Det är bara att äta lite mindre. Hålla igen på kalorierna. DET KAN VÄL INTE VARA SÅ SVÅRT. Världens fetmaexperter börjar bli högröda i ansiktet. De har upprepat detta om och om igen. MEN INGEN LYSSNAR. Mänskligheten blir bara tjockare och tjockare.

Varför lyssnar vi så dåligt? Modern forskning visar att vi helt enkelt inte kan. Hjärnan, det organ som styr våra handlingar, har fått en rubbad biokemi. Hungerkänslorna blir kraftigare och hjärnan skriker ”du måste äta” nästan hela tiden. Att säga nej till sin egen hjärna, går inte i längden. Så fort garden ligger nere, kommer hjärnan att se till att få vad den vill ha.

I dag presenterar forskare ännu en studie som visar att hungerkänslorna är rubbade vid fetma, i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS). Studien är gjort på möss. Det är alltså inte säkert att detta gäller människor. Men forskarna kunde se att möss med fetma hade en förändring i den delen av hjärnan som kallas för hypotalamus. En viss mottagare i hjärnan som påverkar mängden av det hungerstimulerande ämnet ”orexin A peptid” var förändrad. Detta gjorde att mössen med fetma fick en överdos av orexin A, vilket drev deras hunger.

Hjärnan vänjer sig vid fetman

I ett pressmeddelande säger en av forskarna bakom studien, Ken Mackie vid Indiana University, att en ny tanke är att hjärnan vänjer sig vid fetman. När personen börjar gå ner i vikt, protesterar hjärnan därför kraftigt.

Är detta då kroniskt? Oftast inte. Väldigt mycket talar för att en lågkolhydratdiet eller en GI-diet ger mer funktionella mättnadskänslor. I Ett sötare blod finns referenser till två bra vetenskapliga studier som visar att det inte behövs någon kaloribegränsning när en person drar ner på kolhydraterna. Kaloribegränsningen sker av sig själv. Dessutom verkar förbränningen öka så att fler kalorier går åt.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Titta i kategorin Nya forskningsrön, Okategoriserade. Stötta mitt arbete via Patreon.