Precis som tobaksindustrin har sockerindustrin påverkat forskningen. 1971 stoppade de studier på råttor som visade att socker påverkar tarmfloran och rubbar blodfetterna. Under ett halvt sekel har industrin lyckats hindra viktig kunskap från att sprida sig. 

År 1965 fick forskare på Harvard betalt av Sugar Research Foundation, en amerikansk organisation sponsrad av sockerindustrin, för att skriva en översiktsartikel som visade att socker är ofarligt för hjärtat. Det visade Cristin Kearns, forskare vid UCSF i San Francisco, förra året: Så lurades vi av sockerindustrin.

Nu har Kearns grävt vidare i arkiven och kan avslöja att Sugar Research Foundation 1967-1971 finansierade djurförsök där forskare vid universitetet i Birmingham skulle undersöka om socker påverkar risken för hjärt-kärlsjukdom. Studien visade att socker rubbar blodfetterna och att tarmfloran var inblandad i processen: Sugar industry sponsorship of germ-free rodent studies linking sucrose to hyperlipidemia and cancer: An historical analysis of internal dokuments. Dessutom höjde socker halten av ett protein som är kopplat till cancer i urinblåsan.

De negativa resultaten fick sockerindustrin att dra in pengarna till projektet som lades ner.

Sockerindustrin har alltså jobbat precis som tobaksindustrin; de har direkt stoppat forskning som kan påverka deras försäljning.

Just nu tänker jag saker som inte passar sig att skriva. Så vi går vidare.

Socker, tarmflora och blodfetter

Intressant med den stoppade studien är att den kopplar ihop socker med en rubbad tarmflora och rubbade blodfetter. I Det sötaste vi har berättar jag att fettbildningen i levern ökar när vi äter mycket av sockerarten fruktos (som finns i det vita sockret). Fettbildningen i levern rubbar blodfetterna och kan i längden sannolikt orsaka fettlever. I en faktaruta i kapitlet En oreda i tarmfloran står sedan följande (för er som inte har läst mina böcker är metabolt syndrom den rubbade ämnesomsättningen som personer med bukfetma och typ 2-diabetes har):

Tarmläckage och bakteriegifter verkar kunna bidra till fettlever

Som du har kunnat läsa tidigare har personer med metabolt syndrom oftare en utarmad tarmflora med många inflammationsdrivande bakterier. Detta är också kopplat till ett tarmläckage. Bakterierna har speciella molekyler, så kallade endotoxiner (betyder inre gift), i ett membran som omger bakterien. Halten av dessa gifter är förhöjda i blodet vid metabolt syndrom och typ 2-diabetes. En del forskare menar att detta är en bidragande orsak till den leverförfettning som jag beskriver i kapitel 3. Om möss matas med fruktos leder det till ett tarmläckage, mer bakteriegifter i blodet och i förlängningen en leverförfettning. Men om mössen samtidigt får antibiotika verkar det kunna skydda mot leverförfettningen. Antibiotika kan få en frisk tarmflora att hamna i obalans, men samtidigt kan antibiotika hjälpa till att slå ut en ohälsosam tarmflora. I det här fallet motverkade antibiotikan de giftproducerande bakterierna. Experimentet tyder på att en rubbad tarmflora kanske påskyndar utvecklingen av fettlever och metabolt syndrom.

Alltså. Den forskning jag refererar till i faktarutan publicerades 2008 och 2009. Men sockerindustrin kände till kopplingen mellan socker, tarmflora och rubbade blodfetter redan i början av 1970-talet.

Ytterligare djurförsök visade i maj i år att fruktos orsakar läckande tarmar på möss. I september publicerade forskare också en översiktsartikel kring fruktos, tarmfloran och risken för fettlever.

Vi tänker att detta är ny kunskap. Sockerindustrin hade den redan för 50 år sedan. I ett halvt sekel har de lyckats hindra kunskapen från att sprida sig. Så mycket sjukdom. Så i onödan. Är det någon mer som känner sig matt?

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook eller Twitter