När det skrivs om lågkolhydratkost på bloggar handlar det ofta om stora förändringar i livet. Personer med diabetes kan kraftigt dra ner på sin medicinering och många går ner tiotals kilon i vikt. Det är fantastiska berättelser där människor inte sällan känner att de har fått livet tillbaka. Samtidigt kan lågkolhyratkost ge mindre hälsovinster, som ändå betyder mycket för den enskilda personen. För ett tag sedan fick jag ett mejl från Rebecca. Hon började äta lågkolhydratkost för att stötta sin man som har IBS (magsmärtor). Försöket skulle bara pågå i ett par veckor, men hälsofördelarna blev så stora att de båda nu har fortsatt. Det är mycket som kan hända i kroppen när blodsockret stabiliserar sig och insulinnivåerna går ner. Här är Rebeccas berättelse:
Kontorskilona försvann
Vi började äta lågkolhydratkost påsken 2013. Innan dess åt vi ”normalt”, med mycket grönsaker och hemlagat, inga halvfabrikat eller lightprodukter. Vi åt grovt bröd, ris, potatis och pasta. En och annan söt efterrätt slank ner och kanske lite godis på helgen. Min attityd var att ”lagom av allt” är bäst. Jag älskar att laga mat och baka. Min sambo har dock haft en krånglig mage. För hans skull tänkte vi testa lågkolhydratkost i ett par veckor. Bland mina släktingar och vänner protesterade många. De reagerade på att jag, som aldrig har haft problem med vikten, skulle bli alltför smal. Men varken jag eller min sambo hade någon viktagenda. Ändå gick min man snabbt ner sina 7-8 ”kontorskilon.” Jag har legat stadigt på samma vikt (52 kg till mina 170cm). Först nyligen har jag lagt på mig ett par kilo muskler i samband med att jag börjat med Stronglifts (tung styrketräning). Som förövrigt går jättebra att pyssla med på lågkolhydratkost.
Tungt i början – men nu går det bra att träna
I början hade jag en tung känsla i kroppen. Som van löpare fick jag ett brutalt uppvaknande i spåret då min kondition försämrats och fötterna kändes som betong. Andningen blev gradvis lättare och nu är det mycket behagligare att träna. Jag tar aldrig slut och blir inte heller hungrig. Jag slipper planera träningen efter hur längesen det var jag åt.
Min kille hade huvudvärk de första dagarna och blev andfådd av att gå uppför trapporna till vår lägenhet.
Sömnen har blivit bättre
Förr brukade jag då och då vara vaken i ett par timmar per natt. Låg och läste innan jag kanske fick en halvtimme sömn innan klockan ringde. Följden: en jättetrött dag med akut sömnighet framåt eftermiddagen. Nu sover jag som en stock och vaknar inte ens när min sambo går upp före mig. Är utvilad varje morgon. Om jag någon natt får ett par timmar för lite sömn lider jag inte nämnvärt av det dagen efter. Om jag fuskar med kolhydrater så kommer sömnproblemen tillbaka som ett brev på posten.
Min kille slutade snarka och gnissla tänder. Det här hände redan första veckan och har hållit i sig sedan dess.
Slipper hungerkänslorna – humöret stabilare
Jag slipper vara upphakad på hur länge sedan det var jag åt. Kan utan problem äta en eller två gånger per dygn nu. Tidigare var jag tvungen att äta var tredje-fjärde timme, annars blev jag darrig, fick ont i magen och blev på väldigt dåligt humör. Humöret har överlag blivit enormt mycket stabilare.
Varmare i kroppen
Vi fryser aldrig längre. Innan var vi jättefrusna båda två och hade ofta kalla händer och fötter. Även efter en löprunda kunde jag bli blå och kall om jag inte duschade med en gång. Nu är vi varmblodiga och har ofta fönstren öppna. Fryser bara om det verkligen är superkallt och då är det lite som hunger, man konstaterar att känslan finns där men den är inte akut.
Aknen är borta
Jag har inte längre någon hormonakne – förutom om jag har fuskat. Förut kom den två gånger i månaden, vid ägglossning och mens. Var översållad med envisa finnar över haka och käke som knappt fick tid att läka ut mellan gångerna. Dessutom har jag mindre pms. Jag har inte längre sådana där dagar när allt går emot mig och allt är en källa till frustration. Dock har mensen blivit kraftigare.
