stamp

Barn och socker

Lek och lust får barn att äta

Luriga, lekfulla och lustfyllda. Så kan man sammanfatta knepen som får små barn att äta bra mat. I förra veckan strömmade tipsen in från er föräldrar om hur ni får i era barn nyttigheter. Här kommer en sammanfattning!

Att få små knoddar att knapra i sig fibrer och grönt kan vara en utmaning, speciellt om man (som jag) har missat den viktiga smakintroduktionen. I förra veckan kunde du läsa om en förälder som använt sig av ett av de 23 tipsen i Stora boken om barn och mat för att få sitt barn att fortsätta äta broccoli. Men eftersom alla barn är olika, behöver vi en stor verktygslåda med knep som kan skapa matglädje. Jag bad om era bästa tips, och mitt insta svämmade över. Fantastiska ni! Här är en sammanfattning av många av kommentarerna. Dela och sprid så att vi kan inspirera flera. 

(Och en liten brasklapp: vissa barn har större ätsvårigheter. Då hjälper väldigt få knep. Kajsa har skrivit ett helt kapitel om detta i vår bok. Ätsvårigheter kan ha många olika orsaker, och barnet kan behöva professionellt stöd för att börja äta). 

Strunta i mormor och låt leken styra

lovabrundell: Till min mors förtret låter jag min 19månaders leka med maten. Får hon leka med nya grejer eller mat som inte är superfavorit en stund, utan att kommentera, störa eller torka upp så börjar hon nästan undantagslöst äta efter en stund. Ibland lite ibland mycket. Poängen är att hon äter.

tineworen: Låter henne leka och undersöka maten mycket. Har gjort så sen dag 1. Inga tvång, bara fortsätter erbjuda olika animalier och vegetabilier så att hon ”vänjer sig”. Kött går oftast bra, där smakar hon direkt. Svårare med vissa grönsaker, där kan vi behöva pröva många ggr.?

l.kahlil: Här hemma äter vi som i Indien ibland (hela familjen äter alltså med händer) ibland äter vi med små svärd/tandpetare, kina-pinnar som ser ut som pincetter är också roliga att äta med. Det mesta går ner när det är roligt. ?

Döp maten till något spännande

a.elkhouri: Drar paralleller till saker/personer de gillar med samma färg till grönsaken. Har två pojkar så en jämförelse kan vara att tomater är röda som spiderman vilket gör att du kan spruta spindelnät eller att broccoli är grönt som Hulken osv. 

paulinaadielsson: Servera grönsaksstavar ev med dipp innan maten e klar och alla är hungriga Då går det ner lättare. Låtsats att grönsakerna är träd (eller nåt annat)som man planterar i tex potatis moset och hitta på att övrig mat är andra saker, använd fantasin och låtsats att maten e något ditt barn tycker om. Våra barn tycker det e roligt att stoppa in broccolin i munnen och låtsats att man helt plötsligt trollat bort den fr tallriken (”men, vart tog den vägen?”)

fillan_: Koka broccolistammen skuren i skivor och kalla det för ”broccolipengar”. Döp maten efter barnens intresse. Vi frossar tillexempel i Turtles-chips (grönkålschips) samt Ninjago-biffar (en vegetarisk biff), detta har ”lurat” mina barn att smaka på nya nyttigheter!

Låt barnen odla och laga maten själva

oats_and_chile: Jeg har latt mine barn få lage sin egen mjölksyrade sås med paprika som hovedingrediens og bittelitt lök og vitlök. Dom fick själv hacka paprikan, sen fick de blanda i diverse frysta bär, nektarin og tång, sånt jag vet dom gillar. Så fick den syras några veckor innan den mixades till sås. Nå bjuder de stolta våra gäster på sin egen barnsalsa. Den er riktig nok ikke like poppis som jeg skulle önske, men ibland er den poppis, typ som det meste av mat, det beror litt på dagsformen.

potatoandthepea: Sonen på 2 älskar grönsaker. Jag odlar och äter mkt så han gör som jag gör? En sak jag gillar är bönbiffar på frysta hela bönor som vi odlar. Sonen älskar dem! När jag ska övertyga mer skeptiska barn har jag i keso också och gör dem mer som kesoplättar som smakar raggmunk och då minsann äter även de skeptiska ?

Använd dig av tacomodellen

Tacomodellen innebär att man inte blandar olika grönsaker eller mat, utan serverar den ren i olika skålar. paleo_barn skickade med den här fina bilden:

Hon skriver: Till Lilys 1-årsdag bjöd vi på fruktsallad där alla frukter och bär serverades i olika skålar så att alla fick plocka det de ville! Och så tillbehör som hackad mörk choklad, hackade nötter och vispad kokosgrädde eller grädde till. Det blev en succé bland stora och små!

aktivtfamiljeliv: Skär grönsaker och lägger var för sig i olika skålar. Annars är det lätt att de ratar allt för att de inte gillar en av grönsakerna i salladen/röran. Pratar om regnbågsmat och vinningen i att äta så många olika färger på grönsaker som möjligt. Barnen gillar att samla många färger. Att alltid servera flera olika typer av grönsaker och att äta själv, brukar locka till nyfikenhet och att barnen vill smaka.

