Sökresultat för 'livsmedelsföretagen aftonbladet'

Aftonbladet debatt har nu lagt upp mitt svar på Livsmedelsföretagens attack på boken Det sötaste vi har. Det börjar: ”Elisabeth Rytter vid branschorganisationen Livsmedelsföretagen attackerar min bok ”Det sötaste vi har.” Hon representerar en bransch som marknadsför mat till barn som vi inte ens skulle vilja ge våra hundar. Vissa frukostflingor som företagen tycker barn ska äta innehåller mer socker än kakor.” Här hittar du resten av texten: Livsmedelföretagen värnar sina medlemmar – inte vår hälsa | Debatt | Aftonbladet.

Det känns smått overkligt, men nu har min nästa bok gått till tryck: Fejkmaten. Det är en granskning av den moderna livsmedelsindustrin och ultraprocessade livsmedel. Du kommer bland annat att få ta del av en unik (och skrämmande) lista över de 100 vanligaste ingredienserna i vår mat. Dessutom följer jag upp de klagomål på olika livsmedel som jag har skickat in till kommunala livsmedelsinspektörer. En av mina slutsatser är att vårt språk har förlorats sin betydelse i butiken.

Att skriva en bok är typ som att klättra upp för Mount Everest. Mot slutet blir luften tunnare och tunnare, och man vill bara vända om och strunta i alltihop. Men nu har jag nått toppen. Sista punkten i det sista kapitlet är satt. Boken är på väg till tryck och jag springer lättfotad nerför berget. Den 25 mars släpps Fejkmaten och du kan redan nu förbeställa den hos Adlibris. Men vad handlar den då om?

Råvaror har förvandlats till oigenkännlighet

Ni som följer mig vet att jag de senaste åren har skrivit en rad öppna brev till olika livsmedelsföretag. Boken bygger delvis på de breven, men den kommer också förklara vad ultraprocessad mat är och varför moderna livsmedel gör oss sjuka. Så här beskriver mitt förlag Natur & Kultur boken:

Vi har lagt mycket energi på att debattera hur många ägg vi kan äta per dag och hur farligt potatis egentligen är. Samtidigt har maten vi köper i butiken genomgått en fullständig förvandling. Det är som att en plastikkirurg har satt kniven i de ursprungliga råvarorna och gett dem ett helt nytt ansikte. De bryts ner till sina minsta beståndsdelar och blandas med aromer, färgämnen och förtjockningsmedel innan de kläs i en säljande förpackning.

I Fejkmaten presenterar Ann Fernholm en unik lista över de vanligaste ingredienserna i vår mat, där över hälften utgörs av ultraprocessade ämnen. Hon blottlägger hur livsmedelsindustrin marknadsför näringsfattig mat som nyttigare än vad den egentligen är. I flera fall har hennes granskningar lett till att företagen har fått ändra på sina vilseledande förpackningar.

I bästsäljaren Ett sötare blod undersökte Ann Fernholm vad socker gör med våra kroppar. I Fejkmaten bjuder hon på kunskaper som varje person som går in i en modern livsmedelsbutik behöver.

Fejkmaten fylls av näringsfattigt skräp

Den där unika listan över de vanligaste ingredienserna är framtagen med hjälp av en databas där majoriteten av all svenska livsmedel finns registrerade. Helt ärligt: jag blev själv chockad när jag såg resultatet. Bland de 100 vanligaste ingredienserna finns inte mindre än sju former av rent socker, sju former av ren stärkelse och 26 olika tillsatser med E-nummer.

Bokens huvudpoäng är dock inte att modern mat innehåller en massa tillsatser, utan du kommer att få bekanta dig med ett nytt begrepp: frånsatser. Det är tillsatsernas motsats. Vi behöver bli mer medvetna om all den näring som försvinner hur maten när den processas. För att du ska hänga med i resonemanget kommer du att få följa hur livsmedelsindustrin ”förädlar” ett från början näringsrikt vetekorn så att det formar helt näringsfria ingredienser, exempelvis modifierad stärkelse, maltodextrin, glukossirap och druvsocker. Från detta skapar sedan industrin allt från kryddblandningar och vegomat, till glass och godis.

