För ett tag sedan fick jag ett mejl från Ellinor vars ledgångsreumatism har blivit mycket bättre efter att hon börjat äta en lågkolhydratdiet. Alldeles nyligen råkade jag snubbla över en förklaring till varför en kostomläggning skulle kunna påverka reumatoid artrit. Den kommer längre ner. Först Ellinors berättelse:

Har prövat nästan alla läkemedel som finns

När jag var 18 år, 1998, fick jag diagnosen reumatoid artrit efter att ha varit sjuk i diffusa symptom i 18 månader. Sedan dess har jag förmodligen testat de flesta COX-hämmare, kortison, antireumatiska och biologiska läkemedel som finns på marknaden. Med allt vad det innebär. År 2004 var jag bland de första som testade det biologiska preparatet Enbrel i Jönköpings läns landsting. Utan att låta alltför klyschig förändrade det mitt liv till det bättre.

Något år tidigare hade jag även ändrat min kost. Jag har alltid varit väldigt intresserad av kost och hälsa. Jag började då äta GI vilket gjorde att jag mådde bra. Inte optimalt, men jag mådde bra. Slutade äta fläskkött och minimerade intaget av rött kött.

Efter att ha slutat med all medicin och efter utredningar, lyckades jag äntligen bli gravid och få en dotter 2010. Därefter började jag med LCHF. Inte för att gå ner i vikt, det är en problematik som jag aldrig haft, men för att jag träffade en sjuksköterska som trodde att det skulle vara något för mig. Lågkolhydratskost började också florera mer och mer i media.

”Ju längre jag åt LCHF, desto bättre mådde jag”

Jag läste allt jag kom över och prövade försiktigt, samtidigt som jag började träna igen. Under alla år som jag har varit sjuk har träningen varit väldigt viktig för mig. Det har gjort att jag känner mig stark och har ork. Jag har till och med sprungit flertalet lopp.

Ju längre jag åt enligt LCHF desto bättre mådde jag. Jag kunde sluta med metrotrexat som jag har tagit tillsammans med Enbrel. Mina prover förbättrades (tar regelbundet var tredje månad) och framför allt mina järn-och blodvärden som jag tidigare fått Venofer-dropp för. Det är nu tre år sedan sist. Det är svårt att förklara men jag har en helt annan grundork mot vad jag tidigare haft. Även om jag har mått bra i själva lederna, har jag tyvärr haft de andra symtomen att brottas med, såsom trötthet, brist av B12, anemi och liknande.

Läkare borde vara nyfikna på patienters berättelser

Jag har ständigt försökt att ha en dialog om kosten kontra min sjukdom på reumatologen och med flertalet läkare. Tyvärr har jag inte fått den responsen som jag hade velat ha. I nuläget finns kanske inga evidensbaserade undersökningar om lågkolhydratskost och reumatiska sjukdomar, men det borde ju ändå finnas ett intresse till diskussion, till nyfikenhet och att lyssna på patienterna som faktiskt har mångårig erfarenhet av sjukdomen och känner sina kroppar.

Fusk med kosten leder till baksmälla

Kosten har blivit väsentlig för mig och jag märker att om jag slarvar (vilket jag gör ibland) så blir jag stel, svullnar och mår inte bra. Det blir helt enkelt som en baksmälla. Ibland klarar jag inte av mejeriprodukter utan får äta en striktare variant ett tag för att sedan introducera mejerier igen. Jag har fått testat mig fram och har funnit ett koncept som passar mig.

Jag vet vad mina prover säger, jag vet hur jag mår, jag vet hur min träning går och hur jag har mått tidigare. För mig är det uppenbart att min kostförändring har gjort att jag mår så fantastiskt som jag faktiskt gör i dagsläget.

***

Min kommentar: ändrad bakterieflora kan vara en förklaring

Jag undrar – har någon av er läsare haft liknande erfarenheter? Eller har ni fått effekt på någon annan reumatisk sjukdom efter en kostomläggning? Som jag ser det finns det i dagsläget två förklaringar till Ellinors upplevelse. Den ena är att en lågkolhydratkost lugnar immunsystemet och dämpar inflammationen i kroppen. Det finns flera studier som visar det och som jag skriver om i Ett sötare blod.

Den andra förklaringen är kanske än mer intressant. Forskare har kopplat en bakterie som annars orsakar tandlossning till reumatoid artrit (ledgångsreumatism). Bakterien heter Porphyromonas gingivalis. Här är exempelvis en vetenskaplig artikel kring detta: Periodontal disease, Porphyromonas gingivalis, and rheumatoid arthritis: what triggers autoimmunity and clinical disease?

Exakt varför P. gingivalis är kopplad till reumatoid artrit vet forskarna inte. En tes som florerar är att ett protein i bakterien, peptidylarginin deiminas, genomgår en kemisk reaktion där det citrullineras. Personer med reumatoid artrit har ofta antikroppar mot citrullinerade proteiner i sitt blod. Läkare tror att sådana citrullinerade proteiner direkt kan orsaka sjukdomen.

P. gingivalis blommade upp när vi började odla spannmål

Men hur kommer då kosten in i allt detta? När forskare har kartlagt tänder från stenåldersskelett, har de kunnat se att just P. gingivalis blev vanligare när vi började odla spannmål under den sena stenåldern: Sequencing ancient calcified dental plaque shows changes in oral microbiota with dietary shifts of the Neolithic and Industrial revolutions. Jägare och samlare har färre av dessa bakterier i sin munhåla. Sannolikt kan även halten i tarmarna påverkas av vad vi äter. P. gingivalis finns också i tjocktarmen.

Jag vill poängtera att detta bara är ett spekulativt samband. Men det visar att Ellinors läkare borde vara något mer nyfikna på hennes erfarenheter. Genom att utforska de här sambanden kanske de kan hitta en viktig nyckel till behandling av reumatoid artrit. Eller så gör de det inte. Ingen vet förrän man genomför bra vetenskapliga studier.

Sist men inte minst: forskning visar tydligt att reumatoid artrit har olika grundorsaker. Rökning kan exempelvis också bidra till sjukdomen. Om kosten hjälper en person, behöver det absolut inte hjälpa en annan. Men har du som läsare liknande erfarenheter, lämna gärna en kommentar!

Vill du läsa fler liknande inlägg? Stötta mitt arbete via Patreon. Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.