ulrikaeriksson83: Våra ungar har aldrig i sitt liv gått med på att äta en blandad sallad. Men ligger alla komponenter var för sig, skurna i bitar/stavar så man kunnat äta dem med fingrarna så har det gått ner! ?‍♀️

Servera grönsakerna före maten när barnen är hungriga

lundback.emelie: Mina barn på snart 5 och 7 år får äta råa grönsaker (broccoli, grönkål, blomkål, sparris m.m.) innan middagen, när de är som hungrigast, framför pusslet, brädspelet eller om inte det fungerar, TV:n, medan jag lagar mat. Sedan vid matbordet har de redan ätit alla grönsaker och de får äta sig mätta på själva maten som serveras.

carolinemarkusson: När jag var liten skalade min faster ett antal morötter och la i vattenbad på somrarna. Så fick vi gå och ta dessa om hungern kom mellan måltiderna. Hon kallade dem för ”klubbor”. Funkade förvånansvärt bra ?

Maturligtvis: Mina barn är vuxna nu, utom ett som är 15. Jag har serverat grönsaker först, när de är hungriga och undrar när maten är klar. Ställt fram skålar på bordet med blomkålsbuketter, morotsstavar, etc. De har iofs aldrig varit svåra att få i grönsaker.
Ett annat tips är att låta dem få välja i affären, lättare att äta det de själva valt.

Göm nyttigheterna i maten

Att gömma nyttigheter i maten fungerar för många barn, men för andra finsmakare kan det leda till att de slutar äta något som de tidigare tyckte var gott. Så tillämpa detta knep med lite försiktighet. 

@byhistrand: Jag river morot i bananplättarna, köttfärsen och blandar i finriven morot i potatismoset. I med spenat i pannkakorna eller våfflorna och döp den till något spännande. Vi brukar ha magiskavåfflor (våfflor med spenat och mandelmjöl) monstermos (blomkål- & broccolimos). Då är det också lätt för barnen att önska maten och man vet precis vilket de menar ? Smoothie är ju också en perfekt ”gömma” för näring där de inte syns för barnen. Sen lägger jag alltid upp grönsaker på tallriken även om barnet inte önskar det och säger att ”du behöver inte äta” men om du känner för det senare så finns det, oftast slinker det mesta ner i farten sen.

sandrahall: Jag gömmer så mycket jag kan, vegetariska biffar kan man gömma mycket nyttigheter i. Potatismos också. Och smoothies! Sen funkar det att tävla hemma hos oss, vem äter upp broccolin snabbast? Vem äter flest morotsstavar osv

(Här är Sandra Halls recept på vegetariska biffar: 1/2 halloumi, 400g kikärtor, gullök, en morot, grönkål eller spenat och broccoli. Och ett ägg och krydda. Jag river alla grönsaker och osten, stavmixar kikärtor och blandar ihop och steker. Broccoli kan jag byta ut mot rödbetor, mer morot, jordärtskocka, paprika eller vad man har hemma. Enkelt och gott ?)

sarah.soderholm: Min dotter är snart två år, i början åt hon allt: surkål, groddar, broccoli i alla former. Nu är det svårare. Vi gör smoothies som är bombad med näring och grönsaker istället för frukt. Sen kör vi på små skålar, testa genom att lägga tungan emot, vi visar hur man äter det (inte tittar på när hon äter, utan äter tillsammans). Presentation är viktigt just nu, har massa olika skedar som hon får välja mellan, ibland testa soppa genom sugrör, äta hampafrön ur vikkåsa etc. Hon är med vid matlagningen och får lägga i stekpannan etc. Plättar gömmer vi massor i, nässelpulver, nyponpulver etc. Pratar om texturer, hur det känns i munnen- kallt, lent etc. Hon är liten i maten men det hon får i sig försöker vi maxa näring på. Möter endel motstånd från andra föräldrar för att hon enbart får dricka vatten och inte saft tex… en del motstånd men värt det ?

Låt barnet testa maten i olika form, rå eller tillagad

anneligranberg: Min snart 3 åring älskar grönsaker men tycker inte att champinjoner i maten är så gott. Men däremot så älskar hon att äta dom råa. Så mitt tips är att låta barnen prova samma livsmedel men i olika form. ?

