När forskare pratar ”medelhavskost” framhåller de ofta olivolja, fisk och bönor som nyttigt, men samtidigt var den traditionella medelhavskosten extremt låg på socker. Det pratar man alldeles för sällan om. När jag i går kväll lyssnade på Martin Wicklins Söndagsintervju (P1), gav filosofen och författaren Theodor Kallifatides uttryck för detta. Han flydde från Grekland till Sverige år 1964. När Kallifatides börjar prata om sin första tid i Sverige och om svensk mat följer denna konversation:

Theodor: På den tiden fanns det inga invandrare som inte fick problem med magen och med tänderna – det var de två vanligaste åkommorna.
Martin: Men varför det?
Theodor: Det var maten.
Martin: Med varför?
Theodor: Allt var sockrat.
Martin: Allt var sockrat?
Theodor: Ja, allt. Limpor och bullar och vad du ville. Kaffe och så. Människor som kom från medelhavet som inte var vana vid det – men även från andra delar av världen – var inte vana vid den här söta dieten. Jag fick själv – jag minns inte hur mycket – men över tio hål i tänderna det första året i Sverige.
Martin: På allt socker i maten… Och jag menar om man kommer från Grekland. Man äter vitlök och tomat… Vitlök – vart köpte du det någonstans? Fanns det ens i affären i Sverige?
Theodor: Faktum är att jag inte såg det på den tiden. Men det var mycket som jag inte…jag kunde inte hitta en sardinburk där sardinerna var salta utan de var bara söta i tomatsås.

Den traditionella medelhavskosten – en lågsockerkost

Att grekerna åt extremt lite socker under 1900-talets mitt bekräftas av ”The Seven Country Study.” Det är den vetenskapliga studie som ligger till grund för rådet om att vi skulle äta en lågfettkost. I studien följde man greker på Kreta och Korfu. De drabbades extremt sällan av hjärtinfarkt. Här föddes tankarna om att olivolja och medelhavskost är nyttigt, men i en publikation 1971 redogjorde forskarna även för sockerinnehållet i kosten. De grekiska öborna fick endast runt 2,5 procent av sina kalorier från tillsatt socker.

En statlig utredning från 1930, ”Utredning i sockerfrågan,” ger också stöd för att medelhavskosten var en lågsockerkost. Enligt den fick sydeuropéer i sig endast 10 kilo socker per person och år, vilket kan jämföras med dåtidens svenskar som åt runt 40 kilo per person och år.

När jag intervjuar olika forskare påstår de ofta att Livsmedelsverket har rekommenderat oss att äta en medelhavskost, men de 10 energiprocent socker som Livsmedelsverket tillåter ingår alltså inte alls i en sådan kost. Här kan du själv lyssna på Theodor Kallifatides:

Och lyssna på hela intervjun vettja. Den ger perspektiv på tillvaron. Vi må leva i ett land med en söt matkultur, men vi lever också i ett fritt land där den som lär sig svenska genom att läsa Strindberg (först översatt från svenska till engelska, och sedan från engelska till grekiska) kan plugga på universitetet och bli en framgångsrik författare.

Vill du läsa fler liknande inlägg? Titta i kategorin Okategoriserade, Tankar kring fettdebatten. Stötta mitt arbete via Patreon.