Språket har förlorat sin betydelse i butiken

Du kommer också att få en inblick i hur livsmedelslobbying fungerar och hur livsmedelsindustrin har påverkat våra kostråd. Intressant nog kommer du att kunna ertappa Marabou med fingrarna i syltburken. År 1973 bjöd chokladtillverkaren in den internationella näringseliten för att diskutera ”Sockrets roll i modern nutrition” med svenska experter. Du kommer att få tjuvlyssna på vad man pratade om.

I slutet av boken följer jag till sist upp en rad klagomål på olika livsmedel som jag har skickat till kommunala livsmedelsinspektörer. De är dom som ska se till att livsmedelsbolagen följer lagstiftningen. Mitt mål har varit att se hur skyddade vi konsumenter är mot den tillskruvade marknadsföringen på olika livsmedelsförpackningar. Slutsatsen är att vi konsumenter måste bli cyniska, för vårt språk har förlorat sin betydelse i butiken.

Hur kommer livsmedelsindustrin att reagera på boken?

Det ska bli spännande att se hur livsmedelsindustrin reagerar på boken. När jag släppte Det sötaste vi har – om socker och växande kroppar upplät Aftonbladet sin debattsida åt branschorganisationen Livsmedelsföretagen. I Sveriges största dagstidning fick Livsmedelsföretagen utrymme att beskriva hur överdriven boken var, trots att de har enorma ekonomiska intressen i att vi fortsätter äta sötsaker.

Utan tvekan kommer Livsmedelsföretagen att tycka att även denna bok är fullständigt överdriven. Men jag hoppas och tror att du som konsument kommer att finna den är läsvärd. Annars har ju min syrebrist varit helt i onödan.

Industrin är bra på att ta makten över synen på socker i media. I Det sötaste vi har beskriver jag hur de använder ofullständigt sockerstatistik från Jordbruksverket för att påstå att vi inte äter mer socker i dag än innan våra barn drabbades av en fetmaepidemi.

Nu har industrin även tagit makten över bilden av Det sötaste vi har på internet. Om du googlar bokens titel är den tredje träff du får rubriken ”Onyanserad syn på farorna med socker.” Aftonbladet lät branschorganisationen Livsmedelsföretagen attackera boken i en debattartikel. Deras dietist, Elisabeth Rytter, fick bland annat förmedla precis den bild som jag kritiserar i Det sötaste vi har: att sockerkonsumtionen inte skulle ha ökat de senaste decennierna.

Ekonomiska intressen får styra

Att Aftonbladet släpper fram en sådan artikel – som så uppenbart är driven av ekonomiska intressen – är förvånande. Världsmarknadspriset på socker och vitt mjöl är 2-3 kronor. Industrin blandar detta till sötade fruktosflingor och säljer dem sedan för över 90 kr/kg. På få andra produkter har de sådana vinstmarginaler. Det är klart att de har ett stort behov av att attackera min bok. Här kan du läsa min replik: Livsmedelföretagen värnar sina medlemmar – inte vår hälsa.

Oberoende forskare ger annan syn än industrin

I boken besöker jag en barnläkare vid USCF i San Francisco, Robert Lustig. Han har inga som helst ekonomiska intressen av att barn ska äta socker. Den bild av socker som han förmedlar är också samma bild som ett annat gäng amerikanska forskare förmedlade häromdagen: socker i för stora doser är direkt skadligt för leverns ämnesomsättning. De sötade frukostflingor som industrin marknadsför till våra barn innehåller upp emot 40 g socker per 100 g. Det är utan tvekan dåligt för barnen.

