så här stod det:

”Bra skrivet! Den ingrediensförteckningen, liksom flera andra glassars, borde kunna kortas avsevärt. Hoppas att du får ett bättre svar än när de svarade på ett av våra glasstest för några år sedan. Då sa de i Tv4 Nyhetsmorgon att tillsatser i glassen är en kvalitetsstämpel.”

Följ länken och titta på innehållet i den glass de granskade. Intressant nog behövde man bara 23 olika ingredienser för att göra en Magnum hallon 2015. Nu behöver man 32. Man kan undra varför det har blivit så mycket svårare att göra glass?

Strunta i rödbetssaften

Så till den glass undertecknad fixade till. Först mixade jag 200 gram hallon med 2 msk morotsjuice, 2 msk rödbetsjuice, tio svarta vinbär och saften från en citronklyfta. Men det var hyfsat knöligt att få fram morots- och rödbetsjuice:

Rödbetssaften ger ju fin färg, men om jag var ni skulle jag hoppa det och bara ta:

200 gram hallon

3 msk socker (eller honung)

2 dl grädde

2 äggulor

1/2 tsk vaniljpulver

1/4 tsk pektin

1/2 tsk guarkärnmjöl

2-3 msk mjölk

2 bitar (20 gram) mörk choklad, 70 procent

0,75 msk kokosfett med neutral smak

Jag har aldrig haft i pektin eller guarkärnmjölk i min hemgjorda glass tidigare. Så det kan också uteslutas, men det bidrog till en mjukare konsistens och glassen blev mindre isig.

Gör i alla fall så här: Mixa hallonen. Vill du bli av med hallonkärnorna (inget måste), pressa moset genom en sil eller linnehandduk. Koka sedan hallonen med 2 msk socker eller honung tills såsen har koncentrerats till ungefär 1 dl. Låt svalna.

Vispa 2 dl grädde. Blanda sedan pektin och guarkärnmjöl med 2-3 msk mjölk och vispa ner i grädden. Här måste du vara snabbare än blixten, annars klumpar det sig. Det finns säkert något mycket smartare sätt att göra detta på, men det var så jag gjorde och det fungerade (eftersom jag är snabbare som blixten).

Rör i äggulorna, vaniljpulvret, 1 msk socker och cirka 3/4 delar av den avsvalnade hallonsåsen i grädden. Pytsa ner i en burk och ställ i frysen. Det tar typ tre timmar innan glassen är lagom frusen (min stod i frysen över natt).

När det är dags att servera: smält choklad och kokosfett på låg effekt i mikron. Blir det för varmt kommer chokladen att gryna sig. Låt svalna lite. Så till sista steget:

Skopa upp glassen i små kulor i tre små skålar. Garnera med några hallon. Ringla över resten av hallonsåsen och chokladsåsen, lägg på ytterligare ett par hallon och pynta med ett litet myntablad på toppen. Pricken över i:et.

En glass ger totalt runt 13 gram tillsatt socker. För ett barn som är fem år är det den maximala dagsransonen. Detta är alltså inget man ska äta varje dag, men tack vare äggulorna, hallonen och chokladen är glassen rik på vitaminer, mineraler och antioxidanter.

Njut!

Ps. Alla ni som har kommenterat att ni vill ha svar från GB Glace, mejla dem och be om det: Konsumentkontakt@gb.se De kan må bra av att höra att vi är många som undrar varför de har så många tillsatser i glassen.

Tillägg: GB har svarat. Läs här: ”Vissa tillsatser är nödvändiga”

Dela & kommentera comments 3

God Jul och Gott Nytt År

Kära läsare! Det är dags att ta julledigt. Eller ledigt och ledigt. Det är dags att rimma på julklappar, fixa julmat och julgodis. I mitt fall lågsockergodis. Förra året hittade jag ett recept en grym chokladtryffel med lakrits hos Apoteket: Chokladtryffel med lakrits. 

