Det här var en av de vettigaste debattartiklar jag har läst på länge: Operationer fel väg mot fetmaepidemi | Brännpunkt | SvD. Ett gäng allmänläkare vill inte diagnosticera fler människor med fetma och typ 2-diabetes. De vill flytta ansvaret för fetmaepidemin från individen till samhället. Deras förslag till åtgärder: Informationskampanjer, fler grönområden, förbättrad stadsplanering, idrott i skolan, skatt på socker som finansierar borttagen moms på grönsaker, förbud mot läskförsäljning i skolmiljö och minskad exponering av godis i butikerna är bara några exempel.
Jag skriver under på alltihop. Min uppmaning: gilla och sprid debattartikeln!!!
Vill du läsa fler liknande inlägg? Titta i kategorin Övrigt, Okategoriserade. Stötta mitt arbete via Patreon.
Patrik ∙ 29 januari, 2015 kl. 07:50
Skönt att läkarkåren börja vakna upp och protestera mot något som historiskt kommer att betraktas som lika ansvarslöst som lobotomeringarna i början av 1900-talet.
Parker och stadsplanering är fint men den största insatsen samhället kan göra för folkhälsan är att utrota fettskräcken. Om vi äter mer naturligt fett så mår vi bättre och äter automatsikt mindre dåliga kolhydrater.
≪ | ≫ |
AnnFernholm ∙ 29 januari, 2015 kl. 08:15
Det som var bra med debattartikeln var att de enbart pratade om sockerskatt och sötsaker.
≪ | ≫ |
Patrik ∙ 29 januari, 2015 kl. 08:44
Ja just det, jag glömde att du själv har lite fettskräck av att döma från din annars utmärkta bok 🙂
Man har visat att byte till ”fleromättat” (hur det nu definieras) ger lägre förekomst av kardivarskulära händelser. Vad man däremot inte varit så tydlig med i dessa studier, är att livslängden blir kortare och att förekomst att cancer och andra sjukdomar ökar med ”fleromättat”.
Att få människor att äta mer fett och att undvika onaturliga industriellt framställda fetter till förmån för naturliga (mejeri, animaliskt m.m.) tror jag är den effektivaste åtgärden för folkhälsan.
Visst, man kan varna för socker men vi behöver också energi, och om man inte är tydlig med vad vi ska stoppa i oss istället så blir det lätt fel.
Sega råttor är inte nyttigt, men jag vill påstå att en rejäl tallrik cornflakes med lättmjölk till frukost är minst lika onyttigt.
≪ | ≫ |
AnnFernholm ∙ 30 januari, 2015 kl. 18:26
Nä, råttorna är faktiskt värre.
≪ | ≫ |
Tobias ∙ 2 februari, 2015 kl. 15:12
Men vad säger du om Patriks resonemang om fleromättat (och mättat) fett?
≪ | ≫ |
AnnFernholm ∙ 2 februari, 2015 kl. 22:02
Titta på inlägg under kategori ”fetter”
≪ | ≫ |
Patrik ∙ 1 februari, 2015 kl. 19:25
Och vad grundar du det på? Moralism?
En rejäl tallrik cornflakes höjer blodsockret kraftigare och längre än några sega råttor.
Sen är vare sig lite godis eller cornflakes något problem för metalbolt friska barn/vuxna. Det är dosen som gör giftet.
Det jag ser som problematiskt med det ensidiga fokuset på socker och godis är att om kalorierna från godiset byts ut mot pasta, limpa och flingor så är inte mycket vunnet.
Vi behöver äta mer naturligt fett för att balansera *alla* kolhydrater
≪ | ≫ |
AnnFernholm ∙ 2 februari, 2015 kl. 22:02
Läs ”Det sötaste vi har”. Där står om skillnaden mellan socker och stärkelse. De påverkar ämnesomsättningen helt olika. Sannolikt är det sockret som skadar ämnesomsättningen, så att vi sedan får alldeles för högt blodsocker av stärkelse.
≪ | ≫ |
Patrik ∙ 3 februari, 2015 kl. 08:02
Att socker/fruktos har någon särskild egenskap som skadar vår ämnesomsättning har jag svårt att se som ”sannolikt”. Socker/fruktos i måttliga mängder är ofarligt för friska indivder. Det är dosen som gör giftet.
Jag ser det som troligare att den totala glukemiska lasten är för hög i dagens kost. Om blodsockerhöjningen kommer från gelehallon eller tekakor har ringa betydelse.
Att sen fleromättade växtoljor förordas framför naturliga fettkällor förvärrar problemet eftersom kroppen då får svårare att bilda det hållbara kolesterol den behöver för att hantera den ökade oxidativa stress som vårt överintag av kolhydrater medför.
≪ | ≫ |
AnnFernholm ∙ 3 februari, 2015 kl. 09:06
Skillnader mellan fruktos och glukos:
Glukos: effektivt upptag från tarmarna, har mättnadshormon (insulin), kan användas av alla kroppens celler, kan lagras (glykogen), nedbrytning regleras. Ingen energi går till spillo i onödan.
Fruktos: ineffektivt upptag från tarmarna, finns inget mättnadshormon för glukos, kan inte användas av kroppens celler som energi utan levern måste ta hand om fruktos, kan inte lagras, nedbrytning är oreglerad. Vid överkonsumtion ökar fettibildning i lever.
Dessutom bildar fruktos AGE:s tio gånger lättare än glukos, vilket sannolikt är ett skäl till att det inte får gå ut i kroppen utan sugs upp i levern.
Fruktos kan också öka produktion av metylglyoxal, bland annat. Både metylglyoxal och AGE.s leder till oxidativ stress.
Glukos är kroppen van vid. Stora doser fruktos är den främmande inför.
≪ | ≫ |
Patrik ∙ 3 februari, 2015 kl. 09:54
Jag vill påstå att koppen är främmande inför mycket vi äter stora mängder av idag och inte bara fruktos.
Att fruktos bildar AGEs lätt är bra om man vill få fin färg på grillat men inte relevant vad gäller inverkan på kroppen. Levern tar som du påpekar hand om fruktosen. AGE i kroppen beror på kroniskt höga blodsockernivåer. Spelar ingen roll om höjningen sker via för mycket läsk eller scones
Det går att skaffa sig metabol ohälsa via godis, läsk, juice, bröd, öl och mycket annat eller alla sammantaget.
Grundproblemet är att vi äter för mycket dåliga kolhydrater och växtoljor till förfång för naurliga fetter.
Därför vore det i min mening bättre att propagera för något som löser problemet än att varna för en del av det – bannlysning av godis.
Times förstasida är huvet på spiken – Ät Smör
http://www.dietdoctor.com/wp-content/uploads/2014/06/TIME-600×800.jpg
≪ | ≫ |
AnnFernholm ∙ 30 januari, 2015 kl. 18:24
Nä, råttorna är värre än både cornflakes och lättmjölk.
≪ | ≫ |