Använd en smakbrygga

En smakbrygga är något som kan få barnet att gilla maten. Många använder ketchup, men exempelvis smör kan också gå bra.

rockmamman: Ugnsbakar så ofta jag kan tex broccoli, blomkål och sellerirötter och serverar med smält smör eller ost. Brukar gå hem, sedan gör jag ofta rätter med vitkål, tex kålpudding eller blomkålsgratäng med bacon. Brukar gå hem hos mina lite större barn, från 6 år 🙂

fillan_: Min mellanpojke äter de flesta grönsaker om han får dem smaksatta med lite olja, vinäger och kryddor ?? överlag tror jag på att låta dem smaksätta grönsakerna! En halv avokade med lite örtsalt på tex går bättre hem än en utan salt (här får man ju dock vara försiktig beroende på ålder…) Den äldsta är mer petig, de är stora båda två 8 och 10. Försöker servera den äldsta stavar när han är hungrig, om han får en mix av morot, paprika och någon frukt han gillar så slinker alla ner. Frysta ärtor i en skål gillar båda mina att knapra på före middagen ? Sedan tillämpar jag ”varsågoda och lek med maten” när det gäller grönsaker ? Vi leker tillexempel tipp med ärtor eller små bitar av broccoli. Barnen vill vinna såklart så jag låtsas inte om att de tjuvkikar när jag väljer ut vilken bit som är ”tipp”. För de som inte känner till leken så innebär den alltså att man ska försöka undvika att äta den som är vald till ”tipp”, en samlingslek som förr oftast lektes med russin i skolor och förskolor och på kalas. Vi har också valt ut ”nya” grönsaker som vi testat på olika sätt under en vecka och satt betyg på hur det smakade. Ex blomkål – ugnsrostad, kokt, rå, med dressing på etc. Även om de bara smakar en pyttepyttebit så öppnar det upp för att våga smaka igen!

Se till att barnet har bra förebilder

paulinaadielsson: Gömma i smoothies e jättebra! Broccoli har sonen börjar tycka om efter att vi erbjudit det ett tag (och sagt att man blir stark av den samt att hans stora idol som är hans farbror föregår med gott exempel och äter det)?

Heja er! Fortsätt med det glada humöret kring matbordet. Ju trevligare stämning, desto matgladare barn. 

Dela & kommentera comments

Trixet som kan få barn att äta mer grönsaker

Om bebisar får en chans stoppar de gärna allt i munnen, även grönsaker. Men att få större barn att äta sin dagliga blomkål och broccoli kan vara en större utmaning. Ett tips: ställ fram grönsakerna på bordet ett tag före maten, när barnen är lite sugna, så äter de ofta mer. 

När barn närmar sig tvåårsåldern blir de ofta mer petiga med maten. Det kallas neofobi. En del utvecklas till små stockkonservativa som går i generalstrejk när någon haft bönor i köttfärssåsen eller om gurkan är skuren i stavar istället för skivor (vem kunde ana att det spelade någon roll?).

För att underlätta för föräldrar och föräldrars föräldrar (alltså de som har barnbarn) plitade Kajsa och jag ner 23 av våra absolut bästa knep för att få barn att äta i kapitlet om två-fem år i Stora boken om barn och mat. Kajsa (som ju är ett proffs på området) kom då med tipset att ställa fram två-tre olika grönsaker på bordet (eller varför inte under bordet?) före maten. Då är barnen sugna på att äta, men det finns ännu inget annat än grönsaker att stoppa i munnen..

Ett vinnarknep: ställ fram grönsakerna före maten

Detta testade jag med mina egna barn. Så smidigt! Efteråt kände jag värsta segerkänslan. Och nu är det tydligen inte bara jag som upplevt detta. Nadia Beckenham skrev så här till mig i sociala medier:

Min dotter på 1,5 har fullkomligt älskat broccoli sedan hon fick smaka första gången när hon var 6 mån. Nu sista 2 månaderna har hon ratat väldigt mycket mat som hon tidigare älskat, bland annat just broccoli. Frustrerad mamma till ett barn som tidigare vräkt i sig av allt utom typ sill – what to do?

Tog fram din bok igen igår kväll i ren frustration och ett dundertips uppenbarade sig: utnyttja hungern och ge grönsaker innan middagen istället för att nödvändigtvis vänta till efteråt. Sagt och gjort, en rejäl laddning broccoli kokades under eftermiddagen och när hungern började infinna sig hos dottern la jag upp den i en skål och ställde på soffbordet (som att det egentligen inte var till henne). Dröjde inte många sekunder innan hon överlyckligt började glufsa i sig och efter typ 10 min var hela skålen tom. TACK! Mamma-Matilda 1-0 ?✌?

Yay! Grattis till segern! Om någon av er andra testar: berätta hur det går i en kommentar. Ju fler enkla knep vi kan hitta och sprida till varandra, desto bättre.

Dela & kommentera comments 2

Föredrag i Visby 5 november 2019 om barn, mat och socker

I morgon bjuder Vuxenskolan i Visby till föredrag. Klockan 14.00-15.00 kommer det att handla om barn och mat. Hur lär vi barn att äta och hur får vi dem att känna matlust? Lokal: Kvarterslokal, Irisdalsgatan 121. Alla bebisar är välkomna! Läs mer om föredraget och anmäl dig via denna länk: Barn och mat – öka barnens matlust!

På kvällen kommer det istället att handla om socker. Hur hanterar vi sockret? Hur påverkar det kroppen? Vad är en rimlig dos? Tid. 18.30-20.30. Läs mer om föredraget och anmäl dig via denna länk: Socker – hur påverkar det oss?

Sprid och dela med alla gotlänningar! Ni kommer att få ta del av mina bästa knep för att skapa glädje kring matbordet och hantera sockret. Välkomna!