Huden mår bättre
Huden är som återfuktad inifrån. Tidigare var jag torr och fnasig på smalben, armar och händer. Smörjer mig nästan aldrig efter duschen längre. Bättre naglar. Håret växer snabbt.
Lugnare mage
Min mage har aldrig direkt krånglat, men nu fiser man nästan aldrig och magen är som en klocka. Min man upplevde ingen omedelbar förbättring, men som generell tendens under året så har det kanske blivit en aning bättre.
God mat
Vi äter så himla gott och varierat – det har blivit en inspirerande köksutmaning att hitta nya läckra lchf-rätter. Maten känns fräsch och det är mycket grönsaker och goda såser. Jag har alltid gillat ostar, oljor och såser. Det har varit jättekul att kunna djupdyka i det.
Måste ta det lugnare med alkoholen
Man får passa sig för alkohol – toleransen har blivit sämre.
Fortfarande förkyld
Det där som folk skriver om att de aldrig blir sjuka stämmer inte på mig. En brakförkylning och någon liten förkylning har jag allt hunnit med under året som varit.
Bra blodfetter
Min pappa som är läkare var skeptisk till vårt beslut att äta så här. Efter ett år kollade vi alla blodvärden (kolesterol, apokvot, järnvärde, b-vitamin etc.) och kunde konstatera att de var perfekta hos både mig och min sambo.
***
Känner du igen dig i Rebeccas berättelse? En del känner jag personligen igen, annat inte. Precis som Rebecca fryser jag mindre nuförtiden. Det kan ha sin förklaring i att kroppens grundförbränning kan gå upp på lågkolhydratkost. Se tidigare inlägg: Ingen kalori är den andra lik. Och skillnaderna är hyfsat stora. Jag har mindre hormonakne och mindre torr hy. Jag får också fortsatt förkylningar. De virus som barnen drar hem från skolan biter trist nog ganska bra. Min sömn har inte påverkats. Den är mer beroende av hur mycket jag stressar. Min mage gillar också lågkolhydratkost.
Att hormonaknen och pms:en har blivit bättre för Rebecca, kan förklaras av att insulin direkt påverkar utsöndringen och aktiviteten hos manligt könshormon i kroppen. Du kan läsa mer om det i Ett sötare blod.
Vad har du som läsare för erfarenheter? Känner du igen dig i detta?
Vill du läsa fler liknande inlägg? Titta i kategorin Läsares berättelser, Okategoriserade. Stötta mitt arbete via Patreon.
Annelie ∙ 27 maj, 2014 kl. 10:06
Stämmer bra med egna upplevelser. Men jag har även definitivt även fått bättre immunförsvar och blir mkt sällan sjuk trots sjuka barn. Tidigare var jag förkyld hela vintrarna… För att förstärka immunförsvaret ytterligare tar jag även tillskott av vitamin d dagligen, förutom på sommaren.
≪ | ≫ |
Sten R ∙ 27 maj, 2014 kl. 11:11
För mig är avsaknaden av förkylningar mer kopplat till D-vitamin intag, än lågkolhydratkost i sig. Det måste vara 7-8 år sedan jag var förkyld senast.
≪ | ≫ |
Maria Lilja Carlsson ∙ 27 maj, 2014 kl. 12:05
Jag gick från GI till liberal LCHF för tre-fyra år sen, när jag läst ”Matrevolutionen”. Aldrig ätit mycket sött men trodde man var ”safe” om man bara valde fullkornsvarianter av bröd, pasta mm. Min man var skeptisk (han hade lite svårt att avstå sockerbiten i kaffet). Men jag blev av med 4-5 ”kontorskilon” och min man c:a 10 kg (9 cm i midjan). Jag blir inte lika hudtorr på vintrarna och känner mig aldrig uppblåst i magen längre. Ingen av oss har varit speciellt mycket sjuka innan heller men förkylningar bryter liksom inte ut nu utan immunförsvaret ”kickar” in snabbt. Vi har inte några direkta sjukdomar men min man har haft moderat astma i hela sitt vuxna liv men behöver inte använda sin inhalator alls längre, har inte köpt astmamedicin på flera år. Han är 192 cm lång och väger nu ungefär samma som han gjorde när han var aktiv Volleybollspelare för 30 år sen 92 ge o ta något kg. Tyvärr har jag svårt att få honom äta kokosolja varje dag som jag gör. Båda mina föräldrar fick olika grader av demens på slutet och jag hoppas jag kan förebygga något. Jag steker ofta i kokosolja så han får i sig lite i alla fall. Kostomläggningen var inte viktmotiverad i första hand utan allmänt hälsomotiverad, kilona är en bonus 🙂
≪ | ≫ |
Pingo ∙ 27 maj, 2014 kl. 12:53
Jag känner också igen en hel del. Dock har jag inte behövt vara förkyld en enda gång men så tar jag också D vitamin. Känner mig mycket mer varm än förut och konstigt nog så svettas jag mindre. Vid långpromenader då kroppen blivit rejält varm så blir numera mina händer helt rosiga men också en aning på underarmarna. Det hände aldrig förut utan jag började svettas direkt utan rosiga händer. Det kanske handlar om bättre blodcirkulation? Blodsockret och blodfetterna är helt perfekta och behöver inga mediciner för dem. Inte heller blodförtunnande mediciner.
