I går hörde en hel rad personer av sig och ifrågasatt baksidestexten på Det sötaste vi har. Där står följande: ”Hon [alltså undertecknad] visar hur de sjukdomar som ökar bland barn över hela världen – astma, allergier, glutenintolerans, typ 1-diabetes, depression, fetma, autism, adhd och en för tidig pubertet – går att knyta till söt skräpmat och ett stillasittande liv.” Det många undrar är hur jag kan påstå att typ 1-diabetes (det som förr kallades barndiabetes) påverkas av söt skräpmat och ett stillasittande liv. Vad har jag egentligen för belägg?

Gluten har en stark koppling till typ 1-diabetes

Till skräpmat räknar jag allt det förfinade vetemjöl vi äter. Vitt mjöl är näringsfattigt och innehåller också mycket gluten. I Det sötaste vi har skriver jag om en dansk forskare – Karsten Buschard – som har studerat en musmodell där 60 procent av mössen får typ 1-diabetes. Om ungarna får en glutenfri kost går antalet ner till 15 procent. Om även musmamman får en glutenfri kost under dräktigheten drabbas enbart 6 procent.

Möss är ju inte människor. Men även hos människor finns starka kopplingar mellan typ 1-diabetes och gluten. Över 9 procent av alla barn som har typ 1-diabetes har även glutenintolerans. I 9 fall av 10 där man har båda sjukdomarna, diagnostiseras typ 1-diabetes först, visar två oberoende studier. I bara 1 fall av 10 får man celiakidiagnosen först. Karsten Buschard menar att detta skulle kunna förklaras av att den glutenfria kost som personer med glutenintolerans äter, skyddar mot typ 1-diabetes. Men detta skulle behöva utredas vidare. Nyligen kom en svensk avhandling kring detta som SVT Vetenskap skrev om: Forskare: ”Gluten ökar risken för diabetes”

Utöver detta går att konstatera att i länder som Kina, där man äter väldigt lite spannmål, har man cirka 50-100 gånger färre fall av typ 1-diabetes. Det är en enorm skillnad på hur många som drabbas i världens olika länder. Den genetiska risken skiljer sig mellan olika befolkningar, men den kan inte förklara varför antalet fall nu ökar. Sverige ligger nästan i topp i världen, precis som vi gör med glutenintolerans. I går skrev jag om välling och glutenintolerans. Vällingen skulle faktiskt även kunna vara en förklaring till varför så många svenska barn får typ 1-diabetes.

Typ 1-diabetes har även en koppling till fetma

Eftersom jag var tvungen att sålla bland all information när jag skrev boken, gick jag aldrig in på att typ 1-diabetes även tycks ha en koppling till barnfetma. Barn som får fetma tidigt under livet verkar ha en högre risk att drabbas. Forskare skriver: ”However, the identification of BMI as a potentially modifiable risk factor for Type 1 diabetes could provide even further support for the promotion of healthy lifestyles, particularly in populations with high incidence of Type 1 diabetes. There is evidence that weight gain very early in life is important in determining future risks of obesity and Type 1 diabetes, and some studies have shown that nutritional counselling can be effective in influencing feeding behavior in parents of young children.”

En förklaring till kopplingen kan vara att söt skräpmat kräver en hög insulinproduktion i kroppen. Om ett barns immunförsvar har börjat angripa bukspottkörtelns insulinproducerade celler, kan angreppet intensifieras om cellerna producerar mycket insulin. Enligt denna teori skulle i så fall söt skräpmat inte vara en orsak till sjukdomen, men något som accelererar förloppet.

Har typ 1-diabetes kopplingar till ett stillasittande liv?

Kan jag då knyta typ 1-diabetes till ett stillasittande liv? Så som baksidestexten är formulerade är min tanke att de problem jag nämner går att knyta till antingen söt skräpmat eller ett stillasittande liv, inte både och (även om exempelvis en för tidig pubertet går att knyta till båda). Men eftersom meningen uppenbart har missförståtts ska jag ändra till nästa upplaga. Dessutom ska jag ändra till ”sjukdomar och problem.” Allt det jag rabblar är inte ”sjukdomar,” exempelvis fetma, autism och adhd.

När det gäller typ 1-diabetes har antalet fall bland våra barn fördubblats sedan 1970-talet. Bland unga vuxna ser forskare också en ökning. Eftersom det är en sjukdom som kan vara tung att leva med är det otroligt viktigt att vända utvecklingen. Personligen skulle jag gärna se att svenska barn drabbades lika sällan som barn i Kina.

Ett tillägg: I går skrev jag att forskare borde studera om ett råd om att undvika gluten vid maginfluensa och antibiotikabehandling skulle kunna minska antalet fall av glutenintolerans. Samma sak borde man studera vid typ 1-diabetes. Även typ 1-diabetes har en klar koppling till magsjukevirus. Karsten Buschard menar att gluten kan verka tillsammans med magsjukevirus i sjukdomsutvecklingen. 

Vill du läsa fler liknande inlägg? Titta i kategorin Om socker, Okategoriserade. Stötta mitt arbete via Patreon.