Du hackar sönder en lakritsstång och sjuder den i grädde tills alla lakritsbitar har smält. Sedan har du i hackad mörk choklad och lite smör, och rör till en jämn smet. Röran får svalna i kylen ett tag, innan du rullar dina tryffelbollar. Apoteket rekommenderar att du rullar dem i mörk choklad. Jag brukar rulla mina i en blandning av lakritspulver och salmiaksalt.

Utöver det blir det chokladmintgodis. Smält 100 gram mörk choklad (minst 70 procent) och typ 30 gram neutralt kokosfett i mikron, ha i en skvätt grädde och några doppar pepparmyntsolja. Rör till en jämn smet. Häll upp i knäck– eller ischokladformar. Låt svalna i kylen.

Så grymt gott. God Jul och Gott Nytt År!

Dela & kommentera comments 2

Om matlycka, fett och mättnadshormoner

Att slippa räkna kalorier är en av de saker jag uppskattar med att ha lagt om kosten. Av riktig mat blir jag mätt och nöjd. Om detta skrev jag för fyra år sedan i ett förord till Birgitta Höglunds kokbok Långkok för LCHF och Paleo. Höglunds recept och mitt förord har nu fått nytt liv i nyutkomna Gammeldags husmanskost på nytt sätt. Här är förordet som handlar om matlycka, fett och hormoner som ger mättnad: 

”Daddy, daddy – can I have the tail to play with”. Pappan hugger snabbt av svansen och kastar till den sex år gamla flickan, som lycklig börjar leka tillsammans med sin lika gamla kompis. De vispar i den röda jorden med svansens penselaktiga topp. Pappan fortsätter att flå och stycka kon. Det måste gå fort. Det är hett ute och köttet förfars snabbt. Det öra som är märkt skär han av och slänger ut i bushen. Ingen får se vem som ägde det döda djuret. Det är grannens ko som har förvirrat sig in på markerna till Hayfield Shenandoah Cattelstation. Köttet är alltså helt gratis. På markerna betar annars över tjugotusen djur. De anställda äter biff till frukost.

Detta minne från norra Australiens stora vidder kommer över mig när jag 30 år senare står i en saluhall i Stockholm. Biträdet i köttdisken har just plockat fram en förpackning med oxsvans från frysen. Den är skuren i åtta bitar. Att det är en svans syns tydligt. Bitarna blir allt tunnare ju längre bort från svansroten man kommer. Jag skrattar för mig själv. I min frys finns mest kycklingfilé och lax. Aldrig har jag köpt oxsvans. Köttet är fettsprängt och mitt i varje bit sitter svansbenet. Det här är början på något nytt, tänker jag, och knallar hem. Det är ett steg mot ett mål som jag har satt upp för mig själv: att utforska nya smaker.

Skär ner på sockret – upptäck en ny värld

Alla recept i den här kokboken innehåller väldigt lite kolhydrater och Birgitta Höglund snålar inte på fettet. Sedan jag började äta lågkolhydratkost har intressant nog min känsla för olika smaker förändrats. Efter något år upptäckte jag att bullar och kakor inte är så goda längre. Den söta smaken blir för intensiv. Saker jag förut älskade, faller nu ganska platt i munnen. Annat har istället börjat smaka mer. Varje krydda har på något vis fått fler dimensioner.

Insikten om att fet mat vare sig påverkar min vikt eller risken att drabbas av hjärtinfarkt, har också bidragit till att jag tycker att det är roligare att laga mat. Förut var varje kalori ett dåligt samvete. Nu njuter jag av varje tugga och mår bra. Dessutom: maten blir mycket godare när man slipper snåla på fettet. Jag byter gärna bullar mot gräddsåser. Allt detta har väckte ett intresse för matlagning och kryddor. När jag fick uppdraget att skriva förordet till den här kokboken blev jag därför väldigt glad. Det är avsparken till ett nytt äventyr: att lära mig långkoka. Jag vill upptäcka nya råvaror, nya kryddor och nya ingredienser. Som oxsvans.

