Det är flera personer som har mejlat mig denna artikel i Dagens Medicin: Förvånande resultat om socker. Forskarna ser i en studie att en hög konsumtion av socker är kopplad till en lägre risk för diabetes, vilket är ett förvånande resultat.

Min kritik av denna studie är att deltagarna har fått registrera vad de åt under en enda vecka. Det är en väldigt kort tid och det lämnar utrymme för stora felmarginaler. Jag sätter mycket större trovärdighet till denna studie: The Relationship of Sugar to Population-Level Diabetes Prevalence: An Econometric Analysis of Repeated Cross-Sectional Data. Den har jag skrivit om tidigare här på bloggen: Ny världsomspännande studie: socker bakom diabetes. Forskare har kartlagt sockertillgången i 175 olika länder och de hittar en otroligt stark koppling till antalet fall av diabetes. Här är också en dansk studie som visar att en hög läskkonsumtion leder till förstadiet av typ 2-diabetes inom bara loppet av bara ett halvår: Sucrose-sweetened beverages increase fat storage in the liver, muscle, and visceral fat depot: a 6-mo randomized intervention study. Den är liten, men det finns fler liknande studier som visar på samma resultat.

Samma osäkra forskningsläge när karies drabbade oss

Det kan tyckas konstigt att vetenskapliga studier kan peka åt så många olika håll. Av olika anledningar har jag nyligen satt mig in i hur det såg ut när vi plötsligt drabbades av karies i början av 1900-talet. Läget var precis lika osäkert då. Ingen visste varför tänderna plötsligt ruttnade i munnen på treåringar. En del forskare menade att det var sockrets fel, andra att vi led brist på vitaminer. Vetenskapliga studier pekade än hit, än dit. Det var ingen ordning och reda. Alla kunde hitta argument för sin sak. Vad forskarna då gjorde var att utföra ett stort experiment på mentalsjukhuset Vipeholm utanför Lund. Svårt funktionshindrade människor fick tugga på kolor, choklad och sött vetebröd. Det var ett etiskt vidrigt experiment. Men de vetenskapliga resultaten var otvetydiga: det är socker som förstör våra tänder. Vipeholmsexperimenten var spiken i kistan för vitamintesen.

Vi kan inte låsa in några tusen barn och låta dem äta godis för att se om de blir fetare än andra barn. Därför är det viktigt att skilja ut de riktigt bra studierna från dåligt bakgrundsbrus. Studier där kostregistreringen enbart har pågått under en vecka, brukar jag sålla bort som undermålig vetenskap. De viktiga slutsatserna i Ett sötare blod är därför också baserade på studier som är publicerade i högt rankade vetenskapliga tidskrifter.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Stötta mitt arbete via Patreon. Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.