Idag skriver DN om att övervikt hos barn har blivit en klassfråga: Övervikt bland barn har blivit en klassfråga. Fetma drabbar allt oftare barn i resurssvaga familjer. Barn som kommer från områden där föräldrar har en högre utbildning, får allt mer sällan fetma.
Samtidigt kommer nu en rapport som visar att barn med fetma löper fyra gånger högre risk att drabbas av högt blodtryck när de blir vuxna: ”Childhood obesity may quadruple high blood pressure risk in adulthood”.
Att barnfetman ökar i vissa områden är ett stort problem. Dessa barn kommer rent krasst att leva ett kortare liv. Här måste vi lära av hiv-epidemin. I länder där politiker på högsta nivå tog tag i problematiken, kunde epidemin bromsas. I länder där politiker har förnekat virusets existens, sprider sig sjukdomen som en löpeld.
Svenska politiker förnekar inte att det finns barnfetma. Men de gör inte heller mycket för att verkligen få bukt med utvecklingen. I en artikel i Dagens Nyheter sa Göran Hägglund förra året att: ”Staten ska inte ägna sig åt pekpinneri, eller höja skatter på vissa livsmedel. Vi måste lita på att individen kan ta sitt ansvar och själv har förmåga att göra vettiga val”.
Samtidigt konstaterar han att det finns barn som får läsk och bullar till frukost. Det är så cyniskt. Livslängden är idag en klassfråga och klyftorna ökar. Vill vi ha det så?
Vill du läsa fler liknande inlägg? Titta i kategorin Om socker, Okategoriserade. Stötta mitt arbete via Patreon.
morgengry ∙ 15 september, 2013 kl. 20:54
Lite hårt att jämnföre med HIV
I vissa länder kommer man i fängelse om man har HIV, och det minskar såklart risken för andra personer att bli smittade.
MEN vad ska vi göra då? Ska vi göra godis och läsk förbjudet? Ska vi tvångsomhänderta feta barn? Ska vi sätta förälderna i fängelse?
Såklart att jag inte tycker det ska ignoreras, och nån form av styrning ville nog vara bra, som för alkohol och nikotin.
Eller kanske bara en bättre prioritering av skolmaten och förbjuda godis/läsk automater på skolan.
≪ | ≫ |
pojoel ∙ 15 september, 2013 kl. 21:17
När jag gick från 85% LCHF till 99.9%, kunde jag hiva mina tre blodtryckspiller Plendil, Renitec o Losartan inom fyra månader.
≪ | ≫ |
Kareng ∙ 16 september, 2013 kl. 06:26
Så länge kostråden till barn (och alla andra med viktproblem) handlar om att ”det är inte farligt att vara hungrig”, ”spring mer och ät mindre” tycker jag det är lika bra att man inte ger några råd. Det värsta är väl att de har börjat att skära i och stympa allt fler barn och ungdomar. Nej, så länge råden ser ut som de göra är det bra att de inte når ut – bra att inte fler får del av dem. Men det är sorgligt att det är en klassfråga. Jag tror inte att det skulle bli bättre av en extra skatt på socker. Då skulle ekonomiskt utsatta familjer bara få ännu mindre pengar över till riktig mat. Som det ser ut idag är kranvatten billigare än läsk – ändå köper många läsk.
≪ | ≫ |
AnnFernholm ∙ 16 september, 2013 kl. 09:21
Jag håller med. 5:2 får ner blodsockret. Men att det skulle vara den effektivaste metoden är inte sant. Den är effektivare än lågkaloridiet, men inte effektivare än att kraftigt dra ner på kolhydraterna. Utan kolhydrater har du inget som kan höja blodsockret. Då ligger det konstant på en låg nivå, något många diabetiker kan vittna om.
Jag tycker vi ska komma bort från detta antingen eller. Det handlar om att använda den metod som fungerar bäst för en själv. För dig fungerar fasta. En person som har diabetes, kan inte göra som du, äta en kaka och sedan låta bli några andra kalorier. En kaka ger ett högt blodsocker. Det dödar i förtid. Att du inte går ner på LCHF, innebär inte att andra personer inte gör det. Det finns många personer nu, som inte går ner på 5:2 heller. För dem är det viktigt att inse att det inte enbart handlar om kaloriräknande. Olika kalorier tar olika vägar i kroppen. Socker förfettar levern, vilket leder till insulinresistens, vilket är grunden till att bukfetma är farligt.