Men till långkok duger inga vanliga kastruller. Min man hittade en stekgryta från Skeppshults i en second handbutik. 375 kronor. I den brynte jag steklök och vitlök, första steget i Birgitta Höglunds ”Oxsvans Stifado”. När tomatpurén fick puttra med löken kom den första ljuvliga doftsensationen. Sedan följde: apelsin, kanel, nejlikor och lagerblad. Mumma för näsan. Oxsvansbitarna stekte jag i en vanlig panna innan allt fick landa tillsammans i stekgrytan. Under åtta timmar fick sedan alla kryddiga smaker gifta sig med varandra i ugnen. Temperatur: 100 °C.

Det kändes väldigt franskt på något vis när jag på kvällen plockade fram grytan. Den mörka färgen, det möra köttet och de mustiga kryddorna gav associationer till en julig variant av boeuf bourguignon. Jag bad mina barn beskriva vad det smakade. ”Pepparkakor, men med riktig peppar i”, svarade min sexåriga son. Min dotter, som verkligen gillade grytan, plockade upp apelsinsmaken och kanelen. Oxsvans Stifado nådde en extra dimension när jag blandade grytan med den rekommenderade myntayoghurten. Smakerna rundades till och landade mjukt på tungan. Först kom apelsinen, sedan nejlika och kanel, efter det den kraftiga smaken av köttet. Tillsammans med rödvinet gav det ett lugn i själen.

Fett – en nyupptäckt sjätte smak på vår tunga

Att vi blir lugna av god och fet mat kan delvis ha att göra med små molekylära mottagare för fett som forskare har upptäckt på våra smaklökar. I skolan lärde vi oss att tungan bär på fyra grundsmaker: sött, salt, surt och beskt. Sedan upptäckte forskare att vi också kan känna av aminosyran glutamat, som är en del av proteinrik mat. Denna smak kallas för umami efter det japanska ordet för ”god smak”.

Men detta är alltså inte slutet på berättelsen om vårt sinne för smak. Fett har visserligen egentligen ingen riktig smak. Forskarna menar därför att det kanske är fel att kalla den nyupptäckta mottagaren på tungan för en smak. Men den gör helt klart att vi känner av att det finns fett i maten. Det är som en liten registrator. När vi stoppar fett i munnen kommer mottagaren se till att nervsignaler skickas upp i hjärnan. Forskning tyder på att både dopamin och endorfiner frisätts; signalämnen som leder till en avslappnad känsla i kroppen.

När jag äter Oxsvans Stifado händer alldeles säkert detta. Endorfinerna far ut i blodet. Men så upptäcker jag att jag äter allt långsammare och långsammare. Kroppen börjar tycka att det får räcka med mat.

Fett – gör dig nöjd under längre tid

Vid det laget har oxsvansen spridit sig i magen och en rad andra hormoner är på väg ut i mitt blod. Det finns en uppsjö molekyler som påverkar hur mätta vi känner oss: leptin, ghrelin, peptid YY, glukagonlik peptid-1 och cholecystokinin. Du behöver absolut inte lägga alla dessa på minnet, men jag nämner dem för att visa att kroppen tar det här med mättnadskänslor på allvar. Hormoner far kors och tvärs mellan mage, tarmar, fettväv, muskler och hjärna. Allt för att se till att vi tar hand om alla näringsämnen på bästa vis.

Ett av dessa mättnadshormon är dock värt lite extra uppmärksamhet, framförallt om man betänker de råd som vi har fått kring att äta fettsnålt. Hormonet heter oleoyletanolamid. Forskarna förkortar det OEA. Så här fungerar det: exakt samma smakmottagare som känner fett på vår tunga, finns också i våra tarmar. Men här har mottagaren en annan funktion. När fettet kopplar till mottagaren i tarmarna frisätts OEA. Detta mättnadshormon är alltså specifikt för fett och forskning visar att det har en speciell egenskap: det ger en långvarig nöjdhet. När forskare har sprutat in OEA i möss äter de mer sällan och går ner i vikt. De verkar helt enkelt stå sig längre på maten som de äter.

