Idag har My Westerdahl, alias LCHFingenjören, ett otroligt läsvärt inlägg på Aftonbladet debatt: Övervikt är mer än kilon runt magen | Debatt | Aftonbladet. Efter att ha kämpat sig till 80 kg viktnedgång erbjöd hennes läkare henne en fetmaoperation – per telefon.
Att skära bort friska delar av en människas kropp är rutin idag. Fler gånger har jag träffat människor som ångrar sig djupt. Inte alla, men många. Trots detta får till exempel Vårdguiden ingreppet att låta som en trivial sak. De skriver: ”Den bedöms som effektiv med mycket goda långtidsresultat och med relativt små biverkningar.”
Sen när blev döden en liten biverkning?
Här är exempel på biverkningar som har varit allt annat än små:
I läkartidningen beskrivs tre fall av aortaskador: Aortaskada – ovanlig men svår komplikation vid gastrisk bypass.
Region Gävleborg beskriver en Lex Maria anmälan där en kvinna avled kort efter sin operation. Oklar varför.
I Expressen berättar Linda vad som har hänt henne: Blev förlamad efter operation.
Camilla Näslund beskriver i sin bok Addicted om hur hon fick näringsbrist och drabbades av en hjärnskada.
Therese Göterheim berättar på sin blogg om hur hon har fått svåra kroniska smärtor i magen.
Det finns många liknande exempel som absolut inte kan anses vara ”små biverkningar.”
Läs My Westerdahls inlägg och dela via Aftonbladets sajt. Är vi många som gör det kommer den att hamna på deras förstasida som ”mest lästa” och spridas ännu mer. Den är värd att sprida. My Westerdahls perspektiv behövs i debatten.
Vill du läsa fler liknande inlägg? Stötta mitt arbete via Patreon. Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.
Frida D ∙ 24 april, 2015 kl. 13:09
Huvudvärk? Dekapitering.
Mensvärk? Hysterektomi.
Nageltrång? Amputation vid axeln.
Ont i knä? Lika bra att såga av nedanför midjan.
Varför inte?
Jag är så frustrerad. De flesta som gör en gbp är lågutbildade och tycks inte kunna eller vilja förstå vikten av att läsa på och få en förståelse för hur kroppen fungerar, hur vården fungerar och hur marknaden fungerar.
”Reklamen sa…” Alltså är det sanning.
Gbp är för mig ännu ett tecken på att skolan i Sverige, helhetsmässigt, är totalkass. Medelsvensson har inte verktygen för att kunna tillgodogöra sig ny information och tänka självständigt, eller ifrågasätta auktoriteter och gamla sanningar. Diskussion är stängd för/av de flesta som inte orkar tänka själva – eller snarare inte har självkänsla och självförtroende nog till det. Vem tjänar på det? Inte den lilla människan, utan företagen som sitter i knät på myndigheter/politiker, som gynnas av befolkningen bara blir dummare, sjukare och mer lättstyrd. Jag tänker mycket på det. Ännu en sorg för vårt samhälle, här och nu.
Jag tror på ”möjligheten” att det finns någon promille av de som lider av fetma och övervikt, som kanske inte skulle kunna hjälpas till bättre vikt och hälsa, med LCHF. Men att det skulle vara var och varannan av de som gjort en gbp, som det tycks och uttrycks i alla våra medier, det tror jag inte ett dyft på. Åtta smörgåsar med extra smör är inte LCHF. Fyra veckor räcker kanske inte. Exakt vad är det som gör att vi inte har nått fram till de som behöver den här kunskapen?
≪ | ≫ |
AnnFernholm ∙ 24 april, 2015 kl. 13:47
Nä, nu tycker jag att du lägger skulden på fel personer. Klart att man ska kunna lita på myndigheter och de råd man får i vården. Det är vården som har skulden, inte de människor som litar på vården.
≪ | ≫ |
Frida D ∙ 24 april, 2015 kl. 22:09
Nej då, jag kanske var otydlig – det jag menar är att politiker, samhället, myndigheter (SLV) i förlängningen skolorna och vissa ansvariga i vårdapparaten som bär skulden. Beslutsfattarna. De som verkligen borde veta bättre. Våra ungdomar blir allt sämre rustade i takt med att skolan rasar, och jag anser att mångt och mycket i vården faktiskt inte går att lita på. De så kallade ”etablissemangets kostråd”. Jag anser att vi kan varken lita på myndigheters råd eller grundskolors utbildning, när det gäller kost och hälsa – och allmänbildat självständigt tänkande. Var och en får läsa, tänka, prova och klara sig själv, och – det fungerar inte för många. Inte tillräckligt bra. Många har svårt att göra bra val. De grundläggande kunskaperna är så dåliga, inte hos alla, men skrämmande många i Sverige. Vi kan inte, mer eller mindre explicit, lära ut devisen ”lita på vården, lita på myndigheterna”, (dietister, med flera) i skolan, och sedan sviker myndigheterna! Här är det stora glappet som stör mig. Hur kan vi hjälpa och nå fram till de familjer som inte tillgodogör sig den kunskap som ”vi” har? Nu är jag inne på det här med ”alla barn är allas ansvar”. Det gör ont att se överviktiga föräldrar ge sina överviktiga barn skräpmat, och de bryr sig inte. De förstår inte. De lyssnar inte. Det är inte intelligensen som brister, utan allmänbildningen. Jag tror inte på att dessa familjer är hopplösa fall. Men de behöver definitivt ha hjälp.
≪ | ≫ |
AnnFernholm ∙ 26 april, 2015 kl. 20:13
Det är myndigheterna som måste ändra sig. Och ska de ändra sig måste det till bättre forskning. Det är skälet till varför vi har grundat Kostfonden. Endast högkvalitativa forskningsstudier kan stjälpa ett paradigm.
≪ | ≫ |
Josef Boberg ∙ 24 april, 2015 kl. 17:08
Hoppas att många med övervikt läser det här.
≪ | ≫ |