Dela & kommentera comments

Brev till Kolmården: Varför vill ni att barnen ska äta glass, men inte schimpanserna?

På Kolmården får människor och djur väldigt olika mat. Schimpanserna matas med grönsaker, medan barn lockas att äta godis, glass och gigantiska chokladvinster. Är inte det orättvist? I ett öppet brev till Kolmården frågar jag nu: Varför gör ni sådan skillnad mellan människor och djur när det gäller maten?

Hej Kolmården!

För ett par veckor sedan besökte jag er fantastiska park och som vanligt var det stundvis magiskt. När delfiner svingar sig genom luften, rovfåglar seglar över huvudet eller en gigantisk elefant står två meter bort, får i alla fall jag gåshud. Även om jag gissar att djuren skulle vara lite lyckligare i det fria, verkar många av dem trivas väldigt bra hos er.

När vi vandrade runt i parken dök dock en fråga i upp mitt huvud som jag har svårt att släppa: Varför gör ni en sådan skillnad mellan människor och djur när det gäller maten?

Kanske behöver girafferna också glass? 

Här får ni förstå mig rätt, men stundvis kändes det som att ni nästan var lite missunnsamma mot djuren. Överallt i parken fanns det sötsaker som vi människor kunde festa loss på, men inte en enda gång såg jag ett djur som ens fick den minsta lilla småkaka. 

Till exempel erbjöd ni oss människor…

…billiga bullar till kaffet. Men ni ville inte…

…att vi ska mata djuren med dem. Om ni unnar oss att fika, borde väl grisarna också kunna få lite?

Nu kanske ni uppfattar mig som en förespråkare för djuren rätt, men jag tyckte till exempel galet synd om girafferna. Utanför deras hage svalkade sig mängder av barn med iskalla glassar från era kiosker, medan de stackars girafferna fick nöja sig med lite torra löv.

Borde det inte vara girafferna som fick glassarna? För om våra barn tycker att det är jobbigt att vara torra i halsen en varm sommardag, hur känns det inte då för en giraff?

Läsk som omväxling till kamelerna

Mitt i den populäraste delen av parken (bredvid Wild Fire) har ni placerat en…

… brandad butik för ett av världens största bolag. Det är säkert av omtanke för barnen, så att de ska slippa släcka törsten med trist vatten. Men jag tycker att ni ska visa samma omsorg om kamelerna. På er sajt står att de kan dricka upp till 100 liter vatten åt gången. Hur enformigt är inte det? Riktigt schysst skulle det vara om ni kunde bygga en hel läskautomat i deras ökenhage. Då kan de lagra Cola i den ena puckeln och Fanta i den andra.

(Ja, ja. Jag vet att pucklarna egentligen innehåller fett, men visst var det en rolig tanke?)

Elefantstora chokladvinster

Överallt i parken bar också besökare omkring på (eller satt på)…

…de tunga vinsterna från ert lyckohjul. Räknar man på det är ju dessa egentligen mycket bättre dimensionerade för elefanter. Om barn ska följa Livsmedelsverkets kostrekommendationer, krävs det typ trettio barn för att äta all den där chokladen som lördagsgodis. Tillsammans väger trettio barn i er kärnmålgrupp i runda slängar 700 kg, vilket är ungefär lika mycket som en fjärdedels elefant. Om ni flyttar det där lyckohjulet till elefanternas hage, kan de alltså dra högsta vinsten flera gånger i veckan utan att ta skada. 

Varför äter inte aporna ”apans glass”?

Inte så långt från elefanterna bodde schimpanserna och där sålde ni ”apans glass”. Men när jag frågade djurskötarna hur många glassar en schimpans egentligen kan klämma under en dag, verkade svaret vara ”ingen”. Är det verkligen så? De påstod att schimpanser till och med kunde få typ 2-diabetes av sockret i frukt. Vid middagsdags fick de mycket riktigt också…

…nöja sig med grönsaker. Det var inte helt lätt att se, men det såg ut som grön paprika och sallad. Med risk för att återigen låta som en djurrättsaktivist, måste jag påminna er om att schimpanserna är våra närmsta genetiska släktingar.  Så om vår barn tål…

…klubbor så stora att de kan döda en säl, måste väl ändå schimpanserna kunna få en liten piggelin till efterrätt?  

Och apropå sälarna. Hur många kilo sill tvingas de egentligen svälja under en föreställning? Allt medans barnen i publiken sticker handen i sina…

…”honungsburkar”. 

Jag föreslår att ni har en workshop kring detta. Med vilken rätt utsätter ni djuren för denna diskriminering? Föreställ er ett stort barnkalas där alla får äta hur mycket det vill av tårtan och kakorna, medan lille Kalle sitter bredvid och tuggar på grön paprika, sallad och lite sill. Vilka konsekvenser kan inte det få på en individs självkänsla? 

MEN. Om ni nu nödvändigtvis tänker fortsätta att ge djuren all den där urnyttiga maten finns ett alternativ: att ni belägger alla som vistas i er park med glass- och godisförbud. På det viset slipper djuren bli suktade och känna sig utanför. Till barnen kan ni istället sälja apans lunch (grön paprika och sallad), sälens godis (en burk inlagd sill) och kamelens superdricka (vatten). Och Bamses honungsburkar, dem skulle ni kunna fylla med… honung.

