Idag har Lena Andersson skrivit en ledare i DN om tolkning av kostforskning, alla åsikter om hur vi ska äta och nyttan av stärkelse. Själv blir hon inte mätt om hon inte äter kolhydrater. Läs här: Stärkelse gör frisk och slank – DN.SE.
Jag har läst ledaren flera gånger, men har svårt att förstå syftet med texten. Det känns mest som ett försvar för den egna rätten att äta stärkelse. Det är en diskussion man kan föra med kollegor över en lunch, men på ledarplats i Sveriges största morgontidning måste det finnas viktigare frågor att ta upp. Dessutom är det ännu ett onyanserad och okunnigt inlägg i en redan infekterad kostdebatt. Jag har stor respekt för Lena Andersson som författare. Men som kostdebattör saknar hon djup.
Stärkelse är bra – om det inte blandas ut med socker
Min första invändning är rubriken: ”Stärkelse gör frisk och slank”. Den är helt korrekt på en ö som Okinawa eller i andra ursprungsbefolkningar där det inte finns sötade livsmedel. Kroppen har ett alldeles utmärkt biokemiskt system för att ta hand om den glukos som finns i stärkelse. Men när en befolkning blandar in vitt socker i en stärkelserik diet, smäller fetman till. Det syns tydlig i många asiatiska länder, som i Indien och Kina.
Det som särskiljer det vita sockret från stärkelse är att det innehåller fruktos, en sockerart som kroppen inte har mycket användning för. Vår lever tar hand om fruktosen och äter vi samtidigt mycket stärkelse kom levern att omvandla en stor del av denna fruktos till fett. När möss får äta en fruktosrik diet utvecklar de snabbt en leverförfettning och leverförfettning är ett problem som ökar lavinartat globalt. En hel del forskning tyder på att en hög fettproduktionen i levern, orsakad av fruktos, leder till att en del fett fastnar i organet. När detta sker börjar levern reagera sämre på hormonet insulin. Det i sin tur gör att insulinnivåerna i kroppen stiger. Och det är nu vi får problem även med stärkelse och glukos. Kroppen klarar inte längre att ta hand om den sockerarten.
Lena Anderssons mättnadskänslor delas inte av alla
I Ett sötare blod beskriver jag ett experiment som jag har gjort tillsammans med professor Kerstin Brismar på Karolinska sjukhuset. Vi åt samma mängd godis, men reagerade otroligt olika. Det visade sig att hon var insulinresistent och fick tio gånger mer insulin i blodet av samma dos godis. Här är grafen som visar skillnaden:
Den är bilden visar hur otroligt olika vi kan reagera på stärkelse. Lena Andersson, som skriver att hon inte blir mätt om hon inte får ris, har förmodligen rört på sig tillräckligt och ätit lagom mycket socker för den genuppsättning hon har. Hon har inte utvecklat denna problematik. Det har däremot en miljon andra svenskar gjort. När man får så här höga insulindoser i blodet, blir man inte alls mätt på ris. Normalt fungerar insulin som ett mättnadshormon, men molekylärbiologisk forskning visar att när doserna blir för höga i blodet kan insulin blockera effekten av ett annat viktigt mättnadshormon: leptin. Utan signalen från leptin, blir vår hjärna missnöjd. Den kommer driva oss att äta mer. Så är den onda spiralen igång.
Stärkelse gör sjuk och död – om man har metabolt syndrom
Beroende på vem man är, får alltså stärkelse helt olika effekt i kroppen. För personer som rör på sig, är friska, och håller nere på sockerintaget, utgör stärkelse inget större problem. Men för personer som har festat loss lite för mycket på socker och skräpmat (transfetter kan också bidra till fettlever), är situationen en helt annan. Då stiger blodsockret till för höga nivåer. Det eldar på en inflammation i blodådrorna, vilket kan leda till hjärtinfarkt, stroke och en hel del andra obehagligheter. Dessutom stiger insulinnivåerna i blodet och det ställer in kroppen på tillväxt. På debattsidan i dagens DN, som kom direkt efter Lena Anderssons krönika, skrev läkare om att antalet bröstcancerfall ökar. Bröstcancerceller reagerar på insulin och på en tillväxtfaktor som aktiveras av insulin, kallad IGF-1.
Jag kan verkligen önska att det fanns lite mer ödmjukhet i kostdebatten. Det är så många som utgår från sina egna erfarenheter och tycker att alla andra ska fungera likadant. Men så är det inte. Det är en enorm skillnad på ämnesomsättningen i en metabolt sjuk kropp och i en frisk Lena Andersson-kropp.
