Det känns lite som att kostdebatten i Sverige har nått något av en kulmen (fast jag kanske är naiv när jag skriver så). Det händer så mycket att jag inte vet i vilken ände jag ska börja. Det är några saker jag vill notera:

40 procents fett är vad vi åt på 1970-talet

Ingen stormedia, vad jag vet, har kommenterat att Livsmedelsverket nu rekommenderar den mängd fett i dieten som vi åt innan våra myndigheter började ge oss fettgränser. På 1970-talet åt vi cirka 40 energiprocent fett. Sedan satte forskare en gräns på 35 procent, som sedan sänktes till 30 procent. Sedan höjde de till 35 procent för cirka 10 år sedan. Och nu är vi tillbaka där vi började: på 40 procent. Vetenskapsradion sa i sitt veckomagasin att de nya näringsrekommendationerna inte bjöd på några stora nyheter. Jag kan tycka att det hade varit på sin plats att fråga hur det kommer sig att de nu helt och hållet har backat när det gäller mängden fett i dieten.

Ingen grund för 40 procents gränsen

Sedan kan jag tycka att 40-procents gränsen vilar på en otroligt bräcklig grund. I våras publicerade forskare resultat i New England Journal of Medicine som visade att en diet som innehöll 41,5 energiprocent fett skyddade så bra mot hjärtinfarkt att de blev tvungna att avbryta studien i förtid. Deltagarna åt en medelhavskost och en grupp fick en hel liter olivolja per person och vecka. De grupp som åt en lågfettdiet, som i högre utsträckning drabbades av hjärtinfarkt, fick 37 energiprocent från fett. Den där gränsen på 40 procent ger jag inte mycket för. Dessutom har de satt en gräns på 32-33 procent för ”dietary planning”, matplanering. Det innebär att mina barn kommer att få samma fettsnåla diet i skolan, trots att ingen forskning visar att det innebär något fördel. Jag tycker Livsmedelsverket styr på ett vis som de inte borde göra.

Frontalkrock mellan statliga experter

Det är också väldigt tyst i stormedia om att SBU:s expertgrupp har kommit till helt andra slutsatser än Livsmedelsverkets experter. SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering) skriver i sin rapport Mat vid fetma, som kom för ett par veckor sedan, att: ”Sammantaget måste det vetenskapliga underlaget för att intag av mättat fett leder till försämrad hjärt-kärlhälsa anses vara bräckligt”. Samtidigt fortsätter Livsmedelsverket att varna för smör. Dessa två statliga expertgrupper tolkar  vetenskapen helt olika.

Läsare positiva till Correns serie om lågkolhydratdieter

I svallvågorna av SBU–rapporten har Corren haft en artikelserie om lågkolhydratdieter. Som så ofta när dessa dieter får uppmärksamhet blir reaktionerna många, framförallt från diabetiker som blivit symtomfria när de lagt om kosten. Läs några av reaktionerna här: Starka läsarreaktioner efter Correns artikel.

Landstingsråd anklagar SBU för ”kvacksalveri”

Samtidigt har två landstingsråd gett sig in i debatten. De skriver på SvD:s debattsidor under rubriken ”Skrota de farliga fettdieterna” att de ”står upp mot humbug och kvacksalveri i vården”. Därmed underkänner de helt slutsatserna från SBU:s expertgrupp. Det är tur att dessa politiker faktiskt inte har någon som helst makt över vad läkare får rekommendera. Däremot kan jag tänka att de skjuter sig själva rätt rejält i foten. En studie från år 2000 visade att diabetesvården står för 6 procent av de totala sjukvårdskostnaderna, som i sin tur utgör cirka 10 procent av Sveriges BNP. Alltså utgör kostnaderna för diabetesvården cirka 0,6 procent av BNP. Det är en svindlande summa pengar. Jag hoppas att de fattar att historierna från Correns läsare (länken ovan) är på riktigt. Det är riktiga människor som på riktigt kunnat sluta med sina mediciner. Det är inga sagor. När det gäller orsaken till att dödligheten i hjärtinfarkt har gått ner, som landstingspolitikerna skriver om, kan du läsa mina kritik här: Punktera myten om farliga fettet.

Det var allt. Tror jag.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Titta i kategorin Faktakoll av media, Okategoriserade, Tankar kring fettdebatten. Stötta mitt arbete via Patreon.