stamp

Kostråd och vetenskap

Kan en sockerskatt äntligen bli verklighet?

I morse rapporterade Sveriges Radio att Livsmedelsverket nu kräver statliga åtgärder mot vår höga sötsakskonsumtion. Myndigheten undersöker också en läskskatt. Hurra ropar jag! Det är verkligen inte en dag för tidigt. Kanske kan godiset då börja kosta mer än 10 kronor per hekto?

Det som gör mig glad är att Livsmedelsverket i dagens medierapportering betonar att samhället behöver ta ett större ansvar för utbudet i våra butiker:

– Vi kan inte lägga allt ansvar på individerna utan det måste bli lättare att äta hälsosamt, säger Åsa Brugård Konde, nutritionist på Livsmedelsverket, till Sveriges Radio.

Samhället behöver ta hänsyn till att vi är människor

Jag håller helt med. I över femtio år har vi mer eller mindre sett det som individens ansvar att vi ska köpa hälsosam mat. Men vi måste ta hänsyn till att vi är människor, med alla de svagheter vi människor har. Alla är exempelvis inte cyniska. Därför har de inte insett att en tredjedel av alla kalorier i det som har kallats för ”hälsofil” utgörs av tillsatt socker. De har också svårt att föreställa sig att det kan finnas mer glukossirap än pecorino i en pesto.

Andra människor är extremt svaga för sötsaker och livsmedelsföretagen vet allt om hur man utnyttjar det för att sälja vinstdrivande varor som godis och läsk. Exempelvis kan man ha ett erbjudande om tre chokladbitar för 12 kronor vid kassan.

Eftersom vi människor inte är några karaktärsstarka superhjältar utan hyfsat luststyrda varelser – som gärna köper tre chokladbitar för 12 kronor – behöver vi inrätta vårt samhälle efter det. Det handlar inte bara om en sockerskatt som kan höja priset på chokladbitarna vid kassan, utan också exempelvis om att förbjuda marknadsföring av sötsaker till barn och unga. En reglering av tillåtna förpackningsstorlekar skulle också göra susen, för konsumtionen av läsk sköt exempelvis i höjden när man införde 1,5-litersflaskor.

Sockerskatt behövs för att finansiera vården

Många är dock emot en sockerskatt och ett vanligt argument är att det inte spelar så stor roll om chokladkakorna kostar 12 eller 24 kronor. Vi kommer köpa dem ändå. Till alla er som tillhör den gruppen vill jag säga: vår höga sockerkonsumtion är enormt kostsam för sjukvården och regionerna. Sötsaker som läsk och godis bidrar otvetydigt till övervikt och folkhälsomyndigheten har beräknat kostnaderna för fetman i samhället till cirka 70 miljarder kronor per år. Det är en hiskelig summa pengar. Så klart behöver vi beskatta de företag som orsakar de kostnaderna.

En grupp som konsumerar mycket godis och läsk är också unga. De är en priskänslig grupp som är viktig att nå med olika hälsoinsatser.

Myndighet håller på att granska sötningsmedel

Ett annat vanligt argument mot framför allt en läskskatt är att det kommer att få oss att dricka mer läsk med sötningsmedel i. En del menar att sötningsmedel är sämre för hälsan än vanligt socker. Men i studier där man har jämfört effekten av att dricka socker och sötningsmedel, tycks socker vara sämst.

Den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, EFSA, håller just nu också på att granska alla livsmedelstillsatser. Genomgången visar att det finns ganska allvarliga frågetecken kring vissa tillsatser, och industrin har fått i uppdrag att genomföra flera säkerhetstester på dem. När det gäller sötningsmedel har dock säkerhetsgenomgången blivit försenad. Så den är ännu inte klar, men jag ser med spänning fram emot resultaten. Det finns exempelvis studier som tyder på att vissa onaturliga sötningsmedel, exempelvis sukralos, har en negativ inverkan på vår tarmflora. Frågan är om dessa sötningsmedel kommer att få finnas kvar?

Förbjudet att informera om tillsatt socker i butiken

Ett tredje argument mot sockerskatt är att staten inte ska lägga sig i vad vi äter. I stället för att hålla på att straffbeskatta oss, tycker många att vi ska få bättre livsmedelsinformation. Men det är svårare än vad många tror. Jag har varit med och utvecklat färgmärkningen Sockerchecken, som förra året infördes på alla Coopbutiker på Gotland. Så här såg det ut i butiken:

Målet med märkningen var att hjälpa konsumenter att avslöja alla sockervärstingar. Den som väljer en grön sås ovan får exempelvis i sig mindre tillsatt socker än den som väljer en röd. Men märkningen har aktivt motverkats av branschorganisationen Livsmedelsföretagen. Nu har dessvärre också livsmedelsinspektören på Gotland kommit fram till att den skulle bryta mot livsmedelslagstiftningen och måste tas bort.

Det verkar alltså vara olagligt att på ett konkret vis hjälpa konsumenter att hålla koll på sockret i butiken.
Jag är så glad att vi i stället har utvecklat appen Matchecken, för den kan varken Livsmedelsföretagen eller livsmedelslagstiftningen stoppa. Med hjälp av den kan vem som helst hålla koll på allt tillsatt socker i butiken. För som den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet kom fram till förra året: ju mindre tillsatt socker vi får i oss, desto bättre för hälsan.

Dela & kommentera comments

Ett sötare blod 10 år – nu måste vi prata om cancer

Det här är surrealistiskt, men i lördags var det tio år sedan som Ett sötare blod kom ut i bokhandeln. Boken är i princip lika aktuell i dag som då, vilket är lite svårt att släppa. Många får fortfarande ineffektiva kostråd. Det område som jag speciellt vill lyfta denna tioårsdag är cancerområdet. Varför görs så lite, när så mycket talar för att kosten kan ha goda effekter?

Herregud, vart ska man börja? Det är tio år sedan som ett Ett sötare blod kom ut. Det var också då jag lanserade min första blogg. Vilken resa det har varit! I mitt arkiv finns 982 publicerade inlägg (😱) och ni är många som under åren har hört av er med både frågor och fantastiska berättelser om hur kosten påverkar er hälsa.

Tack för alla fantastiska berättelser

Det är nog faktiskt där jag vill börja. Det finns få saker som gör mig så varm om hjärtat som när ni bemödar er om att berätta vilken skillnad kosten har gjort i era liv. Jag minns norrmannen Oskar W. Kristensen som hade ett skyhögt kolesterol och åderförkalkning i halspulsådern. Han ville inte ta de kolesterolsänkande läkemedel som läkaren ordinerade. I stället fortsatte han med den strikta lågkolhydratkost som han redan hade påbörjat, och han började motionera genom att klättar upp på fjälltopparna i närheten. Här ser ni hans fina utsikt:

Trots det höga kolesterolet, minskade åderförkalkningen i hans halspulsåder. Från att ha varit 2,5 mm tjock, blev den 1 mm inom loppet av 1,5 år. Det var utan tvekan en livsavgörande förbättring!

Sedan har vi familjen som tillsammans gick ner totalt 94 kilo i vikt; min namne Ann som slapp sina magsmärtor efter 35 år (!) av problem; och Lotta Slim som för första gången såg fram emot ett besök hos diabetesvården efter att ha läst Ett sötare blod. Äntligen kunde hon visa upp bättre blodsockervärden.

Det här är bara ett litet axplock av alla fantastiska berättelser jag har fått ta del av. Tack💚

Alltmer forskning görs på typ 2-diabetes, vikt och IBS…

Många av era berättelser handlar typ 2-diabetes, magsmärtor och viktproblem. Hur glad jag än blir av dem, tycker jag att det är fel att det är mina böcker som har bidragit till att ni har ändrat livsstil. Det stödet ska ni ju få i vården! När det gäller typ 2-diabets upplever jag dock att det har blivit en viss förändring de senaste åren. Vissa varnas visserligen fortfarande från att äta en lågkolhydratkost, men många blir också uppmuntrade. Sannolikt eftersom läkare och diabetessköterskor har sett vilken fantastisk effekt en lågkolhydratkost har på blodsockret och ofta även på blodfetterna. Det görs också allt fler studier av hur en lågkolhydratkost påverkar typ 2-diabetes, bland annat har Kostfonden hjälpt till att sjösätta en väldigt stor studie som nu pågår i Bergen och på Karolinska.  