Förslag: börja jobba mot alla FN:s globala mål

Besökare som vant sig vid ert sötsaksöverflöd kommer kanske att knorra lite, men jag tycker att ni verkar duktiga på marknadsföring. Under turen i safaribanan berättade ni om hur ni jobbar mot två av FN:s sjutton globala mål för en hållbar utveckling; friska ekosystem, välmående hav och en bevarad biologisk mångfald.

Då är det inte jättelångsökt att ni också börjar jobba mot FN:s tredje mål: det som handlar om hälsa och välbefinnande.

FN menar att alla människor i alla åldrar (även barn) ska ha rätt till en god hälsa och att det är viktigt att bromsa epidemin av övervikt. Med pondus skulle ni kunna hävda att: ”Våra djur mår jättebra på nyttig mat och det gör vi människor också, eftersom vår ämnesomsättning är lik djurens.” 

Jag ser fram emot att få ta del av era reflektioner kring detta och veta varför ni gör en sådan skillnad mellan människor och djur.

Till sist: ett stort tack för en underbar dag i parken. Den var på det hela taget toppen (utom sekunderna i Wild Fire som var lite väl omskakande).

Med vänliga hälsningar,

Ann Fernholm

Dela & kommentera comments 18

Ge din bebis riktig mat från början – innan du behöver börja ringa magen!

Ser ni vilken söt liten gastronom? I lördags hade Svenska Dagbladet ett helt uppslag kring Stora boken om barn och matHoppas att det kan inspirera fler föräldrar att låta sina bebisar utforska maten. Själv gjorde jag alla fel under barnens matintroduktion, och behövde senare ringa till deras magar för att få dem att äta. 

Prenumererar du på SvD kan du läsa helgens artikel här: Vanlig myt om mat kan göra barnen kräsna och petiga. Och en tillhörande sidotext full av tips: Så får du ditt barn att äta bättre mat

Vi får hoppas att budskapet når ut till föräldrar, så att fler låter sina bebisar utforska maten innan de närmar sig 2-årsåldern och går in i den lite kräsnare delen av småbarnstiden. 

MEN. Det är aldrig för sent att lära barn äta mat. Om man är lite kreativ kan även små viljestarka matskeptiker smaka på maten. I artikeln säger jag lite snusförnuftigt:

Bra knep för att få barn att äta: ring magen!

Det ska villigt erkännas att jag önskar att jag själv hade varit bättre på detta när barnen var små. Ett av de bästa knepen som jag kom på för att få barnen att äta var dock att ringa till magen (handen formad som en låtsaslur mot örat).

Magen svarade på tredje eller fjärde signalen, och pratade av någon anledningen en rätt vresig söderkis-dialekt: ”Ja, vad vill du? Du vet att du ringer mitt i maten va´? Jag har inte riktigt tid att snacka.”

Jag bad om ursäkt för att jag störde, men undrade om det fanns mer plats där nere, eller om magen var full. Magen svarade att jodå, det gick att stuva undan lite mer nere till vänster och uppmanade mig att be barnet att ta en tugga till. 

När barnet glatt svalde tuggan, hamnade den rakt i huvudet på magen (hur det nu gick till rent anatomiskt?) som gnällde och sa att jag skulle hälsa barnet att ta det lite försiktigare nästa gång. 

Så fortsatte samtalet. Vissa dagar klagade magen på att det ekade tomt där nere, andra dagar skrek tarmbakterierna att de var hungriga. 

Lite så gick det till. Tills barnen en dag tröttnade, och man fick försöka hitta på något nytt.  Vissa dagar gick det bra, andra dagar sämre. Då hotade jag med att de skulle få torskromslåda (min värsta mat när jag var liten) till middag under resten av deras uppväxt om de inte åt maten. Det genererade sällan någon matlust. 

Det går inte att lyckas jämt som förälder. Men ju fler knep vi har att ta till, desto bättre går det!

Dela & kommentera comments

Knepen som kan få barn att smaka på maten

Vi är många som har slitit vårt hår när barnen inte vill smaka på maten. När Kajsa Lamm och undertecknad pratade om Stora boken om barn och mat i TV4 Nyhetsmorgon i förra veckan, var vårt budskap att det gäller att vara kreativ och göra ätandet roligt. Det gav inspiration till mamma Jill. Nu har hennes fyraåriga Noel smakat på mat som han inte har ätit på flera år. Här är hennes knep. 

Bebisar är generellt nyfikna på det som ligger på tallriken och stoppar det mesta i munnen. Men vid 1,5-2 års ålder blir barn ofta skeptiska mot mat. Det händer att de plötsligt inte vill smaka på saker som de tidigare svalde med hull och hår. Vad gör man då? Tvingar dem att äta? Eller byter man ut maten mot något annat?

