I skrivandets stund mår jag smått illa. Av olika skäl fördjupar jag mig just nu i effekterna av att ha fetma under graviditeten. Och nu känner jag ett stort behov av att av hålla ett brandtal för alla små tjejer och för alla framtida barns skull. Vi föräldrar MÅSTE bli medvetna om hur fredagsmysande, lördagsgodisätande och barnkalasande påverkar kommande generationer. För när våra barn utvecklar fetma, ökar risken att deras kommande barn tar skada.
Och innan vi går vidare. Det jag kommer skriva om är ett känsligt ämne. Alla ni mammor där ute som kanske har haft övervikt eller fetma under graviditeten, och som har drabbats av något nedan, till er vill jag säga: Det ni inte visste, kunde ni inte göra något åt. Kanske bar ni också med er fetma från er barndom. När övervikten väl sitter där den sitter är den ofta svår att bli av med (speciellt med de kostråd vi har fått). Jag vet att några kommer att känna sig nedslagna av detta inlägg. Samtidigt måste vi börja prata om detta.
Sämre ägg, ökad risk för missfall och missbildningar
I Det sötaste vi har står en hel del om hur mammans övervikt påverkar barnets tillväxt i magen. Men denna nypublicerade översiktsartikel om hur fetma påverkar fertila och gravida kvinnor öppnar nya perspektiv: Obesity and pregnancy: mechanisms of short term and long term adverse consequences for mother and child. Här är några saker:
Kvinnor med fetma får generellt sämre ägg. När forskare har undersökt den vätska som finns i äggblåsan har man bland annat upptäckt mer insulin och inflammationsdrivande ämnen där.
Moderkakan är generellt större och innehåller mer inflammationsdrivande ämnen hos kvinnor med fetma.
Kvinnor med övervikt eller fetma löper en högre risk att få missfall och att få barn med olika missbildningar.
Kvinnor med fetma löper en större risk att föda för tidigt. Ju högre BMI mamman har, desto större är också risken att barnet dör, innan, under eller efter födseln.
Har mamman fetma, utvecklar bebisen generellt mer fetmassa och insulinresistens. Barnet löper också större risk att utveckla fetma och så småningom hjärt-kärlsjukdom.
Utöver detta har jag tidigare skrivit om den ökade risken att barnet ska utveckla autismspektrumtillstånd.
Sist men inte minst: forskarna misstänker att ett högt blodsocker och höga insulinnivåer i blodet är viktiga drivkrafter bakom dessa riskökningar.
Släng ut godiset och läsken
Jag vill poängtera att det handlar om riskökningar. Många kvinnor med fetma föder fullt friska barn som mår jättebra.
För helskotta alla föräldrar. Vi måste gemensamt se till att stoppa epidemin av fetma och diabetes. Den skräpmat vi ger våra barn påverkar kommande generationer. Bojkotta läsken, låt barnen dricka vatten eller mjölk. Baka dessa fantastiska äpple-kanelbollar från FoodPharmacy istället för att köpa godis. Det finns verkligen ett liv efter sockret.
Vill du läsa fler liknande inlägg? Titta i kategorin Om socker. Stötta mitt arbete via Patreon.
Gunnel Thomasson ∙ 14 februari, 2017 kl. 17:17
En mycket vanlig orsak till övervikt, är sköldkörtelproblem. Det pågår en stor skandal i världen där skolmedicinen missar två miljoner svenskar genom nuvarande paradigm att bara mäta i blod och TSH. Hur mycket vi än undviker socker och läsk, sitter övervikten där, om vi lyckas bli gravida eftersom det dessutom är en mycket vanlig orsak till ofrivillig barnlöshet. Slår vad att minst 80 % av de som opereras för övervikt, egentligen har brist på sköldkörtelhormoner, livsviktiga hormoner. Sjukdomen ger även svårt sockersug pga flera olika anledningar som jag inte kan gå på i detalj
Helena Rooth Svenssons hemsida:
o http://www.heroscare.se/
Professor Göran Peterssons rapport 2009:
o http://publications.lib.chalmers.se/publication/101130-utmattning-och-hypotyreos
Gunnel – Sköldkörtelföreningen
≪ | ≫ |
Josefin ∙ 14 februari, 2017 kl. 18:26
Hej!