Vill du läsa fler liknande inlägg? Titta i kategorin Faktakoll av media, Okategoriserade. Stötta mitt arbete via Patreon.
Ann Kristin ∙ 1 november, 2013 kl. 13:59
Det som gör mig bedrövad är att så många intelligenta människor blir korkade när det kommer till födan. Som du skriver, metabolt störda tål ju inte stärkelse alls eller mycket lite. Och vi är många. För mig är det liv och död, inte en modediet. Än har jag inte behövt medicin, men efter bara lite sött får jag 17 i blodsocker, eller värre. Men det verkar som att de strunra i den miljon som lever med detta. Och vi blir fler – vem vet när Lena Andersson tippar över gränsen? Min friska och slanka man hade 5,7 i fastesocker, och blve orolig. Nu är det inget mer bröd och godis, minsann 😉
Borde inte fler kolla sitt blodsocker? Många går nog runt med för höga värden!
≪ | ≫ |
Gunnar ∙ 1 november, 2013 kl. 14:24
Varför ens diskutera kostforskning på ledarplats när man inte kan hålla sig objektiv? Expressen gjorde nåt liknande för ett tag sedan, och det blev precis lika fel: http://www.expressen.se/ledare/nej-gradde-ar-inte-halsosamt/
≪ | ≫ |
Frida D ∙ 1 november, 2013 kl. 14:53
Hej Ann!
Hur tar man ett sådant insulintest, är det något som kan utläsas omgående i ett vanligt blodprov? Jag önskar att vi får se ett svar från dig på denna debattartikel i DN också och inte bara här! Jättebra inlägg!
Mvh
Frida
≪ | ≫ |
Annika ∙ 1 november, 2013 kl. 15:29
Ann, du är min ständiga källa till just precis ödmjukhet och nyansering i kostdebatten. Älskar dina faktakollinlägg – så tydligt utan att bli hetsigt. Blir glad, och lite klokare, när jag läser. Trevlig helg!
≪ | ≫ |
AnnFernholm ∙ 1 november, 2013 kl. 18:42
Tack!!! Önskar dig trevlig helg också.
≪ | ≫ |
AnnFernholm ∙ 1 november, 2013 kl. 18:43
Vet inte riktigt hur man får tillgång till ett insulintest. Tyvärr. Det borde ingå i en häloskontroll.
≪ | ≫ |
Fundersam ∙ 1 november, 2013 kl. 16:22
Ja, det blir onekligen lite löjeväckande när en kommentar som att leva på fett, protein och grönsaker inte skulle kunna vara ett alternativ livet ut. Kanske Lena Andersson blandar ihop en strikt LCHF med en Liberal LCHF alternativt Paleo som ligger relativt högt med frukt och nötter?
Dessa kommentarer om att man inte kan leva på ovanstående kommer av och till på olika forum och för mig låter det helt orimligt att säga att man inte kan leva på riktig mat! Att man sedan VILL lägga till kolhydrat och stärkelse är en helt femma. Jag har också förstått att en del människor mår bättre av en högre andel kolhydrat i sin kost. Men det torde ju ändå vara bra att i det sammanhanget vara försiktig med socker och vete.
≪ | ≫ |
Steffen ∙ 1 november, 2013 kl. 16:35
Jag kan både hålla med henne och inte. Jag blir inte mätt på ris och pasta – jo, för stunden, men inom någon timme eller två, då suger det i magen igen. Potatis däremot (som ju innehåller mycket stärkelse) – DET bliver jag mätt på. Och det håller länge! Eftersom vi försöker äta (liberal) LCHF, äter jag dock potatis relativt sällan och jag blir (ganska) mätt på alternativen också. Förövrigt har jag inga problem med blodsockret – senaste mätning 5,3.
≪ | ≫ |
Jon Jonsson ∙ 1 november, 2013 kl. 16:45
Lena tror säkert att hon gör något gott, hon bekämpar onödig extremist. Tyvärr är hon för okunnig i hur stora metabola skador som skapas genom den normala, kolhydratrika och fettsnåla maten. Då hade hon varit mer ödmjuk inför det faktum att massor av människor får bra hälsa genom att äta minimalt med kolhydrater.
