Nu kablas en ny tes ut kring livsstil och hälsa: motion kan vara farligt för tänderna. Budskapet har kommit via New York Times (Is Exercise Bad for Your Teeth?) till TT/DN (Träning kan påverka tandhälsan – DN.SE). Tesen går ut på att man länge misstänkt att idrottsmän oftare har problem med tänderna än andra, men att man aldrig har lyckats hitta en koppling mellan sportdryck, sötade bars och hålen. När forskare nu har jämfört 35 högpresenterande idrottmän med 35 vanliga personer säger de sig ha hittat en trolig anledning till problemen: vid hård träning produceras mindre saliv och dessutom förändrades salivens kemiska sammansättning.
Alltså skulle träning vara dåligt för tänderna. Låt oss nu ta ett steg tillbaka och se om denna tes är rimlig. Det skulle innebära att bland urfolk, där man rör sig mycket, borde man ha fler hål än vad vi svenskar till exempel har. Stenåldersskelett borde också ha fler hål än den nutida stillasittande människan. Men så är absolut inte fallet. Urfolk har en perfekt tandhälsa, helt utan tandborstar. Karies är ovanligt i skelett från jägare och samlare. Det är en av de sakerna jag tar upp i min kommande bok: karies är en modern sjukdom. Sedan sockerkonsumtionen började öka under mitten av 1800-talet har tandhälsan ballat ur totalt.
Möjligtvis kan det vara så att socker lättare skadar tänderna när man motionerar mer. Men det går alldeles utmärkt att träna stenhårt om man inte äter socker. För att kolla min egen faktakoll skickade jag iväg en fråga via twitter till Jonas Colting, triathlet som håller på med långdistanstriathlon och som har valt att äta lågkolhydratkost:
Senare lägger han till:
Detta är ett typexempel på hur lättvindigt en tes börjar gro i forskarvärlden; hur sällan forskare tar ett steg tillbaka och sätter sin tes i ett större sammanhang. Lite oftare borde de fråga sig: är detta rimligt? Samma sak med den journalist som blir till en megafon för tesen.
Vill du läsa fler liknande inlägg? Stötta mitt arbete via Patreon. Följ mig på Facebook, Instagram eller Twitter.
Majoren ∙ 28 september, 2014 kl. 08:11
Det verkar vara en yrkesskada i forskarvärden att ta ett steg framåt med förstorringsglas istället för tio steg tillbaka och försöka överblicka. Häromdagen läste jag att man upptäckt att aktiverade och välmående muskler verkade rensa blodet på ämnen som var starkt förknippade med depression. Äntligen var man nära svaret på gåtan varför motion tycktes förebygga depression och hoppades nu att forskningen skulle leda fram till…… just det, djupare studier för att få fram en….medicin. Suck.
≪ | ≫ |
Bo Tox ∙ 28 september, 2014 kl. 09:18
Nu har jag ”jagat” livsmedel med sockertillsatser i två veckor. Minskat mitt insulim till 1/4. Blodsockret nere på ”normala” nivåer omkring 5 mmol/L.
Men så undrade jag; skulle jag kunna bli av med min diabetes? Plötsligen kom jag på tricket! Så nu är det slutpratat om att jag skulle ha diabetes! Jag har sockersjuka.
Fiffigt va? Jag har hittat på ett nytt ord och vips är man av med sin diabetes. Och sockersjuka är ju en bra mycket bättre beskrivning på diagnosen. Det är ju socker som jag blir sjuk av.
Och dessutom kan kanske andra människor bättre begripa problemets vidd. Och att jag inte försöker dölja mej bakom en glassig diagnos med grekiskt namn.
Har nån hört ordet sockersjuka säjas vid något tidigare tillfälle, kanske? Jo, jag kunde just tänka mej det!
Kanske var det så att sockerfabrikörerna inte gillade den mycket gamla sjukdomsbeskrivningen och istället förde fram ett lite mer diffust begrepp. Så inte folk alldeles för lättvindigt förstod vad man nog bör akta sej för…
≪ | ≫ |
Ann Fernholm ∙ 28 september, 2014 kl. 12:51
Ja – sockersjuka hade varit bra att behålla som begrepp!
≪ | ≫ |
HelenaB ∙ 29 september, 2014 kl. 13:45
Ok, så de har tittat på sportdryck och sötade bars men har de tittat på övriga kolhydratskällor som bröd och pasta t ex? Alla idrottsföreningar som sponsras med dietister av AXA, de lär ju knappast rekommendera någon spannmålsfri kost…. Och ”alla” vet ju att man behöver extra mycket kolhydrater för att orka 🙂
≪ | ≫ |