Vill du hjälpa mig att ta makten över bilden av socker på internet – dela då detta inlägg på Facebook och Twitter. Ju fler som delar – desto högre upp kommer det att hamna när någon googlar bokens titel. Om du har en blogg och länkar till inlägget hamnar det ännu högre upp.

Det mest ironiska i allt detta är att Aftonbladet kontaktade mig samma eftermiddag och bad mig – som då enlig deras tidning har en onyanserad syn på socker – att svara på läsarnas frågor om just socker. Så klart. Det genererar ju läsare på deras sajt. Och mitt emellan dessa kommersiella intressen står alla de barn som i dag har övervikt och fetma.

Oooo vilken bra krönika av Frida Boisen i går i GT: Läskens lov – vår största lögn. Ett eldigt försvarstal för barns rätt att få bus i stället för godis. Ingressen: ”Bus eller godis? Veckans fråga ekar från varje tröskel. Och ja. Vi vet att godis och läsk är inte är nyttigast i hela världen. Med dårars envishet hävdar vi att vi har våra barns och vårt eget snaskande under kontroll. Inget är en större lögn.”

En sak får vi däremot inte tro: att läsk är värre än godis. Enda skälet till att läsk målas ut som den värsta hälsoboven är att det är den största källan till socker i USA. Eftersom de flesta vetenskapliga studierna kommer från USA, undersöker forskare ofta just läskens hälsoeffekter och svaret  är nästan alltid att det är riktigt dåligt för kroppen.

Hade amerikanerna knaprat smågodis i samma utsträckning som vi gör i Sverige, hade sannolikt fler studier handlat om just smågodisets hälsoeffekter. Egentligen är mängden socker mer koncentrerad i godis än i läsk. Det är precis lika illa för kroppen. Inga rena sockerprodukter ger någon mättnad att tala om, blodsockret åker berg- och dalbana och de är extremt näringsfattiga.

Men vilken månad det har varit – en sådan uppmärksamhet kring barn och socker. Jag hoppas det blir en vändpunkt och att media hänger i. Tänk om vi äntligen kan vända fetmaepidemin! Livsmedelsföretagens försvar av sockret i Aftonbladet tyder på att försäljningen sjunker. Ett mycket gott tecken.

Det blåser kring öronen. Nu har Livsmedelsföretagens Elisabeth Rytter en slutreplik i Aftonbladet: Märkligt ifrågasättande av forskares integritet. Hon skriver bland annat att hon i sin argumentation lutar sig: ”… mot de nordiska näringsrekommendationerna som bygger på den vetenskapliga bedömningen av 100 ledande forskare. Fernholms svarar att det inte går att lita på dessa forskare. I SVT Debatt (16/10) påstod hon att myndigheterna väljer ut forskare som tycker som dem. Att hon ifrågasätter forskarnas integritet är häpnadsväckande.”

Journalistens roll är att granska makten

Eftersom detta är en slutreplik får jag inte svara i Aftonbladet. Men här vill jag meddela Rytter att det är min uppgift som journalist att granska makten. Det är en viktig del av demokratin. Rytter försöker också ge sken av att forskarvärlden är eniga när det gäller kostrekommendationerna. För var och en som följer debatten torde det vara tydligt att det knappast råder en enighet. Inte ens svenska myndigheter tycker lika. Här är ett inlägg om det: Konsensus och marginalisering dödar vetenskapliga debatter.

Livsmedelsverket menar att de aldrig rekommenderat socker

På SVT opinion svarar Livsmedelsverket på den debattartikel jag skrev i förra veckan: ”Vi rekommenderar inte en massa socker” – Opinion | SVT.se. De menar att de aldrig sagt att barnen ska äta socker istället för fett och att jag har fel när jag skriver att barnen hellre ska få ”en sötad lågfettyoghurt där 30 procent av kalorierna kommer från socker än en fet variant.” Låt oss granska detta.

