För något år sedan hade Svenska Dagbladet en artikel om att sött och fett tillsammans blev som knark för hjärnan. Det var värre än socker för sig och fett för sig. Studien var utförd på möss.
Jag har länge funderat på den studien. Ger verkligen en kombo av sött och fett ett värre beroende? När jag tittar på barn runt omkring mig tycker jag socker i sin renaste form verkar vara värre än allting annat. Mina barn stannar sällan och skriker framför kak- och bullhyllan i affären. Det är godiset som gäller. På andra plats kommer frysdisken med glass. Det är isglassarna som lockar, inte fet gräddglass. Jag tror helt enkelt inte att möss är människor. Vi fungerar olika när det gäller socker- och fettberoende.
Sockerberoende
Vissa barn dras mot godsaker som om de satt fast i ett osynligt gummiband. Och eftersom vi gärna vill att gummibandet ska dra dem mot oss, sticker vi till dem en godbit. Men jag skulle vilja slå fast detta: Det är inte snällt att ge barn socker. För vissa blir sockret till ett beroende som är svårt att bryta. Precis som rökning är socker skadligt i det långa loppet. Det är bättre att vi ger barn av vår tid istället; att vi pratar med dem; att vi leker med dem; att vi läser en saga eller outtröttligt vevar ett hopprep. Barn som rör mycket på sig kan absolut få godsaker då och då, men idag får de i sig alldeles för mycket. Vi är alla ansvariga för alla barns övervikt.
Vill du läsa fler liknande inlägg? Titta i kategorin Om socker, Okategoriserade. Stötta mitt arbete via Patreon.