≪ | ≫ |
Thomas Tombola Jansson ∙ 16 september, 2013 kl. 13:46
Om du har en lever som är mycket insulinresistent kan du få ett högt blodsocker genom en skenande glykoneogenes även om du nästan helt undviker kolhydrater,,,
Och det är väl en insulinresistent lever som är diabetikerns T2 största problem?
Och är det inte socker som ger bukfetma som i sin tur förfettar levern till säg det dubbla mot normalt?
(även om socker oxå direkt förfettar levern – vilket har störst påverkan?)
≪ | ≫ |
Per Wikholm ∙ 16 september, 2013 kl. 10:44
Livsmedelsverket är ju inte ens beredd att sluta nyckelhålsmärka fruktyoghurtar med tillsatt socker utan anser att det är viktigt att det finns frukostalternativ med extra socker i. De var inte ens beredda att avråda från sötad läsk trots att de anser att det ”sannolikt” bidrar till diabetes typ 2. En sockerskatt utformat av bockarna på Livsmedelsverket som trädgårdsmästare skulle sannolikt bli ett skämt.
Vanligaste fusket i Sverige när produkter saluförs som ”utan tillsatt socker” är att man tillsatt högkoncentrerad fruktjuice från t ex äpple, päron, druvor). I USA har fusket tagits några steg ytterligare. Där har tillsätter man även sockerrörsjuice eller t o m hydrolyserad (torkad, pulveriserad) sockerrörsjuice. Maltodextrin som ger lika snabb blodsockhöjning som glukos är också ett effektivt sätt att undvika att drabbas av en sockerskatt.
≪ | ≫ |
AnnFernholm ∙ 16 september, 2013 kl. 19:01
Det är svårt att säga vad som är hönan och ägget. Men en hel del forskare tror idag att insulinresistensen börjar i levern.
≪ | ≫ |
Tove ∙ 22 september, 2013 kl. 12:05
Inget av detta stämmer på mig. Jag var fet, eller snarare överviktig redan som barn, men hade mycket sen pubertet, 14 år. Jag kommer från en högutbildad familj. Vi åt nyttigt hemma. Godis förekom mycket sällan och vi åt mycket grönsaker och fisk. Läsk förekom knappast alls.Även min mor hade problem med vikten varför vi åt tämligen fettreducerat.
För ett och ett halvt år sedan började jag med LCHF. Inget hände, mer än att jag började äta saker som jag inte ätit på 35 år och som jag gillade (stekt fläsk med löksås t.ex.) men undvikit på grund av för hög fetthalt. Vid nyår 2012/2013 slutade jag röka och visste då att jag kommer att gå upp minst 10 kg varför jag började med 5:2 i kombination med LCHF. Funkar väldigt bra, men jag går inte ner i vikt och blodtrycket sjunker inte, mer än marginellt. Alltså inte så mycket att jag ens kan ta bort den ena av två blodtrycksmediciner. Samtidigt som jag började med 5:2 ökade jag på motionstillfällena från 2 till 3/vecka. Vattengympa, seniorgympa samt cirkelgym. Seniorgympan är inte mindre jobbig än vanlig gympa, utan bara anpassad till oss som t.ex. är höftledsopererade.
Jag har alltså högt blodtryck, fettlever och lätt övervikt (ca 10 kg). Men inga åtgärder hjälper. Vad gör jag för fel?????
≪ | ≫ |
AnnFernholm ∙ 22 september, 2013 kl. 18:04
Man får inte glömma att det finns gener inblandade också. All övervikt beror inte på maten. Jag kan inte ge personliga råd. Du skulle behöva prata med en läkare som kan det här området (vilket ju tvyärr inte är så många…).
≪ | ≫ |
Tove ∙ 22 september, 2013 kl. 18:50
Tack för det där med gener…. tänk om flera förstod det! Att vara för tjock är ju normalt sett förknippat med dålig karaktär. Jag har pratat med läkare, men dom kan ju knappast sånt här…precis som du så riktigt påpekar. Tack igen för generna
≪ | ≫ |