När jag åt den rekommenderade lågfettdieten blev jag ofta hungrig bara några timmar efter lunchen. Under fikastunden på eftermiddagen kunde det bli både två och tre kakor. På väg hem från jobbet kurrade magen så att det nästan gjorde ont. Jag fick skynda mig att laga mat.

Mindre hunger på lågkolhydratkost

På en lågkolhydratkost håller sig hungern borta under en längre tid. Jag kan inte påstå att jag är mätt hela tiden. Men jag är liksom inte längre lika upptagen av att tänka på hunger och mat. Det är många som vittnar om de här känslorna. En förklaring kan vara att mer OEA frisätts i kroppen när man äter mer fett. Frånvaron av kolhydrater håller också blodsockret på en låg och jämn nivå. Runt en miljon människor i Sverige har idag så kallat metabolt syndrom. Det är en rubbning i ämnesomsättningen som gör att man lätt får höga blodsocker och dessutom rubbade blodfetter. Ett kännetecken på metabolt syndrom är bukfetma, men ganska många normalviktiga människor är också drabbade. Höga blodsocker göra att kroppen blir inflammerad. Forskarna kallar det för en ”låggradig inflammation”. Det pyr ständigt från immunförsvaret och det leder till en sjukdomskänsla och trötthet, framförallt mot eftermiddagen. Många får värk i sin kropp och blir lätt deprimerade.

Länge har vi trott att enda vägen ut ur detta har varit att snåla på kalorierna och att banta. Forskare har tänkt, kanske helt logiskt, att mängden energi som vi äter är avgörande för hur mycket fett vi lagrar på oss. Men de har aldrig utvärderat detta antagande med vetenskapliga metoder, förrän under senare år. Nu visar forskning istället att personer som får rådet att kraftigt begränsa mängden kolhydrater, automatiskt äter lagom mycket och går ner i vikt. Kanske för att den feta maten bland annat gör att mer OEA frisätts från våra tarmar. När Livsmedelsverket gav oss råd om att dra ner på fettet på 1970-talet, var det så mycket man inte visste om kroppen. Man tänkte till exempel inte på att våra mättnadskänslor påverkas olika av olika former av mat.

Äter med gott samvete

När jag nu har gått över till en lågkolhydratkost upplever jag en stor befrielse. Det är så skönt att slippa räkna kalorier. Att få äta med gott samvete är en ny upplevelse. För Birgitta Höglund har lågkolhydratkost betytt än mer. Hon har sluppit inflammation och värk i sin kropp och är mycket piggare. Det är bra det. För då har hon ork att skriva sina läckra kokböcker som gör att alla vi andra kan ge oss ut på smakäventyr. Om du ska prova en lågkolhydratkost för första gången, tänk inte bara att du ska banta eller få ner ditt blodsocker. Då är det lätt att fokusera på alla sötsaker som man inte längre får äta. Tänk istället på allt det nya du nu kan uppleva. I fettsnål mat blommar aldrig kryddorna ut på samma vis. Nu kan du med gott samvete nå de högre höjderna.

God mat är lycka. Nu ska jag gå iväg till saluhallen för att inhandla älgstek och pumpa. I helgen kommer stekgrytan att få jobba igen.”

Ett tillägg

Det har gått fyra år sedan jag skrev detta förord, men det gäller fortfarande. En sak vill jag lägga till: den fettsyra som gör att OEA frisätts i kroppen är oljesyra, en enkelomättad omega-9-fettsyra. Det finns rikligt av oljesyra i exempelvis olivolja, mandel, olika former av nötter, grisfett (fläsk) och avokado. Ungefär en fjärdedel av fettet i mjölk är oljesyra.

