Bebisar behöver träna på att äta hela bitar mat från en ganska tidig ålder. Att få känna känslan av olika konsistens i munnen är en viktig del av deras smakäventyr. Samtidigt är många föräldrar rädda att bebisarna ska sätta i halsen. Så här skrev en förälder nyligen på Smakäventyrets facebook: ”Jag vill ge mat som man måste tugga men så fort det är lite för stora bitar så sätter min son typ i halsen och jag får typ hjärtattack varje gång. Så jag vågar inte.”

Men hur ska man tänka då? Kan bebisar verkligen äta hela bitar? Jag kontaktade Kajsa Lamm Laurin som är logoped, expert på barns munmotorik och författare av boken När ditt barn inte äter. Av henne har jag lärt mig ett nytt ord (som jag som tvåbarnsmamma borde ha känt till för länge sedan): att klökas. Här är Kajsas svar:

Logopedens svar: bebisar måste öva att tugga

Om bebisar kan äta hela bitar? Nja. Inte från början, men de måste få en möjlighet att öva sig att tugga och svälja hela bitar, gärna redan från 6-7 månaders ålder. Om bebisar inte får annat än slätt mos finns en risk att barnet fortsätter att suga i sig maten och hindras från att utveckla oralmotoriken. Barnet behöver till exempel få en chans att träna in rätt tungrörelser för att kunna svälja riktigt mat. Dessutom behöver sensoriken – känslan av att ha något i munnen – tränas tidigt. Det gör man bäst genom att låta barnet smaka på så många olika konsistenser av mat som möjligt, från allra första början. Som en klok kollega sa till mig en gång: munnen är barnets fönster mot världen.

Bebisar klöks – det är en naturlig reflex

En förälder som är rädd att barnet ska sätta i halsen, behöver kunna skilja på om barnet kväljer/klöks eller verkligen har satt något i halsen. En klökning eller kväljning (det kallas olika beroende på var i landet man bor) ser ut som början på en kräkning eller hostattack. På filmen här ovan ser du hur det kan se ut. Det är en skyddsreflex som vi föds med, sannolikt för att vi snabbt och effektivt ska få bort saker som riskerar att fastna i luftstrupen. Barnet rensar bort det som kommit för långt bak i munhålan och flyttar fram det i munnen. Det kan handla om att biten är lite för stor, för dåligt genommosad, att smaken är äcklig eller bara ny.

Det är bra att ta det lugnt när barnet klöks. En hysterisk förälder som gräver ut mat ur munnen på sitt barn gagnar inte inlärningen, utan det blir en obehaglig upplevelse. Om barnet sätter i halsen kommer det vanligtvis också att hosta. Hoststöten gör att föremålet, eller vätskan, flyger upp och ut. Låt barnet hosta färdigt, dunka det inte i ryggen och försök behåll ditt eget lugn. Trösta och lugna, men överdriv inte.

Lagom stora bitar är bäst

Samtidigt som du som förälder behöver ge barnet möjlighet att träna sig på att tugga och svälja hela bitar, får du heller aldrig servera bitar verkligen kan fastna i halsen. Inga hela jordnötter, inga cocktailtomater (inte halva heller), inga vindruvor, inga korvbitar. Saker som är runda och glatta kan proppa igen luftstrupen och sitta rejält fast. Tänk också på att bröd med salivens hjälp kan gegga ihop till en rätt så hal klump som också kan fastna i halsen. Bröd ska serveras i små bitar, med rejält med smör, leverpastej, eller annat pålägg på, som gör att det slinker ner lättare.

Hur stora – eller små – bitar kan barnet äta då? Ärtor och majs kan ätas hela. En bra tumregel är annars att hålla sig till pommes-frites-storlek i början, stora sådana. Tänkt dig en avokado, skivad på längden. Just avokadon är optimal på många sätt. Den är smakrik, greppvänlig och går att mosa med både händer och gommar. Den stimulerar även sensoriken eftersom den är både kletig och fast. Grönsaker som är hårdare än avokado kan du koka mjuka.

Barn ska aldrig äta själva

Men även om du ger din bebis (eller ett-tvååring för den delen) lagom stora bitar – lämna aldrig barnet att äta på egen hand. Gå också en kurs i hjärt- och lungräddning för barn. Det kan vara bra att ha, även i andra situationer än när barnet äter.
Tillbaka till klökreflexen. Efter hand flyttar den sig allt längre bak på tungan. Detta är en del av ätuvecklingen. Därför måste små barn få stoppa sina händer och andra (stora) grejer i munnen. Min erfarenhet som logoped är att barn som inte har fått stoppa saker i munnen i en del fall kan utveckla ätsvårigheter.

Bebisar undersöker världen – även maten – med munnen

Hela poängen med att vara liten och precis ha lärt sig greppa grejer är ju att stoppa dem i munnen för att undersöka dem. Barnet behöver greja med maten i lugnt och ro. Det är så de lär sig form, smak och textur. Ge barnet strimlor, grovt mos, spagetti och köttfärssås. Allt går att servera en bebis, bara du håller koll!

Vill du läsa fler liknande inlägg? Titta i kategorin Bebisar & mat. Stötta mitt arbete via Patreon.