≪ | ≫ |
Jasmin ∙ 1 november, 2013 kl. 17:30
Verkligen intressant hur Kerstin fick 10 gånger högre insulin nivåer än dig! Det är hela skillnaden till varför vissa klarar av kolhydrater och andra inte.. Inte konstigt då om dessa kolhydratkänsliga människor har lättare att gå upp i vikt trots att de inte äter så mycket mer än andra!
≪ | ≫ |
Josef Boberg ∙ 1 november, 2013 kl. 20:59
Professor Göran Sjöberg har på ett lättfattligt sätt förklarat varför ett övermått av kolhydrater i kosten är ett beroendeframkallande gift för kroppen här.
Mera om detta LivsViktiga ämne på Facebook här.
≪ | ≫ |
Stärkelse går frisk och slank ∙ 1 november, 2013 kl. 20:47
[…] Ann Fernholm har skrivit om ledarartikeln. […]
≪ | ≫ |
Mimmi ∙ 1 november, 2013 kl. 21:26
Åh, klockrent svar. Lena är så klok i vanliga fall, här tappar hon huvudet, utgår bara från sig själv.
≪ | ≫ |
Capsicum ∙ 1 november, 2013 kl. 21:29
Ödmjuk är du knappast själv. Att tro att man hittat den enkla sanna förklaringen bakom allt elände passar den journalistiska dramaturgi som du tillämpar men min personliga erfarenhet är att det är aldrig så enkelt. Hur man än vänder sig osv.
≪ | ≫ |
Lars Jonsson ∙ 1 november, 2013 kl. 22:18
Hur testar man för insulinresistens?
≪ | ≫ |
AnnFernholm ∙ 2 november, 2013 kl. 20:54
Ett sätt är att äta en hel del socker och sedan mäta hur mycket blodsockret går upp. Men kan köpa blodsockermätare på apoteket. Googla glukosbelastning.
≪ | ≫ |
Lars Jonsson ∙ 6 november, 2013 kl. 13:21
Ok, fast jag tänkte på det experiment som du och Kerstin Brismar genomförde. Där mätte ni upp insulinnivån. Det känns som det är insulinet man borde mäta för att konstatera insulinintolerans?
≪ | ≫ |
AnnFernholm ∙ 6 november, 2013 kl. 15:02
Höga blodsocker är ett tecken på insulinresistens. Men jag håller med – bästa sättet är att mäta insulinnivåerna. Vet faktiskt inte om man får göra det hos en läkare. Tror inte det.
≪ | ≫ |
AnnFernholm ∙ 2 november, 2013 kl. 20:55
Det tror jag inte. Men jag är övertygad om att det är socker som orsakar metabolt syndrom. Sedan finns det väldigt mycket annat elände i världen.
≪ | ≫ |
Majoren ∙ 2 november, 2013 kl. 08:39
Ja det var ju ett trevligt kåseri på ledarsidan utan att komma fram till något överhuvudtaget.
Det hon totalt missar att reflektera över är den fullkomliga våg av fetma och sjukdommar som drabbat oss de senaste 30 åren och följer varenda land som anammat en västerländsk diet. Däri ligger svaret kring frågan om vad som är lämpligt för oss att äta eller inte.
≪ | ≫ |
Lena Andersson ∙ 2 november, 2013 kl. 09:36
1. Ni vet inget om mig eller mina metabola syndrom eller min metabolism.
2. Ödmjukhet är inte precis vad som präglar anti-stärkelsesidan i kostdebatten.
3. Innan ni proklamerar att alla som är oeniga med er är okunniga och lider brist på djup, ta en titt på dem jag refererar till och vad jag egentligen skriver. Och Ann, vem har sagt att man ska blanda in vitt socker i stärkelsen? Men är det något som är fult idag är det ju stärkelse. Till och med värre än fruktosen i frukt anses den av många kolhydratfientliga.
Lena Andersson
≪ | ≫ |
AnnFernholm ∙ 5 november, 2013 kl. 13:26
Om Livsmedelsverket arbetade hårt för att få bort sockret och vitt mjöl ur vår diet, skulle jag helt kunna hålla med dig. Men nu gör de inte det. Vi äter helt sjukt mycket socker och matar våra barn med mängder som aldrig tidigare skådats i mänsklighetens historia. För alla de människor som fått leverförfettning av allt socker, utgör stärkelse ett stort problem. Och absolut. Det går att bli fri från diabets på en vegetarisk kost, full av långsamma kolhydrater. Det är däremot få som orkar hålla sig till det, eftersom många har rubbade hungerskänslor och faller dit när sockersuget slår till.