Blir du sugen på att laga Oxsvans Stifado? Här hittar du receptet: Gammeldags husmanskost på nytt sätt.

Dela & kommentera comments 5

En sen sommarhälsning med tips om krämig yoghurt och smarrig räkförrätt

Kära bloggläsare! Det är en klyscha, men jag säger det ändå: hur kan en sommar gå så fort? Jag hann inte ens önska er glad sommar innan den var över. Först tänkte jag göra semesteruppehåll med att tipsa om att Erik på Löt gårdsmejeri (ni ser honom ovan) nu har börjat göra yoghurt på sin getmjölk. Och nu snackar vi inte om någon rinnig yoghurt i tetrapack, utan en krämig variant med underbar smak. Vi åt den till frukost på min mors födelsedag, med en fruktsallad och en klick honung. Bättre start på en födelsedag kan man inte få.

Det är ju inte semestertider längre, men om ni bor i närheten av Linköping eller Mjölby (eller råkar befinna er på E4:an mitt emellan dessa två metropoler, typ i höjd med Mantorp), måste ni besöka Löt och hamstra smör, ost och grädde. Annars kanske ni dör utan att ha fått smaka världens godaste smör. Det skulle vara synd.

Efter det hade jag en idé om att önska er glad sommar med vår bästa sommarförrätt:

Det här behöver du: en saftig stor grapefrukt, räkor (vi brukar lyxa till det med färdigskalade finräkor), mâchesallad, olivolja, rosépeppar och havssalt.

Så här gör du: filéa grapefrukten så att du fort bort allt beskt skal. Se till att du samlar in så mycket av saften som möjligt och krama saften ur det som blir kvar av grapefrukten när du skurit fram fruktköttet. Blanda grapesaften med en god olivolja och lite havsalt till en dressing. Mortla rosépepparen. Precis innan du ska servera förrätten blandar du räkor, mâchesallad och dressing. Lägg upp på förrättstallrikarna. Dekorera med grapéfrukten och strö den krossade rosépepparen över.

Det är svårt att tro, men smaken av rosépeppar och grape fungerar utmärkt tillsammans med räkor.

Det blev aldrig något inlägg om det heller. Barnen ville hellre bada, spela spel och läsa böcker – och jag också. Nu har skolan börjat och jag får istället önska er en fin början på hösten! Som tur är har Löt gårdsmejeri öppet året runt och räkor smakar gott även när det är sensommar.

Dela & kommentera comments

Over Power-kakor – en mycket mör kompromiss

Det är mitt i middagsstöket. Plötsligt står han framför er, den lille 10-åringen. Luggen hänger över ögonen och hans blick säger: ”Snälla mamma, bara den här gången”. I handen håller han senaste numret av Bamse. På baksidan finns receptet på Teddys Schackrutor.

Ni känner att ni har sagt nej så många gånger under den lille killens liv. Nej till glass på badhuset, nej till fredagsmys, nej till sockervadd på Grönan, nej till fler än tre kakor under fikat på skolan (när alla andra äter minst fem). Nej till läsk och godis så många gånger att ungen helt har slutat tjata och själv valt godisförbud (för att i alla fall få pengar).

Ni ser på hans blick att om ni säger nej även denna gång kommer hela tonårsupproret handla om en enda sak: att baka Teddys Schackrutor från morgon till kväll.

Så ni säger: okej, men då får det bli en kompromiss.