I broschyren Bra mat i skolan som Livsmedelsverket gav ut 2011 förspråkar myndigheten på sidan 20 sin nyckelhålsmärkning eftersom det gör det enklare att välja hälsosam mat. En mild lättyoghurt med vaniljsmak får bära det gröna nyckelhålet. Den innehåller 5 gram socker per 100 gram, vilket innebär att 20 kcal av de totalt 60 kcal/100 gram som produkten innehåller kommer från tillsatt socker. Det är 30 procent av alla kalorier. Eller mer exakt 33,333 procent.

En lika kaloririk yoghurt, utan tillsatt socker men naturligt fet, får däremot inte märkas med nyckelhålet. Den skola som väljer nyckelhålsmärkt mat kommer alltså att välja socker före fett.

Hellre chokladdryck än fet mjölk

Det finns flera exempel på Livsmedelsverkets dubbla budskap kring socker. Till exempel rekommenderar de chokladdryck en gång i veckan till frukost på förskolor, men de rekommenderar aldrig fet mjölk.

I sin debattartikel tar Livsmedelsverket tydligt avstånd från sötsaker i skola och förskola. Jag hoppas att de också går ut i en kampanj där de uppmanar förskolor att till exempel neka föräldrar att ta med glass till alla barn på sitt eget barns födelsedag. Personligen skulle jag också uppskatta att slippa uppmaningar om att baka bullar och kakor och ta med till barnens skola. Men jag har bestämt mig: nästa gång det ska fikas på skolan tänker jag ta med ett gott bröd med mycket smör och pålägg på. Det är mycket bättre än bullar och kakor.

För er som vill se en sockerfri skola och förskola – följ denna facebookgrupp: https://www.facebook.com/groups/521816857948933/ eller denna grupp för Stockholm specifikt: https://www.facebook.com/sockerfritt

Cecilia Blidö på Naturlig mat i skolan jobbar också för att få ner mängden socker till barnen.

På dagens debattsida i Aftonbladet går branschorganisationen Livsmedelsföretagen till attack mot Det sötaste vi har, via Elisabet Rytter som är nutritionsansvarig: Onyanserad syn på farorna med socker | Samhälle | Debattämnen | Debatt | Aftonbladet.

Elisabet Rytter använder samma argument för att försvara sockret som Livsmedelsföretagen använt sig av länge: att vårt sockerintag skulle ligga stabilt över tid. Hon refererar till Jordbruksverkets statistik och till Livsmedelsverkets matvaneundersökningar. När det gäller matvaneundersökningarna har de pågått under för kort tid för att det ska gå att dra några slutsatser om ökad/minskad konsumtion från dem. När det gäller Jordbruksverkets statstik ger siffrorna verkligen sken av att vår sockerkonsumtion har varit någorlunda konstant sedan 1940-talet. MEN. Detta är just en sak jag skriver om i boken. Enligt Jordbruksverkets tjänstemän inkluderar inte den statistiken nya former av sockerarter.

Nya former av socker finns inte med i statistiken

Ta dig till exempel en titt på en påse Gott & Blandat. Den innehåller fem olika sockerarter: vanligt socker, glukos-fruktossirap, invertsockersirap, glukossirap och melass (som är en restprodukt från sockerproduktion). Av dessa fem sockerarter är det bara en som finns med i Jordbruksverkets statistik.

Utöver detta har industrin börjat söta våra livsmedel med koncentrerad fruktjuice. I går skrev DN till exempel om den höga halten socker i torkad frukt, där många olika sorter är sötade med koncentrerad äpplejuice. Den som använder koncentrerad juice i sina produkter kan sälja sötad mat, men ändå märka produkten ”inget tillsatt socker.” Detta knep används exempelvis i många former av müsli som ska framstå som nyttiga.

Exakt hur mycket socker vi äter har ingen koll på. Men en sak är säker: under den tid vi har haft en epidemi av fetma och typ 2-diabetes har vi ökat vår konsumtion. När forskare undersökte kopplingarna mellan typ 2-diabetes och konsumtionen av olika livsmedel i 175 av världens länder, var det sockret som föll ut som boven.