≪ | ≫ |
Annika ∙ 27 maj, 2014 kl. 15:28
Stämmer bra med mina erfarenheter. Kanske inte exakt samma, men just ganska små förändringar som jag tror beror på kosten. Mindre torr hy, jämn energi hela dagen, aldrig galet hungrig eller energilös, förbättrad tandhälsa, aldrig afte (väldigt ofta tidigare) eller andra munsår, inga torrsprickor på händer och fötter. Mitt immunförvar har alltid varit bra, men är nu ännu bättre; sällan förkyld, men om jag blir det är det lindrigt eller vänder innan det bryter ut på allvar. Magen, som tidigare varit problemfri (men pruttig), är alltid platt och lugn. Sömnen däremot ganska oförändrad, liksom vikten (som redan är normal).
≪ | ≫ |
C-A ∙ 27 maj, 2014 kl. 19:30
Jag känner igen mycket.
Magen är för det mesta bra men jag och min mage är fortfarande känsliga…
Jag vet att jag, hur konstigt det än låter, reagerar på produkter som är rökta samt när jag dricker öl. Då blir min mage knas igen.
Om jag undviker korv, bacon m.m. som innehåller rökarom (står inte alltid på innehållsförteckningen) så klarar jag mig mycket bättre.
Det kan vara värt att testa i två veckor. Jag märker av det på någon timme om jag har ätit rökaromen, tex i prinskorv, bacon m.m.
Jag kan inte gå tillbaka igen efter att jag förstått hur bra jag kan må samt hur fruktansvärt mycket onödigt, icke essentiellt som handlarna och industrin vill att vi ska äta.
≪ | ≫ |
EvaLi ∙ 28 maj, 2014 kl. 07:33
Kan bara instämma med flera övriga. Till Rebecca eller snarare till hennes man: Om magen inte blivit OK trots LCHF-kost så skulle jag testa att ett tag ta bort mjölkprodukter. Själv mår jag bättre (IBS) om jag begränsar dessa. Äter ändå fullfeta ekologiska och svenska mjölkprodukter ibland. Man får leta efter ”Arla-kon” för att veta det är svenskt (och därmed utan onödig antibiotika mm till djuren).
≪ | ≫ |
Adur ∙ 30 maj, 2014 kl. 12:37
Jag har gått ner drygt 20 kilo, vilket förstås är en hälsovinst i sig. Men jag känner också igen mig i att plötsligt slippa krämpor som jag inte ens riktigt hade tänkt på tidigare. Som torr och fnasig hy, återkommande tandköttsinflammationer, samt foglossning som gav sig till känna varje morgon, trots att det gått flera år sedan graviditeten.
Just foglossningen blev jag av med efter ungefär två veckor på LCHF, innan jag knappt hade börjat gå ner i vikt. Och inte hade jag några uttalade problem med magen förr, men ändå är det märkbar skillnad. Förr var magen bra, nu är den perfekt.
Och före LCHF kändes vintrarna som en enda lång förkylning. Nu är jag i princip aldrig sjuk. Huden, ja. Jag behöver aldrig någon handkräm eller fuktighetslotion längre.
Jag slipper även den störande sömnapnén som jag hade förr. Sömnen är otroligt mycket bättre.
≪ | ≫ |
AnnFernholm ∙ 30 maj, 2014 kl. 19:40
Grattis! Vilket lyft!
≪ | ≫ |