GI-rörelsen har länge sagt att fruktos skulle vara bättre än stärkelse. Men de börjar ändra syn. Fruktos i frukt är inget problem för en frisk person. Det krävs nio äpplen för att få i sig samma dos fruktos som det finns i 200 gram godis.
Att stärkelse är fult bland människor som länge lidit av sina höga blodsocker, är inte konstig. Du måste tänka på att det är många människor som har varit galet sjuka, som mår oändligt mycket bättre när de utesluter stärkelse. När man har fått metabolt syndrom, ställer stärkelse i form av snabba kolhydrater, till en oändlig skada.
≪ | ≫ |
Jon Jonsson ∙ 2 november, 2013 kl. 22:19
Exakt hur det metabola syndromet uppstår är kanske inte helt klarlagt. Kanske hög konsumtion av fruktos har en viktig roll. Men oavsett detaljerna så är det ett nytt läge för de, väldigt många, som har fått mer eller mindre störd metabolism genom sina matvanor.
I den situationen spelar det ingen roll om man höjer sitt blodsocker genom att äta stärkelse eller vanligt socker eller någon annan kolhydrat. Dessa människor är oskyddade och blir sjukare genom mer blodsockerhöjande mat men blir friskare med låga mängder kolhydrater i maten. Denna problematik kommer inte fram i din krönika.
≪ | ≫ |
Lena Andersson ∙ 5 november, 2013 kl. 06:50
Det är bara det att det finns näringsforskare som säger annorlunda, Barnard och McDougall för att nämna två, och i sina studier visar att man botas just från det av att huvudsakligen leva på oraffinerade kolhydrater. Det finns uppenbarligen inte ett sätt.
≪ | ≫ |
Ann Kristin ∙ 4 november, 2013 kl. 09:04
Tack för den kommentaren!
≪ | ≫ |
Maria ∙ 2 november, 2013 kl. 13:59
Bortsett från att jag håller med om att en ledare i Sveriges största morgontidning måste ha viktigare frågor att ta upp så tycker jag annars det var en bra sammanfattning hon gjorde! En sammanfattning av hur de som inte är kostnördar uppfattar kostdebatten: fullständigt förvirrande :0)
≪ | ≫ |
Carina Bjurgard ∙ 2 november, 2013 kl. 21:37
Har ätit lågkolhydatkost sedan mars i år. Har dessutom börjat träna regelbundet. Ca 10% av mitt matintag kommer från kolhydrater och jag äter aldrig socker. Gör ibland undantag med rotfrukter. Och äter det som bjuds när det är fest, vilket blivit ca 5 ggr sedan mars. Men aldrig söta efterrätter.
Min vändpunkt kom när jag och min man skulle åka hiss för 3 personer och den blev överbelastad och vägrade starta.
Sedan dess har jag tappat ca 30 kg och har sprungit tjejmilen. I början var jag för tung för löpning och fick nöja mig med att gå.
Allt detta hade varit omöjligt om jag inte ställt om kosten.
Min fråga är: finns det ngt som begränsar hur länge man kan äta såhär?
Kommer jag att behöva ställa om till typ GI efter ett tag?
≪ | ≫ |
Tobias ∙ 3 november, 2013 kl. 11:22
John Durants bok är det ”inte fel på”. Men maten som förordas är för tråkig.
Även om det tyder på viss fantasilöshet på området matlagning, får Lena Andersson förstås tycka att det blir mer spännande med kokt ris till sin sallad, än en bit smörstekt laxfilé.
Problemet är att hon gör samma misstag som så många andra och målar världen lite väl svart-vit.
Att ställa vår bakgrund som jägare MOT den som samlare, är ett sådant exempel. Vi har sannolikt levt på båda sätt samtidigt.
Och det är en våldsam skillnad på att äta kolhydrater från källor liknande dem som våra förfäder haft tillgång till i årmiljoner, och att stoppa i oss spannmål (speciellt i de mängder vi gör nu).
En hint om svaret på många frågor kan man få genom att gå tillbaka i tiden. ”Nothing in biology makes sense, except in the light of evolution” (sidan 3, The Paleo Manifesto).
Kostdebatten blir ofta urspårad och då Ann Fernholm är den som kanske bäst försöker lyfta den till en nyanserad nivå, är det synd att Lena Andersson använder så generaliserande begrepp som ”många kolhydratfientliga” (hur många är det?) och ”anti-stärkelsesidan” som försvar, istället för att försöka komma vidare i diskussionen.