Den lille killen blir sprudlande glad och sätter genast igång. Han rotar fram en bunke, decilitermått, mjöl, socker och smör. Sedan enas ni kring följande ändringar:

Att ni stryker hälften av allt socker har sonen full förståelse för. Efter hans uppväxt är en hel deciliter stjärnstopp mycket. Vaniljsocker lyckas han visserligen hitta i ett mörkt hörn av skafferiet, men när ni visar att bäst-före-datumet passerades för fyra år sedan går han utan protester med på att byta mot äkta vaniljpulver. Sedan ersätter ni nästan hälften av allt vetemjöl mot en blandning av mandel-, durra- och teffmjöl. Mandel för att det är grymt gott i kakor. Durra för att det är sex gånger järnrikare än vete (och grymt gott). Teff för att durramjölet tog slut och det är tio gånger järnrikare än vete.

Ni väljer 200 gram smör (faktum är att ni inte ens såg att margarin var ett alternativ förrän ni skrev det här blogginlägget). Sedan knådar ni in kakao i hälften av degen. Sonen formar nöjd sina kakor, helt enligt serien på baksidan. Det blir perfekta schackrutor. Utom en som blir ett T, som i Tor.

Efter middagen tar hela familjen varsin kaka. De är mörare än de möraste kakor som er farmor någonsin bakat. De smälter i munnen och är alldeles lagom söta. Efter första tuggan döper sonen dem till Minecraft-kakor, men efter andra kommer han på något bättre: OP-kakor. OP som i Over Power.

Epilog. Av de cirka 30 kakor som bakades för ett par veckor sedan, ligger minst 22 i frysen och väntar. På vad vet vi inte riktigt än. Kanske på påsk? 

Dela & kommentera comments

Food Pharmacy – smart och inspirerande om tarmfloran

När jag kom hem från semestern låg boken nedan innan för dörren: FoodPharmacy. Har med spänning sett fram emot att läsa den! Författarna, Lina Nertby Aurell och Mia Clase, som också ligger bakom bloggen Food Pharmacy, och jag käkade lunch för första gången för typ två år sedan och jag kände att kärlek uppstod. De kan liksom flabba och prata hälsa på en och samma gång. Bra egenskaper.

foodpharmacy

Eftersom jag tycker att deras blogg är både snygg och rolig var jag grymt nyfiken på hur boken skulle vara utformad. Utan tvekan: den håller stilen. Formgivaren Anna Lindelöw är helt enkelt grym. Tillsammans med Linas och Mias speciella ton – smart, glad, självironisk, peppande och seriös – blir boken otroligt inspirerande.

Det krävs bra mat för att må bra

Innan vi fortsätter vill jag vara öppen med att jag inte helt och hållet håller med Lina och Mia om allting. Exempelvis tycker jag det vetenskapliga underlaget för att påstå att animaliskt fett och rött kött är inflammationsdrivande är svagt. Däremot står jag helt och fullt bakom huvudbudskapen i deras bok:

  1. Att alla är värda att må bra och att det kräver bra mat.
  2. Cut the crap (dvs socker, snabba kolhydrater och processad mat)
  3. Vårda ömt bakterierna i din tarm
  4. Se till att maten blir näringstät…
  5. …och boosta kroppen med mycket antioxidanter.

Gurkmeja – förgyller livet

En riktigt bra sak är att Lina och Mia lyfter gurkmeja till skyarna. I våras köpte nämligen min man ett par burkar gurkmeja på extrapris. Eftersom vi redan hade en (i princip) orörd burk gurkmeja hemma, och eftersom vi bor i en trea med ytterst begränsade skafferiutrymmen, undrade jag lite hur han tänkte. Skulle han dränka oss i gurkmeja? Det är en krydda jag har haft lite svårt att få in i matlagningen. I Smakäventyret besöker jag visserligen Raseq Boustani från Afganistan, som lagar sin favoriträtt: långkokt fårskalle rikligt kryddad (och då menar jag rikligt) med gurkmeja. Men poängen i Smakäventyret är att vi vänjer oss att äta den mat som våra föräldrar äter, och eftersom mina föräldrar under min uppväxt vare sig odlade gurkmeja eller kokade fårskalle kommer det inte heller att bli vardagsmat för mig (man ska visserligen aldrig säga aldrig, men jag känner mig ändå rätt säker på det).