Be inte om ursäkt! Det jobb du lägger ner är så betydelsefullt att jag önskar att du hade en egen programpunkt på tv4 nyhetsmorgon!
Jag är en utav mammorna du skriver om. Jag har pcos, 2 missfall, en hormonbehandlad graviditet och fick ett barn med en ovanlig missbildning. Jag äter varken socker eller tillsatser men får kämpa med blod, svett och tårar för att gå ner i vikt och inte gå upp. Jag var överviktig när jag blev gravid och gick upp 42 kg under graviditeten och mådde riktigt, riktigt dåligt! Det som skiljer är att jag blev överburen och igångsatt.
Men be inte om ursäkt jag är så tacksam för det jobb du gör och jag önskar att jag aldrig sätter mitt barn i denna situation!
Vårt ett årskalas blir med frukt, bär format som babblarna och till det kaffe eller vatten med bär i! Det konstiga är att alla tycker synd om vårt barn som inte får dricka saft, får lördagsgodis eller inte får smaka på bullar.. Vi behöver förändra samhällets syn på kost framförallt hos familjer som äter med framtiden! Om man räknar ihop alla lördagar med lördagsgodis, fredagsmys, alla dagar på påsken, julen och sedan alla kalas man går på, +alla spontanfikor när man har gäster så kommer man snabbt upp i att man äter sötsaker minst varannan dag! Skrämmande!
Tack för att du sprider ordet vidare!
≪ | ≫ |
AnnFernholm ∙ 15 februari, 2017 kl. 17:18
Tack!!! Heja dig som ger dina barn en bra start i livet. Stå på dig.
≪ | ≫ |
Pernilla A ∙ 14 februari, 2017 kl. 20:18
Det här är intressant just eftersom jag har fetma. Jag har fött normalstora/små barn (som har samma storlek som jag och min syster hade till en normalviktig mamma) samt gått över tiden 2 veckor med båda barnen. Båda ligger nu inom spannet normalviktiga. Självklart är jag bara en mätpunkt och inte ett helt statistiskt samband, men jag åt LCHF under hela min graviditet med inget godis under båda mina graviditeter och ökade 8kg med båda. Så, frågan är om det är så att feta äter mer socker och det påverkar barnen eller om det är fetman i sig som gör sämre kvalité på äggen och mer insulinkänsligare foster?
≪ | ≫ |
En Malin ∙ 15 februari, 2017 kl. 02:14
Själv hoppas jag på att kunna kompensera min övervikt när jag var gravid, med att ge mina barn hälsosam mat. De är födda fullt friska, men hoppas kunna sänka riskerna för ohälsa hos mina barn i framtiden genom att ge dem så bra mat jag kan.
≪ | ≫ |
Jeanette Nette Jernström ∙ 24 februari, 2017 kl. 09:54
Jag önskar verkligen att all denna information hade funnits när jag var gravid med mina barn och att min barnmorska hade upplyst mig. Först med tredje barnet ringde en varningsklocka då jag hade för mycket äggvita i urinen. Min smala lycka den gången var att Ola Lauritzen var i ropet med GI och att jag hela graviditeten var sugen på en röra på avocado, räkor, röd lök och (lätt-) creme fraiche. Vikten på förlossningsdagen var 8 kilo mindre än vad den var med de två första barnen. Med dem i magen bestod min diet mest av ostbågar och salta pinnar med dipp. Alla mina barn har varit stora vid födseln och två är födda genom snitt av den orsaken. Nummer två var helt klart sockertillvand vid födseln och mådde dåligt dag två och tre. Nummer två och tre är också väldigt smala och sönerna har kommit in i puperteten senare än snittet. Dottern är ännu lite ung för det, men närmar sig.
Idag äter hela familjen riktig mat (endast jag äter lchf) och vi mår bra. Jag har tappat det mesta av min övervikt. Och med flera typ 2-diabetiker i den äldre släkten (har först nu sett sambandet mellan alla blinda, senila släktingar med hjärtproblem och deras diabetes), kommer jag se till att vi fortsätter äta riktig och bra mat.
Tack för jobbet du lägger ner på att upplysa oss!
≪ | ≫ |
Kris ∙ 22 mars, 2018 kl. 07:19
Jag önskar jag vetat det här när jag var gravid. Tyvärr så informerar MVC bara om faran med rökning.
≪ | ≫ |