Debatt Aftonbladet_2På dagens debattsida i Aftonbladet går branschorganisationen Livsmedelsföretagen till attack mot Det sötaste vi har, via Elisabet Rytter som är nutritionsansvarig: Onyanserad syn på farorna med socker | Samhälle | Debattämnen | Debatt | Aftonbladet.

Elisabet Rytter använder samma argument för att försvara sockret som Livsmedelsföretagen använt sig av länge: att vårt sockerintag skulle ligga stabilt över tid. Hon refererar till Jordbruksverkets statistik och till Livsmedelsverkets matvaneundersökningar. När det gäller matvaneundersökningarna har de pågått under för kort tid för att det ska gå att dra några slutsatser om ökad/minskad konsumtion från dem. När det gäller Jordbruksverkets statstik ger siffrorna verkligen sken av att vår sockerkonsumtion har varit någorlunda konstant sedan 1940-talet. MEN. Detta är just en sak jag skriver om i boken. Enligt Jordbruksverkets tjänstemän inkluderar inte den statistiken nya former av sockerarter.

Nya former av socker finns inte med i statistiken

Ta dig till exempel en titt på en påse Gott & Blandat. Den innehåller fem olika sockerarter: vanligt socker, glukos-fruktossirap, invertsockersirap, glukossirap och melass (som är en restprodukt från sockerproduktion). Av dessa fem sockerarter är det bara en som finns med i Jordbruksverkets statistik.

Utöver detta har industrin börjat söta våra livsmedel med koncentrerad fruktjuice. I går skrev DN till exempel om den höga halten socker i torkad frukt, där många olika sorter är sötade med koncentrerad äpplejuice. Den som använder koncentrerad juice i sina produkter kan sälja sötad mat, men ändå märka produkten ”inget tillsatt socker.” Detta knep används exempelvis i många former av müsli som ska framstå som nyttiga.

Exakt hur mycket socker vi äter har ingen koll på. Men en sak är säker: under den tid vi har haft en epidemi av fetma och typ 2-diabetes har vi ökat vår konsumtion. När forskare undersökte kopplingarna mellan typ 2-diabetes och konsumtionen av olika livsmedel i 175 av världens länder, var det sockret som föll ut som boven.

Socker påverkar fettproduktionen i levern

I debattartikeln skriver Elisabet Rytter: ”Men att pussla ihop egna teorier om hur farligt sockret är skapar en falskt grundad oro och vilseleder konsumenterna.” Vidare skriver hon: ”Ann Fernholms huvudtes är att höga intag av fruktos (en av beståndsdelarna i socker) kraftigt ökar fettproduktionen i levern, vilket skulle kunna leda till ökade kolesterolvärden i blodet och ansamling av fett i levern – två tillstånd som är kopplade till det metabola syndromet och diabetes.Forskningen pekar dock mot att det krävs mycket stora mängder fruktos för att öka fettproduktionen i levern. Mängder som väldigt få får i sig.”

När jag läste detta undrar jag om Elisbet Rytter ens har bemödat sig att läsa min bok. Det är inte jag som driver tesen att socker ökar fettproduktionen i levern, utan det är flera framstående forskare runt om i världen. I boken refererar jag till en dansk studie där olika grupper av överviktiga personer får dricka en liter läsk, mjölk, vatten eller läsk med sötningsmedel varje dag under ett halvår. Läsken leder till en ökning av mängden fett i levern med närmare 150 procent. Ingen av de andra dryckerna påverkade leverfettet. Det finns många som dricker en liter läsk per dag. Många äter också motsvarande mängd socker i form av lösgodis.

Rytter påstår att jag skriver att man får ökade kolesterolvärden i blodet av socker. Men det är just det jag inte gör. När vi äter mycket socker får vi följande blodfettrubbning: höga triglycerider, lågt gott HDL-kolesterol och små onda LDL-kolesterolpartiklar. Exakt denna blodfettrubbning är kopplad till en hög konsumtion av socker och det är den blodfettrubbningen som personer med bukfetma och typ 2-diabetes uppvisar. Blodfettrubbningens uppkomst går att förklara biokemiskt med hur levern tar hand om fruktos.

I en genomgång av forskning kring mättat fett som 17 av världens främsta forskare inom nutrition (Rytters egen disciplin) gjorde år 2010 står: ”Det är ett väletablerat faktum att mättade fettsyror ökar det totala kolesterolet och LDL-kolesterolet (lipidhypotesen), med bevis från metaboliska studier, men detta paradigm kan vara för förenklat. Att ersätta mättade fettsyror med förfinade kolhydrater minskar också HDL-kolesterol, partikelstorleken på LDL minskar och  triglyceriderna ökar, och väldigt raffinerade kolhydrater höjer blodsockret.”

I klartext skriver forskarna att om vi ersätter mättat fett med förfinade kolhydrater får vi exakt den blodfettrubbning som är kopplad till bukfetma och typ 2-diabetes. Som av en slump har bukfetman och typ 2-diabetes ökat under den tid som industrin har hivat i allt mer socker i sina produkter.

Mer socker i barns frukostflingor än i kakor

I sin text skriver Ritter att ”För mycket socker är inte bra, men det är inte det gift som en del påstår.” Eftersom texten handlar om min bok, gissar jag att ”en del” syftar på bland annat mig. I min bok refererar jag till ett samtal som jag har med en forskare. Det står: ”…är hon noga med att poängtera att socker inte är något dödligt gift. Hur farligt socker är beror på dosen.” Det är också min inställning genom hela boken. Kroppen klarar lite socker, men inte de doser vi äter idag. 

Jag förstår att industrin har behov av att försvara sina söta produkter. De frukostflingar som de marknadsför till barn innehåller mer socker än vad kakor gör. Socker är en billig ingrediens. De tjänar mycket pengar på att våra barn äter sötsaker istället för bra mat. Hade den mat som industrin producerar till våra barn, varit avsedd för våra husdjur hade vi sagt: ALDRIG I LIVET.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Stötta mitt arbete via Patreon. Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.