Bra program idag om socker i P1:s serie Matens pris, som görs av reportrarna Daniel Öhman och Malin Olofson. De skildrade den lobbying som ledde till att vi svenskar drastiskt ökade vår sockerkonsumtion under början av 1900-talet, men också hur sockerindustrin skaffar sig inflytande över våra kostråd genom att finansiera forskning. De experter som ligger bakom de europeiska rekommendationerna kring socker har i många fall starka band till sockerindustrin.

Varför granskades inte Livsmedelsverket mer?

Det jag saknade i programmet var en granskning av det som görs här i Sverige. Här gäller de nordiska näringsrekommendationerna, som tas fram av Nordiska ministerrådet. För oss svenskar är det mer relevant vad Livsmedelsverk gör. Till exempel hade jag gärna sett en kritisk fråga där Livsmedelsverket fick svara på varför de inte följer sina egna rekommendationer när de nyckelhålsmärker mat. Gränsen för tillsatt socker i maten är 10 procent av alla kalorier, men de nyckelhålsmärker yoghurt där 30 procent av alla kalorier kommer från tillsatt socker. Fram till 2005 fanns ingen gräns alls för mängden socker i nyckelhålsmärkta produkter.

Socker från stärkelse saknas i statistiken

I programmet påstås även att vi åt mer socker på 1930-talet än vad vi gör idag. Så ser det ut om vi tittar på Jordbruksverkets statistik, som inkluderar socker som kommer från rena sockerproducenter. I Jordbruksverkets statistik ingår däremot inte de nyare former av socker som tas fram från stärkelse, till exempel glukos-fruktossirap och glukossirap. Dessa former av socker inkluderas endast om de ingår i vissa importerade schablonvaror. Tillverkas exempelvis godiset i Sverige och har glukossirap som första ingrediens, är det sockret inte med i statistiken. Till exempel är glukossirap första ingrediens i de geléhjärtan som finns på framsidan av Ett sötare blod.

Livsmedelsverkets statistik full av hål

Hur mycket socker vi äter idag finns helt enkelt ingen bra statistik på. Livsmedelsverket gör undersökningar av våra matvanor: Riksmaten. Men dessa undersökningar är fulla av hål. Till exempel rapporterar deltagarna att de äter i genomsnitt 100 gram godis per vecka. Det skulle motsvara en godiskonsumtion om 5,2 kg per person och år. Samtidigt tillverkades enligt Jordbruksverkets statistik ungefär 15,2 kg ”choklad och konfektyrvaror” per person och år. Det finns alltså ett glapp på 10 kg godis som ingen vet vart det tar vägen (men erfarenheterna från sådana här undersökningar visar att vi underrapporterar sådant som vi vet är dåligt att äta).

Ät som en svensk – ät inget godis

Bäst i Matens pris var den avslutande kommentaren av en skånsk sockerbonde. Den säger nog allt.

Reporter: Hur mycket socker äter du själv?

Bonde: Nä, lagom.

Reporter: Hur mycket lär lagom?

Bonde: Ja, som en genomsvensk jag äter inget godis och dricker ingen läsk. Men annars har jag…

Reporter: Inget godis och ingen läsk?

Bonde: Nä, jag tycker godis är jättegott. Jag hade gärna ätit godis varje dag, men då blir jag så jävla rund (skratt). Det är därför jag sluta.

Reporter: Du blir ond då?

Bonde: RUND.

Reporter: Jaha, du blir rund.

Bonde: Ja, det är rent asså. Det är bara för att jag inte… Jag menar, antingen får man välja att motionera jättemycket och så får jag äta… asså…ja…

PRECIS SÅ.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Titta i kategorin Lobbying & industrin. Stötta mitt arbete via Patreon.