När det gäller IBS och magsmärtor har också Kostfonden bidragit till en studie som kommer att göra skillnad. För några veckor sedan berättade vi att preliminära analyser visar att både en strikt lågkolhydratkost och en så kallad låg-FODMAP-kost har bättre effekt på magproblemen än en optimerad läkemedelsbehandling. Studien är stor och otroligt välgjord, så den kommer att kunna påverka hur IBS hanteras över hela världen.

…men när det gäller cancer står forskningen nästan stilla

Det rör på sig alltså inom många områden, men inom ett område går utvecklingen enormt långsamt: cancerområdet. Väldigt lite har hänt sedan jag skrev Ett sötare blod. I boken berättar jag om ett reportage om kost, cancer och kroppens tillväxtsystem som jag gjorde för SVT:s Vetenskapens värld. Tillsammans med Kerstin Brismar, professor i diabetesforskning på Karolinska, åt jag en stor dos godis och drack ett stort glas läsk på fastande mage till frukost. Här är vi:

Efter denna dunderfrukost mätte Kerstin Brismar våra blodsockernivåer och insulinnivåer:

Ser ni hur olika vi reagerade? För mig var det ett uppvaknande. Minst sagt. Vi åt ungefär lika mycket socker, men det var en dramatisk skillnad i effekten på vårt blodsocker och våra insulinnivåer. Experimentet ledde till att Kerstin Brismar insåg att hon hade förstadiet till typ 2–diabetes och ställde om sin livsstil. För mig blev det en stark uppmuntran att fortsätta att äta bra mat och träna. Varför kanske ni undrar? Det minskar risken för bukfetma och det som forskare kallar metabolt syndrom – mitt insulin fortsätta att ligga lågt, vilket i sin tur sannolikt ger ett skydd mot cancer.

Högt insulin driver på cancer

I Ett sötare blod förklarar jag varför höga insulinnivåer är en stor riskfaktor för cancer. Det fungerar nämligen som en tillväxtfaktor i kroppen. Dessutom triggar insulin en annan tillväxtfaktor som kallas IGF-1. Både insulin och IGF-1 kopplar till ytan av celler och sporrar dem att växa och dela sig. Här är en av alla de bilder som man kan finna i den vetenskapliga litteraturen och som beskriver förloppet (jag har lagt till förklaringar av vad ni ser):

Eftersom forskare vet att både insulin och IGF-1 sporrar cancerceller att växa, har de tagit fram läkemedel som stoppar effekten av dessa tillväxtfaktorer. Men många av dem orsakar allvarliga biverkningar. Det tillsammans med vissa andra problem har gjort att läkemedlen har varit svåra att använda.

Kosten kan påverka insulinets cancerdrivande effekter

Ett annat sätt att minska insulinets effekter vid cancer är rent logiskt att äta en insulinsänkande kost. Inom loppet av ett par dagar går det att kraftigt sänka insulinnivåerna i kroppen genom att undvika mat som är rik på stärkelse och socker. Det går också att korttidsfasta.  

För mig som biokemist är det självklart att forskare borde utvärdera om en insulinsänkande kost kan öka chansen att överleva en cancersjukdom, speciellt de cancerformer som är starkt kopplade till bukfetma. Men problemet är att få läkare förstår sig på kostens biokemiska potential, av den enkla anledningen att de har fått för lite utbildning kring detta. Dessutom går det inte att ta patent på kostbehandlingar, så det saknas ekonomiska drivkrafter att utveckla området.

Därför har en insulinsänkande kost som behandling av cancer bara testats i små studier och ofta först när allt annat hopp är ute. I vissa fall tycks ändå kosten kunna bromsa cancerförloppet och i enstaka fall har tumörerna krympt. Men studierna är alldeles för små och kortsiktiga för att kunna etablera några kostbehandlingar i vården.

Det finns hopp – men mer måste göras

Sedan jag skrev Ett sötare blod har skälen att tro att insulin driver cancer stärkts på många plan. Det finns mängder av forskning att grotta ner sig i för den som vill rota i den vetenskapliga litteraturen. Men fortfarande saknas alltså de stora studier som kan utvärdera hur stor effekten av en insulinssänkande kost faktiskt är. Det som ändå ger visst hopp är att det nyligen har publicerats en studie på prostatacancer, som visserligen också är kortsiktigt men som antyder så positiva effekter att det kan motivera forskare att bygga vidare på studien.

Dessutom har man påbörjat en lite större studie av hur en lågkolhydratkost i kombination med läkemedel kan påverka en viss typ av bröstcancer. Studien inkluderar 106 personer och har en kontrollgrupp, vilket är viktigt. Forskarna beräknar att studien ska vara klar i oktober 2024.

Ett tredje hoppingivande faktum är att allt fler forskare lyfter kostens potentiella effekter på cancer i olika vetenskapliga översiktsartiklar. Till exempel publicerades en intressant sådan i våras i den välrenommerade vetenskapliga tidskriften Nature Review Cancer.

Välgjord forskning kan göra enorm skillnad

Allt detta är bra, men på inget vis nog. Min dröm är att Kostfonden en dag ska kunna finansiera studier inom cancerområdet. Tänk om vi bara hade en hundradel av alla de resurser som Cancerfonden har? Förra året samlade de in 949 miljoner kronor. Om bara en bråkdel av det gick till kostforskning skulle det kunna göra en enorm skillnad.

Men skam den som ger sig! En dag ska Kostfonden ta mig sjutton också bli en spelare att räkna med inom cancerområdet. Om ni undrar vad jag önskar mig på denna bloggs tioårsdag, är det att ni bidrar till att sprida budskapet om att Kostfonden finns. Hjälp oss att samla in pengar. Det är jättelätt att bli månadsgivare med bankID. Till jul kan man önska sig en julgåva, till födelsedagar en födelsedagsgåva och vid begravningar kan man ge bort en minnesgåva. Det går också att swisha på 123 900 42 43. Det finns så många möjligheter!

Låt oss fortsätta att jobba hårt för att fler ska få upp ögonen för att maten vi äter gör stor skillnad i livet. Och låt oss göra det i minst tio år till!

Dela & kommentera comments
Om socker hade varit en tillsats

Vad hade hänt om socker fick ett E-nummer?

Vi pratar om ”tillsatt socker” i maten, men enligt lagstiftningen är socker inte någon tillsats. Därför har det inget E-nummer. Men vad skulle ha hänt om EU hade krävt att socker skulle genomgå samma säkerhetsgranskning som andra tillsatser? Svaret är att utbudet i våra butiker skulle ha förändrats på ett brutalt vis. En del hyllor hade helt tömts på sina produkter. 

Varför har inte tillsatt socker något E-nummer, som alla andra tillsatser? Den frågan slog mig när jag skrev Fejkmaten. Många tillsatser i vår mat är naturliga ämnen som industrin utvinner från olika grödor. Lutein, E 161b, är ett gult färgämne som de får från ätliga frukter och växter.  Lecitin, E 322, är ett emulgeringsmedel som de får från sojabönor, solrosfrön eller raps. Steviaglykosider, E 960a, är ett sött ämne som de får från växten stevia. Socker är ett sött ämne som de får från sockerbetor eller sockerrör. Men socker har inget E-nummer. Varför?

Socker uppfyller alla krav på att vara en tillsats

Vill man få svar på den frågan, kan man söka sig till den lagstiftning som reglerar tillsatserna i vår mat, EG-förordning 1333/2008. Där står:

Livsmedelstillsatser är ämnen som normalt inte i sig konsumeras som livsmedel men som tillförs livsmedel för ett tekniskt ändamål som beskrivs i denna förordning, som t.ex. konservering av livsmedel.

Andra tekniska ändamål som man nämner i lagstiftningen är bland annat att tillsatsen kan ge en speciell konsistens eller söt smak.

Socker uppfyller detta. Vi äter sällan socker som ett enskilt livsmedel, utan vi har det i maten för att få söt smak, en speciell konsistens eller konservera. Så varför får andra ämnen som fyller dessa funktioner ett E-nummer men inte socker?

