Vi är många föräldrar som har trott att vi måste mata våra bebisar. När barnet har vänt bort huvudet och vägrat öppna munnen, har vi tänkt att det har saknat intresse för mat. Men ofta är det fel. Väldigt många barn vill helt enkelt bara äta själva. När de får experimentera med maten, och själva stoppa bitar i munnen, tycker de att tillvaron vid matbordet blir mycket roligare.

Hur fixar man en megafon som kan nå ut till alla nyblivna bebisföräldrar? Jag önskar att det fanns en sådan. I så fall skulle jag ropa högt och tydligt så att ingen missade det: ”Läs på när ditt barn ska börja äta mat. De råd du får på BVC räcker sällan. Gå i stället en snabbkurs (via denna länk). Med lite mer kunskap i bagaget, är chansen mycket större att ni ska få roligt vid matbordet.”

Min bebis vägrar öppna munnen

Faktum är att jag önskar att någon hade ropat precis de orden till mig när jag var nybliven förälder. När en villrådig mamma nyligen kontaktade mig via sociala medier, kände jag igen mig på pricken. Så här skrev hon:

”Jag har en 7 månaders som absolut inte ser poängen med att äta. Han har 0 % intresse och han öppnar inte ens munnen längre. Vänder bort huvudet och numera blir han även förbannad när vi sätter honom i matstolen. Vad gör jag? Blir aningens stressad också på grund av det där järnet eftersom han inte vill äta. (Dricker enbart ersättning) Har inte testat blw, har läst på massor men jag vågar verkligen inte så det är mosad mat han äter (egenlagad mat som vi äter). Hur får jag honom att äta, vad har jag misslyckats med?”

Min son åt bara om han fick äta själv

Precis så där hade jag det med mina barn. Min dotter åt otroligt lite mat som bebis, och jag trodde att det var så det skulle vara. ”Hon gillar nog inte mat”, tänkte jag. Eftersom hon åt den rekommenderade pulvergröten kändes det ändå okej.   

Med min son blev det än svårare, för han ville inte ens ha pulvergröt. Från sex månaders ålder totalvägrade han att bli matad, alldeles oavsett vad vi gav honom. Jag kände en enorm desperation, tills en äldre klok vän sa: men låt honom äta själv. Ge honom olika bitar som han själv kan stoppa i munnen.  

Min omedelbara reaktion var att han skulle sätta dem i halsen. Men hon tipsade mig om att ge ärtor, majs, leverpastej, avokado, mjukkokad potatis och annat som han kunde mala sönder med sina tandlösa käkar. Och tänk – när han fick äta själv, blev han riktigt matglad.

När vi jagar barnet med skeden vill de inte äta

Om jag hade haft mer kunskap kring hur man lär små barn äta, hade jag sluppit så enormt mycket stress. Utan kunskap blir det så lätt fel. Kajsa Lamm – min medförfattare till Stora kursen om barn och mat och expert på barns ätande – brukar beskriva processen så här:

Bebisen äter några tuggor puré, men vill sedan plötsligt inte ha mer och vänder bort huvudet. Föräldern blir stressad eftersom barnet behöver äta, och börjar jaga bebisens mun med skeden. Det är fullt begripligt, för barn behöver få i sig lite energi. Men jagandet med skeden kan leda till att barnet känner obehag, och vill hoppa ner från sin stol. Till slut vägrar det ens att sätta sig i matstolen. 

BVC stressar ofta föräldrar ännu mer

Det här är så vanligt, och den coaching föräldrar får från BVC för att lösa den onda cirkeln är dessvärre ofta rent kontraproduktiv. När barnet vägrar att äta säger vissa BVC-sköterskor att barnet MÅSTE äta för att få i sig järn, vilket bara förvärrar förälderns stress. (Obs! Gäller inte alla BVC-sköterskor. Många ger också superbra hjälp).

Ett av Kajsas råd när bebisar inte vill äta mat, är att låta dem testa att äta själva. Om barn får leka med maten och utforska den med sina fingrar, är chansen stor att de också ska stoppa en hel del i munnen. När barnet har roligt med maten, kanske du också får lov att mata lite. Låt lusten styra, och var lyhörd för barnets signaler. När det vänder bort huvudet, låt det vara i fred. Kajsa säger alltid: ”barnet ska komma till maten”.

Hur gick det för mamman som skickade pm:et?

Hur gick det då för mamman som kontaktade mig? Hon tog mod till sig och testade att låta barnet äta hela bitar själv. Och nu skriver hon att det går över förväntan:

”Jag får fortfarande hjärtat i halsgropen ibland när han trycker in mycket i munnen. Men han tycker helt klart att det är MYCKET roligare nu. Dock hamnar nog 98 % av maten inte i magen än. Men innan började han gnälla efter några minuter i matstolen och nu så sitter han och håller på med maten i ca 30 min innan han känner sig nöjd. Så STOR skillnad! Tusen tack för att du fick mig att våga 😍”

Tänk så lite det krävs för att hamna i en god cirkel i stället för en ond. Eftersom jag inte äger någon magisk megafon som når alla bebisföräldrar, hoppas jag att ni kan hjälpa mig att sprida budskapet om att matintroduktionen kräver lite kunskap. Dela och sprid det här inlägget. Tipsa alla i din närhet om Stora kursen om barn och mat. Och ni bebisföräldrar som jobbar på att ge era barn ett smakäventyr: genomsyra sociala medier med bilder av era matglada bebisar. Så kanske fler barn kan få ha lite roligt vid matbordet!

(Och så en liten brasklapp. Vissa bebisar har verkligen ingen matlust, inte ens om de får äta själva. Det kan bero på massor av saker. Sök i så fall professionell hjälp, gärna hos en logoped).

Vill du läsa fler liknande inlägg? Titta i kategorin Bebisar & mat. Stötta mitt arbete via Patreon.