Idag har Läkartidningen en artikel om hur fetma under graviditeten ökar risken för missfall, missbildningar och komplikationer under förlossningen: Fetma under graviditet ökar risken för både kvinna och barnEn kort sammanfattning: det är (minst sagt) bra om mamman har en normal vikt under sin graviditet.

Artikeln fick mig att tänka på mina egna graviditeter. Under den första var jag enormt hungrig. Jag vikarierade på Dagens Nyheter och ville prestera bra, samtidigt som jag var trött. Skulle jag orka jobba kunde jag inte samtidigt slåss mot hungern. Så jag åt det jag behövde. Resultat: en enorm viktuppgång.

När min dotter föddes blev jag smått chockad när en stor del av magen var kvar efter förlossningen. Det kändes tungt. Hur skulle jag orka banta mitt i bebisdimman? Jag hade bantat tillräckligt många gånger för att inse hur förbenat jobbigt det var. Dessvärre verkade inte heller amningen leda till någon viktnedgång för mig. Min dotter var liksom ingen storätare.

En GI-kost blev min räddning

Ibland kan jag undra vad som skulle ha hänt om inte en annan förälder i min ”mammagrupp” hade börjat prata om att hon hade testat en GI-kost. På långsamma kolhydrater, och utan kaloriräkning, hade hon gått ner i vikt. Helt otroligt tänkte jag. Det måste jag pröva.

Det fungerade. Jag gick ner ganska många kilon, vilket var tur eftersom jag snabbt blev gravid igen. Under min andra graviditet åt jag en GI-kost och hungern var inte alls lika besvärlig. Vikten höll sig konstant.

När jag var ute och sprang på min 46-årsdag tänkte jag på allt detta. Benen kändes lätta. Jag flög fram längs med Årstaviken här i Stockholm. Solen glittrade i vattnet. Tänk om jag – precis som min mamma – hade trott att lightprodukter och kaloriräkning var enda lösningen på mina viktproblem? Tänk om jag hade fortsatt med den där eviga bantningen? Hur skulle mitt liv ha sett ut då? Skulle jag ens ha orkat springa?

Jag är så evinnerligt tacksam för att GI-kosten och lågkolhydratkosten slog igenom under min livstid. Efter att ha läst artikeln Läkartidningen inser jag att att kost under graviditeten måste upp på Kostfondens långa ”att-göra-lista.” Trötta blivande mammor behöver bättre hjälp att hålla normal vikt under graviditeten.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Stötta mitt arbete via Patreon. Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.