Forskning har tytt på att det finns ett fönster mellan 4-6 månader när barn kan utveckla en tolerans mot spannmålsproteinet gluten. Nu har resultat från två stora studier som undersökt detta publicerats, men dessvärre tycker jag forskarnas val av tidpunkt för introduktion av glutengör det svårt att dra några konkreta slutsatser. Alldeles oavsett har svenska barn mycket högre risk att drabbas av glutenintolerans än andra barn – kan det vara vällingen?

I Det sötaste vi har handlar ett kapitel om gluten. Glutenintolerans är en autoimmun sjukdom som ökar bland våra barn och som är ovanligt vanlig i Sverige. Frågan är varför? Vissa forskare kopplar också gluten till typ 1-diabetes, även det en sjukdom som drabbar svenska barn i extra hög utsträckning och som blir allt vanligare.

En viktig fråga som jag tar upp i boken är: när ska bebisar introduceras till gluten för att skyddas mot glutenintolerans (celiaki)? Forskning har tytt på att det finns ett fönster mellan 4-6 månader där bebisar skulle kunna utveckla en tolerans mot gluten. När exempelvis svenska myndigheter rekommenderade föräldrar att vänta med gluten till efter sex månaders ålder, ökade antalet fall bland våra svenska bebisar hela fyra gånger. Det nya rådet sammanföll av en slump med att industrin ändrade receptet på välling så att den började innehålla mer gluten. När rekommendationerna under mitten av 1990-talet ändrades tillbaka till introduktion av gluten mellan 4-6 månaders ålder och när industrin samtidigt uppmanades att sänka halten gluten i välling, minskade snabbt antalet fall bland bebisarna till samma nivåer som innan epidemin bröt ut.

Detta och annan forskning, till exempel från USA och Norge, har gjort att forskare har misstänkt att tidpunkten för introduktion av gluten spelar roll för risken att utveckla glutenintolerans. Därför har svenska föräldrar fått rådet att ge sina bebisar gluten tidigast från 4 månaders ålder och senast vid 6 månaders ålder.

Nu har dessa rekommendationer testats i två stora randomiserade studier. Resultaten publicerades nyligen i New England Journal of Medicin. Jag såg fram emot dessa studier, men dessvärre tycker jag inte att de klargör någonting. Orsaken är att forskarnas val av tidpunkt för introduktion av gluten gör studierna svårtolkade.

Svårtolkade resultat eftersom bebisarna började för tidigt

I den första studien slumpades 975 barn med genetisk risk för glutenintolerans och minst en nära anhörig med celiaki till två grupper. Den ena halvan fick 200 mg gluten per dag (ungefär lika mycket som i en tiondels brödskiva) från 16 veckors ålder och 8 veckor framåt, den andra halvan fick placebo. Efter 24 veckor skulle föräldrarna gradvis börja introducera gluten i båda gruppernas kost. Resultaten visar att det inte blir någon signifikant skillnad mellan barnen. Bland de som fick gluten från 16 veckors ålder hade 5,9 procent drabbats av glutenintolerans vid tre års ålder och bland de som fick gluten efter 24 veckor var samma siffra 4,5 procent. Men skillnaden var som sagt inte statistiskt signifikant.

Forskarnas slutsats är att det inte finns några skäl att introducera gluten vid fyra månaders ålder. Men jag undrar varför forskarna har valt att approximera rekommendationens ”efter fyra månaders ålder” med 16 veckor. En 16 veckor gammal bebis är ännu inte fyra månader. Det kan tyckas vara hårklyverier för skillnaden är bara någon vecka. Samtidigt antyder flera vetenskapliga studier att en introduktion av gluten tidigare än fyra månader är sämre, kanske eftersom tarmarna inte är ordentligt utvecklade. Den lilla tendens till ökning av celiaki som syns i 16-veckorsgruppen kan alltså bero på att de faktiskt fick gluten tidigare än vad som är bra.

Den andra gruppen fick gluten vid 24 veckors ålder, då de var cirka 5,5 månader. Dessa bebisar låg alltså inom det rekommenderade spannet mellan 4-6 månader. Hos dem hade också enbart 4,5 procent utvecklat celiaki vid tre års ålder (vilket var hälften så många som forskarna förväntade sig när de designade studien).