Socker är undantaget från lagstiftningen om tillsatser

Svaret på den frågan hittar man i artikel 3, paragraf 2a. Där står:

Följande anses inte vara livsmedelstillsatser:

i) Monosackarider, disackarider eller oligosackarider samt livsmedel som innehåller dessa ämnen och som används på grund av sina sötande egenskaper.

Druvsocker och fruktos är monosackarider. Vanligt socker och mjölksocker är disackarider. Maltodextrin är oligosackarider.

Med en enkel paragraf har man alltså undantagit alla former av socker och sirap från lagstiftningen om livsmedelstillsatser. Varför socker får en specialbehandling framgår inte. Det bara är så. Men låt oss leka med tanken att paragraf 2a i artikel 3 inte hade funnits. Vad hade hänt då? Hur hade socker klarat av de krav som EU ställer på andra livsmedelstillsatser?

Andra livsmedelstillsatser genomgår en hård granskning

Väldigt dåligt, kan man sammanfattningsvis svara på den frågan. Som du kan läsa i Fejkmaten har den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) de senaste åren genomfört en ny riskbedömning av i princip alla befintliga livsmedelstillsatser med E-nummer. Utifrån toxikologiska studier på djur och människor har EFSA:s expertgrupper satt en gräns för hur mycket av olika tillsatser vi maximalt bör få i oss. Experterna kallar det för ett acceptabelt dagligt intag.

Som ett exempel upptäckte EFSA i sin genomgång att sorbinsyra, E 200, tycks kunna påverka fosterutvecklingen hos möss och kaniner. Doser som var lägre än 1 110 milligram per dag och kilo kroppsvikt, var dock säkert för djuren. För att sorbinsyra absolut inte ska ha någon effekt på oss människor under vårt långa liv, använder EFSA en marginal på 100 mot denna säkra nivå. Så de har satt det acceptabla dagliga intaget för oss människor till 11 mg sorbinsyra per dag och kilo kroppsvikt.

Hur klarar socker säkerhetskraven för tillsatser?

Låt oss nu ställa samma krav på socker. I den vetenskapliga litteraturen kryllar det av mus- och råttstudier som visar att tillsatt socker orsakar olika sjukdomar. I en studie från 2013 fick mössen 25 procent av sina kalorier från socker. Det ledde till att mössen oftare dog i förtid, och fick färre avkommor. I en studie från 2016 visade forskarna att möss som fick socker oftare fick bröstcancer. I en sammanställning av många olika djurstudier, kunde forskarna dra slutsatsen att socker bidrar till typ 2-diabetes. Det finns också djurstudier som visar att glukos-fruktossirap kan bidra till tjocktarmscancer, och att fruktos driver på tillväxten av prostatacancerceller och metastaser i levern.  

I vissa studier har forskarna gett djuren extrema mängder socker. I andra ligger mängderna på cirka 25-30 procent av alla kalorier. Låt oss för enkelhetens skull anta att 15 procent av alla kalorier skulle vara en säker gräns. Använder vi EFSA:s säkerhetsmarginal på en faktor 100 borde vi människor alltså få maximalt 0,15 procent av alla våra kalorier från tillsatt socker.

Majoriteten av alla livsmedel innehåller tillsatt socker

Inte ens den mest rabiata sockermotståndaren klarar nog den gränsen med dagens livsmedel. Det skulle innebära att vi bara kunde äta typ 1 gram socker per dag. Det är ungefär en tredjedels sockerbit.

Faktum är att om EU tog bort paragraf 2a i artikel 3 i lagstiftningen om livsmedelstillsatser, så skulle det behöva ske en brutal utrensning i våra butiker. Mängder av livsmedel skulle bli förbjudna.

Det mest uppenbara är kanske att godishyllorna på väg fram mot butikskassorna i princip hade tömts helt. Vissa små öar av sötningsmedelssötat godis skulle bli kvar, men allt annat skulle ha försvunnit.

Andra hyllor som skulle ha blivit ekande tomma är de för sylt, läsk, saft, kakor, bullar, efterrätter och andra sötsaker. I frysdisken hade nästan all glass försvunnit och i mjölkkylen hade typ varannan produkt behövts tas bort.

Flinghyllan hade blivit kraftigt nedbantad. Produkterna med tecknade figurer på – de som företagen marknadsför mot barn – skulle ha rykt all världens väg.

I brödhyllan hade limpor förbjudits. Pågen och Skogaholm hade behövt halvera sitt sortiment (minst). Polarbröd hade nästan försvunnit som varumärke.

Det hade också varit svårt att hitta någon sill till midsommar, och knappt någon enda barbecuesås till grillningen på kvällen.

Den värsta tillsatsen har inget E-nummer

Faktum är att om EU skulle börja räkna tillsatt socker som en tillsats, hade storleken på våra butiker kunnat krympa avsevärt. Många av oss hade säkert tyckt att det var en eländig förändring, men vi människor är anpassningsbara. Snart hade vi vant oss. Den stora vinstlotten hade blivit en kraftigt förbättrad folkhälsa och kortade vårdköer. Vi som i dagsläget aktivt väljer bort matvaror med många E-nummer i, hade nog också börjat undra varför vi lagt så stor möda på det när en av de värsta tillsatserna inte ens haft något E-nummer.

För så här är det: säkerhetskraven för olika E-nummer är generellt mycket högre än för tillsatt socker. När det gäller tillsatt socker har vi knappt några säkerhetskrav alls, trots att det bidrar till mängder av dödliga sjukdomar i djurförsök.

Dela & kommentera comments

Europeisk myndighet: konsumtionen av tillsatt socker bör hållas så låg som möjligt

I augusti förra året släppte den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, EFSA, en preliminär rapport kring socker. Nu har rapporten varit ute på remiss och EFSA:s tidigare slutsats står sig. Ju mindre socker vi äter, desto bättre. Detta rimmar illa med det faktum att socker är den andra vanligaste ingrediensen i våra livsmedel.

Livsmedelsverket skriver i dag om EFSA:s rapport om socker: Tydligt samband mellan tillsatt socker och ohälsa. Det är våra nordiska länder som har bett EFSA att göra genomgången. Den dom som EFSA fäller över sockret är den tuffaste hittills av en myndighet. EFSA konstaterar att vetenskapen är för osäker för att kunna dra en säker gräns för hur mycket socker vi kan äta. I stället menar de att ju mindre tillsatt och fritt socker vi äter, desto bättre är det. Så här skriver de:

Based on available data and related uncertainties, the intake of added and free sugars should be as low as possible in the context of a nutritionally adequate diet.

Socker är den andra vanligaste ingrediensen i våra livsmedel

Skälet till att vi ska hålla nere på sockret är att det bidrar till karies, bukfetma och typ 2-diabetes. Men att hålla sockret så lågt som möjligt är lättare sagt än gjort. Under arbetet med min kommande bok Fejkmaten, har jag lyckats få fram en unik lista över de hundra vanligaste ingredienserna i vår mat. På andra plats, efter salt, kommer just socker. Det är till och med vanligare att industrin har socker i ett livsmedel än vatten. Utöver detta rymmer 100-i-topp listan också druvsocker (plats 8), glukossirap (plats 11), sirap (plats 64), glukos-fruktossirap (plats 71), laktos (plats 72) och invertsocker (plats 97).

Dessutom har livsmedelsindustrin börjat fylla vår mat med olika former av juice och sirapssöta juicekoncentrat. Detta är också något som EFSA varnar för. De menar att vi behöver dra ner på det som de kallar för ”fritt socker”.

Matchecken ger dig koll på sockret

Eftersom majoriteten av alla våra livsmedel innehåller någon form av tillsatt eller fritt socker, är det svårt för oss konsumenter att hålla koll på hur mycket vi egentligen får i oss. Det är skälet till varför vi utvecklade appen Sockerchecken. Om du skannar streckkoden på en vara, gör appen en uppskattning av hur mycket tillsatt och fritt socker varan innehåller. På så vis kan du mycket lättare hålla koll på sockret. Exempelvis blir det lättare att se vilken soja du ska köpa:

Eller hur mycket socker som rågbrödet innehåller:

Under våren kommer vi att släppa en ny version av Sockerchecken. Den kommer att utvecklas till ”Matchecken” och då även gå att använda för att hålla koll på olika tillsatser. Men vi har större planer än så. Målet är att den ska kunna varna för fler former av ultraprocessade ingredienser, exempelvis ren stärkelse.

