Som en del av er vet brukade jag skriva krönikor för tidningen Matkärlek. Bara dagarna innan förlaget bakom Matkärlek gick i konkurs hade jag skickat in en text. Den publicerades tyvärr aldrig, men nu lägger jag upp den här på bloggen. Alla ni som tycker att den är läsvärd, stöd Kickstarter-kampanjen som ska blåsa liv i Matkärlek igen: kickstarter.com. Om chefredaktören Anne Aobadia får en möjlighet att driva tidningen i egen regi, kommer den ha mycket större möjligheter att överleva än när den ligger under ett förlag som är tyngt av en massa andra förlustbringande tidningar. Får Matkärlek en ny chans blir det fler liknande krönikor. Personligen kan jag tänka att detta är en av de viktigaste som jag har skrivit:
Ät bra mat – för dina framtida barns skull
Diabetes hos mamman är kopplat till en dramatiskt ökad risk att barnet ska utveckla autism, visar en ny vetenskaplig studie. Har mamman samtidigt fetma ökar risken än mer. Unga kvinnors matvanor kan alltså påverka de framtida barnens hälsa.
Vi vet att den mat vi stoppar i våra magar påverkar vår egen hälsa. Det är självklart för oss. Men nu tyder allt mer på att vi – jobbigt nog – måste vidga våra perspektiv och även tänka på våra framtida barn när vi väljer vad vi äter. I boken Det sötaste vi har berättar jag om en rad studier som visar att om en mamma har högt blodtryck, fetma eller diabetes under själva graviditeten, ökar risken att barnet ska drabbas av autismspektrumtillstånd (AST) med ungefär 60 procent.
Nu bekräftar en stor amerikansk studie dessa samband. Forskarna följde 2 734 mödrar och barn som har vårdats vid Boston Medical Center. 102 av barnen diagnostiserades med AST, en funktionsnedsättning där barnet till exempel kan ha svårt att samspela med andra (en del barn får även av utvecklingsstörningar, talsvårigheter och epilepsi). Analyserna visade att risken för AST tredubblades om mamman hade diabetes innan hon blev gravid. Hade hon även fetma ökade risken för AST nästan fyra gånger.
Under de senaste decennierna har allt fler barn fått någon av de diagnoser som ryms inom AST, exempelvis autism och Aspergers syndrom. Siffror från USA visar på en skrämmande utveckling. På 1980-talet uppskattade olika undersökningar att ungefär 1 på 2500 barn hade AST. År 1996 var 1 på 294 barn i åldern 3-10 år drabbade, enligt en undersökning genomförd i Atalanta. År 2002 konstaterade amerikanska Centre for Disease Control and prevention att 1 av 156 barn i åttaårsåldern hade diagnosen. År 2010 var siffran nere på 1 av 68 – alltså nästan 1,5 procent av alla åttaåringar.
En viktig förklaring till ökningen är att fler fall av AST fångas upp i vården och att barn med mildare symptom nu diagnostiseras. Men epidemierna av diabetes och fetma är alltså en annan sannolik orsak till den dramatiska ökningen.
Hur kan då mammans diabetes påverka barnets hjärna? En förklaring kan vara att mamman har en inflammation i kroppen när hon har diabetes. Forskning visar att andra inflammationsdrivande sjukdomar – som en långvarig och kraftig influensa eller autoimmuna sjukdomar – också ökar risken för autism. Inflammationen verkar påverka barnets utveckling.
När jag skriver detta, vet jag att det kan leda till starka reaktioner. En del kommer att tycka att jag skuldbelägger föräldrar som har barn med autismspektrumtillstånd. Andra kommer tycka att jag uttalar mig om samband som än så länge endast vilar på ganska bräcklig vetenskap. De kommer påpeka att deras dotter inte hade diabetes, ändå fick hon ett barn med autism (det finns självklart flera orsaker till autism).
Det är en svår balansgång att gå. Personligen anser jag att vi på ett nyanserat vis måste tala öppet om vad vetenskapen visar. I detta fall för alla framtida barns skull. Och tänk vilka möjligheter vi har. Börjar vi ge våra barn hemlagad och riktig mat – sådan som är gjord med kärlek – kommer det absolut påverka barnens hälsa positivt. Dessutom kanske det möjligtvis även kan leda till färre barn med autism i nästa generation. Det tror jag ingen skulle ha något emot.
Stöd nu Matkärlek – för fler liknande krönikor.
Vill du läsa fler liknande inlägg? Titta i kategorin Bebisar & mat. Stötta mitt arbete via Patreon.
Frida D ∙ 23 juni, 2016 kl. 12:18
Jag har aspergers syndrom, min mamma hade haft D1 i ca 5 år när hon fick mig.
Nu är hon 62 och går med rullator, har dålig kontroll på armar, ben och rygg (svårt sitta upprätt, etc.) orsakat av diabetesetelaterade kärlförändringar i hjärnan. Jag håller med, det finns ingen skam här, vi MÅSTE våga tala om sånt här då vi kan hjälpa varann.
≪ | ≫ |
AnnFernholm ∙ 24 juni, 2016 kl. 05:52
Tack!
≪ | ≫ |
AnnFernholm ∙ 1 juli, 2016 kl. 12:51
Jag förstår din frustration! Vill poängtera att diabetes endast ökar risken för AST. AST är fortfarande relativt ovanligt och väldigt många har diabetes utan att deras barn utvecklar AST.
En GI-kost dämpar absolut blodsockret, men även långsamma kolhydrater gör att blodsockret stiger. En del upplever att de även behöver dra ner på långsamma kolhydrater för att få kontroll på blodsockret.
Sedan får en del problem med fasteblodsockret på grund av rubbningar i regleringen av glukagon. Du kan läsa mer här: http://www.wallenberg.com/kaw/forskning/forklaring-till-diabetikers-svangiga-blodsocker
≪ | ≫ |