Barnläkaren Mats Reimer skriver i ett blogginlägg på Dagens Medicin om en ny undersökning som visar att ett slumpmässigt urval av amerikaner tror på minst en medicinsk konspirationsteori: Konspirationism – Mats Reimer blogg – Dagens Medicin. Han menar att internets baksida är att konspirationsteorier lätt kan frodas: ”… den som vill kan prenumerera på sin egen verklighet och omge sig med likasinnade i slutna Facebook-grupper.” För något år sedan skrev jag ett blogginlägg om hur forskarvärldens trovärdighet påverkas av den fettdebatt som vi har haft: Tankar kring en Nobelpristagare och antivetenskapliga strömningar. Människor som har lagt om kosten till en lågkolhydratkost har gått ner tiotals kilogram i vikt. Diabetiker har kunnat lägga bort sina insulinsprutor. En del upplever att de har fått livet tillbaka. Men i media har läkare varnat för att detta skulle vara livsfarligt och att kolesterolnivåerna i blodet skulle bli skyhöga. När människor sedan har gått till läkaren och mätt sina blodfetter, har värdena tvärt om ofta blivit mycket bättre. Det är alltså inte konstigt om allmänheten tappar förtroendet för läkare och forskare.
Att rata solkrämer tyder på sund skepticism
Jag håller med Mats Reimer om att det finns medicinska konspirationsteorier som till och med kan göra skada. Samtidigt är läkares okritiska inställning till sitt eget kunnande ett viktigt skäl till varför dessa teorier florerar. Ett lysande exempel finns i Mats Reimers eget inlägg. Han konstaterar i slutet av texten att personer som tror på flera medicinska konspirationsteorier är mindre benägna att använda solkräm. Han skriver det som om det vore en vedertagen sanning att solkrämer är en bra grej. Men det är aldrig någon som har visat att solkrämer skyddar mot malignt melanom. Det är snarare tvärt om; de ger ett falskt trygghet. År 2008-2010 ägnade jag mycket tid åt att granska solkrämer. En av texterna publicerades av nyhetsmagasinet Fokus: Solkrämerna ger falsk trygghet. En representant från industrin säger: ”Det finns inget i EU:s rekommendationer som påstår att solkrämer skyddar mot malignt melanom. Det vet vi först i framtiden”. Personligen skulle jag säga att den som ratar solkrämer hyser en synd skepticism till vårdens rekommendationer. Sannolikt är vår övertro på solkrämer en bidragande orsak till varför malignt melanom är en av de cancerformer som ökar mest.
Vill du läsa fler liknande inlägg? Stötta mitt arbete via Patreon. Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.
Ann Kristin ∙ 24 mars, 2014 kl. 17:32
Ja, jag tillhör dem som vågar bli frisk tvärt emot kost- och läkemedelsrekommendationerna. Jag hade en apokvot på 0,44 (ett kolesterolvärde som visar på risken för hjärt- kärlproblem, allt under 0,6 anses mycket bra), trots min ganska tuffa lchfkost. Inte heller använder jag solkrämer, eller bränner mig hårt i sol. Mycket av detta fick jag lära mig som barn – att inte bränna mig, inte äta socker, äta smör, grädde och ren mat. Inte heller skulle man ta läkemedel i onödan. Frisk luft och vatten istf aspirin vid huvudvärk, låta feber och öronvärk ha sin gång istf antibiotika. Någonstans på 1980-talet vände allt. Medicin vid rätt tillfälle är bra, men vi överkonsumerar.
≪ | ≫ |
Kareng ∙ 24 mars, 2014 kl. 17:54
Nej, det är inte konstigt om man blir kritisk. Imorse såg jag lite på Malou, Efter tio. När jag tittade pratade om alkohol och fettlever. Det viktiga var, enligt läkaren, att för att undvika fettlever skulle man ”äta mindre fett och dricka mindre alkohol”. Nog spelar väl kolhydrater en större roll när det gäller fettlever än vad fett gör?
≪ | ≫ |
Thomas H ∙ 24 mars, 2014 kl. 19:58
Såg det också och reagerade som du, Kareng! För många år sedan var denna läkare en av landets bättre orienterare, men ändå var/är han inte uppdaterad om fett! Det han lärde sig under läkarutbildningen verkar gälla än…. 🙂
≪ | ≫ |
AnnFernholm ∙ 24 mars, 2014 kl. 19:45
En stor grupp forskare menar nu socker (ej kolhydrater i allmänhet), är en viktig orsak till fettlever.
≪ | ≫ |
Patrik ∙ 24 mars, 2014 kl. 18:04
Snarare är det väl så att om man vill prenumerera på sin egen verklighet så ska man *inte* ge sig ut på internet. Då störs lätt dogmerna när man kommer i kontakt med andras tankar. Både experters och ”lekmäns”
≪ | ≫ |
Karina ∙ 24 mars, 2014 kl. 19:58
Det mesta stämde in på mig. Äter närproducerad ekologisk mat, använder inte solskyddskrämer, har insett att örtmediciner funkar bättre på urinvägsinfektioner än penicillin. Vaccinerade varken mig eller mina barn mot svininfluensan. Skulle kalla det att tänka efter och vara lite sunt skeptisk bara, man måste ifrågasätta, och jag litar INTE på livsmedelsverket, dock går jag till tandläkaren…
≪ | ≫ |
Henrik B ∙ 24 mars, 2014 kl. 20:33
LCHF rörelsen sysslar med vetenskap och folkbildning. Men föreningen ”vetenskap och folkbildning” sysslar med pseudovetenskap:”
Vad säger VoFs ordförande om LCHF
Citat:Redigera
”LCHF betyder Low Carb High Fat och är en alternativmedicinsk kostlära där man drar ner på socker och stärkelse för att i stället fylla sitt energibehov främst med fett. Syftet varierar: en del utövare äter LCHF för att gå ner i vikt, andra för att de hoppas på andra hälsoeffekter. Den vetenskapliga medicinen ställer sig frågande och ser ingen grund till någondera förhoppningen”.” Källa: VoFs ordförande i Folkvett, nr 2/2011, sid 91–92.”
Men det visste vi redan.
≪ | ≫ |
Totto ∙ 25 mars, 2014 kl. 08:55
Mats Reimer tar upp ett annat problem där läkarna är blinda och därför öppnat för konstiga teorier, nämligen hypotyreos. Eftersom läkarkåren envist hävdar att alla med sköldkörtelprover inom referens har en frisk sköldkörtel har hypotyreosdrabbade med prover inom de mycket vida och ifrågasatta referensvärdena hittat på hypotyreos typ 2. Vad skulle de annars göra? Jag har läst all endokrinologisk litteratur jag kommit över under senare år och hittar inga som helst belägg för att man kan utesluta hypotyreos bara för att proverna är inom referens, tvärtom: tyreoideavärden är individuella och referensvärdena är därför inte till stor nytta på individnivå. Tusentals trötta, feta, deprimerade (främst) kvinnor med minnesproblem, smärtor, tilltagande skallighet etc tvingas lida i åratal innan deras prover blir tillräckligt dåliga för att läkarna ska acceptera att det är hypotyreos det handlar om. Jag hoppas på att det snart kommer duktiga människor som du, Ann Fernholm och som Andreas Eenfeltd som kan reda ut detta så att vi ser till vetenskapen istället för påhittade föreställningar om hur man diagnostiserar hypotyreos.
≪ | ≫ |