Idag har forskare från Växjö publicerat en studie där de visar att mer fett i dieten verkar skydda mot bukfetma. Forskarna följde 1782 män under 12 år. De delade in männen efter hur mycket fett de ätit. Personer som åt smör, grädde och drack standardmjölk hamnade i en högfettgrupp. De som inte åt smör, sällan åt grädde och drack lättmjölk hamnade i en lågfettgrupp. Övriga hamnade i en slags mellangrupp.
197 av männen blev under de 12 åren bukfeta. De personer som konsumerade lågfettprodukter löpte cirka 50 procents högre risk att drabbas av farlig bukfetma, jämfört med medelgruppen. De personer som konsumerade mer fett var istället skyddade mot bukfetma. Risken att utveckla bukfetma var halverad för dem som åt både smör och grädde.
Sådana här studier är egentligen väldigt svajiga rent vetenskapligt. Det är så många andra olika faktorer som kan spela in. Forskaran kompenserade för hur mycket frukt och grönt personerna åt, om de rökte, drack alkohol, motionerade med mera. Men det kan ju ha funnits andra faktorer som också spelade in, som forskarna aldrig analyserade.
Samtidigt finns det en andra studier som har gett samma resultat: att fet mjölk är kopplat till en lägre vikt. Så det borde verkligen vara dags för Livsmedelsverket att börja ifrågasätta på vilka grunder de varnar för fett i kosten.
Vill du läsa fler liknande inlägg? Titta i kategorin Nya forskningsrön, Okategoriserade. Stötta mitt arbete via Patreon.
dufva ∙ 28 januari, 2013 kl. 23:14
Länken tycks tyvärr kräva inloggning på Karolinska 🙁
≪ | ≫ |
AnnFernholm ∙ 29 januari, 2013 kl. 09:45
Oj. Det blev nog fel. Har ändrat länken.
≪ | ≫ |
cgs ∙ 29 januari, 2013 kl. 09:45
Deras grunder är uteslutande prestige och ingenting annat!
≪ | ≫ |
Josef Boberg ∙ 29 januari, 2013 kl. 10:38
Det gäller ju att äta så mycket som möjligt av ortomolekylär föda = artegen föda = ”riktig mat” – för att undvika bukfetma och må optimalt väl – som jag ser det.
≪ | ≫ |
Tombola ∙ 29 januari, 2013 kl. 11:14
Bagarens hund är fet medan slaktarens är smal,,,,
En märklig ”biverkning” av LCHF är att midjemåttet kan minska rejält utan någon viktminskning,,,,
Men det ska vara 85 E% fett för bästa effekt, detta har jag själv upplevt liksom många i min omgivning.
Det kan till och med vara så att man får en liten viktökning men midjemåttet kan bli 10 cm mindre – måste innebära mera muskler helt utan träning,,,,
≪ | ≫ |
Maria Jonsson ∙ 30 januari, 2013 kl. 06:21
Det skulle ju vara intressant att få veta vad dom åt mer. Om man inte äter fett på mackan så kanske man äter fler mackor istället.
Det står i pubmed att studien är fri men när man klickar på den länken så kommer man till en sida där den inte verkar vara fri.
≪ | ≫ |
AnnFernholm ∙ 30 januari, 2013 kl. 08:44
Och om man äter en fettfri lunch äter man mer kakor till eftermiddagskaffet. Så tror jag det går till.
Det är lite segt det där, att man inte får tillgång till studierna.
≪ | ≫ |
Erika Groth ∙ 30 januari, 2013 kl. 11:35
Angående det där med att det är svårt att komma åt vetenskapliga studier:
Det finns flera sätt att komma åt vetenskapliga artiklar. Om författarna har betalat för att publicera med ”open access” (tyvärr mycket dyrt) så kan alla läsa och ladda ner artikeln. Om de inte gjort det så måste man ha en prenumeration på tidsskriften för att komma åt artikeln eller så får man köpa access till själva artikeln (nästan alltid hutlöst dyrt).
Har man inte en prenumeration och inte vill eller kan betala finns det dock ett annat sätt, nämligen direkt från författaren. Många forskare lägger ut gratis pdf-filer av sina artiklar på sina egna hemsidor för att försöka öka spridningen. Egentligen får man bara göra det med open access artiklar, annars bryter man mot copyrightreglerna, men många forskare avskyr den restriktionen så det fuskas en hel del på den punkten. Det enklaste är dock att skicka ett mejl till författaren (det finns oftast en som är angiven som ”corresponding author”), berätta att du tycker artikeln verkar intressant och fråga om du kan få en pdf-fil av artikeln eftersom ditt bibliotek tyvärr inte prenumererar på denna tidsskrift. Om inte mejladressen till huvudförfattaren står angiven kan man oftast hitta den genom att googla på namnet och arbetsplatsen. Får du inte tag i huvudförfattaren, pröva med nästa, o.s.v. De flesta forskare älskar att få sådana mejl, eftersom det betyder att någon faktiskt är intresserad av deras forskning. Och det är inte något som forskare i allmänhet är bortskämda med.
≪ | ≫ |
Karl ∙ 31 januari, 2013 kl. 10:26
Ja, eller besök ett bibliotek med tillgång till tidskriften (det är, för de flesta större vetenskapliga tidskrifter, relativt lätt om man bor nära en universitetsstad och inte har svårt att ta sig ut).
≪ | ≫ |
AnnFernholm ∙ 30 januari, 2013 kl. 22:20
Tack för tips!
≪ | ≫ |
AnnFernholm ∙ 30 januari, 2013 kl. 22:20
Tack för tips!!!
≪ | ≫ |
KikkiSandström ∙ 30 januari, 2013 kl. 15:08
Spännande och intressant!
≪ | ≫ |