Livsmedelsverket måste börja jobba mot sockret

Min förhoppning är att den nya rapporten ska få Livsmedelsverket att också börja jobba mot sockret. Förra året skrev jag ett öppet brev till dem. Det gick ut på att Livsmedelsverket allvarligt underskattar mängden socker vi får i oss. De baserar sitt arbete på enkätundersökningar, där vi själva rapporterar vad vi äter. Det leder till en väldigt snedvriden bild av det svenska folkets sockerkonsumtion. Generaldirektörens svar skvallrade dock om att hon inte förstod vidden av kritiken. Kanske kan EFSA:s rapport öppna hennes ögon för detta gigantiska folkhälsoproblem.

Foto av bullarna: Daniel Masajada.

Dela & kommentera comments 1

Sockerkonsumtionen går ner – men vi behöver välja bort ännu fler sockerbomber

I december släppte Jordbruksverket glädjande siffror som visar att sockerkonsumtionen forsätter att gå ner i Sverige. Vi har dock en bra bit kvar att vandra innan vi når en rimlig konsumtion. Med hjälp av Sockercheckens app och färgmärkning kan du och dina barn jaga sockervärstingar i butiken. Gör det till en utmaning att äta gröna och gula produkter till vardags.

De senaste årens larm kring allt dolt socker i vår mat börjar ge effekt på vår konsumtion. Jordbruksverkets preliminära konsumtionssiffror för 2020 visar att mängden socker som vi förbrukar i Sverige fortsätter att minska. Här ser du hur vår sockerförbrukningen har varierat från mitten av 1800-talet tills i dag:

Siffrorna före 1960 är baserade på data från Statistiks årsbok, medan siffrorna efter 1960 är Jordbruksverkets statistik. Metoden för att räkna ut hur mycket socker vi förbrukar har så klart varierat, därför är dessa siffror bara riktmärken för vår konsumtion. Men de data som finns visar ändå att vi inte har legat så här lågt sedan 1900-talets första hälft.

Ju mindre socker desto bättre

Under mitten av 1900-talet rörde vi dock på oss betydligt mer än vad vi gör i dag. Därför tålde vi mer tillsatt socker på den tiden. Ska vi nå Livsmedelsverkets mål, där maximalt 10 procent av alla kalorier får komma från tillsatt socker, behöver vi minska vår konsumtion ännu mer. Enligt en uträkning jag gjorde för Kostfondens rapport Ett sockersmart Sverige borde vi inte förbruka mer än 20 kilo socker per person och år. Lägger man lite svinn på det blir det runt 22-25 kilo, vilket skulle vara en mer rimlig förbrukningsnivå:

WHO menar dessutom att vi helst ska minska sockerkonsumtionen till maximalt 5 procent av alla kalorier. För att nå dit behöver vi dra ner vårt sockerintag till en tredjedel av vad vi får i oss i dag.

Avslöja fler sockervärstingar med Sockercheckens app

Utan tvekan skulle vi tjäna på att få bort mer socker ur vår mat. Vill du ha hjälp med det? Ladda ner Sockercheckens app. Vi har utvecklat den för att göra det lättare att avslöja butikernas sockervärstingar. Den enkla färgkoden (grönt, gult, rött och svart) har lite överraskande visat sig fungera utmärkt för barn. Så här skrev en mamma i Sockercheckens sociala medier:

Jag använder er app tillsammans med min dotter i affären då hon förut har klamrat sig fast vid ett packet sockrade flingor. Vi skannade, såg färgen (svart) och så valde hon HELT UTAN PROTEST ett annat alternativ efter att även ha skannat det (gult). Samma sak bland mejeriprodukterna, hon valde, vi skannade, och hon valde något annat efter att lätt fått förklarat (och själv sett) att vi inte kan välja röda eller svarta produkter i daglig-kosten. Tack för hjälpen att få mitt barn att konkret se (och inte bara höra mitt tjat) de höga halterna socker.

Sockercheckens app avslöjar sockervärstingar för barn

Jag upplevde samma sak med ett till mig närstående barn när han ville köpa Fjällfil med hjortronsmak. Vi skannade produkten:

Han konstaterade: ”Va, blir den röd?”. Sedan köpte vi naturell yoghurt, som vi mixade med banan och blåbär så att det blev en fruktyoghurt.

Du kan skanna 15 valfria produkter med appen, sedan kostar den en minimal slant. En del har varit kritiska mot detta och vill att appen ska vara gratis. Det skulle jag också helst vilja, men det har tagit många månader att utveckla funktionen bakom appen. Systemet kräver också underhåll. Men du kommer att få mer valuta för dina pengar. Vårt nästa mål är att lägga in ett filter för olika E-nummer. Det är något jag själv längtar efter!

Ut och jaga grön och gul mat nu! Ju oftare du väljer gröna och gula produkter inom en livsmedelsgrupp, desto bättre för din kropp.

Dela & kommentera comments 1

Potentiellt cancerframkallande tillsatser i juldekorationer för bakverk

I våras bedömde den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, EFSA, att tillsatsen E 171 inte längre kan anses vara säker att äta. E 171 innehåller nanopartiklar av titandioxid som är potentiellt cancerframkallande. De juldekorationer som du ser på bilden ovan innehåller fortfarande E 171. Här kommer en lista på olika E-nummer som du ska se upp för när du bakar i jul.

De snöstjärnor och silverkulor som du ser på bilden ovan marknadsförs just nu i olika butiker runt om i landet. Innan du faller för de glittriga dekorationerna: fundera på om du verkligen har lust att äta potentiellt cancerframkallande ämnen i jul.

Förr om åren pyntade jag själv mina chokladjulgodisar med de där vita snöflingorna, men nu är det slut på det. När jag i samband med ett bokprojekt började granska olika E-nummer, upptäckte jag nämligen att de innehåller titandioxid, E 171. Här ser du ingredienslistan:

Och här är en annan dekorationsvara som innehåller E 171:

Titandioxid, E 171, har i djurförsök orsakat förstadium till tarmcancer

E 171 är nu på väg att förbjudas. Skälet är att forskare från Frankrike och Luxemburg år 2017 publicerade en studie som visade att E 171 kan orsaka en inflammation i tjocktarmen på råttor. När råttorna hade fått i sig E 171 under hundra dagar, utvecklade de till och med ett förstadium till tarmcancer.

Upptäckten ledde till att franska myndigheter beslutade att förbjuda titandioxid som en tillsats i mat från 1 januari 2020. I våras konstaterade även EFSA att titandioxid inte längre kan anses vara säkert, eftersom det inte går att utesluta att tillsatsen kan skada vår arvsmassa. Därför tog EU-kommissionen det första steget mot att förbjuda tillsatsen för någon månad sedan. Sannolikt kommer den att fasas ut under nästa år, men personligen började jag bojkotta allt med E 171 i redan i våras (vilket också inkluderat vissa tuggummin).

Aluminium kan ansamlas i kroppen

Ett annat ämne jag är väldigt osugen på att äta är rent aluminium, E 173, som ger glans åt silverkulorna i dekorationsblandingen ovan. När EFSA år 2008 gick igenom hur mycket aluminium vi får i oss, både från mat och andra källor, kom de fram till att en del av oss får i sig för mycket. Det mesta av det aluminium vi äter går rakt genom tarmarna, men en del går in i kroppen och då har vi svårt att göra oss av med ämnet. Det lagras framför allt i benvävnaden, men aluminium kan också gå in i hjärnan, skriver EFSA.

