Idag har triathleten Jonas Colting en debattartikel i Aftonbladet där han gör upp med synen att många personer som äter bra och tränar mycket skulle riskera att drabbas av ett slags farlig fixering som kallas ortorexi: Fredagsmyset tar livet av oss – inte träningen. Enligt Jonas Colting är fredagsmyset en långt större hälsoproblem. Jag håller med. I fredags när jag gick och handlade träffade jag en bekant på gatan. Han sa: Aha – du ska handla till fredagsmyset? Ja, svarade jag, och gick sedan och handlade oliver och god ost. Vill vi fortsätta att fredagsmysa, får vi definiera om vad det innebär. Annars kommer många av våra barn behöva en dosett full med läkemedel innan de ens har fyllt 50 år.
Vill du läsa fler liknande inlägg? Titta i kategorin Övrigt, Okategoriserade. Stötta mitt arbete via Patreon.
KickAnn ∙ 28 april, 2014 kl. 10:01
På pricken skrivet av Colting och så bra att du sprider det vidare! Vill påpeka en teknikalitet med din sida som inte funkar och det är när man gillar och delar ett inlägg till Facebook från mobil eller surfplatta. Fastän man är inloggad på FB-appen krävs inloggning på FB via webben för att kunna gilla/dela vilket är omständligt att göra på mobilen. Så fixa gärna för snabbare spridning av dina alltid läsvärda inlägg!
≪ | ≫ |
AnnFernholm ∙ 29 april, 2014 kl. 05:34
Tack för tips. Ska kola upp hur man gör det! jag är liksom bättre på molekyler än på datorer.
≪ | ≫ |
Nette ∙ 28 april, 2014 kl. 10:02
När min son på eget initiativ slutade äta godis och snacks och att dricka läsk, ändrade hela familjen på fredagsmyset. Nu är det ofta grönsaksdipp, nötter eller ostar. När jag häromdagen köpte Pringles till min andra sons hajk, tittade han på mig; men mamma! Hur kan du köpa dessa? De innehåller ju inte ens potatis!
Är lite förundrad över mina ganska medvetna barn 🙂
≪ | ≫ |
AnnFernholm ∙ 29 april, 2014 kl. 05:33
Heja dom! Vad bra.
≪ | ≫ |
AnalytikernII ∙ 28 april, 2014 kl. 19:36
Fredagsmyset och en dosett till barnen ganska snart.
Oj oj — jag väntar verkligen på din nya bok ”Det sötaste vi har” om barn socker etc
Det vore intressant om du ville fresta oss genom att berätta lite om kapitlen i boken.
Ja , jag är verkligen nyfiken.
Och Ett sötare blod var verkligen en väckarklocka för mig och lyckligtvis många bekanta.
≪ | ≫ |
AnnFernholm ∙ 29 april, 2014 kl. 05:33
Tack!!! Det kommer mer info snart. Är tokstressad för att jag aldrig blir klar. Men nu är det bara sista kapitlet kvar!
≪ | ≫ |
Per Dicander ∙ 1 maj, 2014 kl. 04:49
Det pågår en debatt kring Ortorexi som har skenat iväg åt alla möjliga håll som bara har lämnat massa människor med ångest. Därför vill jag gärna dela med mig av en god väns ord kring Jonas Coltings utspel (där ni inte bara läser en friserad artikel tagen ur sin helhet):
”Colting har alltså raljerat över det program som sändes i TV4 där man tog upp ortorexi. I sina två inlägg på sin blogg skriver han bland annat att ortorexi är trams och att det bara kommer att användas av lata människor som en ursäkt för att slippa träna. Därefter fortsätter han och undrar varför vi ens ska bry oss om problemet när det finns så många som tränar för lite. Jag reagerar liksom Per på det respektlösa sätt han såväl argumenterar som svarar på kommentarer på blogg och facebook. Om man ska prata om själva problemet som Colting ursprungligen tog upp så handlar inte belysandet av ortorexi som en ätstörning UNS (utan närmare spec) om att problematisera en sund och hälsosam livsstil – det handlar om att lyfta psykisk ohälsa bland människor. Att sedan spinna vidare på detta och påstå att vi inte borde lyfta detta då få lider av det jämfört med hur många som lider av att sitta för stilla, tror jag är mycket vanskligt. Det är knappast så att vi i samhället inte arbetar med att försöka förbättra människors fysiska hälsa. Det saknas knappast information om att det är bra att röra på sig och bra att inte äta för mycket energi. De individer som Colting befarar kommer att drabbas av ohälsa pågrund av att de sett några tv-program där man pratat om ortrexi och som sedan tar till det för att slippa röra på påkarna är förmodligen försvinnande liten och också mindre än den andel individer som lider av ortorexi. Dessutom undrar jag varför man överhuvudtaget ska använda argumentet att vi inte ska bry oss och fokusera på annat för att så få människor är drabbade? Den lilla info som finns om ortorexi understiger för det första vida den som finns om att fysisk aktivitet är bra för oss. Och för det andra och viktigaste, med logiken ovan så kan man stilla undra hur vi ska göra med exempelvis idrottsskador? Ska vi skita i dom också? Jag menar, när vi kan lägga fokus på de som inte rör sig tillräckligt som ju är fler? Man kan också ta sig en funderare över människovärdet här och hur man ställer sig till detta. Vem är jag att döma vem som lider mest? Är alla lika mycket värda och har samma rättigheter till ett fullvärdigt liv och en god hälsa?”
≪ | ≫ |
Ann Kristin ∙ 5 maj, 2014 kl. 16:18
Coltings egna ord:”en som inte tydligt uppfattar ironin i texten ovan kan jag tyvärr inte hjälpa, ni är bortom all räddning.
Jag har naturligtvis inte för avsikt att driva med de få individer som faktiskt lider av äkta ortorexi. Alla former av psykisk ohälsa ska tas på allvar och behandlas därefter. Min avsikt är istället att driva med, och kritisera ett debattklimat, där man kraftigt underskattar farorna med underaktivitet och dålig mat!
Ortorexi är symptom på andra psykiska problem, man blir inte psykiskt sjuk av att träna! Man blir inte psykiskt sjuk av att äta bra och medvetet!
Jag vill kritisera ett debattklimat där man ger folk ytterligare en anledning och ytterligare ett skäl att göra minsta möjliga, att undvika det som är jobbigt, att inte möta motstånd och att framförallt, att inte tro på sig själva.
När man dillar om vardagsmotion och korta träningspass några gånger i veckan så är det att erbjuda alldeles för mediokra förhållningsregler, ett alldeles för lågt tak, ett på tok för verkningslöst recept.
Hälsa och träning ska vara kravlöst och prestationsbefriat. Hälsa handlar om att göra det bästa man kan med det man har. Hälsa handlar om att inte anpassa sig till ett minsta motståndets lag.
Det sämsta man kan ge någon är en ursäkt att ge upp.
Det sämsta man kan ge någon är ett skäl att inte ens försöka.
Det sämsta man kan ge någon är förljugna sanningar, bullshit och felaktigheter.
Träning och medvetet ätande tar inte livet av folk. Inaktivitet, uppgivenhet och socker gör det!”
Men man kan alltid tolka allt i vilken riktning som heslt.
≪ | ≫ |