Hur mycket socker tål barns kroppar? Det är temat för Natur och Kulturs författarkväll i morgon 20.00 i Almedalsbiblioteket i Visby, där jag medverkar. Ämnet behöver onekligen lyftas i samhällsdebatten. För några veckor sedan fick jag bilden ovan från en frustrerad Jennie Nordvall. Hon skriver:

”Det är svårt att vara förälder idag. Man känner sig så maktlös. Mina barn åkte på en nöjesresa med simklubben till ett badhus. Många barn började med att äta godis redan i bussen på resan upp. Väl på plats så fikades det som många ofta gör. På hemvägen fick varje barn en ”mellis-påse”, se bifogad bild. Många av barnen satte i sig hela påsen, även mina barn åt upp den mesta. Kommentarer från ledarna: ”Det är ju lördag!”

Jag blir så matt, hur ska man kunna påverka!? Jag önskar att det skulle finnas en sockerpolicy för föreningar. Har du någon uppfattning om hur många kcal innehållet i påsen motsvarar eller om man räknar i sockerbitar?”

Svar: Tre dagsransoner socker i en mellispåse

När jag räknade på påsens innehåll fick jag det till närmare 1300 kcal, nästan 3/4 av ett barns dagsbehov av energi. Mängden tillsatt socker är cirka 120 gram (sockret i frukten räknar jag som ”naturligt” – det är inte med). Det är tre dagsransoner socker om man ska följa Livsmedelsverkets rekommendationer eller sex dagsransoner socker om man ska nå WHO:s nya hälsomål.

Man kan – utan tvivel – påstå att detta är mer socker än vad barn tål. Här är temat för morgondagens diskussion: En historiskt hög sockerkonsumtion sätter spår i barnens kroppar. Puberteten kommer tidigare. Vissa får åldersdiabetes innan de fyllt 30 år. En del unga fetmaopereras. Allt fler får fettlever, något som tidigare främst drabbade alkoholister. Hur långt ska det gå innan vuxenvärlden tar sitt ansvar?

I Almedalen finns många politiker på plats. Vill du vara med och påverka? Mejla och tipsa dem om eventet.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Stötta mitt arbete via Patreon. Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.