jag och Lefkowitz_2Igår mötte Robert Lefkowitz, Nobelpristagare i kemi, elever på Värmdö gymnasium. En av ungdomarna ställde en fråga kring det tal som Lefkowitz höll på Nobelbanketten. Han pratade kring de antivetenskapliga strömningar som finns i det amerikanska samhället. Många tror inte på växthuseffekten, andra kämpar mot stamcellsforskningen.

Jag har tänkt på hur den fettdebatt som pågår i Sverige påverkar forskarvärldens trovärdighet. Tusentals personer har provat att byta kolhydrater mot fett och upplever att de mår mycket bättre, framförallt om de lider av metabolt syndrom eller typ 2-diabetes. Många rasar i vikt. När insulinnivåerna i blodet sjunker kan kroppen äntligen bränna överflödig fett. Andra blir mycket piggare och får mindre ont i kroppen. Det finns logiska förklaringar även till detta: när blodsockret sjunker minskar inflammationen i kroppen. De molekyler som driver inflammation är samma molekyler som vi har i kroppen när vi är förkylda. Dessa molekyler gör oss trötta och ger en sjukdomskänsla.

Samtidig som många upplever fantastiska hälsovinster, varnar forskare för detta i TV och radio. De säger att det är farligt att äta en större andel mättat fett. Många hävdar fortfarande att det oundvikligen leder till viktuppgång och att kolesterolnivåerna i blodet kommer att bli skyhöga.

Och så går dessa människor, som upplever stora hälsovinster, till sin läkare och mäter kolesterolnivåerna. Ofta är dessa alldeles perfekta. Framförallt ligger det goda kolesterolet på bra nivåer.

Fettdebatten handlar om liv och död

Just detta tror jag är en farlig grogrund för antivetenskapliga strömningar. Forskare påstår saker som är så uppenbart är felaktiga. Hade stridigheterna handlat om hur galaxer bildas eller om hur atomerna ligger ordnade i ett material, hade ingen brytt sig. Men nu handlar det om den egna hälsan. Det handlar bokstavligen om liv och död.

Det förhållningssätt som många forskare har i fettdebatten, undergräver hela forskarvärldens trovärdighet. Det lämnar också spelplanen öppen för diverse humbug behandlingar. När många nu märker att en lågkolhydratdiet hjälper, tänker en del att andra behandlingar som forskare varnar för också kan hjälpa. Många menar dessutom att forskare är korrupta; att de låter sig köpas av livsmedels- och läkemedelsindustrin. Detta tror jag personligen är illa för vetenskapen.

Svårt att ifrågasätta lärobokskunskap

Sven Lidin, ordförande i Nobelkommittéen för kemi, var också med på Värmdö gymnasium. Han berättade att han hade jättebra betyg i skolan. Men en dag sa en lärare till honom att det är viktigare att tänka själv, än att ha bra betyg. Sven Lidin pratade också om att mycket av den kunskap som han fick under sin kemiutbildning, har omprövats och ändrats. Robert Lefkowitz nickade medhållande. De båda var ense om att osäkra slutsatser inom forskningen alltför ofta beskrivs som välgrundade sanningar i läroböcker. Det är därför det är så svårt att ompröva lärobokskunskaper – när någon ifrågasätter vad som står i läroböcker leder det till stora stridigheter.

När jag lyssnade på dessa två herrar tänkte jag på fettdebatten och hur bra det är med forskare som inser vikten av självkritik.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Stötta mitt arbete via Patreon. Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.