Stora osäkerheter kring klorofyllkopparkomplex, E 141

I andra juldekorationer som det skyltas med i våra butiker just nu finns det klorofyllkopparkomplex, E 141. Exempelvis denna:

Även detta ämne har EFSA just nu under lupp. De senaste åren har EFSA gått igenom i princip alla godkända livsmedelstillsatser för att se om de verkligen är säkra för oss att äta. När det gäller klorofyllkopparkomplex kunde de inte göra någon säkerhetsbedömning. Skälet är att det finns för få studier som exempelvis utvärderade om ämnet kan orsaka cancer. EFSA har därför krävt att livsmedelsindustrin ska genomföra fler säkerhetsstudier. I väntan på att resultaten från dessa ska offentliggöras, har i alla fall jag bestämt mig för att undvika ämnet.

Silverkulor med silver kan också innehålla hälsovådliga nanopartiklar

Samma sak gäller silver som tillsats, E 174. Det är E 174 som får dessa dekorativa pärlor att skimra:

När EFSA återutvärderade E 174, blev slutsatsen återigen att det saknades viktiga data. Precis som titandioxid kan silver exempelvis forma nanopartiklar, som är så små att de kan tränga in i kroppen. EFSA:s bedömning var att man generellt har för dålig koll på dessa. Därför har de gett industrin i uppdrag att genomföra en rad säkerhetsstudier även på silver.

En app ska hjälpa oss att hålla koll på alla E-nummer

Jag kan trösta er som läser det här med att många E-nummer är helt naturliga ämnen, som är ofarliga att äta. Men det finns allvarliga frågetecken kring en del av dem och av någon anledning tycks många av dessa användas i dekorationer för bakverk.

Personligen har jag ingen lust att tugga i mig på potentiellt cancerframkallande ämnen, oavsett om det är jul eller inte. Jag tror att ni är många därute som känner likadant. Dela därför detta inlägg, så att informationen kan nå ut till så många som möjligt.

Sedan kommer här en liten spoiler: vi planerar att införa ett E-nummerfilter i Sockercheckens app. Anledningen är att jag själv börjar känna ett stort behov av att hålla koll på alla olika tillsatser som finns i maten. Vissa är helt okej, andra vill jag absolut inte tugga i mig. Men att hålla reda på vilka E-nummer som är vilka, är ju stört omöjligt. Planen är därför att komplettera appen med ett E-nummerfilter till våren. Då kan man skanna varans streckkod och både få reda på andel tillsatt socker och om varan innehåller skumma E-nummer. Som jag längtar efter det!

Dela & kommentera comments 8

20 år som journalist – och så mycket kvar att göra!

När två flygplan störtade in i World Trade Centers tvillingtorn i New York, var det min födelsedag. Det var också året när jag blev journalist. De senaste veckorna har därför varit tid för reflektion: Vill jag fortsätta att granska livsmedelsindustrin och kostråden? Eller vill jag göra något annat? Och hur länge ska jag driva min sajt? Jag har landat i att jag vill fortsätta, för att jag måste. Om du uppskattar mitt arbete får du gärna bli min Ann-hängare. Läs vidare så får du reda på hur du gör.

På min födelsedag för 20 år och 2 dagar sedan var min pappa på besök. Jag bodde i Uppsala och hade nyligen disputerat i biokemi. En professor i på Harvard – Jack Szostak – hade erbjudit mig en postdoc-tjänst. Det kunde ha blivit ett första viktigt steg i forskarkarriären, men jag tackade nej. I stället gick jag Poppius journalistskola, med målet att bli journalist. På eftermiddagen – innan jag skulle åka till en föreläsning i Stockholm – såg pappa och jag de oförglömliga bilderna av hur de två flygplanen flög in i World Trade Center.  

Terrordådet den 11 september 2001 var början på en ny tid för hela världen. Personligen har jag också alltid förknippat den dagen med en viktig vändpunkt i mitt eget liv. Beslutet att bli journalist kändes helt rätt. Första tiden skrev jag mycket för Ny Teknik, och jobbade på ett vetenskapligt teveprogram på UR. Sedan gjorde jag en dokumentär om ”När aids kom till Sverige”, vikarierade som vetenskapsreporter på DN, och praktiserade på San Francisco Chronicle under ett halvår (tack vare ett stipendium i innovationsjournalistik från Vinnova).

Intervjun som fick mig att byta spår

Men så en dag – våren 2009 – intervjuade jag en kvinna som hade typ 2-diabetes. Hon berättade om dagen när vågen stod på 100 kg. Trots ganska stora doser insulin, for hennes blodsocker i höjden efter måltiderna. Hon var desperat, och på internet hittade hon en amerikansk läkare som hanterade sin typ 1-diabetes med hjälp av en lågkolhydratkost.

Samma dag lade hon själv om kosten och efter endast två dagar kunde hon sluta med sina insulinsprutor. Hennes blodsocker sjönk till en låg och jämn nivå, som hos en frisk människa. Här ser du förändringen:

Trots att hon åt både grädde och smör, började hon också rasa i vikt. Hon gick ner hela 42 kg inom loppet av två år.

Utan mediciner skulle kostråden vara livsfarliga

Hennes berättelse väckte mitt intresse, för den stämde inte alls med vad vi alla har lärt oss om kosten. Dessutom hade jag svårt att förstå de kostråd som hon hade fått. Här är en bild tagen från en broschyr som personer med diabetes ofta fick från vården på den tiden:

Enligt broschyren skulle personer med diabetes äta bröd till varje måltid. En bulle till kaffet var okej, bara den var liten. Rotfruktssoppan till lunch var så kalorisnål att man behövde pannkakor efter den.

För mig som biokemist var det här mot all logik. Personer med typ 2-diabetes råddes att äta extremt blodsockerhöjande mat, sedan fick de mediciner för att sänka blodsockret. Faktum var att utan medicinerna skulle de här kostråden ha tagit kål på kvinnan som jag intervjuade. 

Intervjun blev nästa vändpunkt i mitt yrkesliv. Det ledde till att jag började granska våra kostråd, speciellt kostråden till personer med diabetes.

Kostråden till personer med typ 2-diabetes vilar på en bräcklig grund

När jag insåg att kostråden vilade på en vetenskaplig grund som närmast kunde liknas vid ett plockepinn, gjorde jag ett granskande reportage för SVT:s Vetenskapens värld. Det sändes för ganska så precis tio år sedan, och är sorgligt nog fortfarande lika aktuellt. Du kan se det på youtube i tre klipp här, här och här.

Året efter gav jag ut boken Ett sötare blod och drog i gång min första blogg. Sedan dess har jag skrivit nästan 1000 inlägg. Få inlägg har tagit färre än tre–fyra timmar att knåpa ihop. Väldigt många har tagit flera dagar, speciellt granskningar av uttalanden i media, nyheter och mina öppna brev.  

Ibland tänker jag att det är dags att göra något annat, och i år har jag tänkt extra mycket på det. Men så ser jag sådana här nya produkter i butiken:

Det är ett sugrör som innehåller smaksatta sockerkulor. När barnen suger i sig mjölken, blir den alltså sockersöt. Och ser ni högst upp. Om jag tolkar det rätt, tycker Ica att sugröret ska användas varje dag.

Tänk om dygnet kunde ha 48 timmar?

Den ilska jag känner när jag ser sådant här gör att jag bara inte kan sluta granska livsmedelsindustrin, politiker och myndigheter. Tvärt om önskar jag att jag hade mer till över för detta. Mina anmälningar av olika livsmedelsföretag har hittills lett till exempelvis förändringar i naturgodishyllan och till att havredryckstillverkare har fått ändra på sina förpackningar. Men det finns många fler anmälningar kvar att göra.

Jag skulle också vilja ha mer tid för att granska olika nyheter som publiceras i media. Ni är många som till exempel hörde av er om den rapport som Hjärt-lungfonden släppte nyligen, där man påstod att vår konsumtion av salt skulle vara den största orsaken till hjärt-kärlsjukdom. Den vetenskapliga grunden för att påstå det är också som ett plockepinn. Drar man i en pinne, rasar allt.

Till sist skulle jag vilja skriva fler nyheter här. Svensk media missar massor av spännande forskningsnyheter om hur kosten kan påverka oss. I tidskriften Nature, publicerade forskare till exempel nyligen en studie som potentiellt kan förklara varför en hög konsumtion av socker tycks öka risken för tjocktarmscancer. 

