Forskarsamhällets ibland arroganta inställning till olika kostbehandlingar hindrar den vetenskapliga utvecklingen. Det är ett av budskapen i en replik som jag har skrivit på en debattartikel som publicerades i söndagens DN. I artikeln föreslog fem forskare att det behövs en oberoende aktör som granskar hälsoböcker innan de publiceras.

Här kan du läsa debattartikeln i DN: Allvarliga fel i många böcker med råd om kost och hälsa. De debatterande forskarna skriver att hälsoböcker: ”… innehåller så många, och så allvarliga, felaktigheter att det kan påverka människors beteende och hälsa negativt.”

Jag håller med dem om att mycket som skrivs är överdrivet, men de är knappast mer skadliga än vad nyckelhålsmärkningen av glass och sötad yoghurt en gång var.

Offentliga kostråd är ofta illa grundade

I debattartikeln förespråkar forskarna de nordiska näringsrekommendationerna, som de menar att är väl grundade eftersom ”de har tagits fram av expertgrupper bestående av mer än hundra ledande nordiska forskare.”

Det finns mycket att invända mot detta, och eftersom undertecknad är hyfsat trött på forskarsamhällets övermod när det gäller vad man vet eller inte vet om kosten, skrev jag en replik som nu har publicerats på dn.se. Läs här: ”Forskare avoga inställning mot kosten hindrar utvecklingen”

I repliken går jag bland annat igenom historien om den ketogena kosten som behandling mot epilepsi, där det krävdes en Hollywoodregissör för att forskarsamhället skulle ta den (i vissa fall) smått undergörande kostbehandlingen på allvar.

Uttalanden som gränsar till högmod

I min replik fick jag dessvärre inte plats att kritisera de ”sanningar” som de fem forskarna slog fast i sin debattartikel, exempelvis skrev de följande: ”Nej, enskilda livsmedel skyddar inte mot depression, Parkinsons sjukdom eller andra neurologiska sjukdomar.”

Den tvärsäkra attityd som forskarna genom detta påstående antar, är i sig ytterst ovetenskaplig och gränsar till högmod. Speciellt som vissa biokemiska kartläggningar och djurstudier visar att antioxidantrika bär, eller kurkumin i gurkmeja, exempelvis skulle kunna motverka de molekylära mekanismer som skadar cellerna vid Parkinsons sjukdom. Effekten har dock aldrig testats i kliniska prövningar på patienter. Forskarna borde därför ha skrivit: ”Vi vet inte om enskilda livsmedel kan hjälpa mot neurologiska sjukdomar, eftersom vi aldrig har utvärderat det i välgjorda studier.”

Mer ödmjukhet skulle vara klädsamt

Personligen önskar jag mig lite mer nyans och ödmjukhet både från en del hälsoboksförfattare och etablerade forskare. Men högst upp på min önskelista står mer och bättre forskning. Det är skälet till varför vi grundade Kostfonden. Antalet välgjorda vetenskapliga studier inom kostområdet är väldigt få. Med stor sannolikhet kommer en hel del kostbehandlingar visa sig vara effektiva när de väl får en chans och utvärderas i stora och väldesignade studier. 

Och hur kan jag veta det? Jo, för under de tio år som jag har granskat kostvetenskapen har jag fått ta del av många underbara berättelser kring hur människor med kostens hjälp har blivit friskare. En av de som har berört mig mest är 22-åriga Samuel Backman, som håller Bechterews sjukdom i schack med hjälp av kosten. Läs här: Maten hjälpte honom att få hoppet och livet tillbaka

Men kan fler personer med Bechterews sjukdom få samma effekt av en kostomläggning? Eller sprider jag allvarliga felaktigheter, som kan påverka människors beteende och hälsa negativt, när jag berättar hans historia? Vet ni vad: endast en välgjord vetenskaplig studie kan svara på det. Tills det finns en sådan, tycker jag att vi ska värna om yttrandefriheten i Sverige och fortsätta att skriva viktiga böcker.  

Vill du läsa fler liknande inlägg? Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.