Nyligen fick jag mejlet nedan från en läsare. På ett vis väldigt glädjande, på ett annat vis väldigt sorgligt.

”Jag har ett stillasittande arbete. Jag har varit överviktig och ökat i vikt varje år de senaste tjugofem åren. Jag har ätit lightprodukter och till och med bantat med bara kolhydrater! Som faktiskt var inne ett tag. Jag har alltid varit hungrig och kämpat mot mitt sötsug. Med övervikt följer också det förakt som smala människor känner för feta… vi är ju frossande monster utan självbehärskning och borde lära oss att äta mindre och röra oss mer.

2005 fick jag inflammation i en fot och jag har gått med kryckor periodvis och ätit värktabletter varje dag, full pott sedan dess, både med och utan recept. Våren 2013 kom en inflammation i ett knä, dessutom värk i princip i hela kroppen.

Sköterska föreslog gastric bypass

Jag försökte att dra ner på kolhydraterna för något år sedan, när jag läst om Annika Dahlqvist. Men jag vågade inte fortsätta efter allt motstånd som fanns; läkares och dietisters varningar för hjärtinfarkt. Jag var till företagshälsan och under det första besöket föreslog sköterskan att jag skulle göra en gastric bypass operation! Jag grät på vägen hem, men det motstånd jag kände inför att göra mig själv till en patient segrade. Jag gick aldrig mer dit.

Samma sköterska fortsätter nu sprida sin övertygelse med skrönor om att människor får akut höjt kolesterol och blir inlagda på sjukhus och att ” en del människor inte tål fett”. Det är helt vedervärdigt att yrkesmänniskor vägrar ta in ny kunskap. Efter att ha läst din bok och sett dig hålla föredrag på Kunskapskanalen, insåg jag helt enkelt det logiska i resonemanget och jag blev trygg.

Bara två värktabletter sedan 25 december

Jag började dra ner på kolhydrater i höstas, i kombination med att aldrig sitta på en stol längre än tjugo minuter utan att kliva upp och gå en vända (använder äggklocka). Sedan den 25 december äter jag strikt lchf och jag har bara ätit två värktabletter (efter väldigt långa dagar på benen med fel skor.) Jag är mätt för första gången i mitt vuxna liv! Jag kan inte beskriva hur befriande det är! Min ångest över mat är borta. Det försvinner någon cm runt mätställena varje vecka.”