Om du blir en Ann-hängare, kan jag få mer tid att granska

Sådana nyheter vill jag sprida, men för att försörja mig måste jag helt enkelt jobba med annat. Några annonser vill jag inte ha in här på sajten, och när jag får förfrågningar om att göra reklam för exempelvis Arlas nya lågsockeryoghurts i sociala medier, tackar jag konsekvent nej.

Vad jag däremot har gjort är att skaffat mig en sida på Patreon. Där kan du som uppskattar det jag skriver, och känner att du har haft nytta av det, bli en Ann-hängare. Om du bidrar med en liten slant varje månad, kommer du garanterat att kunna läsa fler saker här.

Jag är så otroligt glad att jag för 20 år sedan valde att bli journalist. Enda gången jag ångrade det var hösten 2009, när jag fick reda på att Jack Szostak hade tilldelats Nobelpriset i fysiologi och medicin. Då önskade jag plötsligt att jag hade tagit den där postdoc-tjänsten på hans labb på Harvard. Men den känslan varade bara i fem minuter.  

Dela & kommentera comments 1

Ny EU-rapport: ”Konsumtionen av tillsatt socker bör vara så låg som möjligt”

Det går inte att sätta en säker gräns för hur mycket socker vi kan äta. Den slutsatsen drar den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, EFSA, efter att ha granskat vetenskapen kring socker och hälsa. Forskning visar att ju mer tillsatt socker vi får i oss, desto högre blir risken för karies, fetma och typ 2-diabetes.

För några år sedan bad de nordiska länderna EFSA, den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, att göra en genomgång av vetenskapen kring socker. Specifikt önskade man att få svar på en viktig fråga: hur mycket socker kan vi konsumera utan att riskera vår hälsa?

Efter att ha granskat runt 30 000 olika vetenskapliga studier är EFSA nu klar med detta mastodontarbete. Svaret i deras rapport är dock nedslående: det går inte att dra någon gräns för att säkert sockerintag. Sambandet mellan socker och ohälsa tycks vara linjärt. Ju mer socker vi äter, desto sämre för våra tänder och vårt välmående. EFSA skriver:

”Baserat på risken att utveckla kroniska metabola sjukdomar och karies, bör konsumtionen av tillsatt och fritt socker vara så låg som möjligt.”

Hårdaste domen kring socker någonsin

Detta är utan tvekan den hårdaste domen kring tillsatt socker någonsin. Länge har våra myndigheter sagt att maximalt 10 procent av alla kalorier får komma från tillsatt socker, annars får vi i oss för lite vitaminer och annan näring. Men år 2014 tog WHO detta ett steg längre. De menade att vi helst skulle minska vårt sockerintag till maximalt 5 kaloriprocent, en gräns så låg att många svenskar har passerat den redan till frukost.

EFSA:s slutsats är alltså ännu striktare, men de utfärdar inga rekommendationer. Deras genomgång ska istället fungera som ett kunskapsunderlag som olika EU länder kan utgå ifrån när de tar fram kostråd till sina befolkningar. 

Även fruktjuice kan bidra till ohälsa

Precis som WHO menar EFSA att vi även ska begränsa fritt socker från juice och honung. Vår konsumtion av juice och juicekoncentrat har ökat kraftigt de senaste åren. Enligt EFSA:s rapport kan fruktjuice sannolikt bidra till både typ 2-diabetes och gikt (läs mer om gikt via denna länk).

Genomgången visar samtidigt att det finns stora osäkerheter i vetenskapen kring socker. Det är visserligen välbelagt att läsk, saft och annan sockersötad dryck orsakar fetma, typ 2-diabetes, högt blodtryck och hjärt-kärlsjukdom, men det saknas kunskap kring andra sockerinnehållande livsmedel. EFSA efterlyser även mer kunskap kring hälsoeffekterna av att konsumera lägre doser socker – den mängd som ligger inom ramarna för de nuvarande kostråden. I dagläget saknas bra studier på detta.

EFSA:s slutgiltiga rapport om socker är klar mot slutet av 2021

Den rapport EFSA nu publicerar är ett utkast som har skickats ut på remiss. Olika organisationer, företag och experter har möjlighet att ge återkoppling på rapporten till EFSA innan 30 september.

Den 21 september håller EFSA också ett seminarium där de förklarar sina ståndpunkter, svarar på frågor och tar emot feedback. Jag har anmält mig och hoppas få delta, eftersom jag gärna vill höra hur livsmedelsindustrins olika lobbyingorganisationer reagerar på EFSA:s slutsatser.

Svårt för oss konsumenter att hålla koll på sockret

EFSA:s ska publicera slutversionen av sin rapport mot slutet av året. Den kommer sedan att användas som underlag för våra nordiska näringsrekommendationer, som ska uppdateras nästa år. Det ska bli spännande att se om rapporten leder till några förändringar av kostråden. Oavsett behövs en uppryckning när det gäller märkningen av våra livsmedel. Det är i princip omöjligt för oss konsumenter att hålla reda på hur mycket tillsatt socker och juice vi får i oss. Socker är den tredje vanligaste ingrediensen i våra livsmedel. Att äta så lite socker som möjligt är därför hyfsat komplicerat och kräver att vi lusläser ingredienslistor.

För att hjälpa konsumenter att syna butikernas alla sockerbomber utvecklade vi förra året Sockerchecken. Det är en märkning av mängden tillsatt och fritt socker i livsmedel. Hittills har märkningen införts i ett femtontal butiker runt om i landet. Låt oss hoppas att det snart kan bli fler. Ska vi vända epidemin av fetma och typ 2-diabetes, måste det bli mycket lättare för oss konsumenter att göra sockersmarta val i vår vardag.

Foto: Caspar Rae

Dela & kommentera comments 10

Livsmedelsverket svar om socker och godis: orsakerna till övervikt är komplexa

I förra veckan skrev jag ett öppet brev till Livsmedelsverket, där jag ifrågasatte deras folkhälsoarbete. Nyligen skickade de ut en pressrelease med en lista över den 15 största riskfaktorerna i svenskars matvanor. Där fanns vare sig en för hög socker- eller godiskonsumtion med. Nu har Livsmedelsverkets generaldirektör Annica Sohlström svarat på det öppna brevet.

Under många år har Livsmedelsverket satsat mer på få ner vår saltkonsumtion, än vår sockerkonsumtion. Enligt en prioriteringslista som ligger på deras sajt är det också viktigare att vi ökar vårt intag av fullkorn, än att vi minskar vår höga konsumtion av godis. Här är listan (där vare sig socker eller godis ens nämns):

En orsak till dessa prioriteringar är att Livsmedelsverket baserar mycket av sitt folkhälsoarbete på matvaneundersökningar, där vi rapporterar till dem vad vi äter. Eftersom vi rapporterar ett ganska lågt godisintag, ser Livsmedelsverket inte det som något större problem.

I förra veckan skrev jag ett öppet brev till Livsmedelsverkets generaldirektör Annica Sohlström, där jag ifrågasatte deras syn på godis och socker. Godiskonsumtionen i deras matvaneundersökningar skiljer sig nämligen enormt mycket mot vad som faktiskt säljs. Du kan läsa hela mitt öppna brev via denna länk. Nu har Livsmedelsverkets generaldirektör Annica Sohlström svarat. Här är hennes kommentarer.

Livsmedelsverket: att enbart peka ut sockret är att gör det för enkelt

 Hej Ann, 

Vi på Livsmedelsverket tycker att det är allvarligt att så stor andel av den svenska befolkningen har övervikt och fetma. En av flera orsaker är att det dricks mycket läsk, överkonsumtion av socker är ett problem. Men att bara peka ut sockret är att göra det lite för enkelt, orsakerna till övervikt och fetma är betydligt mer komplexa. 

Det får stora konsekvenser för hälsan att vi äter alldeles för lite frukt, grönsaker och fullkorn och för mycket salt och rött kött. Det är därför vi lyfter fram det i våra kostråd. Men kostråden är också tydliga med att man ska äta mindre läsk, godis och fikabröd. 