Så vad ska vi med all denna gurkmeja till?

Jo, se du. Jag ska göra Food Pharmacys hälsobringande välkomstshot:
välkomstshot

Det ska få bli en överraskning åt min man. Den innehåller även kryddnejlika (massor med antioxidanter) och kanel (blodsockersänkande). Kryddor som jag, som kommer från en pepparkakskultur, har lättare att ta till mig.

Släng aldrig morotsblasten

En annan sak jag gillar med boken är att den inspirerar till att ta vara på flera delar av allt grönt vi äter. Vem visste till exempel att avokadokärnan är nyttig? Inte jag i alla fall. Det enda jag har använt avokadokärnor till är att skydda guacamole från att bli brun. Kanske kan antioxidanterna i kärnan vara lika nyttiga för mig som för guacamolen? Och så kommer jag aldrig mer att slänga morotsblasten. I alla fall inte i idévärlden (Platons, Linas och Mias ord för den idealiska världen). I sinnevärlden (den verkliga världen) kommer jag i alla fall att göra pesto på morotsblast åtminstone tre gånger per år.

Sedan ska jag testa Linas och Mias raw lingonsylt, där lingonen sötas med dadlar. Under semesterns sista dag mutade jag barnen. De fick 20 kronor per halvliter lingon. Vilken effekt det fick! Hemma hos mig just nu:lingon

Jag hade tänkt köpa socker (jo, faktiskt, det händer cirka en gång per år) och göra en lågsockersylt. Men nu ska jag köpa dadlar istället.

Som ni märker är jag inspirerad. Det säger allt om Lina, Mia och boken. Det är många som behöver lägga om sin kost och då behövs både motivation och inspiration. Det kan man få genom Food Pharmacy.

Dela & kommentera comments 2

Njut av sommaren – och världens godaste saltlakritsglass

Kära bloggläsare! Jag har redan tjuvstartat min semester, men nu är det dags att koppla av på riktigt: köra smultron-intervallpass (rusch, smultronplock, rusch, smultronplock…osv…tills man nöjd lägger sig i gräset och stretchar), grilla flankstek med Jonas Cramby-marinad, spela Monopol och läsa Harry Potter-böcker högt i timtal för barnen.

sommar 2

Njut av saltlakritsdrömmen

Måste bara tipsa om sommarens glass: saltlakritsdrömmen. Den är inspirerad av det glassrecept som finns i Det sötaste vi hardär mangosmaken fick betyget 1000 på en skala 1 till 5 på ett barnkalas. Den här smaken går inte att betygsätta, det blir alldeles för många nollor.

  1. Vispa 3 dl grädde hårt, rör i 3 äggulor och 1-2 msk socker.
  2. Rör ut 3 msk lakritspulver och 2 tsk salmiaksalt i typ 2 msk av blandningen ovan. Smaka lite av detta. Det blir som Lakritsal – galet gott.
  3. Rör ner lakritsröran i gräddblandningen. Stoppa i frysen i typ 2-3 timmar.
  4. Ta ut ur frysen. Rör runt lite. Det ska vara kallt och fruset, men fortfarande krämigt. NJUT!!!

Äggulan förvandlar saltlakritsdrömmen till en vitaminbomb, dessutom är det bara en åttondel så mycket socker som i köpeglass. Men jag måste utfärda en varning, den är ändå smått beroendeframkallande.

Vill du ha chokladglass smälter du istället 100 gram choklad med lite neutralt kokosfett försiktigt i mikron. Sedan rör du ner chokladen i gräddblandningen och fryser röran tills den blir lagom krämig. Får betyget 5, men det kan bli lite högre om glassen serveras med färska jordgubbar.

Ha nu en underbar sommar. Njut av livet och ät mycket god mat som gör kroppen glad!

Dela & kommentera comments 4