Idag har The Guardian en riktigt bra artikel om läkemedel som skulle kunna fungera mot cancer, men där utvecklingen går i snigelfart eftersom patentet på läkemedlen har gått ut: The cancer drugs in your bathroom cabinet | Science | The GuardianDet handlar om billiga dussinläkemedel, som aspirin och metformin. Väldigt mycket talar för att dessa bromsar utvecklingen av cancer. Aspirin dämpar farlig inflammation och metformin sänker blodsockret. Men eftersom läkemedlen är gamla finns inget kommersiellt intresse för företagen att utforska några nya användningsområden.

Patent är viktigare än effekten på patienter

Detta problem är något som jag skrev en del om innan jag började granska våra kostråd. Det spelar ingen roll om en behandling kan hjälpa tusentals cancerpatienter (för att inte säga miljontals) – ska läkemedelsbolagen satsa på något måste de kunna räkna hem sina investeringar. Då krävs ett patent. När patentet har gått åt, måste behandlingarna istället utvecklas av forskare i det offentligt finansierade systemet. Där råder dels en brist på pengar, dels en brist på förmåga att driva stora kliniska prövningar.

Och då går utvecklingen så oändligt långsamt. Det kliar i kroppen bara jag tänker på de snedvridna ekonomiska drivkrafterna i det medicinska innovationssystemet (fint ord – jag skriver det bara för att få trovärdighet). Här är några artiklar från 2009 i DN Ekonomi om just detta problem: Dyrt test stoppar billig prostatakurCellgifter i låg dos ny metod mot cancer och Brist på pengar hindrar forskare.

Brist på kommersiellt intresse drabbar även kosten

Dessvärre är det samma mekanismer som hämmar utvecklingen av nya kostbehandlingar. Även detta skrev jag om i DN Ekonomi när det begav sig: Personliga kostråd kan ge billigare diabetesvård. Så här säger diabetesläkaren Christian Berne i artikeln: Hade den här forskningen [kostforskningen alltså, min kommentar] fått lika mycket pengar som läkemedelsföretagen satsar på ett enda preparat, då skulle vi kunna avgöra vilken kost som är bäst och vilka alternativ som kan vara lämpliga på kort och lång sikt.

Tänk – det är sju år sedan. Sedan dess har inga stora studier initierats på området. Det är faktiskt helt galet.

Men vet ni vad. Nu finns Kostfonden. Vi ska ta mig sjutton vända allt detta. I alla fall när det gäller kostbehandlingar.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Stötta mitt arbete via Patreon. Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.