I förra veckan rapporterade Ekot kring LCHF-kost och barn med typ 1-diabetes. En läkare varnade: Ge inte barn LCHF-dietJag hade fullt upp och hann inte skriva någon kommentar till detta. Vill ändå göra det nu eftersom det är viktigt att nyansera den hätska debatt som nu omgärdar LCHF, typ 1-diabetes och barn.

Först och främst var det fall som Ekot rapporterade kring fiktivt, vilket tydligt syns på sajten Dagens Diabetes: Barn med typ 1 diabetes 8,5 år gammalt och LCHF-kost. En journalist ska absolut inte rapportera kring en påhittad verklighet. Jag har mejlat Ekot:s reporter Anna Larsson för att höra varför lyssnaren inte fick veta att fallet var fiktivt.

Kostråd vid typ 1-diabetes saknar grund

Det borde också ha framgått av reportaget att det saknas vetenskaplig grund för de kostråd som ges i vården idag. När en statlig expertgrupp 2010 granskade området Mat vid diabetes konstaterade de att det råder en ”uppenbar brist” på välgjorda studier. I den inledande kommentaren skriver de: Det vetenskapliga underlaget för kostrekommendationer inom området prevention och behandling av diabetes är därför begränsat. När det vetenskapliga underlaget är bräckligt finns större utrymme för åsikter, därmed också för emotionellt färgade diskussioner.

SLUTSATS: ingen vet idag hur ett barn med typ 1-diabetes ska äta för att leva så länge som möjligt, vilket lämnar spelplanen fri för mycket tyckande.

Barn med typ 1-diabetes behöver insulin

Läkaren i Ekots reportaget – Gun Forsander – berättade att personer på sociala medier har skrivit att barn med typ 1-diabetes som äter LCHF kan sluta med insulinsprutor. Med all rätta menade hon att detta är ett livsfarligt råd. Innan blodsockersänkande läkemedel utvecklades avled många personer med typ 1-diabetes alldeles för tidigt eftersom de inte klarade att med kostens hjälp hålla ett tillräckligt lågt blodsocker. När läkare på 1920-talet utvecklade insulin som läkemedel var det en räddning för många.

Barn med typ 1-diabetes behöver också ta insulinsprutor för att de ska växa ordentligt. Du kan läsa om detta i Ett sötare blod och Det sötaste vi har. Insulin sänker inte bara blodsockret, utan triggar även i gång kroppens tillväxtsystem. Ska barn med typ 1-diabetes växa i takt med sina kompisar, krävs att de äter en del kolhydrater (och även protein) så att de kan ta insulin.

Gun Forsander har alltså rätt när hon kritiserar extrema LCHF-förespråkare som menar att barn med typ 1-diabetes ska undvika att ta insulin. Å andra sidan står hon för en helt annan extrem, som även den i längden kan vara livsfarlig.

Dagens kostråd kan vara lika farliga

Sedan varningarna för det mättade fettet kom på 1980-talet har personer med diabetes, både typ 1 och typ 2, fått rådet att äta fettsnåla produkter och fylla tallriken med kolhydrater. Men som experterna konstaterade i genomgången  ”Mat vid diabetes” 2010 är den vetenskapliga grunden för fettsnåla råd bräcklig. Det framkom dock inte när Gun Forsander strax efter rapporten skrev en text för Nordisk NutritionMat vid diabetes hos barn. Trots osäkerheten på området uttalar hon sig tvärsäkert: Rekommenderad energifördelning innebär att kolhydrater utgör 50–55 procent av energiintaget, fett 30–35 procent varav högst tio procent mättat fett och transfetter, samt protein 10–15 procent. Denna energifördelning baseras på behov för friska barn, men det finns ingenting som talar för att barn med diabetes behöver en annan typ av kost.

Ekots reporter borde ha granskat detta istället. När Gun Forsander som läkare ger dessa råd, gör hon det med barnens liv som insats. Som läkare har hon de facto större makt över framtiden för barn med typ 1-diabetes än personer som lägger kommentarer i sociala medier.

Måttlig lågkolhydratkost – en gyllene medelväg

Många föräldrar är idag frustrerade eftersom deras barn får ett för högt blodsocker av den rekommenderade kosten, vilket i längden är farligt. Siffror från Nationella diabetesregistret visar att cirka en fjärdedel av alla personer med typ 1-diabetes har ett för högt medelblodsocker (Hba1c). Det orsakar bland annat skador på njurar och ögon, och är kopplat till en mer än fem gånger högre risk att avlida i hjärt-kärlsjukdom.

För att hindra att barnen utvecklar livsfarliga diabeteskomplikationer minskar många föräldrar på eget bevåg på mängden kolhydrater i barnen mat. Många väljer då en medelväg och ger en måttlig lågkolhydratkost. Det dämpar blodsockersvängningar, men ger ändå utrymme för att spruta insulin så att barnet växer. Till exempel skildrade Storstockholms diabetesförening en sådan familj nyligen: Diagnosen som drabbar hela familjen.

Personligen kan jag tänka att dessa föräldrar borde få stöd i sitt beslut av vården. Om de upplever att de har svårt att reglera barnens blodsocker på de kostråd som ges, borde de få hjälp och kunskap att hitta en gyllene medelväg. Den extrema inställning kring kost som vårdpersonal ofta har idag – där barn med typ 1-diabetes till varje pris ska äta fettsnålt – kan istället driva föräldrar att gå för långt i sin strävan om att dra ner på kolhydraterna till barnen.

Det krävs bättre studier inom området mat vid diabetes

Oavsett på vilken sida man står i debatten som omgärdar kost vid diabetes borde alla kunna enas kring följande: det behövs bättre vetenskapliga studier. De cirka 70 000 personer som har typ 1-diabetes har rätt att få veta att de råd som de får verkligen hjälper dem att leva längre.

För att fylla denna viktiga kunskapslucka satsar vi på Kostfonden nu på kost vid typ 1-diabetes. Tycker du också att detta är viktigt? Stöd Kostfonden. Det finns bara en väg bort från extrema och osakliga diskussioner: välgjorda vetenskapliga studier.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook eller Twitter