Socker påverkar fettproduktionen i levern

I debattartikeln skriver Elisabet Rytter: ”Men att pussla ihop egna teorier om hur farligt sockret är skapar en falskt grundad oro och vilseleder konsumenterna.” Vidare skriver hon: ”Ann Fernholms huvudtes är att höga intag av fruktos (en av beståndsdelarna i socker) kraftigt ökar fettproduktionen i levern, vilket skulle kunna leda till ökade kolesterolvärden i blodet och ansamling av fett i levern – två tillstånd som är kopplade till det metabola syndromet och diabetes.Forskningen pekar dock mot att det krävs mycket stora mängder fruktos för att öka fettproduktionen i levern. Mängder som väldigt få får i sig.”

När jag läste detta undrar jag om Elisbet Rytter ens har bemödat sig att läsa min bok. Det är inte jag som driver tesen att socker ökar fettproduktionen i levern, utan det är flera framstående forskare runt om i världen. I boken refererar jag till en dansk studie där olika grupper av överviktiga personer får dricka en liter läsk, mjölk, vatten eller läsk med sötningsmedel varje dag under ett halvår. Läsken leder till en ökning av mängden fett i levern med närmare 150 procent. Ingen av de andra dryckerna påverkade leverfettet. Det finns många som dricker en liter läsk per dag. Många äter också motsvarande mängd socker i form av lösgodis.

Rytter påstår att jag skriver att man får ökade kolesterolvärden i blodet av socker. Men det är just det jag inte gör. När vi äter mycket socker får vi följande blodfettrubbning: höga triglycerider, lågt gott HDL-kolesterol och små onda LDL-kolesterolpartiklar. Exakt denna blodfettrubbning är kopplad till en hög konsumtion av socker och det är den blodfettrubbningen som personer med bukfetma och typ 2-diabetes uppvisar. Blodfettrubbningens uppkomst går att förklara biokemiskt med hur levern tar hand om fruktos.

I en genomgång av forskning kring mättat fett som 17 av världens främsta forskare inom nutrition (Rytters egen disciplin) gjorde år 2010 står: ”Det är ett väletablerat faktum att mättade fettsyror ökar det totala kolesterolet och LDL-kolesterolet (lipidhypotesen), med bevis från metaboliska studier, men detta paradigm kan vara för förenklat. Att ersätta mättade fettsyror med förfinade kolhydrater minskar också HDL-kolesterol, partikelstorleken på LDL minskar och  triglyceriderna ökar, och väldigt raffinerade kolhydrater höjer blodsockret.”

I klartext skriver forskarna att om vi ersätter mättat fett med förfinade kolhydrater får vi exakt den blodfettrubbning som är kopplad till bukfetma och typ 2-diabetes. Som av en slump har bukfetman och typ 2-diabetes ökat under den tid som industrin har hivat i allt mer socker i sina produkter.

Mer socker i barns frukostflingor än i kakor

I sin text skriver Ritter att ”För mycket socker är inte bra, men det är inte det gift som en del påstår.” Eftersom texten handlar om min bok, gissar jag att ”en del” syftar på bland annat mig. I min bok refererar jag till ett samtal som jag har med en forskare. Det står: ”…är hon noga med att poängtera att socker inte är något dödligt gift. Hur farligt socker är beror på dosen.” Det är också min inställning genom hela boken. Kroppen klarar lite socker, men inte de doser vi äter idag. 

Jag förstår att industrin har behov av att försvara sina söta produkter. De frukostflingar som de marknadsför till barn innehåller mer socker än vad kakor gör. Socker är en billig ingrediens. De tjänar mycket pengar på att våra barn äter sötsaker istället för bra mat. Hade den mat som industrin producerar till våra barn, varit avsedd för våra husdjur hade vi sagt: ALDRIG I LIVET.