Min favoritreporter på New York Times, Gina Kolata, har skrivit en mycket intressant text om deltagarna i teveprogrammet The Biggest Loser: After ‘The Biggest Loser,’ Their Bodies Fought to Regain Weight – The New York Times.

Åtta år efter programmet har forskare undersökt deltagarna. Nästan alla har återigen gått upp ordentligt i vikt och en del vägde precis lika mycket som innan programmet började.

Hormoner styr ämnesomsättningen

Varför är det då så hopplöst att hålla den lägre vikt som det kostat blod, svett och tårar att uppnå? Jo, studien visar att deltagarnas ämnesomsättning har minskat med flera hundra kcal per dygn. För en person var skillnaden hela 800 kcal mindre per dag. Det är lika mycket energi som finns i en bastant måltid!

Studien visar också att halterna av kroppens svälthormon, leptin, har gått ner kraftigt hos deltagarna. I Det sötaste vi har ägnar jag ett helt kapitel åt detta hormon, som tycks ha en omåttlig inverkan på vår aptit. Det finns människor som genetiskt saknar leptin. En av dessa, en flicka, vägde 86 kilo redan när hon var 8 år gammal, eftersom bristen på leptin drev henne att äta i princip hela tiden.

Artikeln i New York Times är bra eftersom den breddar perspektiven kring hur fetma måste behandlas. Vården har fortfarande fullt fokus på att räkna kalorier, men den strategin har lett till ideliga misslyckanden under flera decennier. En viktig orsak är sannolikt att vår vikt styrs mer av våra hormoner än av vår matematiska förmåga att räkna kalorier. Ska man inom vården kunna hjälpa personer med fetma, måste man förstå sig på hungerhormonerna mycket bättre.

Läs ett tidigare inlägg om hur olika dieter påverkar förbränningen: Ingen kalori är den andra lik. Och skillnaderna är hyfsat stora.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Stötta mitt arbete via Patreon. Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.