I Stora boken om barn och mat går vi igenom hur vi föräldrar bäst hanterar små matkonservativa varelser. Tvång är dåligt. Barnet kommer då att börja förknippa ätandet med tråkigheter. Att byta ut maten till något vi vet de gillar är också dumt, för då kommer barnet sakta men säkert att äta färre och färre saker.

Var kreativ vid matbordet

Det man behöver använda sig av är istället sin kreativitet och barnets lust till lek. I Stora boken om barn och mat har vi samlat 23 olika tips (beprövade av framförallt Kajsa i hennes arbete med barn som har ätsvårigheter, men också av mig) på vad du som förälder kan göra. Det handlar om allt från matsagor, till att lägga små smakbitar av mat i en fin ask som barnet får.

Dagen efter att vi varit med i Nyhetsmorgon, kontaktade Jill mig via sociala medier. Samma dag som hon sett inslaget bytte hon strategi vid matbordet. Istället för att duka upp lunchen på vanligt vis, berättade hon för Noel (4 år) och Nellie (10 månader) att de skulle ha pick-nick. De skulle äta med händerna och Noel fick ha på sig ett förkläde, vilket han tyckte var roligt. Här är pick-nicken: 

Noel har pick-nick

Den lilla fyraåringen fick också bita bort grönsaker från Jills finger. Och vem vill inte låtsasbitas? Den dagen smakade Noel på två saker som han inte hade ätit på ett par år.

Kycklingstenar, broccoliträd och makaronibåtar

Dagen efter blev broccoli plötsligt träd, vegobullarna blev berg, makaronerna var båtar, potatisarna var stenblock och kycklingen var lite större stenar.

En röra av träd, stenblock och båtar.

Så nu har Noel smakat på: träd, berg… Förlåt. Han har smakat: broccoli, vegobullar, avokado, blomkål, ost och banan. Inte illa för en liten fyraåring! Mamma Jills kommentar: Tänk va 10 minuter på nyhetsmorgon kan göra!!!

Ett annat lysande knep berättade en förälder för mig om på vår bokrelease. Hennes barn behövde smaka tre tuggor av maten, eftersom hon var tre år. Men hon fick inte äta fyra, för hon var ju inte fyra år. Gissa om det barnet hade hunnit bli både tonåring och mätt innan middagen var klar?

(Man blir så varm i hjärtat av dessa små varelser. De vill liksom ha lite roligare skäl att äta än att bara bli mätta.)

Du som förälder behöver också mat

Som förälder är det såklart lite jobbigt att alltid behöva vara kreativ. Och det är helt omöjligt om man samtidigt är både trött och varga-hungrig. Lugna alltid matmonstret inom dig med några tuggor mat (det glömmer jag alltid själv…), innan du tar itu med din lilla matskeptiker. Se också till att dela med dig av dina bästa knep (kanske via en kommentar nedan?) så att andra föräldrar slipper uppfinna hjulet på nytt.

Slutsats: Barn älskar att leka och deras fantasi är vild. Utnyttja det vid matbordet!

Dela & kommentera comments 2

Till alla föräldrar: smitta era barn med matglädje

I morgon släpps Stora boken om barn och mat. I morse var Kajsa Lamm och jag på Nyhetsmorgon och pratade om barn, mat och att skapa lust kring ätandet. Vi hoppas att fler föräldrar ska ge barnen möjlighet att utforska maten (precis så som Kajsa började göra med äggröran i direktsändning!). 

Efter en tre år lång grossess kan Kajsa och jag äntligen hålla vår lilla nyföding i handen: Stora boken om barn och matDen väger inte mindre än 953 gram och är proppad med matglädje och bra-att-ha kunskap. I morgon släpps den och i morse pratade vi om det viktigaste i Nyhetsmorgon: att skapa lust kring matbordet. 

Programledaren Soraya Lavasani såg dock lite fundersam ut när hon presenterade Kajsa och läste upp hennes titel:

Logoped? Vad har det med barn och mat att göra? Det undrade jag också när jag träffade Kajsa, men mat och prat hör i hop, lärde jag mig. Vi använder munnen och tungan till båda. 

Och yes! Kajsa såg till att få in sitt favoritord i programmet: 

Det är inte ett ord man nynnar på varje dag direkt, men faktiskt, jag måste ge Kajsa rätt, vi har mycket att tjäna på att prata mer om oralmotorik. Precis som att bebisar behöver lära sig krypa, stå och gå, behöver de också lära sig att vrida och vända på tungan för att kunna tugga och svälja mat.

Det härliga är att ordet oralmotorik alltid gör Kajsa lika glad:

Innan hon också började prata om interoception och proprioception (den kvinnans kunskapsbank är lika stor som Joakim von Ankas kassvalv) avbröt jag. Vi hade nämligen bara åtta minuter på oss i rutan, inte tre timmar.

Istället ledde jag in samtalet på de äldre barnen. Boken handlar också om 2-5-åringar. I den åldern är barn ofta skeptiska mot ny mat, samtidigt som de behöver stoppa maten i munnen för att lära sig att äta den. Så hur får man dem att frivilligt göra det?