Introduktion vid 5,5 månader gav lägst risk

Den andra studien inkluderade totalt 553 barn med genetisk risk för celiaki och med minst en nära anhörig med glutenintolerans. Ena gruppen fick gluten från sex månaders ålder, alltså på gränsen till vad man anser är för sent. Den andra gruppen fick gluten från ett års ålder. Den grupp som fick gluten vid sex månaders ålder utvecklade glutenintolerans tidigare, men efter fem år var det ingen skillnad mellan grupperna.

SLUTSATS: När jag har lusläst studierna är jag inte ett dugg klokare på när bebisar borde få gluten. Egentligen ska man inte jämföra resultat från två helt olika studier, speciellt eftersom de genetiska riskfaktorerna kan skilja sig åt mellan länder. Samtidigt tycker jag resultaten spretar och lämnar fler frågetecken efter sig än vad de besvarar. Så här blev resultaten i de olika grupperna:

Bland bebisar som fick gluten vid 3,75 månaders ålder (alltså för tidigt) hade 5,9 procent celiaki vid 3 års ålder. Vid 5 års var 13,5 procent drabbade.

Bland bebisar som fick gluten vid 5,5 månaders ålder (inom rekommendationen) hade 4,5 procent celiaki vid 3 års ålder. Vid 5 års ålder var 10,6 procent drabbade.

Bland bebisar som fick gluten vid 6 månaders ålder (på gränsen till försent) hade 12 procent celiaki redan vid två års ålder. Vid 5 års ålder var 16 procent drabbade.

Bland bebisar som fick gluten vid 12 månaders ålder (försent enligt nuvarande rekommendationer) hade 5 procent glutenintolerans vid 2 års ålder. Vid 3 års ålder var det närmare 10 procent. Vid 5 års ålder var 16 procent drabbade.

Jag gillar som sagt inte själv den här jämförelsen. Bäst hade varit om en och samma studie inkluderade introduktion vid flera olika tidpunkter. Samtidigt tycker jag att jämförelsen visar att det fortfarande finns en osäkerhet kring när bebisar bör få gluten. Den enda grupp bebisar som tydligt låg inom det rekommenderade spannet (5,5 månader) klarade sig bäst både vid 3 år och vid 5 år.

Fönstret 4-6 månader har identifierats i så kallade epidemiologiska studier. Det är givetvis ingen skarp gräns. Därför är det synd att forskarna inte valde tidpunkter för introduktionen av gluten som med marginal låg inom eller utom det rekommenderade intervallet. Jag kan tänka att en jämförelse mellan bebisarna som började med gluten vid 5 månader, vid 8 månader och vid 1,5 år hade kunnat vara mer klargörande.

Svenska barn löper dubbelt så hög risk att drabbas

Alldeles oavsett detta kom det en studie i somras som visar att svenska barn löper nästan dubbelt så hög risk att ha glutenintolerans vid fem års ålder i jämförelse med barn från USA, Tyskland eller Finland som hade samma genetiska risk. Eftersom de historiska erfarenheterna från Sverige antyder att mängden gluten i välling spelar roll och eftersom välling är något som bara svenska bebisar dricker, borde vi börja undra om bebisars vällingdrickande gör mer skada än nytta. Forskning visar också att svenska bebisar får i sig mer gluten än barn i andra länder.

Glutenintolerans är en ganska vanlig sjukdom och därmed tenderar många att tänka att den är harmlös. I Det sötaste vi har berättar jag om de starka kopplingar som finns till andra autoimmuna sjukdomar, som SLE och sköldkörtelproblem. Det finns också kopplingar till påverkan på hjärnan, något New York Times skrev om i helgen: Can Celiac Disease Affect the Brain?

Som avslutning vill jag poängtera att glutenintolerans sannolikt inte enbart handlar om när bebisar börjar äta gluten och mängden gluten i kosten, utan också om en rubbad tarmflora. När tarmfloran är ur balans, kan tarmarna börja läcka vilket leder till att gluten lättare tar sig in i kroppen. Den rubbade tarmfloran hos moderna människor kan ha flera förklaringar: en steril miljö, bredspektrumantibiotika, kraftiga maginfluensor och sannolikt också den söta skräpmat som många ofta äter.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Titta i kategorin Om socker, Nya forskningsrön, Okategoriserade. Stötta mitt arbete via Patreon.