Mina barn har börjat prenumerera på Kamratposten och igår kväll läste jag deras frågespalt. Ett barn skriver: Jag är en 11-årig tjej som brukar vara hemma ensam efter skolan, och tycker att det är skönt. Problemet är att jag tar en massa godis i smyg. När jag väl har tagit en bit kan jag inte låta bli att ta mer och mer. Sedan mår jag dåligt för att jag har tagit så mycket. Jag tycker att det här är jättejobbigt, och jag vet att det inte är så bra för min hälsa. Jag vågar inte prata med mamma och pappa om det här. Snälla hjälp mig! Jag vet inte vad jag ska göra.
En kurator på en ungdomsmottagning svarar: Det låter mysigt att få vara hemma efter skolan. Här är några tips om hur du kan komma över vanan att ta godis.
1. Föreslå för dina föräldrar att köpa frukt istället för godis. Du behöver inte säga något om att du smygäter.
2. Bestäm dig för att en bit är okej att äta. Sedan gör du något förutbestämt (till exempel läxor) så att du tänker på annat.
3. Ställ allt godis på ett väldigt synligt ställe. På så sätt tar du bort ”smygmöjligheten.” Då kanske det blir lättare att inte äta alls.
4. Försök vara modig och prata med dina föräldrar. Kanske förstår de och hjälper dig.
Tänk också på att även om det inte är nyttigt med godis, så är det inte skadligt att ibland äta lite. Lycka till!
Det går inte att äta en bit godis
I Det sötaste vi har berättar Angelica om sin uppväxt. Hon hade precis samma problem som denna 11-åring. Hon kunde inte äta bara en bit godis eller bara en kaka. Det var allt eller inget som gällde. Hon smygåt och hon skämdes. Jag tror att detta är ett jätteproblem bland barn idag. För Angelica var det en lättnad när hon som vuxen insåg att det fanns andra som led av ett sockermissbruk. Jag hoppas att det snart blir en erkänd diagnos inom vården. Ingen råder en alkoholist att bara ta ett glas öl, och sedan göra läxorna för att tänka på annat. Inte heller får de rådet att ställa fram en flaska alkohol på ett synligt ställe så att de ska ta bort ”smygmöjligheten.”
Socker har en speciell effekt på hjärnan
Jag tänker att denna flicka hade behövt höra att socker har en speciell effekt på hjärnan och att det hon upplever är helt normalt och väldigt vanligt. Ska hennes hjärna sluta ropa efter socker behöver hon dessvärre sluta att äta godis. Det kommer att vara enormt svårt en tid, därför behöver hon sina föräldrars stöd. De flesta vuxna känner igen sig i hennes situation. Det går inte att äta en bit godis, utan hjärnan vill hela tiden ha mer. Hennes föräldrar äter säkert godis på kvällarna när hon sover och inte ser. Om hon tar mod till sig och pratar med dem, kommer de förhoppningsvis att förstå. Kanske har även de problem med att äta lagom mycket godis? Det bästa är att inte ha godis hemma.
Sedan hoppas jag att ett liknande svar i framtiden kan följas av att om hon inte får hjälp av sina föräldrar, kan hon söka sig till skolsyster. Då kommer skolsyster se till att hon får professionell hjälp att hantera hjärnans sockersug.
Ja, så borde det vara. Det svar som detta barn har fått riskerar att lägga läskigt mycket skuld på henne. För svaret säger att hon borde klara att äta bara en bit. Är det någon av er läsare som klarar det? De har aldrig hänt mig. Står det en godisskål framme och jag tar en bit godis, tar jag faktiskt alltid fler.
Vill du läsa fler liknande inlägg? Titta i kategorin Om socker, Okategoriserade. Stötta mitt arbete via Patreon.
Marlene Sixtensson ∙ 21 september, 2015 kl. 05:53
Nej, för mig fungerade det inte heller att bara ta en bit när jag förr åt lösgodis eller annat industrigodis.
Bakar eget godis nuförtiden. Senaste testet var att göra marshmallows- hittade recept på nätet. Involverade gelatin, vatten, honung, vaniljpulver och en himla massa vispande. Inte supernyttigt (honungen kokas i vattnet), men klart bättre än originalet.
7-åring åt en, tyckte den var god men, jag citerar ”inte såå god” (inte så söt som vanligt godis..).
3-åring mumsade på den första och bad sen om att få ta ”en till och en till”.
Det fick han. Sen var vi nöjda. Även jag som har svårt att sluta ibland.
Jag hoppas verkligen att det scenario du föreslår inträffar när 11-åringen får hjälp med sina besvär. Det vore toppen.
≪ | ≫ |
Jan Johansen ∙ 28 september, 2015 kl. 16:15
aldrig en smula godis eller chips nej. Allt eller inget.
≪ | ≫ |