I boken har vi 23 olika tips på det. Ett av dem är att lägga små smakprover av mat i en fin ask. Det blir nästan som en liten present till barnet. Eller så kan man låta dem få en tallrik med lite olika grönsaker i en koja under bordet, före middagen. Där kan de i lugnt och ro få utforska maten. 

Ungefär det hann vi prata om. Lite humor var det att TV4 i bakgrundsbilden hade använt sig av en klassisk barnmatsburk. 

Vårt exempel på vad en bebis från ungefär sex månaders ålder kan träna på att äta var istället detta: 

Låt barnet utforska olika konsistenser (på precis samma vis som Kajsa började göra när hon visade maten). Broccolin kanske är lite hårdtuggad, men den kan barnen gnaga på. Så får de känna både smaken och konsistensen av broccoli i munnen.

Sedan orkar inte en lite knatte på några månader äta en hel tallrik mat, men som vi skriver i boken: du som förälder ska också äta av maten. Du är barnets förebild!

Vill du se hela inslaget? Du hittar det via denna länk: Så får du små barn att äta riktig mat

Glöm inte: all mat är barnmat! Vad barn gillar att äta är kulturellt betingat.  

Dela & kommentera comments 1

Kan socker orsaka fettlever? Allt mer talar för det.

Nu visar ännu en studie att socker sannolikt är en orsak till varför allt fler unga får fettlever, en sjukdom som tidigare främst förknippades med alkoholism. När 20 barn med fettlever kraftigt reducerade mängden socker i maten, minskade mängden fett i levern med i genomsnitt 30 procent inom loppet av åtta veckor. 

Varför får allt fler fettlever? Den frågan har forskare ställt sig under senare år. Fettlever är allvarligt eftersom det ökar risken för bland annat typ 2-diabetes, hjärt-kärlsjukdom och levercancer. Hos en del blir levern inflammerad och det i sin tur kan leda till skrumplever, vilket kräver en levertransplantation.

Sockerarten fruktos omsätts i levern

Under lång tid har forskare menat att ökningen av fettlever beror på att vi äter för många kalorier och utvecklar fetma. Men som du kan läsa om i Det sötaste vi har börjar alltfler nu tro att problemen direkt kan orsakas av vår höga sockerkonsumtion. Vitt socker består till hälften av sockerarten fruktos, som liksom alkohol omsätts i levern. När vi överkonsumerar fruktos börjar levern bilda fett.

Sedan jag skrev Det sötaste vi har har hypotesen att fruktos orsakar fettlever fått allt starkare stöd. Nu har forskare testat att låta 20 barn med fettlever kraftigt reducera mängden fritt socker i mat och dryck, utan att minska på kalorierna. Trots att barnen fick fortsätta att äta precis hur mycket de ville, gick de ner i vikt och mängden fett i levern minskade med 30 procent inom loppet av åtta veckor. Kontrollgruppen, som fortsatte att äta som vanligt, hade i princip lika mycket fett i levern efter studien som före.

Inflammationen i levern minskade

Studien publicerades i den medicinvetenskapliga tidskriften Jama och du kan läsa mer om den i New York TimesTo Fight Fatty Liver, Avoid Sugary Foods and Drinks. Så här säger en läkare:

“As a practicing hepatologist, I see children weekly with fatty liver, and I would love to see this kind of improvement in my patients,” said Dr. Vos. “The exciting part was not only did the fat go down, but their liver enzymes also improved. That suggests that they also got a reduction in inflammation.”

Det senare är en riktigt god nyhet för barnen, eftersom risken att de i framtiden ska behöva transplantera en ny lever minskar avsevärt.

Foto: Sandrachile, Unsplash.com

Dela & kommentera comments 7

Stora boken om barn och mat – snart är den här!

Äntligen! Idag går mitt nästa verk iväg till tryck: Stora boken om barn och mat. Min medförfattare, Kajsa Lamm, logoped och expert på barns ätande, och jag utlovar en bok som är full av tips, och garanterat fri från tillsatser. Den kommer att finnas i butik från 5 mars, men går att förbeställa redan nu.

Det känns overkligt. Som vi har arbetat med den här boken! Många gånger har jag undrat: varför skulle vi kalla den ”stora boken”? Kunde vi inte ha nöjt oss med ”lilla boken”?

Men vi ville skriva ”Stora boken om barn och mat” eftersom det behövs en sådan. Det finns så enormt mycket kunskap om hur vi föräldrar kan stödja våra barn att lära sig äta riktig mat, men den kunskapen når ut till alldeles för få. Själv hade jag ingen alls när jag skulle lära mina barn att äta, och gjorde i princip alla fel.

Handlar om 0-5-årsåldern

Min förra bok, Smakäventyret, handlar ju också om hur man lär bebisar att äta, men det behövs en uppföljare som också omfattar barn i åldern två-fem år. Föräldrar behöver en bok att hålla i handen när barnen blir mer skeptiska mot mat (det som forskare kallar för neofobi). Vad gör man när den viljestarka treåringen plötsligt vägrar att äta det som tidigare var favoritmat? Djupandas man, ler och säger: ”Okej, vad vill min lilla gullunge ha istället?” Eller dänger man näven i bordet och hotar med att barnet får laga sin egen mat om det inte äter upp?