Du gör ett strålande arbete Ann och det är så befriande att du håller dig till sakfrågan, lugnt och nyanserat. Du gör skillnad.
≪ | ≫ |
Lena Andersson ∙ 5 november, 2013 kl. 07:01
Tobias, jag tror inte att diskussionen kommer varken vidare eller stannar av om jag anger antalet kolhydratfientliga eller skriver ”många” eller ”alla”. Det sitter nog inte där. Att det finns en anti-stärkelsesida står ju alldeles klart redan av att läsa det här kommentarsfältet, och det är inget konstigt med det och inget fel att vara antistärkelse om man tror att det är rätt, men det är ju heller inte fel att intressera sig för de rön som säger motsatsen.
≪ | ≫ |
Tobias ∙ 12 november, 2013 kl. 19:48
Fast nu gör du ju en klassiker och fokuserar på detaljer, istället för huvudbudskapet – med resultatet att diskussionen inte kom ett dugg framåt.
Det är givetvis ett måste att intressera sig för alla rön (av vetenskaplig tyngd), men det enda argument mot Durants resonemang jag tycker mig höra från dig är att maten blir för tråkig.
Återigen – det är skillnad på kolhydratkällor och mängd. Hur du får ditt resonemang att passa in i evolutionen förstår jag inte?
≪ | ≫ |
AnnFernholm ∙ 3 november, 2013 kl. 16:00
Det finns ingen forskning på vad som händer på lång sikt. Därför är det bäst att gå på sina egna personliga blodvärden och hur man mår. Om du mår bra, är dieten bra för dig.
≪ | ≫ |
Per Wikholm ∙ 4 november, 2013 kl. 11:49
Min kommentar till denna debatt:
http://www.lchf.se/Bloggar/Blogg/tabid/83/EntryId/10330/Kriget-om-starkelsen-nyttigt-eller-farligt.aspx
≪ | ≫ |
Ann Gidner ∙ 4 november, 2013 kl. 12:02
Tack för att denna märkliga ledare blir bemött – det behövs. Faktaunderlaget för att det verkligen är socker och stärkelse som utgör problemet i kosten borde vara tillräckligt för att det inte ska behöva bli hetsiga debatter i ämnet.
Det är bra att vara saklig och objektiv också som sagt. Dock tycker jag inte riktigt det blir sakligt, när skillnaden mellan olika personers insulinsvar förklaras med att ”man har festat loss på socker och skräpmat” – ! Det skuldbelägger på ett sätt som jag tycker är helt orimligt. Menar du alltså att Kerstin Brismar har festat loss så illa på socker, att hon har ett annat insulinsvar än du själv?
Grundskillnaden mellan olika individer ligger i generna är jag helt övertygad om, och vissa kan äta pasta, pizza och socker ett helt liv utan problem – men andra kan det inte, och problemen accentueras naturligtvis av dålig kost, men finns också hos sådana individer som inte ”festat loss” det minsta på socker. Att peka ut alla med pre-diabetes eller diabetes som vårdslösa skräpmatsätare tycker jag är extremt olämpligt – ?
Tack annars för en sant revolutionerande bok!
≪ | ≫ |
AnnFernholm ∙ 4 november, 2013 kl. 12:32
Hej och du har rätt. Det var dumt uttryckt. Mitt mål är alltid att uttrycka mig sakligt och korrekt, utan att det ska bli tråkig. Här föll jag över på fel sida när jag försökte blåsa lite liv i texten.
≪ | ≫ |
Anonym ∙ 5 november, 2013 kl. 22:08
[…] […]
≪ | ≫ |
MKB ∙ 6 november, 2013 kl. 10:25
Det jag kan undra är hur många som läst mer än rubriken av Lena Anderssons artikel. Jag tycker det var en läsvärd ledare som belyser spretigheten i kostdebatten där i princip vilken kost som helst av vissa kan förespråkas som den
enda rätta medan andra förkastar den som rent hälsovådlig.
≪ | ≫ |
Jon Jonsson ∙ 7 november, 2013 kl. 12:47
Har tyvärr inte studerat Barnard och McDougall.
Finner dock den tanken svår att förstå att en diabetiker (även kallad sockersjuk) skulle behandlas med hög andel kolhydrater i maten. Det ger ju högt blodsocker, just det som är huvudproblemet för diabetiker.
≪ | ≫ |
Hur många gram socker ger 100 gram mjöl | Pallas Athena: Hälsa ∙ 9 januari, 2014 kl. 16:09
[…] Nej Lena Andersson […]
≪ | ≫ |