Global Burden of Disease (GBD) är en av världens största sammanställningar av vad som kan leda till ohälsa. Den tas fram av forskare från flera länder som sammanställer data om hundratals riskfaktorer och hur de kopplar till sjukdomar, skador eller för tidig död. GBD använder många olika källor, som matvaneundersökningar men även jordbruksstatistik, marknadsstatistik och förstås också vetenskapliga studier om hur olika livsmedel och näringsämnen påverkar hälsan. Den rankar problemet med att vi äter för lite fullkorn och grönsaker och för mycket kött som ett större problem för hälsan än vår konsumtion av socker. 

I våra matvaneundersökningar blir det tydligt att det finns stora skillnader i godis- och läskkonsumtion mellan olika grupper – vissa äter inte godis alls medan andra äter jättemycket. Du kanske har sett att vi gjort en undersökning av ungdomars matvanor som publicerades 2018? I den såg vi en betydligt högre godiskonsumtion än i undersökningen bland vuxna, som du refererar till. De som åt allra mest rapporterade mellan 150–200 gram per dag, vilket skulle motsvara över 1 kg per vecka. 

Livsmedelsverket arbetar med frågor kring socker på flera sätt parallellt, precis som vi gör med andra risker med mat. Därför bad vi regeringen om att få i uppdrag att hitta lösningar för att minska salt- och sockerkonsumtionen. Nyligen fick vi därför uppdraget att undersöka och skapa förutsättningar för en överenskommelse i livsmedelsbranschen om att sänka salt- och sockerhalten i livsmedel. I uppdraget ingår också att undersöka vilka åtgärder som krävs för att minska konsumtionen av mat med mycket kalorier men lite näring.

För att ytterligare säkerställa kunskapen om sockers effekter på hälsan har vi bett Efsa, den europeiska myndigheten för livsmedelsäkerhet, att gå igenom den samlade vetenskapen kring socker och risken för metabola sjukdomar. Deras vetenskapliga värdering går ut på remiss i sommar. Alla som vill kan lämna synpunkter. 

Livsmedelsverket använder statistik från sina matvaneundersökningar för att bland annat följa befolkningens konsumtion av olika livsmedel över tid, för att se om konsumtionen ökar eller minskar. Du har rätt i att det är stor skillnad mellan Jordbruksverkets statistik över hur mycket godis och läsk som finns på marknaden och vad deltagare i matvaneundersökningar säger att de faktiskt äter, blir ibland underrapporterat. Men det tar vi självklart hänsyn till när vi tar fram våra kostråd. 

Vi delar din oro över konsumtionen av socker i Sverige. Även om vi har olika uppfattningar om hur Livsmedelsverket arbetar har vi samma mål som du, nämligen att folkhälsan i Sverige ska förbättras. 

Vänliga hälsningar 

Annica Sohlström GD, Livsmedelsverket 

Mina kommentarer

Här är några av mina tankar när jag läser svaret. För och främst har jag aldrig skrivit att socker är den enda orsaken till övervikt, men att det är en självklar storbov i dramat. Vi är ett av de länder i världen där man äter mest godis, och det är näst intill obegripligt att Livsmedelsverket tycker konsumtionen av salt är ett allvarligare hälsoproblem. Speciellt som stora och välgjorda studier de senaste åren ger skäl att ifrågasätta om salt ens är skadligt i de mängder majoriteten konsumerar.

Det är bra att Livsmedelsverket låter utreda hälsoeffekterna av socker. I tidigare utredningar har EFSA kommit fram till att man inte får övervikt av socker. En granskning från Sveriges Radio år 2016 visade dock att många av ledamöterna i EFSA hade kopplingar till sockerindustrin. När jag slängde ett öga på jävsdeklarationerna för den nuvarande gruppen, verkar den dock ha en bättre sammansättning (men jag hann inte läsa jättenoga).

Kraftig underrapportering av godis även i Riksmaten ungdom

Vad gäller godiskonsumtionen i Riksmaten ungdom från 2016-2017, lyfter Annica Sohlström att vissa unga hade ett extremintag. Det tyder på att en del svarar sanningsenligt i kostundersökningar. Tittar man på genomsnittet i undersökningen anger ungdomarna dock endast att de äter 8,4 kilo godis och choklad per person och år. Samma år såldes strax över 15 kilo godis och choklad per svensk. Även i Riksmaten ungdom måste det alltså finnas en ordentlig underrapportering av godisintaget, något som Livsmedelsverket inte ens nämner på sidan där de presenterar dessa resultat.

Livsmedelsföretagen verkar inte planera branschöverenskommelse kring socker

Annica Sohlström skriver också att de har fått i uppdrag att ”undersöka och skapa förutsättningar för en överenskommelse i livsmedelsbranschen om att sänka salt- och sockerhalten i livsmedel.” När jag i början av april debatterade dessa frågor med Livsmedelsföretagens representant Elisabeth Rytter i SVT:s program Sverige möts, verkade hon dock högst ointresserad av sockret. Hon sa:

”När det handlar om bra och dåliga matvanor, då ska vi komma ihåg att för lite fullkorn och för mycket salt är stora risker för hälsan. Sockersötade livsmedel kommer en bra bit nedanför.”

Vad jag förstod hade Livsmedelsföretagen inga planer alls på någon branschöverenskommelse kring socker, men vi får hoppas att Livsmedelsverket får dem på andra tankar.

Livsmedelsverket måste bli tydligare med bristerna i deras undersökningar

Sist men inte minst: jag hoppas att Livsmedelsverket blir tydligare med att deras matvaneundersökningar har stora brister när det gäller den uppskattade konsumtionen av godis- och socker. Det senaste året har jag sett två olika forskare citera en lista som ligger på Livsmedelsverkets sajt, där det står att endast 4 av 10 skulle äta för mycket socker.

En av forskarna var Mai-Lis Hellenius, professor vid Karolinska Institutet. Hon visade listan under ett riksdagsseminarium om vad livsmedelsbranschen gör för att förbättra våra matvanor. Hon nämnde inte ett ord om att siffrorna för socker är högst osäkra på grund av en kraftig underrapportering. Därför fick de närvarande riksdagsledamöterna en snedvriden bild av verkligheten.

På Livsmedelsverkets sajt står heller inget om osäkerheterna i dessa siffror. Det är säkert bara en kommunikationsmiss, som jag hoppas åtgärdas snarast. Annars finns en risk att ännu fler forskare och politiker får en verklighetsfrånvänd bild av vår egentliga sockerkonsumtion.

Dela & kommentera comments 4

Stora brister i Livsmedelsverkets utredning av energidryck

Unga dricker allt mer energidryck. Därför gav regeringen Livsmedelsverket i uppdrag att undersöka om försäljningen av dem behöver regleras. Livsmedelsverket byggde dock sina slutsatser på vad ungdomarna själva rapporterar att de dricker. Eftersom få ungdomar uppger till Livsmedelsverket att de dricker energidryck, menade myndigheten att dessa drycker inte utgör någon större fara.

I förra veckan skrev jag ett öppet brev till Livsmedelsverket där jag ifrågasatte underlaget för deras folkhälsosatsningar. Myndigheten grundar sitt arbete på matdagböcker, där vi har fyllt i vad vi äter. Eftersom vi anger att vi äter ganska lite sötsaker, tycker Livsmedelsverket inte att vår sockerkonsumtion är något större problem. Istället satsar de på att få oss att äta mindre salt och mer fullkorn. Vägen fram till kassorna i Sveriges livsmedelsbutiker kan alltså fortsätta att se ut så här:

Det jag inte tog upp i det öppna brevet, men som är ett lika stort problem, är att Livsmedelsverket även använde självrapporterade data när de 2018 utredde om försäljningen av energidryck till unga behöver regleras. Först lite bakgrund.

Skolpersonal: elever far illa av energidryck

Många lärare upplever att ungdomar dricker alldeles för mycket energidryck. På vissa skolor, bland annat på Öland, i Timrå och Olofström, har man till och med beslutat att förbjuda energidryck. Enligt personalen i Olofström drack vissa elever upp mot fyra burkar per dag, vilket gjorde dem ”uppspelta, irriterande och störiga”.

En del ungdomar ersätter också frukosten eller lunchen med energidryck, och när Sveriges Radio 2009 samlade vittnesmål från skolsköterskor var deras uppfattning att elever far illa av allt koffein. De blir speedade, får huvudvärk och hjärtklappning.