Ingetdera är någon vidare värst framgångsrik strategi, visar forskningen. Så hur gör man?

Det sa klick på Kropp & Själ

Idén till boken kläckte Kajsa för typ fyra år sedan, när vi precis hade lärt känna varandra. Vi träffades när vi var med i radioprogrammet Kropp och Själ. Smakäventyret skulle strax komma ut, och Kajsa hade just gett ut sin första bok: När ditt barn inte äter. Vi insåg att vår kunskap kompletterade varandra. Undertecknad har läst en icke oansenlig mängd forskningsartiklar om gluten, allergier, socker, tarmfloran och vad vi behöver äta för att hålla oss friska. Kajsa kan allt (och då menar jag verkligen allt) om hur det går till när barn lär sig att äta.

Vaddå hur, kanske du tänker nu? Jo, nu ska du få lära dig Kajsas favoritord: oralmotorik. Precis som att bebisar behöver få öva sig på att krypa och gå, måste de få öva på samspelet mellan käke och tunga för att kunna tugga mat. Visste du till exempel att en sexmånaders bebis endast kan röra käke och tunga upp och ner? (Testa en dag att tugga maten på det viset, så fattar du vilka utmaningar de små står inför.)

Problemet är att när bebisar lever på välling, pulvergröt och klämmisar, får de aldrig någon chans att öva sig att tugga maten. Att endast ge barn puread mat är lite som att dra undan den stol de håller sig i när det ska lära sig att gå. Får barnet inga hela bitar mat, kan de inte öva sig att tugga.

Kajsa har också en massa annan viktig kunskap som hon delar med sig av i boken, som hur man hanterar en liten matskeptiker och vad man kan göra när barn utvecklar ätsvårigheter.

Handlar om gluten, processad mat och socker

Boken är indelad i ålderkapitel: 0-4 månader, 4-6 månader, 6-12 månader, 12-24 månader och 2-5 år. Mellan dessa kapitel har vi sprängt in kapitel om gluten, processad mat, socker och ätsvårigheter. I ett kapitel delar också Emma Adlercreutz, läkare och expert på barns allergier, med sig av de bästa knepen för att motverka matallergi hos barn. Dels handlar det om att behandla barns eksem, dels om att tidigt låta dem smaka på mat som lätt framkallar allergier, som jordnötter, fisk och ägg. Och lite till…

Utöver detta finns i boken mängder av konkreta tips och recept på allt från järnrik gröt till glutenfri pizza (den senare fick godkänt av min son, och det vill inte säga lite…)

Bra mat – en förutsättning för hälsa

Vårt mål med boken är att fler barn ska få förutsättningar att äta riktig mat. Den söta och vetemjölsrika kost som många livnär sig på är näringsfattig och allt annat än hållbar för kroppen. Alldeles för många har ont i sina magar, och en del forskare menar till och med att ökningen av psykisk ohälsa och neuropsykiatriska diagnoser delvis kan ha sin grund i näringsfattig skräpmat.

I boken förespråkar vi istället grundbudskapet i Brasiliens kostråd: Njut av vällagad mat baserad på naturliga råvaror i en lugn miljö. Ät gärna i sällskap med andra. Utveckla dina matlagningstalanger, lär dig av din omgivning och dela goda recept.

Som sagt: detta omfattande verk (jag ska aldrig, aldrig, aldrig mer skriva en ”stor bok”) kommer ut den 5 mars. Du kan beställa det via denna länk. Själv ska jag gå och ta mig ett glas bubbel! (Alltså bubbel som i bubbelvatten, det är ju fortfarande morgon…)

Dela & kommentera comments 2

Sockerskatt minskade läskdrickandet i Philadelphia

Kan en skatt på söt dryck minska läskdrickandet? Det har varit en brännhet fråga de senaste åren. I oktober 2016 släppte WHO en rapport där svaret var: ja. Och den slutsatsen verkar hålla. Sedan Storbritannien bestämde sig för att införa en sockerskatt har en rad producenter minskat på mängden socker i sina läskedrycker för att hamna på en lägre skattenivå.

Nu rapporterar Time att en skatt på söt dryck i USA:s delstat Philadelphia har lett till en minskad konsumtion: Philadelphia Residents Drank Less Sugary Drinks After Soda Tax. Två månader efter att skatten införandes dricker 40 procent färre personer läsk varje dag och 64 procent färre dricker energidryck. Istället dricker fler vatten. Det är en bra effekt, men det återstår att se hur långvarig den blir.

Lite fakta: vi svenskar köper närmare 60 liter läsk och annan söt dryck per person och år. Det är vår näst största sockerkälla. Mest socker får vi från godis, där vi årligen i genomsnitt köper runt 13-14 kg. Uppskattningsvis får vi totalt 6 kg rent socker från läsk och 7-8 kg från godis. Tillsammans utgör läsk och godis nästan en tredjedel av vårt totala sockerförbrukning under ett år.

Dela & kommentera comments 2