Idag har Lena Andersson skrivit en ledare i DN om tolkning av kostforskning, alla åsikter om hur vi ska äta och nyttan av stärkelse. Själv blir hon inte mätt om hon inte äter kolhydrater. Läs här: Stärkelse gör frisk och slank – DN.SE.

Jag har läst ledaren flera gånger, men har svårt att förstå syftet med texten. Det känns mest som ett försvar för den egna rätten att äta stärkelse. Det är en diskussion man kan föra med kollegor över en lunch, men på ledarplats i Sveriges största morgontidning måste det finnas viktigare frågor att ta upp. Dessutom är det ännu ett onyanserad och okunnigt inlägg i en redan infekterad kostdebatt. Jag har stor respekt för Lena Andersson som författare. Men som kostdebattör saknar hon djup.

Stärkelse är bra – om det inte blandas ut med socker

Min första invändning är rubriken: ”Stärkelse gör frisk och slank”. Den är helt korrekt på en ö som Okinawa eller i andra ursprungsbefolkningar där det inte finns sötade livsmedel. Kroppen har ett alldeles utmärkt biokemiskt system för att ta hand om den glukos som finns i stärkelse. Men när en befolkning blandar in vitt socker i en stärkelserik diet, smäller fetman till. Det syns tydlig i många asiatiska länder, som i Indien och Kina.

Det som särskiljer det vita sockret från stärkelse är att det innehåller fruktos, en sockerart som kroppen inte har mycket användning för. Vår lever tar hand om fruktosen och äter vi samtidigt mycket stärkelse kom levern att omvandla en stor del av denna fruktos till fett. När möss får äta en fruktosrik diet utvecklar de snabbt en leverförfettning och leverförfettning är ett problem som ökar lavinartat globalt. En hel del forskning tyder på att en hög fettproduktionen i levern, orsakad av fruktos, leder till att en del fett fastnar i organet. När detta sker börjar levern reagera sämre på hormonet insulin. Det i sin tur gör att insulinnivåerna i kroppen stiger. Och det är nu vi får problem även med stärkelse och glukos. Kroppen klarar inte längre att ta hand om den sockerarten.

Lena Anderssons mättnadskänslor delas inte av alla

I Ett sötare blod beskriver jag ett experiment som jag har gjort tillsammans med professor Kerstin Brismar på Karolinska sjukhuset. Vi åt samma mängd godis, men reagerade otroligt olika. Det visade sig att hon var insulinresistent och fick tio gånger mer insulin i blodet av samma dos godis. Här är grafen som visar skillnaden:

Insulin brismar

Den är bilden visar hur otroligt olika vi kan reagera på stärkelse. Lena Andersson, som skriver att hon inte blir mätt om hon inte får ris, har förmodligen rört på sig tillräckligt och ätit lagom mycket socker för den genuppsättning hon har. Hon har inte utvecklat denna problematik. Det har däremot en miljon andra svenskar gjort. När man får så här höga insulindoser i blodet, blir man inte alls mätt på ris. Normalt fungerar insulin som ett mättnadshormon, men molekylärbiologisk forskning visar att när doserna blir för höga i blodet kan insulin blockera effekten av ett annat viktigt mättnadshormon: leptin. Utan signalen från leptin, blir vår hjärna missnöjd. Den kommer driva oss att äta mer. Så är den onda spiralen igång.

Stärkelse gör sjuk och död – om man har metabolt syndrom

Beroende på vem man är, får alltså stärkelse helt olika effekt i kroppen. För personer som rör på sig, är friska, och håller nere på sockerintaget, utgör stärkelse inget större problem. Men för personer som har festat loss lite för mycket på socker och skräpmat (transfetter kan också bidra till fettlever), är situationen en helt annan. Då stiger blodsockret till för höga nivåer. Det eldar på en inflammation i blodådrorna, vilket kan leda till hjärtinfarkt, stroke och en hel del andra obehagligheter. Dessutom stiger insulinnivåerna i blodet och det ställer in kroppen på tillväxt. På debattsidan i dagens DN, som kom direkt efter Lena Anderssons krönika, skrev läkare om att antalet bröstcancerfall ökar. Bröstcancerceller reagerar på insulin och på en tillväxtfaktor som aktiveras av insulin, kallad IGF-1.

Jag kan verkligen önska att det fanns lite mer ödmjukhet i kostdebatten. Det är så många som utgår från sina egna erfarenheter och tycker att alla andra ska fungera likadant. Men så är det inte. Det är en enorm skillnad på ämnesomsättningen i en metabolt sjuk kropp och i en frisk Lena Andersson-kropp.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Stötta mitt arbete via Patreon. Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.