Enligt en skolsköterska i Olofstorp kollapsade tre elever efter att ha druckit alldeles för mycket energidryck. En av dem hade kraftiga bröstsmärtor och fick åka ambulans till sjukhuset.

En läkare vid barn- och ungdomskliniken i Karlskrona vittnar också om att de varje vecka får in ungdomar som har hjärtklappning och tryck över bröstet.

Livsmedelsverket: energidryck är inget större problem

Eftersom allt fler unga dricker energidryck gav regeringen år 2017 Livsmedelsverket i uppdrag att utreda om tillgången till energidrycker på något vis behöver begränsas. I regleringsbrevet står att Livsmedelsverket ska titta på om man behöver införa en åldersgräns för försäljningen.

Livsmedelsverkets utredning blev klar i november 2018. Då var myndighetens slutsats att ungdomar endast i ”undantagsfall” har ett högt intag av energidryck. Energidryck är ett ”marginellt problem” och den mängd koffein ungdomar får i sig från energidryck är låg. När ungdomar överkonsumerar koffein beror det i stället, enligt Livsmedelsverket, på att de dricker kaffe, te och Coca-cola. I rapportens sammanfattning skriver man:

”Eftersom energidrycker inte är den huvudsakliga källan till koffeinintag bland barn och unga skulle en begränsning av tillgången på energidrycker endast i liten utsträckning påverka det totala koffeinintaget. Ett totalförbud för barn och unga att få köpa energidrycker bedöms därför inte vara en effektiv eller proportionerlig åtgärd för att minska intaget av koffein hos målgruppen. Övriga åtgärder som Livsmedelsverket har utrett inom ramen för detta uppdrag har inte heller på ett effektivt sätt bedömts leda till ett minskat intag av koffein hos barn och unga.”

Slutsatsen är alltså att politikerna i princip inte behöver göra någonting, men man skriver att det är viktigt att informera ungdomar om vilka effekter energidrycker kan ha.

Livsmedelsverket baserar sina slutsatser på självrapporterade data

Frågan är: hur kan skolpersonalens bild av hur mycket energidryck unga dricker skilja sig så mycket från Livsmedelsverkets?

Svaret hittar man om man granskar rapporten. För Livsmedelsverket grundar sina slutsatser på Riksmaten ungdom 2016-17, en matvaneundersökning där 3000 ungdomar i årskurs 5, årskurs 8 och årskurs 2 på gymnasiet har fått fylla i matdagböcker under två olika dagar.

Enligt dessa matdagböcker förekommer knappt energidryck alls i årskurs 5. Bland åttondeklassarna angav 5,6 procent att de hade konsumerat energidryck, men de drack väldigt lite. Siffrorna motsvarar en genomsnittlig årlig konsumtionen på 3,1 liter/person, vilket är en burk (250 ml) energidryck per månad.

Bland gymnasieungdomarna drack dubbelt många, 12,6 procent, energidryck. Den årliga genomsnittliga konsumtionen låg på 8 liter, vilket motsvarar 2,7 burkar energidryck per person och månad.

Livsmedelsverkets siffror underskattar konsumtionen av energidryck

Baserat på dessa siffror räknade Livsmedelsverket ut hur mycket koffein ungdomar fick i sig, och kom fram till intaget är så lågt att unga får i sig mer koffein från kaffe, te och coladryck.

Jämför man siffrorna i Riksmaten ungdom mot Sveriges bryggeriers statistik över hur mycket energidryck som säljs, visar de dock att Livsmedelsverket sannolikt kraftigt underskattar ungdomarnas konsumtion.

År 2016 och 2017 – när Livsmedelsverket genomförde Riksmaten ungdom – såldes totalt 48,4 respektive 62,7 miljoner liter energidryck per år i Sverige. I genomsnitt blir det 55,5 miljoner liter per år. Om vi dividerar denna mängd med gymnasieungdomarnas årliga konsumtion – 8 liter – blir det 6943750. Det innebär att för att dricka upp all energidryck som såldes i Sverige 2016 och 2017, behövdes nästan sju miljoner person, om snittkonsumtionen låg på den som gymnasieungdomarna angav till Livsmedelsverket.

Sju miljoner personer motsvarar ungefär alla svenskar som är mellan 15-65 år. Och det är här som vi kommer till det orimliga. Jag vet ingen i min egen ålder som dricker energidryck. Ska all den energidryck som säljs i Sverige gå åt, får man antingen anta att medelålders personer vattnar blommor med energidryck, eller så dricker ungdomar mer än de anger till Livsmedelsverket.

Hur mycket energidryck dricker ungdomar egentligen?

Ett rimligare antagande är att den energidryck som säljs i Sverige konsumeras av personer mellan 15-44 år. En del 50-åringar groggar visserligen då och då på Red Bull. Å andra sidan är det jättemånga 34-åringar som inte alls attraheras av koffeinspetsad läsk.

Gör vi antagandet att endast personer mellan 15–44 år dricker energidryck, blir konsumtionen under 2016 och 2017 14,6 liter per person och år. Det är 80 procent mer än ungdomarna angav att de drack till Livsmedelsverket.

Även detta är en högst osäker siffra, som är baserad på flera antaganden. Men jag ringde lite gymnasieungdomar i min närhet för att kolla om det verkligen bara är 12 procent som dricker energidryck. Svaret blev: ”Nej, majoriteten av alla dricker energidryck”. De flesta är inte högkonsumenter, men runt 10 procent dricker energidryck ”var och varannan dag”.

Numera säljs ännu mera energidryck

Sedan Livsmedelsverket drog slutsatsen att vi inte behöver reglera energidrycksförsäljningen i Sverige, har den ökat ännu mer. År 2019 såldes totalt 78,1 miljoner liter energidryck, vilket motsvarar 20 liter per person och år, om vi antar att allt dracks av personer mellan 15–44 år.

Ett av de varumärken som har tagit många marknadsandelar är också Nocco, som innehåller 550 mg koffein per liter. Det är avsevärt mycket mer än i exempelvis Red Bull, som innehåller 320 mg/l. Noccos burkar är dessutom större. Därför innehåller en Nocco mer än dubbelt så mycket koffein som en Red Bull.

Detta är viktig information. För i sin utredning utgick Livsmedelsverket till stor del från mängderna i Red Bull. Så här skriver de i sin rapport:

”Beräkningen av antal överskridanden orsakade av energidryck har i första hand gjorts på en koffeinhalt på 320 mg/liter. Höjs denna halt stiger överskridandena både till antal och i proportion till övriga drycker.”

För att en vuxen person som väger 70 kilo krävs 2,5 burkar Red Bull för att överskrida gränsvärdet för ett säkert koffinintag. Dricker man Nocco räcker det däremot med 1,5 burkar.

En elvaåring kan dricka en burk Red Bull utan att överskrida gränsen för ett säkert koffeinintag. Dricker elvaåringen en Nocco blir intaget dock för högt. Faktum är att om en elvaåring dricker tre burkar Nocco, blir hen lindrig koffeinförgiftad.

Ska det vara förbjudet att sälja energidryck till barn?

Så vad tänker ni kära läsare? Behöver vi förbjuda att handeln att säljer något till elvaåringar som är lindrigt giftigt för dem? Vad ska åldersgränsen i så fall vara? Och måste vi även förbjuda försäljning av kaffe till barn? Eller borde vi införa en gräns för hur mycket koffein det får finnas i energidryck? Lägg gärna en kommentar och skriv vad ni tycker. Jag kommer att tipsa politikerna som initierade utvärderingen av energidryck om att de borde granska den utredningen och ge Livsmedelsverket bakläxa.

Angående mitt öppna brev om godis och socker i förra veckan, lovade Livsmedelsverkets pressansvarig att jag skulle få ett svar innan måndag. Alltså idag. Jag har fortfarande inte hört något från dem. Vill du liksom jag veta hur de egentligen resonerar när de anser att Sveriges socker- och godiskonsumtion inte är något större problem? Mejla till livsmedelsverket@slv.se och be dem svara. 

Dela & kommentera comments 4