Detta mejl kom nyligen från en läsare. Ännu en person med diabetes som har fått bukt med sitt blodsocker genom att dra ner på kolhydraterna. Trevlig fredagsläsning!
”Jag fick diagnosen typ 2-diabetes i december 2012 och blev rekommenderad av en kollega att läsa din bok. Min pappa fick diabetes för 20 år sedan och fick de råd som gällde vid den tiden. Han gick bort förra året efter sin tredje hjärtinfarkt. Jag har sett hur det kan gå med att undvika fett och äta mer kolhydrater.
Vår äldsta son är lite överviktig så vi bestämde oss i höstas att börja med en GI-liknande kost. Eftersom jag går på regelbundna läkarundersökningar, på grund av att jag har flygcertifikat, upptäcktes socker i urinen i september 2012. Vårdcentralen fick då ta mitt långtidssocker vilket visade på 79. Sedan gick jag ner 15 kilo till 80 kg (179 cm lång) och har idag i det närmaste normalvikt. I februari 2013 hade mitt långtidssocker sjunkit till 39. Jag springer eller träningscyklar minst 30 min per dag samt behöver endast ta en tablett metformin 500 mg. Jag kan definitivt bekräfta att ta bort kolhydrater, gå ner i vikt och röra på sig så har det haft mycket god effekt. Jag överväger dessutom att ta bort medicinen helt. Min syn har också förbättrats.
Min diabetessköterska har dessutom berättat för mig att metformin har andra goda effekter, förutom att sänka blodsockret. Senast i torsdags så frågade jag henne vilket belägg hon hade för det eftersom jag inte sett detta förut. Till min glädje så hittar jag i din bok på sidan 153, längst ner, detta påstående också. Hon hade hört samma sak av en läkare på MAS i Malmö.
En annan bra bok som jag läste och som har kommit ut under 2010 är en bok från några forskare på Karolinska Institutet som heter ”Diabetes”. Den var också modern och informativ.
Tack för en mycket bra bok som belyser kosten som en väg till självhjälp, innan det är för sent som det blev med min pappa!”
Vill du läsa fler liknande inlägg? Titta i kategorin Läsares berättelser, Okategoriserade. Stötta mitt arbete via Patreon.
Suzanne ∙ 3 maj, 2013 kl. 08:58
Vad härligt det är att höra sådana här berättelser! Men vad ledsen man blir när man har personer i sin närhet som inte ens vill prova för en vecka! Men däremot så har jag efter ca 4 års mer eller mindre subtil övertalning lyckats få min svärson att lägga om kosten. Han har haft typ 1 i tio år nu och aldrig fått kontroll över sockret eftersom:”det är bara att leva som alla andra och fylla på med insulin”! Jo tjena! Säg det till en tonåring som vill ut och dricka öl och äta chips och gud vet vad eftersom kompisarna gör det. I vilket fall som helst så var hans blodsocker normalt efter ett par dagar. Jag sticker åt honom böcker och artiklar och han läser allt nu. Får jag bara tillbaka din bok som är utlånad ska han få läsa den med!
≪ | ≫ |
AnnFernholm ∙ 3 maj, 2013 kl. 17:25
O så bra. Jag hoppas det kan hjälpa honom. Men tänk på att om han har typ 1 så gäller inte del 3, den som handlar om tillväxt, honom. Det gäller bara typ 2. Han har ingen ökad risk för cancer! Tvärt om, tror en del forskare. Risken är lägre vid typ 1.
≪ | ≫ |
Maria Lilja ∙ 3 maj, 2013 kl. 10:02
Tack, bra fredagsläsning:-D
Här är mer inspirerande läsning i Smålandsposten som ”Fet hälsa” länkar till.
http://fethalsa.wordpress.com/2013/05/03/en-serios-tidningsartikel/
≪ | ≫ |
hatte3 ∙ 3 maj, 2013 kl. 19:23
Visst hjälper det med lågkolhydratkost. Fick själv diagnosen typ 2 för knappt två år sedan med ett långtidssocker på 58. Läste på ordentligt och hittade efter två veckor fram till ”Kostdoktorn”. Kastade diabetesfoldern som jag fått i papperskorgen: Rådet att hålla sig till tallriksmodellen med en stor mängd kolhydrater verkade mycket tveksamt. Så omgående en övergång till LCHF.
Resultat ett halvår senare 33 i långtidssocker och 18 kg mindre att bära på. Slutade också med Metformin 500 mg och ytterligare ett halvår senare sockret nere i 32 och på den vägen är det -: fortfarande medicinfri med långtidssocker som hos en frisk person.
≪ | ≫ |
AnnFernholm ∙ 5 maj, 2013 kl. 16:50
Fantastiskt bra! Grattis!
≪ | ≫ |