Klämmisar är lätta att ta med och bebisar älskar dem. Men det finns ett stort problem: barn som lever på rinnande mat får för lite övning i att tugga och svälja. Risken är att de blir mer kräsna när de blir äldre. 

Igår åt jag lunch med Kajsa Lamm Laurin, som är logoped och författare av boken ”När ditt barn inte äter.” Vi träffades för några månader sedan när vi var med i P1:s Kropp och själ. Då lärde jag mig något nytt: att logopeder jobbar både med prat och MAT. Kajsa har under många år behandlat barn med ordentliga ätsvårigheter.

Under lunchen passade jag på att fråga henne om vad hon tycker om klämmisar till bebisar. När jag blev förälder 2006 fanns inte klämmisar. Jag tror att det var Ella’s kitchen som började sälja frukt- och grönsakspuré i små behändiga platsförpackningar. Nu finns det massor av olika varianter och de erövrar hyllmeter efter hyllmeter i affärerna. Bara att skruva av korken och trycka in maten. Sjukt praktiskt tänkte jag, tills jag började göra research för Smakäventyret och insåg hur viktigt det är att bebisar får vänja sig att tugga på mat av olika konsistens.

Så vad tycker Kajsa om klämmisar? Jo, att: ”de inte utvecklar barnets oralmotorik för fem öre” och att de är ”värdelösa.” Jag frågade om jag fick citera henne på det, och det fick jag. Men hon sa också att klämmisar faktiskt är utmärkta för barn med grava ätsvårigheter, som har svårt att tugga och behöver energi.

Friska barn däremot behöver öva in rätt tungrörelser. De behöver tugga och svälja. Vanlig mat, varje dag. Ut med klämmisarna, in med riktig frukt och riktiga grönsaker.

Kajsa och jag åt också riktiga grönsaker under lunchen. Vi tuggade jättebra!

(Har du ett barn som gärna petar i maten kan jag förövrigt varmt rekommendera Kajsas “När ditt barn inte äter.” Boken ger mycket bra förståelse för vad det är som händer i barnet.)

Vill du läsa fler liknande inlägg? Stötta mitt arbete via Patreon. Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.